Gott nytt år kära vänner!

Vi önskar er alla ett riktigt gott nytt år med massor av snö, bus, god mat och lek!

Vi hoppas ni slipper alla dumma urinvägsinfektioner (även om det var kul att se M jaga lillsyrran med en kissskål i högsta hugg i djupa pudersnön...), alla dumma tilltäppta analsäckar och ser så lite raketer som möjligt!

Sedan sist vi skrev så har lillsyrran ätit penicillin (det var UVI) och blivit frisk igen. Hon har även knockat små barn så att blodvite uppstod och lillflickan fick ett litet jack i tandköttet och sedan har hon försökt freda sig mot kusinen från landet Aldur, som så sällan träffar tjejer och därför mest liknar moppekillarna med sina ööööhh och en stor rinnande snusprilla under läppen.

Vi har ätit julmat, tiggt ännu mera julmat (lillmattens farfar fostrade vi bra!), åkt pulka (eller rättare sagt M har åkt pulka med glädje och sedan tvingat lillmatten att åka med våld och hetsat H att testa medan vi skällde) busat och letat morötter i snön. Vi har bott med diverse konstiga saker, läs möss och kaniner, och syrran vaktade de små så fint hela tiden och lekte munskänk med kaninpelletsen och ingen var speciellt förvånad.

M har mest druckit glögg och lagt pussel den sista tiden och det kan förklara varför det varit något sporadiskt med bloggandet. 

Själv har jag börjat hoppa upp i soffan frivilligt och ligger numera och gosar frivilligt till de tvåbentas förtjusning.

Nu ska vi bara invänta tolvslaget för då vankas det visst gristrynen och då blir det slutet gott, allting gott som det brukar sägas.

Ha nu  ett underbart 2010, kära vänner - för det tänker vi ha!

SNÖ!!!!

Äntligen är den här, eller förhoppningsvis är den här för att stanna kanske jag ska skriva..., men vad hjälper det när jag bara får sitta inne och titta ut. Ingen vill nämligen gå ut och gå med mig när det är nysnö ute, de säger att jag är helt omöjlig, tossig, inte klok eller pain in the ass. Jag fattar ingenting, här har vi ju gått och längtat efter snön i en evighet och så när den kommer så får man inte leka i den? Vi ska visst bara gå fint och titta på den skojiga snön, hur kul är det? Då kunde den lika gärna vara kvar på nordpolen hela tiden. Jag vill ju ploga, mula mig själv och brorsan, åka kana och göra snögubbar. Inte tänker jag gå fint i något j*kla koppel när hela världen är vit och fluffig! Och jag kommer att vinna, förr eller senare måste de gå ut och kissa mig ;)

Konsten att knipa

Idag har jag varit hos veterinären hela långa dagen, det var ingen elak tant, det var en snäll ung kille, så jag gjorde allt för att få stanna lite längre...

Det började igår när jag tyckte att brorsan fått alldeles för mycket uppmärksamhet här hemma. Han har t o m börjat lägga sig snabbt på kommando, matte har visst nån ny husgud, Husmusen eller Sorken eller vad det nu är, vem bryr sig, det här ska ju handla om mig!

Jag pep till, snodde runt och körde lite extra underlivshygien, efter detta tyckte jag att jag skulle sträcka ut ryggen lite extra så jag bugade. Sedan körde jag samma sak igen och igen och igen... H&M började titta lite oroligt på mig och varandra, precis som jag visste att de skulle göra - och vips, så var brorsan bortglömd. De tyckte synd om mig, men visade det lite konstigt, kan jag tycka, genom att trycka upp en pinne i rumpan - hallå, det var inte där något skulle in, det var i fronten jag hade tänkt mig bli lite extra ompysslad, kanske med en köttbulle eller två. 

Sedan sov de i skift medan den andra låg vaken och glodde på mig. Efter ett par timmar ledsnade jag och kröp ihop i sängen och somnade. Vaknade imorse av att M satt och googlade på allehanda sjukdomar och symptom och blev vitare och vitare i ansiktet. Hon t o m ringde min kennelmamma i en rent okristlig tid och berättade att hon skulle åka in akut med mig.

Kl 9.30 packades både jag och lillmatten in i bilen, lillmatten släpptes av på skolan och jag fick åka längre. Gud så skönt att inte behöva trängas i bilen med brorsan, utan att ha helt egen kupé.

Vi kom fram och traskade in, blev genst insläppta i ett eget rum. Där satt vi och väntade och väntade, M skämde givetvis ut sig och nickade till lite där hon satt. Hon vaknade med ett ryck då den söte veterinären klev in och försökte byta samtalsämne genom att börja prata om mig. Han klämde och kände och klämde igen. Kollade mig på de mest onämnbara ställen medan M, förrädaren, höll fast mig. Trots detta så blev jag nog lite kär, för när han var klar så kunde jag inte låta bli att ge honom en liten diskret puss på näsan.

Eftersom han inte kunde hitta något så bar det iväg till nästa rum där min livmoder skulle röntgas. I rummet bredvid låg det en tjej som hade sin livmoder full med valpar som inte ville komma ut. Då blev jag lite skakis, tänk om jag också hade en massa otäcka valpar i min mage. M sa att nu var jag dum, man måste mer än pussas för att få valpar, men vad vet jag för jag har bara pussats, men sedan så hon ville inte förklara vad hon menade för mig. Hon var för trött, sa hon. Sedan fick gå in och vänta på rummet igen och den här gången somnade M ordentligt. Gud så piiiinsamt! Veterinären skrattade gott när han klev in igen och väckte M ur sin skönhetssömn för andra gången idag. Det var i alla fall inget fel på min livmoder och tack och lov inga äckliga ockupant-valpar i den heller.

Nu skulle det ut bara och kissas. M utrustades med ett pappfat och instruktioner och så gick vi ut. Vi gick och gick och gick, M frös och frös och frös, efter ett tag började hon gnälla om att hon minsann behövde kissa. Sluta gnäll och gör det då, tänkte jag, du har ju t o m ett pappfat med dig. Men det dög visst inte, det skulle prompt vara mitt kiss, men jag hade ingen lust att visa upp mitt kiss för någon söt veterinär och tror någon av er att han skulle märkt någon skillnad? Det tror då inte jag, för jag vet minsann att det är gult och vått även hos människor.

När personalen började gå ut och komma tillbaka från sina lunchturer så började de tycka synd om M där hon vankade fram och tillbaka (eller "gate upp och gate ner" som Östgötarna säger), medan jag lekte kälke och snömonster för fullt, och sa åt henne att ge upp. Till slut kapitulerade M och vi gick in igen. Då skrattade personalen och berättade att en mycket orolig husse hade ringt och efterlyst oss, M beordrades att genast ringa hem. Sedan skulle vi skickas hem, med pappfatet, veterinären ville bara visa oss bilden på min mage först. Väl därinnne i det mörka rummet fick jag ont igen och sötingen fick se hur jag kråmade och bugade och beordrade blodprov istället för hemgång.

In i rummet igen, den här gången hann inte M somna, utan sköterskan kom på en gång (de hade väl lärt sig *fniss*). Det var bara kavla upp pälsen på armen och ge lite blod. Sedan skulle vi få vänta i en kvart på det första svaret, M tyckte vi skulle använda tiden till att gå ut och försöka kissa... Det tyckte inte jag. 20 minuter senare, med blåfrusna fingrar och stela ben kröp M in igen. Inget kiss! Vi satt och väntade, inget fel på mitt blod inte, men för säkerhets skull så fick jag en spruta i nacken av sötingen.

M meddelade H att nu skulle han sätta på kaffe. Vi skulle bara betala och så skulle M komma tilbaka med ett urinprov när jag väl ville släppa till och veterinären skulle ringa när det andra blodprovssvaret kom. Vi väntade och väntade på att ett fax skulle komma från försäkringsbolaget, inget papper kom, vi väntade lite till. Det andra svaret på blodprovet hann komma, t o m valparna som inte ville komma ut hann komma, men inget fax. Då började de kolla och upptäckte att det visst hade fastnat något papper...

Äntligen for vi hem! Kl var över 4, vi hade varit borta i över 6 timmar. M gick med pappfatet i högsta hugg på väg till och från bilen och lagom till att vi var alldeles utanför porten hemma så tyckte jag att nu var det nog ok att kissa lite... M jublade, stoppade in pappfatet och kastade sig i bilen och for tillbaka till sötingen, jag orkade inte flirta mer för idag så jag gick in med H.

På kvällen pratade M med veterinären, varför fick hon telefonnumret och inte jag? Det var ju jag som hade pussats tidigare med sötingen, inte hon. Nu fick M ett svar i alla fall, det var bakterier i urinen och nu var de tydligen skickade på odling. Vem vill odla basilusker som gör att man får ont i magen? De är inte kloka de där människorna!

Visst var det kul med en tjejdag med bara mig och M, men jag hade nog velat ha lite mer shopping och lite mer fika för att vara helt nöjd. M muttar bara om att hädanefter gäller en ny dresscode vid veterinärbesök - yllemössa och långkalsong.

För vi har tagit studenten!

Yes, I did it! Mot all förmodan och Ms dubier så har jag nu tagit studenten och snart väntar högre studier. Undrar vilken nation jag ska tillhöra och hur nollningen kommer att gå till? Kommer jag behöva jobba extra eller räcker studiemedlet? Jag vet att M bl a brukade servera på gåsmiddagar, men är det verkligen värdigt en hund, av den stolta rasen Finsk lapphund, att servera en massa gäss middag? Och det mest tveksamma, måste jag flytta hemifrån - nu när jag äntligen har fått fason på M?

Det var 12 moment på examen:
1. Kvarsittande med störning 1-2 minuter - MVG
2. Möte med hundar på naturstig - MVG (det var så nära att vi nästan snuddade vid varandra, men jag sa inget, bara tittade på mattisen)
3. Sitta tyst i bil med störning ca 5 m utanför - MVG
4. Gå fint vid sidan eller bakom - MVG
5. Hantering/Visitaion - MVG
6. Inkallning utan störning - MVG
7. Inkallning med störning - VG (vad tror ni, först en okänd hund och sedan en hel skål med smaskig korv! Surmatten tvingade mig att släppa korven, som jag hade hunnit ta upp i munnen, så jag hann bara slicka lite på den :(
8. Stoppkommando - VG (här behöver M träna!)
9. Passivitetskontroll - MVG
10. Nosaktivering - MVG
11. Valfritt moment - MVG (M fegade ur och valde vinka, inte åttan som vi fortfarande tränar på)
12. Ligg - MVG

MVG - hunden utför momenten utan hjälp ifrån föraren
VG - hunden utför momenten med viss hjälp av föraren
IG - hunden utför ej momenten trots upprepad hjälp från föraren

M är så sjukt stolt över mig idag! Och jag är rätt stolt över henne också, eller snarare, jag har haft visst överseende med hennes beteende... Oavsett om det är tävling eller inte, bara hon ser någon som står med ett papper och sätter betyg på vad hon gör så blir hon så konstig, så det blir hennes hemläxa till nästa gång. Nu har vi ingen mer inplanerad kurs, men våra instruktörer kommer att kalla till ett uppföljningsmöte, "à la Lyxfällan" som någon av de andra mattarna skrattande kallade det för, för att se hur det går för oss. Däremot ska jag nog se till att vi kommer att börja åka till klubben på tisdagar när M inte är ute och far i jobbet.

M hälsar och säger att hon är så glad för de instruktörer som hållit kursen, Lena S och Lena B på Njurunda BHK. De har varit guld värda - allt från att ge många olika konkreta tips och råd på ett och samma problem, de har tagit sig tid med alla, aldrig gett upp och även på att uppmuntra de tvåbenta och belöna dessa (även om de inte fick köttbullar eller leka med bollen, utan bara verbalt beröm). M vill gå fler kurser för dem! Frågan är bara om det blir syrran eller jag, hon skulle nog behöva det bättre, men M vill samtidigt hålla i det vi lärt oss, fast det kan vi nog upprätthålla i vardagen så länge. Det dröjer ändå ett tag innan de håller nästa kurs igen så då har hon nog bestämt sig.

Stoppkommando - finns det IRL?

Nu har jag varit och glänst på BHK i flera veckor. M har varit lyrisk, både över mig och över att hon äntligen hittat en bra BHK i Sundsvall (Njurunda). Vi hade varit där ikväll igen och jag hade slipats inför söndagens uppkörning på "Allmänlydnadspasset". När vi kom hem så ringde M till H och bad honom ta med sig syrran ner så vi kunde ta en kvällspromenad.

H och syrran kom och vi började gå. Fick ett hundmöte direkt som jag bara gav skall på, inte bandskällde som jag brukar, och sedan så följde jag snällt med M, tittade på henne och inväntade min godis. M var nästan hög på stolthet. Vi gick vidare, kom till det vanliga "träningsstället" mellan några hus i området. M och jag övade lite på "åttan", ett trix som jag ska visa upp på söndag, jag ska gå i en åtta mellan Ms ben.

Det gick jättebra, jag satt, jag gick mellan Ms ben, jag satte mig igen. Så där höll vi på ett par gånger, ackompanjerade av lite glädjeskall från mig och några "varför får Kabby hålla på med M som har mycket godare godis, medan jag sitter här och väntar med tråk-husse"-skall från syrran. Jag hade kommit så långt att jag inte behövde godis för att följa Ms händer och M började t o m att säga "åttan" medan vi höll på, då... gav syrran till ett larm-skall, såg en tjej/ung kvinna som kom gående på gångvägen. Jag glömde allt vad åttor heter eller hur man ska bete sig. jag sprang glatt skällandes mot henne och hälsade lite. M, som inte hade glömt vad vi höll på med, vrålade "STANNA!!!!!!!!!!!!!!!!" Jag struntade i henne (vi var ju inte på apell-plan och jag låtsas som om det bara är där som jag vet vad det betyder *fniss*), hälsade klart, kom tillbaka, efter att ha tagit en extra lov fram till H och syrran och hälsat lite där också. Jag fick skäll. M bad om ursäkt, frågade om det hade gått bra och det var lugnt enligt kvinnan.

Sedan fick M skäll, inte av tjejen som jag hälsat på, henne charmade jag ju brallan av, utan av sur-killen som kom ut ur en annan port. "Det var ju ett bostadsområde, där borde man inte ha hundar lösa, det kunde ju komma barn, folk bor faktiskt här" M stod snällt och tog emot skället, hon insåg att ens fundera på bortförklaring skulle falla under benämningen "en dåres försvarstal", medan jag själv undrade över vilka barn som inte låg inne och sov vid kl 22. M var inte glad som en lärka på vägen hem. M har nu bestämt att stopp-kommando, som givetvis ingår i uppkörningen, är allt vi kommer att syssla med fram till söndag, möjligtvis uppblandat med någon liten harmlös åtta.

Skrytdags!

Allt detta har M lärt mig plocka upp, efter bra tips från Kiwis matte! Snart, när jag växt upp lite mer, ska jag bli lika smart som hon, inte matten alltså, utan Kiwi förstås.

Sist M skulle lära mig att apportera slutade det med att hon klickade fram ett klockrent backande, så fort jag såg apportbocken så backade jag rakt bakåt. M slet sitt hår, kastade sig ner, dunkade nävarna i golvet och undrade vad hon gjorde för fel. Det var jätteskoj, tyckte både brorsan och jag.

Nu beslutade hon sig för att börja om helt och hållet, ingen apportbock i sikte ens. Hon började med att kasta ut en vante och sedan satt hon sig och väntade, beväpnad med egetbakat levergodis och kvarblivna hamburgare i händerna. Efter att ha kastat mig platt på golvet ett par gånger utan att något hände så började jag fundera lite, vad kan hon vilja? Tittade till lite på vanten (som jag själv har hittat och burit hem från en kvällspromenad) och vips kom det en levergodis fram. Nu var jag inte dum, snabbt fram och nosade på den, en godis till, tog ett försiktigt tag med tänderna i tummen, BINGO! Nu haglade det godis.

Så fortsatte vi och efter ett tag så lyfte jag inte bara upp den och sträckte mig mot matten, utan numera kan jag gå och hämta den och ge den till i matten i hennes hand. Vi fortsatte med kampleksaken, plånboken (den var lite trixig, men bara lite), armbandet (den var svår, jag ville först bara stoppa nosen i den lilla ringen som den bildar), alienleksaken (plättlätt), gula lite tunga gummisaken (lite halvsvår), sovsäcksfodralet (den var klurig), pappernäsdukarna (nu gick det galant) och till sist "nyckelsnöret" (inte helt lätt innan jag kom på hur man gjorde).

Man skulle kunna tro att jag kunde få vila nu, men inte då. M kastar bara sakerna längre och längre bort och numera får jag inget godis om jag vilar halvvägs, släpper ner dem och tar omtag (petmoster!). Jag hör M viska till H att det snart är dags för apportbocken, men att hon tvingar sig att vänta ett tag till, "skynda långsamt och gör rätt för en gång skull!" upprepar hon som ett nytt mantra. Helt ok med mig, så länge som jag får bra betalt så kör vi på ett tag till.

Tänk att vår M äntligen skulle lära sig hur man gör, jag tror nog att det inte bara är Kabby som går i skola på kvällarna...

Könsdiskriminering

Kabby får göra allt roligt nuförtiden, själv sitter jag bara hemma och äter chokladpraliner (I wish!) och dör av tristess. Enda gången den grå, vardagliga tristessen bryts är när M slänger en plånbok, vante eller något annat konstigt och halväckligt på golvet och jag hämtar den, ger till M och hon kastar ut den igen. Är det ett värdigt liv det? Nej, jag är som Askungen här hemma, städa, plocka upp och så kastar hon ut skräpet igen. *suck*

Brorsan däremot, han får minsann en ordentlig utbildning och en massa beröm och godis för varje prov han klarar. Han går visst någon löjligt enkel kurs, det måste det vara, för M säger att han är som en stjärna och vi vet ju alla att det är jag som är den bildbara i den här familjen! Det är ju jag som kan gå med kontakt, köra snabba, raka lägganden och som verkligen vill träna, dvs så länge som jag får betalt förstås!

Nu har M kommit hem från skolan i flera gånger på raken och varit fullkomligt lyrisk, öst beröm över "sin duktiga gullegris". Han går med slakt koppel förbi andra hundar på nära håll, kommer på inkallning, trots att instruktörerna ligger mitt i vägen och leker med bollar (det skulle jag vilja se, dessa människor verkar ju vara, om möjligt, ännu knäppare än M) och sitter snällt kvar där han är satt trots att andra hundar går runt och sedan går han runt de andra hundarna vid Ms knä, leker med andra mattar och bryter när M säger åt honom att sluta och så tvärvänder han och kommer till sin älskade M när hon kallar osv - vilken fjäskapa!.

M har gått runt och myst, insett att hon och brorsan var ett sådant där ekipage som alla andra kursdeltagare hatar, de som ser ut att ha en så fin kontakt, en hund som vill samarbeta med sin matte - helt enkelt en glad, lycklig och lydig hund med en av högmod, omättligt, stolt matte som partner. När hon tidigare har gått på kurs så har hon själv velat skjuta dessa ekipage på fläcken och avundsjukt undrat om dessa varit handplockade av kursledarna, på rent djävulskap, för att visa de andra hur dåliga de var...

Fast sist fick M så hon teg. Kabby höll på att leka med en annan matte, slutade snällt att leka på kommando, sprang till M och var nu på väg tillbaka till lektanten när han fick syn på Bentley, den lilla stafffen. Nästan framme hos tanten så gjorde han en 90-graders sväng och sprang fram till Bentley, de nosade av varandra och mätte lite sturskhet medan deras respektive mattar vrålade NEJ!!!! KOM HÄR!!!, men nu var all lydighet som bortblåst. Kabby vände snabbt upp och beslutade sig för att om han inte får den han älskar (läs Smilla) så får han älska den han får (Bentley) och började rida på den lille gossen. Bentley uppskattade INTE detta och slagsmålet var ett faktum.

Staffens matte var först framme och fick tag i Kabby, som var överst, tog tag i pälsen och slängde iväg honom till M. M fångade upp honom och det slutade med att två hormonstinna gossar låg på backen under respektive matte. När de lugnat ner sig så släpps de upp igen och M tvingade sig själv att köra en ny inkallning trots det nyss inträffade, fast nu med Bentley för säkerhets skull på andra sidan plan. Den går bra och M lämnade plan med Kabby i koppel, huvudet högt och en något skamfilad och tillstukad gloria...

Som straff har Kabby idag varit iväg till veterinären och den elaka tanten körde upp ett finger i rumpan på honom och klämde igenom hans analsäckar. H&M har sedan i helgen misstänkt att han har fått problem med dessa. I söndags tog de ut oss på skogprommenad och så fort vi lämnat elljusspåret och kommit ur synhåll för ev förbipasserande, som kunde ringt Djurskyddet, så skulle det klämmas. M klämde och klämde, hulkade och hulkade medan tårarna rann på henne och det rann/sprutade sörja av en helt obeskrivbar odör ur rumpan på brorsan. Efteråt fick vi vänta in M som stod och kramade ett träd och försökte andas igen mellan kräkattackerna, Kabby studsade däremot runt och var som en kalv på grönbete.

När de inte tyckte att det blev bättre så ringde de veterinären som genast sa att de var så välkomna så och att hon gärna skulle klämma lite mer på honom... Väl framme så lät Kabby sig undersökas och vetten klämde och kände och kunde inte känna något konstigt alls. Analsäckarna var inte fulla och han ömmade inte. Hon skickade hem dem igen med endast en fet räkning, dels för själva undersökningen och dels för att de hade klämt så bra själva att hon riskrade att bli utan jobb, det tog hon minsann extra bra betalt för!

Som ni ser så händer allt Kabby och inget mig. Jag går som sagt bara här hemma och städar. Han fick t o m den vaccinationssputa som jag hade fått som plåster på såren när röntgenapparaten gick sönder "för att han behövde den bättre" - vadå, gör det inget om jag blir sjuk? Varför får han och inte jag, som är den som har ett läshuvud, gå i skolan? Varför måste jag städa och inte han? Kabby är minsann "duktig", medan jag är "söt" och som ingen tror ska klara av något. Har inte utveckligen gått fram mer än så här, är det en backlash som nu kommit? Ska jag bara vara söt och göra hushållsarbete tills det är dags för mig att producera valpar eller??? Jag trodde länge att mina H&M var lite mer moderna och upplysta än så, men har nu insett att så fort vi började bli lite stora så var det slutlekt och vi skulle in i respektive könsrollsfålla och jag tror inte att det var jag som drog vinstlotten!

Ingen rast - ingen ro

Matten har nu tvingat mig till tangentbordet, hon säger att prinsarnas matte aldrig kommer att komma hit om jag inte skriver lite. Svar nej - vi är inte, jag upprepar INTE, kvar i björnskogen. Det har bara varit lite fullt upp halva sommaren och hela hösten.

Vi har dragit runt som vagabonder genom Sverige, matten har kört sönder bilen, lagat den samma och vi har sovit prinsarnas husvagn och i tält. Träffat på min brorsa och lite andra släktingar och en massa snygga tjejer. Efter semestern så kom vi tillbaks till vardagen, först hände ingenting och sedan allt!

Jag har börjat i skolan igen, M när någon dröm om att jag ska bli allmänbildad (eller om det var allmänlydig?). Helt ok enligt mig som numera lever på godsaker och leker hela dagarna. Fast Alma på kursen, som får vara med inne eftersom hennes matte inte har någon bil, har skvallrat om att min egen M har snackat skit om mig när jag sitter och vilar i bilen. Tydligen är det mest Almas och min M som anser att deras hundar inte är helt okomplicerade. Så bara för att reta dem så gick både jag och Alma runt som små ljus i slaka koppel när de skulle öva på hundmöten...

Sedan har vi varit på spårhelg, det var kul!!! Vi delade stuga med Kiwi och hennes matte. Kiwi är schysst, vi har mött henne och henns syrra förut och Kiwi är en stjärna på att spåra. Hon ser ut som vi, men har lite för kort päls, M säger att det är inget fel på henne, hon ska se ut så för hon är en lapsk vallhund. Ok - hon är schysst i alla fall. Annars var det bara andra finnar som var var med, inte en svenne så långt ögat kunde se, det var Sixten, Ucello, Ronja, Kiwi, syrran och så jag. Vi körde allt från spår, uppletande och leta Bambi. Jag var givetvis duktig på allt, men syrran letade mest godis i backen eller hussen, men glimrade till när det var dags att leta rätt på Bambisarna.

Instruktören (så heter visst lärarna) i viltspår hade nog aldrig haft en så gapig klass förut, men hon var efteråt imponerad över vår medfödda talang. Sedan sa hon något om halvslag och min "hethet", men det ignorerade vi när vi kom hem. Kiwis matte skickade ut Mira med en klöv i munne och lämnade den till oss - här blev matten så imponerad att vi nog måste gå kurser till vi är klara högskoleprovet.

Så redan helgen efter var vi ute i skogen. Först så sprang matten runt som en idiot på ett kalhygge och lekte med en leksak, jag tänker bespara er hur många gånger hon höll på att stupa på diverse rötter eller i gropar... Sedan släppte hon den och tyckte att vi skulle leta rätt på den, jag tyckte det var så j--la pinsamt att se hur M betedde sig i skogen och funderade på att ringa 112 och be om direkttransport till de madrasserade cellerna, men insåg att ingen ambulans kunde köra på kalhyggen, så jag sprang ut och hämtade i sakerna igen, M jublade och sprang ut igen... Herregud - som tur var så var vi så långt borta så ingen såg oss. Efter det så fick syrran leta rätt på en Bambifot, det var inte rättvist.

Fast dagen efter så var det min tur. Medan M låg hemma i soffan och vilade sitt huvud efter att ha dansat (får man ont i huvudet av det?) så gick jag och H ut i skogen. Tydligen hade inte M fattat att hon var kvinna och borde klara av två saker samtidigt så hon hade missat att snitsla i spåret, och H i sin tur kunde visst inte följa instruktioner så han letade startsnitseln (som faktiskt fanns) i fel del av skogen - tur att jag fanns där och kunde reda upp alltihop. Nu gick jag noga och långsamt och H&M var mycket stolta över mig, Bambis fot är numera min!

Det bästa med min frånvaro från bloggen är att M har lärt sig göra godis, riktigt gott godis av lever och fiskbullar!

Mors lilla Olle

På Vildmarkdagarna i Hassela kunde man göra ett björntest på sin hund med hjälp av radiostyrd björn. Här ser ni Kabby och matten in action. Matten verkade ha klara orienteringsproblem, så det var nog tur att det var ett inhägnat område så de inte kom vilse... och Hussen försökte filma så gott det gick, notera speciellt de fina löven som ibland ersätter hunden. I o m att Kabby kom tillbaka till föraren så fick han ett KEP, dvs han gjorde ett allvarligt fel och det sista en björnhund ska göra är att dra med björnen till matte...
Däremot var han den enda hunden som inte var grå/jämthund och matten var den enda som inte var en husse... De var också det enda icke-jagande ekipaget. Han var dock orädd och en del jakthundar vände tillbaka till husse direkt, så vi har inget att skämmas för. Som avslutning firade vi med lite korv!

SPA på Norrlandsvis

Här kommer min rapport om vad de gör med mig egentligen! (Vad har BRIS för telefonnummer?)

Först släpar de upp oss till något vattenfall på spångar, medan hela Holland, halva Tyskland och några andra, läs PRO-kärringar, skulle vara där och trängas. Tror ni att de tog minsta lilla hänsyn till att vi var där? Nejdå, först tillbaks till parkeringen vinner, om det innebär några nedtrampade små söta hundar på vägen - so what?. Till slut ledsnade hussen och bar mig. Kabby gick med matten som faktiskt funderade på att fälla några extra tävlingsinriktade pensionärer, alternativt släppa ner lite Frolic i fickorna på tanterna och sedan kommendera lite "leta godis" med ett djävulusiskt sött leende och några "hoppsan" på lut, om vi skulle råka orsaka några lårbensbrott. Säga vad man vill om vår matte, men hon är både lite händig och hämdlysten ibland, speciellt eftersom godissök hos oss brukar innebära att Kabby letar upp godiset och jag springer efter och tar det av honom, gärna med våld...

Då kommer vi till det sk SPAandet då. De säger att detta var en "ren" olyckshändelse, men jag tror nog att var kallt uträknat från början till slut. Ett sista desperat försök att få min underull att växa ut av ren chock innan utställningen. Bara så ni vet så fungerade det inte, så ni behöver inte pröva detta hemma!

Ut och fiska skulle vi, sa de, i den livsfarliga skogen med alla björnar runt knuten. Det var rätt ok från början innan matten hittade hjortron... Då var det slut på det lugna och meditativa fiskandet och jakten började. Matten hoppade, med ett maniskt inslag i blicken, runt på myren och plockade små gula bär i våra bajspåsar. Jag och brorsan skuttade mest runt och åt mygg. Matten var lite nojjig över ev björnmöten och kallade in oss lite titt som tätt. För att lugna ner henne lite så gjorde vi som hon sa, nästan hela tiden. Mitt i allt så hörde hon hundskall och kallade in oss utan att titta var vare sig hon eller vi var, hon stod på en sida av ett gungfly och vi på andra sidan. Glad i hågen vände jag på en femöring och gjorde precis som hon sa, för jag är ju en mycket lydig hund. Full kareta rakt ut i skiten! Hann ta några extra snabba och stora steg innan jag såg hur matten stod och skrek VÄND OM!!!!! Jaha, hade hon inte kunnat kläckt ur sig det lite tidigare? Där stod jag, eller snarare där sjönk jag, ner i leran. Kom ingen dj--la vart, utom neråt. Hur jag än hoppade och försökte så sjönk jag bara. Jag måste erkänna att jag blev lite rädd. Matten såg lite rädd ut hon också, i alla fall så skrek hon som en kastratsångare vid det här laget. Till slut lyckades jag hoppa lite åt sidan och få "fast" mark under tassarna. Tröge Kabby som alltid är lite segare än jag, aldrig lika alert och snabb, han hade givetvis bara hunnit ut något steg så han kunde backa ur skiten direkt.

Mina fina tassar och pälsen ända upp till halsen fick en rejäl lerinpackning som fick sitta i tills nästa djävulskap i detta SPAande kom. Då skulle det badas i en iskall älv där vattnet kommer direkt från fjällh--vetet! Matten klev själv i med både strumpor och gummistövlarpå fötterna medan hon lurade/tvingade i både mig och Kabby helt oskyddade eftersom lerinpackningen tydligen hade verkat klart och skulle sköljas ur.

Har ni fortfarande inte ringt Djurskyddet - så gör det nu! Och du kennelmamman - vad tänkte du egentligen på när du skickade hit mig?

Fyrkantstrapport

Utställning i Ransäter 25/7-09, Värmlands KK, Domare Britta Roos-Börjeson
Kabby Ökl 1 Ökkl 3
Utm storlek, vältypad. Bra huvud. Välplacerade öron. Bra ögon. Knappt vinklat skulderläge. Klent förbröst. Korrekt kors, svansfäste och lårbredd. Bra tassar. Lite mager idag. Hastrång i rörelse, bra steglängd.

Nemi Ökl 1 Ökkl 1
Fem. utm typ och storlek. Bra huvud, vackert uttryck, särskilt fina ögon och öron. utm hals och överlinje. Bra kors och svans. Utm tassar. Rör sig med bra flyt, ngt obalanserat fram. Ngt eftergivande i ryggen i rörelse.

Trevlig utställning, inte trångt, trevligt folk, inget gruff i hanhundsringen, bara kallvatten och ingen el på "campingen".

Vi skötte oss bra, det kan man inte säga om matten. Nu när vi äntligen fått ihop till lite rosifetter, tre röda och en gul, så köpte hon inte en enda. Hon "glömde" bort det, säger hon, när det började regna. Det enda hon tänkte på var att få ihop tältet, ego som vanligt! Men vi kanske ska vara glada för att hon inte strippade vid ringside som vi befarat. Tack och lov så behöll hon samma kläder på även om hennes röda tröja inte riktigt matchade mig, men huvudsaken var ju trots allt att jag var lika snygg som vanligt.

Höll på att glömma bort att berätta att vi är världsaberömda i hela Norge! En trevlig norsk kvinna kom fram till oss och frågade om vi var Kabby och Nemi från Norrland? Tror att hon ville ha autografer, men hon blev nog lite blyg av vår uppenbarelse för hon frågade aldrig...

Vill hem till stan och den trygga, hårda asfalt

Hatar det här lantlivet, jag och lillmatte vill bara hem! Tror ni att någon lyssnar på oss, nehädå, givetvis inte. Vi ska visst vara borta ett tag till i obygden.Tror någon på att det skulle bo prinsar i obygden? Nej, de borde bo i ett slott eller herrgård om de verkligen är prinsar...
Internetet här ute laggar också surt, så ni kommer inte ens få reda på alla hemskheter som drabbat lilla mig, här ute bland bönderna, förrän vi är säkert tillbaka till i stan. Det kan ni gott ha, ska jag lida - ska ni också lida!
//Nemi, stadsbruden

PS. Kabbymesen trivs givetvis utmärkt här, bland de inavlade banjospelarna med sex tår, lika barn leka bäst...

Nu far vi till fjällen!

Som M har fejat här hemma så trodde syrran att Kungen (eller mormor) skulle komma på besök, så hon började putsa pälsen så den glänste och blev alldeles stirrig så fort det plingade på dörren. Vi andra var mest i vägen och hade vi inte hållt oss undan hade vi farit in i dammsugaren för länge sedan. Jag gömde faktiskt undan syrran för M när hon dammsög som värst, för jag såg på Ms blick hur sugen hon var... Nu när allt är rent och fint, vad gör de då? Jo, de packar ryggsäckar, väskor mm och slutligen även in oss i bilf*n, de kunde väl varit hemma och njutit lite, men inte de inte, folk är bra konstiga. Inte nog med att lägenheten fick sig en omgång, det fick vi också så nu är vi öron- och snopprensade, kloklippta, genomborstade osv.

Fjällen brukar vara rätt ok, men jag förstår inte vad vi ska med nya flytvästar till. Vi provade ut dem och M höll på att dö av skratt när vi fick beröm över att vi var så väluppfostrade, jag förstår inte vad M menade när hon leende klämde fram ett "Kul att man kan lura någon". Det är bara hon som inte förstått att vi minsann alltid är små änglar, men bara när de förtjänar det - kanske dags för lite självrannsakan matte... Vi har varit till fjälls förr och som jag kom ihåg det så var det mest sten vi såg. Att jag har fått en ny klövja innebär visst att jag är officiellt stor, nu är det bara syrran och lillmatte som slipper släpa runt på saker.

Sedan ska vi visst träffa prinsarna - tjoho! Först blev vi så glada över det, men så började vi misstänka att det säkert fanns någon baktanke med det hela och givetvis fanns det det. Vi ska ställas ut igen *suck* och numera försöker M inte ens att dölja att det är blodigt allvar! Vet ni vad hon gjorde härom dagen? Jo hon slet fram mig från min skönhetssömn under soffan för att prova kläder på mig! Om hennes kläder skulle matcha mig? Herregud! *skakar på huvudet* Nu har det slagit runt på allvar och nu är det nog bara klädrullen kvar, sedan rymmer jag och ringer BRIS så de hämtar syrran också.

Skogens hjältar

Vår skog bakom huset höll på att brinna upp häromdagen. Vi löste det genom att dra ut hussen på en kissprommis. Det brann och pyrde i backen och det var hett för tassarna och när inte ens Kabbys skvättande räckte så bad vi H att ringa efter brandkåren så de kunde komma dit med de stora vattenslangarna. Brandbilarna passade på att ta samma motionsrunda som vi brukar ta, H påstod att det var för att de för stora för att vända i elljusspåret, men vi tror att de ville träningstur precis som vi brukar göra med matten.
Imorgon ska vi visst både riva och bygga upp ett helt hus! Vi tänker mest ligga och tugga på en bräda eller två, så kan de andra jobba.

Träning?

Idag har vi visst skämt ut oss i elljuspåret, men frågan är vem som var värst? Vi som gjorde tokutfall mot en sk amstaff/aptb/gud vet vad-mix, bråkade med uppdragna läppar och fina vita tänder över en tappad godisbit (eller om det nu var en kotte, så noga var vi inte) eller matten som, efter att ha fräst och åthutat oss så spottet flög, uppgiven och svettig beordrar en platsliggning mitt i motionsrundan medan hon själv tar en cigg?

Det bidde ett B

Vill bara meddela att B-iatchen här hemma har B-höfter och att matten äntligen kan lämna datorn åt oss övriga.
Nu kom pappret från SKK också, hon hade B på bägge sidor.

Vid regnbågens slut...

Alla vet väl om att vid regnbågens slut så finns det en skatt! Idag regnade det igen och vi spanade och spanade efter regnbågen, men förgäves. Vi gav till slut upp och gick tröstlösa hem. Men då insåg vi att vi bara hade letat på fel ställe, ibland finns ju saker närmare än vad man tror och så var det, regnbågen hade ju hela tiden funnits på vår balkong! Förstår ni hur lyckliga vi blev när vi insåg att det minsann låg en färdigmarinerad köttbit mitt på balkongen! Säg den lycka som varar för evigt, grannen ovanför hade visst också upptäckt regnbågsslutet och han kom genast ner och hävdade att det var hans kött. Vadå, det var ju hos oss som den låg, alltså måste den vara vår. Meshussen, som tydligen inte ville ha sina 15 minutes of fame tillsammans med Aschberg i Tv3s Grannfejden, vek ner sig direkt och tillät grannen gå igenom vår lägenhet till vår balkong och hämta vad han påstod var "hans" (läs vårat) kött! Det hade aldrig hänt om matten varit hemma!

Barnafödarhöfter?

Syrran har nu fått knarka igen, livet är orättvist, jag har bara fått det en gång. M säger att det inte blir fler gånger för henne, den här gången fungerade apparaturen och bilderna togs. Vet inte om det var den extra energin som M skickade ut, i form av ren och pur ilska över den imbecilla djursjukvårdaren som skulle vara till "assistans" under röntgen, som fick det att fungera. När M kom hem var hon fortfarande högröd och hyperventilerande. H påstod att de inte ens hade behövt slå på värmen i bilen, utan att det fixade Ms eldsprutande näsborrar. Bakgrunden var visst att de inte fick syrran att ligga rätt och att personalen sedan sa "den förra bilden var nog bättre, ska vi ta den?" trots att M pedagogiskt hade förklarat flera gånger att det måste bli rätt. Eftersom syrran är en potentiell kungagemål är det extra viktigt att veta att höfterna duger till för att säkra tronföljden.

Det är därför som jag inte har kunnat uppdatera här på länge, M har suttit klistrad vid datorn och nästan maniskt gått in på hunddata ca var 30e sekund. Nu har det gått snart 1,5 vecka och mina bilder tog visst bara tre dagar. M är nu så rastlös att hon t o m tog med mig ut i elljusspåret för att springa idag, trots att solen sken, det brukar hon nästan aldrig annars göra om det inte regnar, åskar, haglar eller ligger drivis i spåret. Jag måste erkänna att det var rätt skönt att göra det när det var behaglig temperatur och torrt i backen.

Annars verkar det vara rätt mycket snack om rymningar och friarstråt i lappisvärlden och jag väntar spänt på att det ska komma lite oväntat besök till oss. Eftersom vi bor mitt i Sverige, i själva korsningen mellan E4n och E14 så de flesta borde ju passera här. Får dock lite vibbar av att det rör sig om mer snack än verkstad, men om ni klarar av det så har jag ställt upp dörren. Kom in till oss och fika, jag bjuder på käk och har vi riktig tur så M även mitt nya favoritgodis, vitkål, hemma!

Två röda band och en löjlig matte!

Så lätt det är att tillfredsställa de sina....
Har haft en skön helg i Furuvik, men här kommer bara resultat och kritik, resten kommer senare.

Rasspecial i Furuvik på SLKs riksstämma, domare Tanya Ahlman-Stockman
Kabby 1 ökl, r-ökkl
Medelstor hanhund, Utmärkt välbehårade öron, Bra huvud och uttryck, Behöver mer kropp i volym, Önskas mer vinklar fram o bak, Utmärkt pälskvalitet men inte i sin bästa päls idag, Mkt rastypiskt temperament, Rör sig trångt bak

Nemi 1 ukl, 3 ukkl
Medelstor tik, mkt feminin, En aning lång i kroppen, Bra huvud o bröstkorg, Välansatt svans, Bra vinklar, Välburen svans, trevligt temperament, Rör sig bra

Matten har svävat på små lätta moln hela dagen, att det skulle gå bra för syrran, när hon skulle visas av proffshandlern Hilda, hade matten räknat med, bara pälsen inte skulle trilla av i ringen eller att hon skulle passa. Däremot, att lilla jag skulle kliva fram bland de stora grabbarna var visst årets skräll, men jag visade dem allt var skåpet skulle stå! Att jag även slog en världsvinnare har matten tjatat om till leda, kommer det här att innebära att jag ska visas upp i tid och otid hädanefter? Hoppas inte det, fast det är lite ok så länge jag får dela stugan med Smillan (hon blev förresten näst snyggaste tiken, men det visar bara att domaren hade behövt glasögon, hon var ju inte bara snyggast utan även sexigast!) och hennes roliga husse, han gillar kottar precis lika mycket som jag.

Magin får vänta

Har haft lite ont idag, troligen sviter från gårdagens svärdsslukning. Var har H&M inte kunnat lista ut, vi har fortfarande lite språkproblem, men kanske i magen, eller i halsen, eller någon annanstans. Jag har gnällt, sprungit runt och sträck ut magen allt jag kan i bugande lekställningar innan jag krypit ihop vid någon vägg. H&M blir alltid så oroliga när jag är stilla och vilar och när jag idag inte ens kom när H prasslade med godispåsen då ringde han direkt till Ms jobb och sa "Vi måste till veterinären, nu!"

M hämtade upp oss och vi for in. Vetten klämde, kände, grävde i min hals (det var inte trevligt), tog tempen och hittade inget. Då skulle jag röntgas och idag fungerade bordet att hissa både upp och ner, tyvärr var inte den snygge gråhundskillen från förra gången kvar, och även apparaturen fungerade klockrent, men inte heller här hittade de något. Så då skulle de ge mig konstrastvätska och se om den kom ut igen. Även här visade jag hur en tvättäkta lappis beter sig, något att stoppa i munnen, ja tack! Enligt vetten var det äckligt, men jag hade ju inte ätit på hela dagen så då kan man inte vara alltför kräsen, hela sprutan gick ner i en rasande takt. Lite mättade den väl. Sedan kom det värsta - "Ge inte hunden mat ikväll" Va? Är de inte kloka? Ska jag dö på kuppen? Som nödproviant fick jag visst en himla massa nyttigt vatten i en puckel i nacken. Såg ut som en j--la kamel! Det var nog tur att snyggingen från sist inte var där idag.

Som ni förstår var det svårt att leta fram sågen idag och jag inser nu att all träning måste ske i smyg, för mina tråkkonservativa H&M kommer aldrig att acceptera att jag vill gå in i cirkuslivet.

Däremot funderar de på att låta mig gå med i någon sorts dyr datingförmedling, de sa att det kommer att bli billigare än att jag skulle fortsätta att leta snyggingar hos veterinären...

Cirkusprinsessan

(Rubriken är något missvisande, "Den som gapar efter mycket" eller "Sagan om den bredkäftade finnen" vore mer korrekt med tanke på innehållet/red Kabbys amn)

Livet blir sällan som man tänkt sig, i alla fall om man äger en finne, det har mina H&M återigen behövt påminnas om idag.

M hade nog trott att jag skulle uppdatera er om hur det var när jag var iväg till veterinären. Om hur jag flirtade med den snygge, mycket muskulöse hunken, som var en gråhund, i väntrummet - jag lovar, jag hade minst halva inne! Hur vetten klämde, kände och vred på mitt knä för att konstatera att jag inte hade patella, medan jag heroiskt stod kvar och var snäll trots att jag inget godis fick då jag skulle sederas strax efteråt. Eller om hur jag fick min knarkspruta, slocknade, bars upp på bordet (det sista minns jag inte riktigt, har bara fått det berättat) för att föreviga mina snygga höfter och allt bara strejkade. Elektrikern hade varit där och "fixat" bordet på förmiddagen eftersom det bara gick att höja, inte att sänka. Jojo, hantverkare verkar ju vara av det riktigt pålitliga slaget, efter att han varit där och lagat så kunde bordet fortfarande inte sänkas och vad värre var, inga bilder kunde heller tas. Så där fick jag ligga medan M höll mig, hon blev minsann erbjuden en kudde och lite kaffe medan alla sprang runt och ringde, hallå jag då? Jag fick minsann ligga på rygg i en hel evighet utan vare sig kudde eller kaffe!

Till slut kom elektrikern tillbaka, han var rätt ok, han kliade mig på magen. Till slut gav alla upp, jag lyftes ner och fick en "pigga-på-dig"-spruta, en ny tid, lite tandtuggisar och en gratis vaccination innestående, hallå igen, var det någon som frågade mig om jag vill ha fler sprutor? Skulle det på något sätt vara kompensation? H&M såg rätt förstående och nöjda ut och menade att allt kan ju gå fel ibland, kan de säga, de är ju inte de som måste komma tillbaka för att få en gratis spruta i arslet! Ska tydligen dit igen om ett par veckor för ett nytt försök, kan ge mig den på att någon av de mina kommer att smyga in i förväg och sabba hela för att skaffa sig fler gratis sprutor. Tandtuggisarna var visserligen goda, men de fick jag rännskita av så numera får bara brorsan äta dem, hurra igen!

Nä, det som jag kommer att skriva om är hur jag övar på ett nytt tricks. Tänkte dra runt på olika utställningar i sommar och köra lite gycklarkonster, verkar mycket roligare än än springa runt åt ett håll och man blir inte lika yr heller. Blev också lite inspirerad när jag fick höra att vi ska till Gävle och Furuvik i helgen där det finns en cirkusskola och cirkusbarn. Eventuellt höra efter om jag kunde ha ett sommarjobb innestående hos dem om jag skulle ledsna på vagabondlivet eller det skulle regna hela sommaren, en cirkushund skulle nog hotta upp showen lite. Började lite lätt med svärdslukning idag, tyvärr så har vi så få svärd hemma så jag fick ta det som fanns, ett tuggben. Vände och vred och började få en bra snits på det hela när brorsan kom och sa att "Det där klarar du aldrig! Du är för liten!"Det skulle han inte ha sagt och bara för att visa honom att jag visst kunde, så slukade jag raskt i mig benet.

Inte trodde jag att det skulle vara så här obekvämt att sluka saker. Har någon av er ens försökt dra upp ett oxhudsben från magen, upp genom halsen utan tummar? Det är inte lätt vill jag lova! Insåg det penibla i min situation och sprang till H&M för hjälp, har dök nästa problem upp, hur förklara man för sina kära att ens träning gått något för bra/snett och att man behöver hjälp att få ut ben när de bara pratar svenska?

Jag försökte med teckenspråk, charader och gud vet allt, till slut sprang jag bara runt i cirklar och gjorde mitt bästa för att se ämlig ut, det universiella språket förstod de i alla fall. De började titta lite konstigt på mig och jag hörde hur de började prata sinsemellan, "Vad konstig hon är", "Vad gör hon" och till slut "Det är något fel!". Och så kom det "VAR är tuggbenet?", tjoho, snabbtänkta kan man då rakt inte anklaga dem för att vara... Den ena började leta, först i gapet på mig (vad tror de om mig egentligen, nog för att jag klarar av att ha tre kottar i munnen samtidigt, men då är det tallkottar, inga jättegrankottar), sedan kröp de runt på golvet och kollade under sängen, under soffan, under brorsan osv. Efter det började de ana oråd, snabbt blev jag slängd på rygg medan de började en något ovetenskaplig undersökning av min mage från utsidan. De klämde rätt rejält hårt medan de funderade på hur fort oxhud kan lösas upp av magsyra, skulle det komma upp igen eller skulle det ligga kvar tills det var så där mysigt geggigt som bara ett vältuggat ben kan bli och då komma ut bakvägen och vad kunde hända under tiden.

Eftersom de uppenbarligen inte kom någon vart i sina kvasiveterinäriska bryderier så beslutade jag mig för att bra kvinna reder sig själv! Så jag jagade ut hussen i natten och gick med bestämda steg mot närmsta gräsplätt där jag började beta som värsta kossan, efter en ansenlig mängd med gräs så var jag redo att leverera upp mitt träningsredskap - upp och ut kom ett ca 10 centimeter långt ben! Här blev hussen visst lite skakig, för hur långt det var hade han inte haft en aning om.

Nu har jag förstått att de bara låtsas svälja svärden, men varför heter det då slukning? Men skam den som ger sig, imorgon är det en ny dag och lite nya tricks som ska inövas. Undrar bara var sågen är och hur jag ska få brorsan in i lådan?

Handling eller handling - det är frågan?

Här skulle jag kunna skriva om när vi var på landet i påskas och röjde runt med kusinen från landet, men det orkar jag inte fast det var kul.

Eller så kunde jag skriva om när vi skulle åka på vad jag trodde skulle vara en handlingshelg med M och något handlarproffs från Göteborg och det kan jag väl göra. En ren besvikelse från början till slut, det var ingen shopping alls, fast M hade med sig ett stilingproffs. Det var tydligen en ren missuppfattning, det var tydligen inte handling på svenska , utan handling på engelska, som vi skulle syssla med - glasklart? eeh, eller hur... Mina H&M har visserligen visat sig vara förvirrade redan förut, men att inte kunna veta vilket språk de ska prata, så illa trodde jag inte att det var.

En kort summering från denna helg är att vi numera är officiellt utnämnda till Sveriges mest bångstyriga och olydiga lappisar (detta kan möjligtvis vara en anledning att vi inte uppdaterat bloggen på så länge, M har haft lite ångest med sig själv och oss). M är numera också känd, för att röka konstant och köra alldeles för fort med bilen.

Kabby viftade i alla fall på svansen ett par gånger (och det är mycket i en utställningsring) och så fjäskade han ibland genom att springa med lite ögonkontakt. Jag däremot, som M brukar säga är följsam, jag hittade en hel halv varmkorv på backen och efter sket jag fullständigt i vad alla sa - det kunde ju finnas mer! Jag lovar, nu finns det inget mer, som en metalldetektor inställd på korv och köttbullar var min nos och numera är hela Åsmon med omnejd avsökt och alla fynd tillvaratagna och de förvardes tryggt i mitt magarkiv tills det blev dags att ge plats för och fylla på med lite mat.

Så helt fel var väl inte denna helg om ni frågar mig. M däremot hade träningsvärk i rumpan efter alla snabba vändningar och tjurrusningar åt både höger och vänster och både hon och Göteborgsbruden hade brännsår på händerna efter kopplena (och nu har M lovat att handla, på svenska, nya koppel). Jag fick vila rätt mycket på söndagen, för då verkande ingen av mina handlare vilja ha med mig att göra...

Som kuriosa så kan jag berätta att hela Ms organisation har idiotförklarat henne, "Vad skulle du göra, sa du? Springa i vänstervarv, åt vänster menar du?, i en hel helg? och dessutom betala dyrt för det????!!!"

Nu grattar vi hussen!

Grattis hussen på din åldersdag!
Det roligaste med alla dessa födelsedagsfiranden är att lillsyrran blir alldeles stollig när de tvåbenta sjunger eller kramas, då hoppar hon runt, skäller och ska prompt klättra upp på dem och vara med i mitten...

Grattis grattis!

Grattis på födelsedagen matte!
Vår matte fyller år idag.Y

Vill ni göra matten riktigt glad så skriv på mot våldet i butik:
http://www.svenskhandel.se/web/Upprop_mot_butiksranen.aspx

Godiset kommer och går och kommer igen!

Ibland undrar jag hur det är ställt uppe i huvudet på dem jag bor hos. Här har nästan inget hänt på en vecka, vi har lunkat på i någon sorts dvala i hemmet. Matten har försvunnit medan det fortfarande har varit mörkt och kommit hem när mörkret åter igen har fallit. Hon höll på att få en sorts "ofrivillig minisemester" när farbror blå en dag stod ute och kontrollerade hastigheten, men som hon själv sa, hon hade mer tur än hon förtjänade. De höll på att packa ihop lasern för de var tydligen hungriga (hon mötte dem 5 minuter senare på samma ställe som hon åt på) hon behövde bara blåsa i något plaströr, och det gjorde hon visst med bravur, för hon fick fortsätta köra bil efter det. Är det inte svårare än så att få ha ett körkort, så kanske även jag ska passa på och ta ett eget?

Jag har mest vilat under min älskade stol medan syrran har ockuperat sängen, sådan husse - sådan hund, hussen har visst ockuperat lite, han också, som ung... Idag tog allt det lugna slut! M hade ställt klockan, fast det var söndag, och till våra stora förtjusning blev mogontoaletten en vända runt hela elljusspåret. Vi mötte några skidåkare av modell miniatyr och vi gick så fint, så fint att godiset regnade in i munnarna på oss. Sedan mötte vi en skidåkare av modell äldre, syrran hann gaffla till lite, men sedan satt vi så fint, så fint och godiset regnade vidare i våra vidöppna gap. Nu var även M i extas, trots att hon motstått att småäta av vårt godis, och vi var hennes bästaste bästa!

Efter ytterligare en stund mötte vi Skidåkaren med Hundar - det var definitivt en för mycket i den ekvationen - vi skällde så högt, så högt och vi drog i kopplena så mycket, så mycket och vår stackars högröda M, hon höll förtvivlat emot och väste att "godis, det kan ni se er i stjärnorna efter det närmaste årtiondet!" Till slut hade både skidåkaren och M fått iordning sina hundar (skidåkaren "något" snabbare och enklare än M kan det tilläggas) och vi gick vidare. Strax efter kom det en liten svart sak, typ pudel, ut genom skogen och eftersom vi redan var i onåd så kunde vi lika gärna fortsätta, skulle vi inte få godis, skulle inte M få någon ro...

Väl hemma igen så åt M en stärkande frukost, drack 47 koppar kaffe osv och hon ruvade tydligen på sin hämnd för gissa vad som kom fram? Jo, kloklipparen! Innan jag ens hade fattat att något var i görningen så var mina framklor kapade. Syrran (som visserligen är söt, men dum som ett spån) såg bara att jag fick något och avundsjuk som hon är kom hon fram och och satte sig mitt framför Ms fötter!!! Så innan hon heller förstått något så hade även hennes klor decimerats. Vi kanske ska vara glada för att vi har tassarna kvar med tanke på det djävulusiska flinet som satt klistrat över Ms ansikte medan hon höll på.

M skulle bara vetat vilken hämnd vi hade planerat tillbaka... Syrran lurade ut H på en långpromenad för att lämna fältet fritt för mig. Jag skulle ikläda mig mitt mest lismande anlete och lura ut henne på skidorna, hon har nämnligen inte åkt en meter sedan KortVasan och jag visste att hennes fäste var vallat för en helt annan temperatur än den som nu rådde... Fnissandes i smyg, påminde jag henne om att hon lovat att åka under tre timmar nästa år och att det var min roll som PT att se till att hon började träna redan nu och att hon snart skulle vara "vekling" om hon inte gjorde som jag sa. Jag vet så väl att hon är så lättlurad, lite hånfulla kommentarer om att hon inte kan/törs/orkar och hon gör vad som helst - hon är så förutsägbar.

På med allt som hör till skidåkning, skidor, stavar, selen, bälten osv och sedan ut genom dörren. Från början visade jag upp min mer seriösa sida tills jag var helt säker att hon inget fäste hade... I varenda uppförsbacke så tvärstannade jag och nosade, i en uppförsbacke klev jag även ut i skogen och gjorde min "eftermiddagstoalett". Hade inte kunnat planera det bättre själv, som intäffade härnäst, när vi mötte en annan hund i en av de värsta uppförsbackarna, M svor och jag bara skrattade! Vet inte hur många gånger jag bytte sida bakom henne, dvs snurrade in henne i linan eller såg till att linan for under ena skidan alternativt fastnade i staven.

Inte förrän på slutet, när vi var nästan hemma, så kunde jag tänka mig att hjälpa till lite, missförstå mig inte, det var inte för att vara snäll, jag brukar göra så preeeciiiis innan hon bryter ihop totalt, det blir roligare så. Sista sträckan slog jag till med ett exemplariskt beteende. Det var när vi mötte en annan skidåkare och min, numera rätt knäckta, M saktade in oss som jag höll en klockren kontakt - då glömde M bort allt hon sagt om godisförbud och Frolicen regnade återigen som manna från himlen. Uppdraget var slutfört!

Herrbesök och tonåringar

Jaja, matten var väl inte världsbäst i skidspåret, men hon kom trots allt i mål efter 3h 30min och 2sek. Inget hundgodis vann hon. Till nästa år ska vi träna henne ordentligt, ingen träning - ingen mat, det borde fungera med lite mer konsekvens och ledarskap så att M inser vem som bestämmer och att hon måste arbeta för brödfödan.

Lillmatten har ju fyllt tonåring idag, men vi fick inte sjunga för henne imorse då hon hade kompisar på besök, hon tyckte att vi bara var piiinsamma. De åt massvis med god chokladtårta som vi inte fick smaka på, jag tror inte på det där med att choklad skulle vara farligt, jag tror att de bara säger så för att de ska få mer själva.

Eftersom lillmatten blev stor så var kusinen från landet här och grattade han med. Inte lite jobbig han är! Hela tiden var han uppe i rumpan på mig, jag fick säga ifrån säkert sjuttioelva gånger innan han började fatta och sedan följde han bara mig som en skugga på behörigt avstånd. Närmare än så vågade han sig inte efter att jag visat upp mina fina vita huggtänder. Inte nog med att han uppvaktade mig lite väl ihärdigt och odiskret, han kissade inne också! Lantishundar ska stanna på landet! Suck, tur att min blivande kung bor i en universitetsstad och jag hoppas verkligen att han är lite beläst och rumsren med tanke på varifrån han kommer - snälla, säg att det är så?

Häpp häpp

Nu pausar vi från allt bloggande och håller bara tassarna och låter skallen skalla för att matten ska komma hem välbehållen och med en i alla fall hyfsad tid från Kortvasan!

Hejja Matten! Häpp Häpp Häpp

Ny date - nya bilder

Nu finns det ännu fler bilder, se förra inlägget, på mig och Zeke.

Jag lovar att jag gjorde mitt bästa för att komma över den där magiska vanten. Jag försökte i smyg att dra av kollomatten den och stoppa den i örat eller munnen och ta med mig hem, men hon var så himla vaktig! Jag hade inte en chans, tyvärr. Nu ska Zeke visst åka hem till sin "riktiga" matte, men jag fattar ingenting, den här var också alldeles riktig som jag kunde se. Kommer sakna dig Zeke, kom snart tillbaka eller ännu hellre, flytta hit! Det var så kul med en kompis som var bara min, inte som vanligt att jag alltid på nåder får hänga med brorsan och träffa hans kompisar.

Bildbevis

Här kan den som vill se dagens bilder på mig och ZnyggZeke.

Fullt ös - medvetslös!

Det trodde i alla M och ZuperZekes kollomatte att det skulle bli, men vi lurade allt dem, det blev bara lite snöröjning...

Jag och brorsan fick en lite annorlunda morgonprommis idag, vi hastade iväg till Hydromacken där vi skulle möta upp min date. Brorsan krävde att få följa med och kontrollera att de där kulorna verkligen saknades, så det inte skulle bli något surt skvaller. Efter det fick han och H gå hem, enligt H så blev Kabby jättesur att han inte fick följa med och muttrade visst sådana där ord, som bara Smilla brukar säga, hela vägen hem.

Jag och M gick med kollomatten och Znyggingen till Sidsjön, först ville jag nog inte gå själv utan bror min och H, men det glömde jag snart bort. Tänk att jag äntligen skulle få vara iväg på eget äventyr! Först lekte vi lite kull med M på vägen dit, ett par gånger lyckades vi nästan fälla henne när vi rullade framför och försökte lägga krokben, tyvärr stog hon på benen hela vägen. Framme vid Sidsjön gick vi längs spåret ett tag och jag hann skälla ut en skidåkare innan jag plötsligt kom på "Varför då'rå? Varför ska jag skälla på dem? Jag får ju mer godis om jag inte bryr mig och förresten, här är det så många så jag hinner ändå inte med." M blev löjligt glad och bjöd på Frolic till höger och vänster och jag tyckte väl att det blev en helt ok lösning, Frolic är gott.

Sedan vände tvåbeningarna rakt ut på isen, då anade vi vad som komma skulle och började ladda och värma upp inför bataljen. Äntligen, kopplen av och vi for rakt ut i snön! Och vilken snö sedan, inte vilken tråksnö som helst utan massvis med ren pudersnö som yrde överallt och mer kom det hela tiden från himlen. Kan livet vara bättre? Skulle möjligtvis vara vid sju-snåret på kvällen när vi får mat då, men så skönt det var. Vi sprang, brottades, tacklades och lekte mullvadar så snön sprutade.

Emellanåt kom vi till folket och hämtade lite extra "energi-kulor" innan vi satte fart igen. Kollomatten var som pojken med guldbyxorna, hon hade magiska vantar - jag tror att det är där Frolicen bor innan de flyttar till påsen som vi har i köket. Det var så läckert, man kom fram, satt fint, vanten trollade fram en Frolic, vanten tom, man sprang iväg, man kom tillbaka, man satt fint och - wow - då hade en ny Frolic vuxit fram i vanten! Måste få M att skaffa sådana där och det pronto! Det var som att vara i himmelriket!

Ibland chockade vi folket och tog en paus, la oss i en snödriva i någon minut, innan vi körde igång igen. Efter ett tag började klenisarna gnälla om att det var kallt, visserligen blåste det som småspik av snö i ansiktena på oss alla, men de får ju skylla sig själva. De som ska föreställa vuxna människor borde veta bättre, står man still i snöoväder så blir man kall. Om de bara gjort som vi, rusat runt och brottats lite, så hade de inte frusit heller, allt måste man tydligen lära dem!

Sen kom vi på en liten rolig lek också, hur många kort kunde vi förstöra med minsta möjliga ansträngning? Vi satt fint ner, tittade fint in i kameran och så "klick" - blixtsnabbt så hade minst en hund vänt sig bort, lagt sig ner, stoppat huvudet i snön osv, det är bara att välja *fniss*. Den magiska vanten fick jobba hårt under fotosessionerna...

Vi var nog lite trötta på hemvägen för vi orkade inte ens hålla svansarna i topp, de slokande så där skönt trött nästan hela vägen hem. När vi kom hem sen så var nog brorsan fortfarande lite sur, tror jag, för han kom inte och mötte oss i dörren och M har fortfarande inte fått någon puss. På måndag ska vi iväg igen, jag räkna timmarna, puss på dig ZnyggZeke!

Jag ska på date!

Nemi här! Jag ska på date, jag ska träffa Znygge ZuperZeke imorgon och busa runt och kanske pussas lite. Brorsan bara retas och säger att det inte är en riktig date, då inte pojken ifråga har alla kulorna på plats, men jag tror att han bara är avis för att han inte får följa med, pilutta honom! Kul ska jag ha i alla fall. Nu ska jag sova så jag orkar röja ordentligt!

Vi har blivit utmanade!

Vi har blivit utmanade av Smillas matte, http://ulle.tigerbeat.se/

Utmaningen lyder som följer:

- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.

Den här bilden togs för snart ett år sedan då vi var och släppte hundarna i skogen som avkoppling efter att de varit med på lillmattes friluftsdag vid Sidsjön. De hade stått och glott på femtioelvatusen ungar som farit förbi på skidor, i pulkor osv och behövde få rensa hjärnan lite (och vi också). Vi åkte upp till Klisstugevägens parkering och släppte dem. Solen strålade och vi tvåbenta sträckte våra halsar och ansikten mot vårsolen medan hundarna sträckte ut sina ben. Just i detta ögonblick har Kabby fått tag i Nemis bakhasa och försöker hålla fast henne.

Vi utmanar:
Prinsarna - http://www.lappisarna.dinstudio.se
Zackesmatte - http://www.nogg.se/startPage.asp?idHomepage=39720
Prinsessan Diines - http://diinies.doggyblogg.se/
Indianflickan Cheyenne - http://cheyenne.blogdog.se/blog.php
Solskensbarn - http://www.hahlin.com/
ZuperZeke med sin Kinamatte - http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=142228

Hopp om liv!

Här har det varit riktigt trist. När syrran äntligen slutade med sin luktagott-parfym så trodde vi att nu skulle vi få ut i skogen och röja lite, men icket! Då la sig H&M i varsin säng/soffa och yrade något om att de var "sjuka", vädjande bad de oss att vara lugna och snälla tills influensan dragit vidare eller åtminstone tills lillmatten kom hem från skolan och kunde gå ut med oss. Pyttsan, vi vet nog att de bara var lata! Fast lite orolig blev jag nog den dagen då M bara stapplade runt, insnörd i ett täcke, och ynkligt mumlade "Snälla, skjut mig!" innan hon däckade i soffan.

Nu verkar det trots allt vara rätt bra igen, igår orkade hon följa med på en lite längre prommis och idag bestämde hon hurtigt att nu skulle vi ut i skogen med Raija. Sagt och gjort, på med stövlar, skidbyxor, underställ mm (dock inte i den ordningen som tur var *fniss*) och upp i elljusspåret där vi brukar mötas. Bruttan var redan på plats och kom stormande ut ur skogen för att välkomna mig och så började vi gå uppför första branten. Jag kan säga att vi, Raija och jag, sprang den branten minst 10 gånger innan M flåsande hade tagit sig upp halvvägs. Så skönt det var, vit fluffsnö i mängder så långt ögat kunde se!

Vi gick så långt det gick i hyfsat upptrampade spår innan M och bruttans matte beslöt sig för att gena i ett skoterspår för att slippa vända om. Det var skitkul, de ömsom svor och trampade igenom till knäna, och bitvis ändå till ljumskarna, och studtals så kröp de fram med pannlampor på huvudet, hysteriskt skrattande med olika kommentarer om varför det alltid blir så här när just de är ute i skogen (det är ju knappast första gången de här tanterna roar oss). Tjurskalliga är de också, att vända om finns inte i deras tankebanor ens. Jag och Raija sprang före och rekade lite när vi inte ivrigt hoppade runt dem och skällde lite uppmuntrande "Kom igen då, lite till orkar ni!" Tur att de alltid ger sig ut i mörkret så man slipper skämmas alltför mycket! I två timmar var vi ute och nu så känns det som om livet sakta börjar återvända till det normala. Har vi tur så gör de om samma procedur imorgon, undrar om vi ska orka släpa med syrran då, så hon också får lite roligt?

Frustration!

Frustration är det enda ord som kan beskriva våra liv just nu!
Syrran piper och gnäller och jag tuggar och snuttar hysteriskt på mattens täcke, medan H&M utbrister i griniga klagorop och hot om att skjuta oss på fläcken om vi inte genast slutar. Vad gnäller de över? Det är ju syrran som höglöper, M lättjoggar ju bara .

Skabby och Prinsessan

Tänk så olika ett par syskons liv kan utveckla sig!

Vi går på medicin just nu, för brorsan har troligen dragit på sig skabb! Jag fattar inte varför jag också ska behöva få något äckligt i nacken bara för att han har skaffat ohyra, jag är lika ren och oskuldsfull som vanligt? Det var inget skönt när H&M la på äcklet i nacken, både jag och brorsan sprang runt och försökte skaka av oss det.

Det enda roliga med det hela var när M satt och pratade med Kabby om att han måste kontakta sin käresta. "Du måste berätta det!" "Jag vill inte, det är pinsamt! Tänk om hon aldrig mer vill se mig?" "Struntprat, du måste berätta, annars kommer hon inte vilja träffa dig igen. Det här är en del av att bli vuxen, att ta ansvar, sånt här måste man berätta." M vädjade och vädjade, till slut var det så att M blev tvungen att kontakta kärestans matte och berätta.

Nu till något mycket roligare, tror jag... Jag har blivit bortlovad, till självaste Kungen! Just det, ni läste rätt, jag ska bli Prinsessa. Bara de har kollat mina barnafödarhöfter så ska det bli trolovning. Om man ska gifta sig med Kungen är det viktigt att man kan ge honom lite tronarvingar och då måste höfterna vara bra, det är tydligen ett hårt arbete att vara prinsessa. Brorsan säger att det är ḱul att kolla höfterna, det är då man får knarka! Om ni, som inte har någon koll på kungligheterna, vill se min tilltänkte så kan ni titta på mina länktips, hans kungliga sida finns härintill. Han är precis så där snygg som i sagorna och jag är så lycklig! Nu säger M att jag bara är barnet än och att det kommer att ta ett tag, men den som väntar på något gott...

Som en del i min kungliga skolning så måste jag tydligen tänka på figuren och bli lite representativ, så M tog oss ut på en joggingtur i elljusspåret, som sagt, hårt arbete att bli prinsessa! Jag som trodde att man bara låg på fluffiga kuddar och åt praliner och vomburgare. När jag väl är prinsessa så ska jag ändra på det, då kommer M få springa förspänd den kungliga vagnen, medan jag sitter och vinkar till till mina beundrare... Shit, jag måste be brorsan lära mig den där "Silvia-vinkningen" som han är så bra på.

Hejdå mina blivande undersåtar, nu har jag inte tid längre, prinsesskolan väntar!

Nytt år - nytt jobb

M ska ju, som ni kanske vet, åka kortvasan i år igen och jag har tagit på mig att träna henne.
Igår var vi ut i spåret, för vad hon trodde skulle bli en vanlig motionsrunda, men jag hade ett helt annat upplägg planerat. Att hon kan hanka sig fram på ett par skidor visste jag, men nu tänkte jag att det skulle inte skada om hon gjorde det lite snyggt och tekniskt också. Sagt och gjort, vi gav oss ut i spåret.

Övning 1 kom nästan direkt då vi mötte en betydligt mer teknisk och snabbare åkare, pröva ni att stå på ett par skidor, hålla i stavar och balans medan er PT gör ett blixtsnabbt utfall - M klarade av den första övningen galant!

Övning 2 - vägra åk alltför nära er adepts stav, dvs tvinga henne att åka med båda stavarna i samma hand på andra sidan, här snackar vi benteknik! Speciellt i uppförsbackar och i vårt spår så är det bara uppförsbackar tills man åkt runt och då blir det bara nerför.

Övning 3 - balans igen. Ta en snabb koll på det fina rådjursspåret som viker av in i skogen, kolla om eleven fortfarande står på skidorna - här fall-erade min adept totalt. Denna övning måste vi repetera fler gånger.

Övning 4 - styrkeövning, kombinerat med balans och mentalträning. Vänd snabbt neråt och parkera på en kissfläck i uppförsbacken. Tränar både ben, armar och tålamod hos eleven, speciellt då hon forfarande har bägge stavarna i samma hand.

Övning 5 - full fart i utförslöporna. Detta var klart den roligaste övningen, enlig både mig och eleven. Förutom det rent nöjaktiga så tränas även bromsteknik och balans iom att eleven inte känner sig helt säker på att inte övningen ska avbrytas med ett tvärstopp alt lös hund längre ner i spåret. Mycket bra övning.

Avslut - Glöm inte att uppmuntra din adept genom att leka en liten stund! Hoppa upp på henne i pur glädje och gör en high five så bokar hon raskt in nästa lektion.