Här har det varit riktigt trist. När syrran äntligen slutade med sin luktagott-parfym så trodde vi att nu skulle vi få ut i skogen och röja lite, men icket! Då la sig H&M i varsin säng/soffa och yrade något om att de var "sjuka", vädjande bad de oss att vara lugna och snälla tills influensan dragit vidare eller åtminstone tills lillmatten kom hem från skolan och kunde gå ut med oss. Pyttsan, vi vet nog att de bara var lata! Fast lite orolig blev jag nog den dagen då M bara stapplade runt, insnörd i ett täcke, och ynkligt mumlade "Snälla, skjut mig!" innan hon däckade i soffan.
Nu verkar det trots allt vara rätt bra igen, igår orkade hon följa med på en lite längre prommis och idag bestämde hon hurtigt att nu skulle vi ut i skogen med Raija. Sagt och gjort, på med stövlar, skidbyxor, underställ mm (dock inte i den ordningen som tur var *fniss*) och upp i elljusspåret där vi brukar mötas. Bruttan var redan på plats och kom stormande ut ur skogen för att välkomna mig och så började vi gå uppför första branten. Jag kan säga att vi, Raija och jag, sprang den branten minst 10 gånger innan M flåsande hade tagit sig upp halvvägs. Så skönt det var, vit fluffsnö i mängder så långt ögat kunde se!
Vi gick så långt det gick i hyfsat upptrampade spår innan M och bruttans matte beslöt sig för att gena i ett skoterspår för att slippa vända om. Det var skitkul, de ömsom svor och trampade igenom till knäna, och bitvis ändå till ljumskarna, och studtals så kröp de fram med pannlampor på huvudet, hysteriskt skrattande med olika kommentarer om varför det alltid blir så här när just de är ute i skogen (det är ju knappast första gången de här tanterna roar oss). Tjurskalliga är de också, att vända om finns inte i deras tankebanor ens. Jag och Raija sprang före och rekade lite när vi inte ivrigt hoppade runt dem och skällde lite uppmuntrande "Kom igen då, lite till orkar ni!" Tur att de alltid ger sig ut i mörkret så man slipper skämmas alltför mycket! I två timmar var vi ute och nu så känns det som om livet sakta börjar återvända till det normala. Har vi tur så gör de om samma procedur imorgon, undrar om vi ska orka släpa med syrran då, så hon också får lite roligt?
Härligt att höra att Din matte inte vill sätta kulor i sig själv längre! :-)
SvaraRaderaHär hemma ligger lillhusse och yrar och husse springer och känner oroligt på honom hela tiden. Min normalt mycket roligare matte är inte så rolig denna helgen, för hon jobbar långpass på det där stället som jag inte får följa med till.
En gång när jag var unghund smugglade matte in mig på lagret trots att hon inte fick, då pinkade jag på en banankartong så att andra insmugglade hundar ska veta att jag varit där. Men då åkte jag ut illa kvickt och har inte fått följa med någon mer gång (?)
Vilken rolig långtur ni verkar ha haft! Ska försöka tala in en sådan hos mamma och pappa, men nu blir det väl inget när lillsyrran är så liten.. Hon orkar ju knappt springa på barmark!
SvaraRaderaMina föräldrar skyller iaf inte på influensan när de ligger i soffan. De sägar faktiskt att de är lata!
Vet inte riktigt vad jag föredrar: den vita lögnen eller den hårda sanningen... ;)
uj uj lata mattar o hussar..det har vi med..eller så är det så mycke attgöra...men hon är ju snäll som skjussar oss till Lapiluna´s då så vi får springa av oss ! nej några tröjor har det inte blivit fast hon lovat , bara inte vi behöver ha dom på oss !!
SvaraRaderaNi är utmande.. Mer info finns i min blogg (Måndag)
SvaraRadera