Barnafödarhöfter?

Syrran har nu fått knarka igen, livet är orättvist, jag har bara fått det en gång. M säger att det inte blir fler gånger för henne, den här gången fungerade apparaturen och bilderna togs. Vet inte om det var den extra energin som M skickade ut, i form av ren och pur ilska över den imbecilla djursjukvårdaren som skulle vara till "assistans" under röntgen, som fick det att fungera. När M kom hem var hon fortfarande högröd och hyperventilerande. H påstod att de inte ens hade behövt slå på värmen i bilen, utan att det fixade Ms eldsprutande näsborrar. Bakgrunden var visst att de inte fick syrran att ligga rätt och att personalen sedan sa "den förra bilden var nog bättre, ska vi ta den?" trots att M pedagogiskt hade förklarat flera gånger att det måste bli rätt. Eftersom syrran är en potentiell kungagemål är det extra viktigt att veta att höfterna duger till för att säkra tronföljden.

Det är därför som jag inte har kunnat uppdatera här på länge, M har suttit klistrad vid datorn och nästan maniskt gått in på hunddata ca var 30e sekund. Nu har det gått snart 1,5 vecka och mina bilder tog visst bara tre dagar. M är nu så rastlös att hon t o m tog med mig ut i elljusspåret för att springa idag, trots att solen sken, det brukar hon nästan aldrig annars göra om det inte regnar, åskar, haglar eller ligger drivis i spåret. Jag måste erkänna att det var rätt skönt att göra det när det var behaglig temperatur och torrt i backen.

Annars verkar det vara rätt mycket snack om rymningar och friarstråt i lappisvärlden och jag väntar spänt på att det ska komma lite oväntat besök till oss. Eftersom vi bor mitt i Sverige, i själva korsningen mellan E4n och E14 så de flesta borde ju passera här. Får dock lite vibbar av att det rör sig om mer snack än verkstad, men om ni klarar av det så har jag ställt upp dörren. Kom in till oss och fika, jag bjuder på käk och har vi riktig tur så M även mitt nya favoritgodis, vitkål, hemma!