Skrytdags!

Allt detta har M lärt mig plocka upp, efter bra tips från Kiwis matte! Snart, när jag växt upp lite mer, ska jag bli lika smart som hon, inte matten alltså, utan Kiwi förstås.

Sist M skulle lära mig att apportera slutade det med att hon klickade fram ett klockrent backande, så fort jag såg apportbocken så backade jag rakt bakåt. M slet sitt hår, kastade sig ner, dunkade nävarna i golvet och undrade vad hon gjorde för fel. Det var jätteskoj, tyckte både brorsan och jag.

Nu beslutade hon sig för att börja om helt och hållet, ingen apportbock i sikte ens. Hon började med att kasta ut en vante och sedan satt hon sig och väntade, beväpnad med egetbakat levergodis och kvarblivna hamburgare i händerna. Efter att ha kastat mig platt på golvet ett par gånger utan att något hände så började jag fundera lite, vad kan hon vilja? Tittade till lite på vanten (som jag själv har hittat och burit hem från en kvällspromenad) och vips kom det en levergodis fram. Nu var jag inte dum, snabbt fram och nosade på den, en godis till, tog ett försiktigt tag med tänderna i tummen, BINGO! Nu haglade det godis.

Så fortsatte vi och efter ett tag så lyfte jag inte bara upp den och sträckte mig mot matten, utan numera kan jag gå och hämta den och ge den till i matten i hennes hand. Vi fortsatte med kampleksaken, plånboken (den var lite trixig, men bara lite), armbandet (den var svår, jag ville först bara stoppa nosen i den lilla ringen som den bildar), alienleksaken (plättlätt), gula lite tunga gummisaken (lite halvsvår), sovsäcksfodralet (den var klurig), pappernäsdukarna (nu gick det galant) och till sist "nyckelsnöret" (inte helt lätt innan jag kom på hur man gjorde).

Man skulle kunna tro att jag kunde få vila nu, men inte då. M kastar bara sakerna längre och längre bort och numera får jag inget godis om jag vilar halvvägs, släpper ner dem och tar omtag (petmoster!). Jag hör M viska till H att det snart är dags för apportbocken, men att hon tvingar sig att vänta ett tag till, "skynda långsamt och gör rätt för en gång skull!" upprepar hon som ett nytt mantra. Helt ok med mig, så länge som jag får bra betalt så kör vi på ett tag till.

Tänk att vår M äntligen skulle lära sig hur man gör, jag tror nog att det inte bara är Kabby som går i skola på kvällarna...