Könsdiskriminering

Kabby får göra allt roligt nuförtiden, själv sitter jag bara hemma och äter chokladpraliner (I wish!) och dör av tristess. Enda gången den grå, vardagliga tristessen bryts är när M slänger en plånbok, vante eller något annat konstigt och halväckligt på golvet och jag hämtar den, ger till M och hon kastar ut den igen. Är det ett värdigt liv det? Nej, jag är som Askungen här hemma, städa, plocka upp och så kastar hon ut skräpet igen. *suck*

Brorsan däremot, han får minsann en ordentlig utbildning och en massa beröm och godis för varje prov han klarar. Han går visst någon löjligt enkel kurs, det måste det vara, för M säger att han är som en stjärna och vi vet ju alla att det är jag som är den bildbara i den här familjen! Det är ju jag som kan gå med kontakt, köra snabba, raka lägganden och som verkligen vill träna, dvs så länge som jag får betalt förstås!

Nu har M kommit hem från skolan i flera gånger på raken och varit fullkomligt lyrisk, öst beröm över "sin duktiga gullegris". Han går med slakt koppel förbi andra hundar på nära håll, kommer på inkallning, trots att instruktörerna ligger mitt i vägen och leker med bollar (det skulle jag vilja se, dessa människor verkar ju vara, om möjligt, ännu knäppare än M) och sitter snällt kvar där han är satt trots att andra hundar går runt och sedan går han runt de andra hundarna vid Ms knä, leker med andra mattar och bryter när M säger åt honom att sluta och så tvärvänder han och kommer till sin älskade M när hon kallar osv - vilken fjäskapa!.

M har gått runt och myst, insett att hon och brorsan var ett sådant där ekipage som alla andra kursdeltagare hatar, de som ser ut att ha en så fin kontakt, en hund som vill samarbeta med sin matte - helt enkelt en glad, lycklig och lydig hund med en av högmod, omättligt, stolt matte som partner. När hon tidigare har gått på kurs så har hon själv velat skjuta dessa ekipage på fläcken och avundsjukt undrat om dessa varit handplockade av kursledarna, på rent djävulskap, för att visa de andra hur dåliga de var...

Fast sist fick M så hon teg. Kabby höll på att leka med en annan matte, slutade snällt att leka på kommando, sprang till M och var nu på väg tillbaka till lektanten när han fick syn på Bentley, den lilla stafffen. Nästan framme hos tanten så gjorde han en 90-graders sväng och sprang fram till Bentley, de nosade av varandra och mätte lite sturskhet medan deras respektive mattar vrålade NEJ!!!! KOM HÄR!!!, men nu var all lydighet som bortblåst. Kabby vände snabbt upp och beslutade sig för att om han inte får den han älskar (läs Smilla) så får han älska den han får (Bentley) och började rida på den lille gossen. Bentley uppskattade INTE detta och slagsmålet var ett faktum.

Staffens matte var först framme och fick tag i Kabby, som var överst, tog tag i pälsen och slängde iväg honom till M. M fångade upp honom och det slutade med att två hormonstinna gossar låg på backen under respektive matte. När de lugnat ner sig så släpps de upp igen och M tvingade sig själv att köra en ny inkallning trots det nyss inträffade, fast nu med Bentley för säkerhets skull på andra sidan plan. Den går bra och M lämnade plan med Kabby i koppel, huvudet högt och en något skamfilad och tillstukad gloria...

Som straff har Kabby idag varit iväg till veterinären och den elaka tanten körde upp ett finger i rumpan på honom och klämde igenom hans analsäckar. H&M har sedan i helgen misstänkt att han har fått problem med dessa. I söndags tog de ut oss på skogprommenad och så fort vi lämnat elljusspåret och kommit ur synhåll för ev förbipasserande, som kunde ringt Djurskyddet, så skulle det klämmas. M klämde och klämde, hulkade och hulkade medan tårarna rann på henne och det rann/sprutade sörja av en helt obeskrivbar odör ur rumpan på brorsan. Efteråt fick vi vänta in M som stod och kramade ett träd och försökte andas igen mellan kräkattackerna, Kabby studsade däremot runt och var som en kalv på grönbete.

När de inte tyckte att det blev bättre så ringde de veterinären som genast sa att de var så välkomna så och att hon gärna skulle klämma lite mer på honom... Väl framme så lät Kabby sig undersökas och vetten klämde och kände och kunde inte känna något konstigt alls. Analsäckarna var inte fulla och han ömmade inte. Hon skickade hem dem igen med endast en fet räkning, dels för själva undersökningen och dels för att de hade klämt så bra själva att hon riskrade att bli utan jobb, det tog hon minsann extra bra betalt för!

Som ni ser så händer allt Kabby och inget mig. Jag går som sagt bara här hemma och städar. Han fick t o m den vaccinationssputa som jag hade fått som plåster på såren när röntgenapparaten gick sönder "för att han behövde den bättre" - vadå, gör det inget om jag blir sjuk? Varför får han och inte jag, som är den som har ett läshuvud, gå i skolan? Varför måste jag städa och inte han? Kabby är minsann "duktig", medan jag är "söt" och som ingen tror ska klara av något. Har inte utveckligen gått fram mer än så här, är det en backlash som nu kommit? Ska jag bara vara söt och göra hushållsarbete tills det är dags för mig att producera valpar eller??? Jag trodde länge att mina H&M var lite mer moderna och upplysta än så, men har nu insett att så fort vi började bli lite stora så var det slutlekt och vi skulle in i respektive könsrollsfålla och jag tror inte att det var jag som drog vinstlotten!