Fullt ös - medvetslös!

Det trodde i alla M och ZuperZekes kollomatte att det skulle bli, men vi lurade allt dem, det blev bara lite snöröjning...

Jag och brorsan fick en lite annorlunda morgonprommis idag, vi hastade iväg till Hydromacken där vi skulle möta upp min date. Brorsan krävde att få följa med och kontrollera att de där kulorna verkligen saknades, så det inte skulle bli något surt skvaller. Efter det fick han och H gå hem, enligt H så blev Kabby jättesur att han inte fick följa med och muttrade visst sådana där ord, som bara Smilla brukar säga, hela vägen hem.

Jag och M gick med kollomatten och Znyggingen till Sidsjön, först ville jag nog inte gå själv utan bror min och H, men det glömde jag snart bort. Tänk att jag äntligen skulle få vara iväg på eget äventyr! Först lekte vi lite kull med M på vägen dit, ett par gånger lyckades vi nästan fälla henne när vi rullade framför och försökte lägga krokben, tyvärr stog hon på benen hela vägen. Framme vid Sidsjön gick vi längs spåret ett tag och jag hann skälla ut en skidåkare innan jag plötsligt kom på "Varför då'rå? Varför ska jag skälla på dem? Jag får ju mer godis om jag inte bryr mig och förresten, här är det så många så jag hinner ändå inte med." M blev löjligt glad och bjöd på Frolic till höger och vänster och jag tyckte väl att det blev en helt ok lösning, Frolic är gott.

Sedan vände tvåbeningarna rakt ut på isen, då anade vi vad som komma skulle och började ladda och värma upp inför bataljen. Äntligen, kopplen av och vi for rakt ut i snön! Och vilken snö sedan, inte vilken tråksnö som helst utan massvis med ren pudersnö som yrde överallt och mer kom det hela tiden från himlen. Kan livet vara bättre? Skulle möjligtvis vara vid sju-snåret på kvällen när vi får mat då, men så skönt det var. Vi sprang, brottades, tacklades och lekte mullvadar så snön sprutade.

Emellanåt kom vi till folket och hämtade lite extra "energi-kulor" innan vi satte fart igen. Kollomatten var som pojken med guldbyxorna, hon hade magiska vantar - jag tror att det är där Frolicen bor innan de flyttar till påsen som vi har i köket. Det var så läckert, man kom fram, satt fint, vanten trollade fram en Frolic, vanten tom, man sprang iväg, man kom tillbaka, man satt fint och - wow - då hade en ny Frolic vuxit fram i vanten! Måste få M att skaffa sådana där och det pronto! Det var som att vara i himmelriket!

Ibland chockade vi folket och tog en paus, la oss i en snödriva i någon minut, innan vi körde igång igen. Efter ett tag började klenisarna gnälla om att det var kallt, visserligen blåste det som småspik av snö i ansiktena på oss alla, men de får ju skylla sig själva. De som ska föreställa vuxna människor borde veta bättre, står man still i snöoväder så blir man kall. Om de bara gjort som vi, rusat runt och brottats lite, så hade de inte frusit heller, allt måste man tydligen lära dem!

Sen kom vi på en liten rolig lek också, hur många kort kunde vi förstöra med minsta möjliga ansträngning? Vi satt fint ner, tittade fint in i kameran och så "klick" - blixtsnabbt så hade minst en hund vänt sig bort, lagt sig ner, stoppat huvudet i snön osv, det är bara att välja *fniss*. Den magiska vanten fick jobba hårt under fotosessionerna...

Vi var nog lite trötta på hemvägen för vi orkade inte ens hålla svansarna i topp, de slokande så där skönt trött nästan hela vägen hem. När vi kom hem sen så var nog brorsan fortfarande lite sur, tror jag, för han kom inte och mötte oss i dörren och M har fortfarande inte fått någon puss. På måndag ska vi iväg igen, jag räkna timmarna, puss på dig ZnyggZeke!