Ingen rast - ingen ro

Matten har nu tvingat mig till tangentbordet, hon säger att prinsarnas matte aldrig kommer att komma hit om jag inte skriver lite. Svar nej - vi är inte, jag upprepar INTE, kvar i björnskogen. Det har bara varit lite fullt upp halva sommaren och hela hösten.

Vi har dragit runt som vagabonder genom Sverige, matten har kört sönder bilen, lagat den samma och vi har sovit prinsarnas husvagn och i tält. Träffat på min brorsa och lite andra släktingar och en massa snygga tjejer. Efter semestern så kom vi tillbaks till vardagen, först hände ingenting och sedan allt!

Jag har börjat i skolan igen, M när någon dröm om att jag ska bli allmänbildad (eller om det var allmänlydig?). Helt ok enligt mig som numera lever på godsaker och leker hela dagarna. Fast Alma på kursen, som får vara med inne eftersom hennes matte inte har någon bil, har skvallrat om att min egen M har snackat skit om mig när jag sitter och vilar i bilen. Tydligen är det mest Almas och min M som anser att deras hundar inte är helt okomplicerade. Så bara för att reta dem så gick både jag och Alma runt som små ljus i slaka koppel när de skulle öva på hundmöten...

Sedan har vi varit på spårhelg, det var kul!!! Vi delade stuga med Kiwi och hennes matte. Kiwi är schysst, vi har mött henne och henns syrra förut och Kiwi är en stjärna på att spåra. Hon ser ut som vi, men har lite för kort päls, M säger att det är inget fel på henne, hon ska se ut så för hon är en lapsk vallhund. Ok - hon är schysst i alla fall. Annars var det bara andra finnar som var var med, inte en svenne så långt ögat kunde se, det var Sixten, Ucello, Ronja, Kiwi, syrran och så jag. Vi körde allt från spår, uppletande och leta Bambi. Jag var givetvis duktig på allt, men syrran letade mest godis i backen eller hussen, men glimrade till när det var dags att leta rätt på Bambisarna.

Instruktören (så heter visst lärarna) i viltspår hade nog aldrig haft en så gapig klass förut, men hon var efteråt imponerad över vår medfödda talang. Sedan sa hon något om halvslag och min "hethet", men det ignorerade vi när vi kom hem. Kiwis matte skickade ut Mira med en klöv i munne och lämnade den till oss - här blev matten så imponerad att vi nog måste gå kurser till vi är klara högskoleprovet.

Så redan helgen efter var vi ute i skogen. Först så sprang matten runt som en idiot på ett kalhygge och lekte med en leksak, jag tänker bespara er hur många gånger hon höll på att stupa på diverse rötter eller i gropar... Sedan släppte hon den och tyckte att vi skulle leta rätt på den, jag tyckte det var så j--la pinsamt att se hur M betedde sig i skogen och funderade på att ringa 112 och be om direkttransport till de madrasserade cellerna, men insåg att ingen ambulans kunde köra på kalhyggen, så jag sprang ut och hämtade i sakerna igen, M jublade och sprang ut igen... Herregud - som tur var så var vi så långt borta så ingen såg oss. Efter det så fick syrran leta rätt på en Bambifot, det var inte rättvist.

Fast dagen efter så var det min tur. Medan M låg hemma i soffan och vilade sitt huvud efter att ha dansat (får man ont i huvudet av det?) så gick jag och H ut i skogen. Tydligen hade inte M fattat att hon var kvinna och borde klara av två saker samtidigt så hon hade missat att snitsla i spåret, och H i sin tur kunde visst inte följa instruktioner så han letade startsnitseln (som faktiskt fanns) i fel del av skogen - tur att jag fanns där och kunde reda upp alltihop. Nu gick jag noga och långsamt och H&M var mycket stolta över mig, Bambis fot är numera min!

Det bästa med min frånvaro från bloggen är att M har lärt sig göra godis, riktigt gott godis av lever och fiskbullar!