Cirkusprinsessan

(Rubriken är något missvisande, "Den som gapar efter mycket" eller "Sagan om den bredkäftade finnen" vore mer korrekt med tanke på innehållet/red Kabbys amn)

Livet blir sällan som man tänkt sig, i alla fall om man äger en finne, det har mina H&M återigen behövt påminnas om idag.

M hade nog trott att jag skulle uppdatera er om hur det var när jag var iväg till veterinären. Om hur jag flirtade med den snygge, mycket muskulöse hunken, som var en gråhund, i väntrummet - jag lovar, jag hade minst halva inne! Hur vetten klämde, kände och vred på mitt knä för att konstatera att jag inte hade patella, medan jag heroiskt stod kvar och var snäll trots att jag inget godis fick då jag skulle sederas strax efteråt. Eller om hur jag fick min knarkspruta, slocknade, bars upp på bordet (det sista minns jag inte riktigt, har bara fått det berättat) för att föreviga mina snygga höfter och allt bara strejkade. Elektrikern hade varit där och "fixat" bordet på förmiddagen eftersom det bara gick att höja, inte att sänka. Jojo, hantverkare verkar ju vara av det riktigt pålitliga slaget, efter att han varit där och lagat så kunde bordet fortfarande inte sänkas och vad värre var, inga bilder kunde heller tas. Så där fick jag ligga medan M höll mig, hon blev minsann erbjuden en kudde och lite kaffe medan alla sprang runt och ringde, hallå jag då? Jag fick minsann ligga på rygg i en hel evighet utan vare sig kudde eller kaffe!

Till slut kom elektrikern tillbaka, han var rätt ok, han kliade mig på magen. Till slut gav alla upp, jag lyftes ner och fick en "pigga-på-dig"-spruta, en ny tid, lite tandtuggisar och en gratis vaccination innestående, hallå igen, var det någon som frågade mig om jag vill ha fler sprutor? Skulle det på något sätt vara kompensation? H&M såg rätt förstående och nöjda ut och menade att allt kan ju gå fel ibland, kan de säga, de är ju inte de som måste komma tillbaka för att få en gratis spruta i arslet! Ska tydligen dit igen om ett par veckor för ett nytt försök, kan ge mig den på att någon av de mina kommer att smyga in i förväg och sabba hela för att skaffa sig fler gratis sprutor. Tandtuggisarna var visserligen goda, men de fick jag rännskita av så numera får bara brorsan äta dem, hurra igen!

Nä, det som jag kommer att skriva om är hur jag övar på ett nytt tricks. Tänkte dra runt på olika utställningar i sommar och köra lite gycklarkonster, verkar mycket roligare än än springa runt åt ett håll och man blir inte lika yr heller. Blev också lite inspirerad när jag fick höra att vi ska till Gävle och Furuvik i helgen där det finns en cirkusskola och cirkusbarn. Eventuellt höra efter om jag kunde ha ett sommarjobb innestående hos dem om jag skulle ledsna på vagabondlivet eller det skulle regna hela sommaren, en cirkushund skulle nog hotta upp showen lite. Började lite lätt med svärdslukning idag, tyvärr så har vi så få svärd hemma så jag fick ta det som fanns, ett tuggben. Vände och vred och började få en bra snits på det hela när brorsan kom och sa att "Det där klarar du aldrig! Du är för liten!"Det skulle han inte ha sagt och bara för att visa honom att jag visst kunde, så slukade jag raskt i mig benet.

Inte trodde jag att det skulle vara så här obekvämt att sluka saker. Har någon av er ens försökt dra upp ett oxhudsben från magen, upp genom halsen utan tummar? Det är inte lätt vill jag lova! Insåg det penibla i min situation och sprang till H&M för hjälp, har dök nästa problem upp, hur förklara man för sina kära att ens träning gått något för bra/snett och att man behöver hjälp att få ut ben när de bara pratar svenska?

Jag försökte med teckenspråk, charader och gud vet allt, till slut sprang jag bara runt i cirklar och gjorde mitt bästa för att se ämlig ut, det universiella språket förstod de i alla fall. De började titta lite konstigt på mig och jag hörde hur de började prata sinsemellan, "Vad konstig hon är", "Vad gör hon" och till slut "Det är något fel!". Och så kom det "VAR är tuggbenet?", tjoho, snabbtänkta kan man då rakt inte anklaga dem för att vara... Den ena började leta, först i gapet på mig (vad tror de om mig egentligen, nog för att jag klarar av att ha tre kottar i munnen samtidigt, men då är det tallkottar, inga jättegrankottar), sedan kröp de runt på golvet och kollade under sängen, under soffan, under brorsan osv. Efter det började de ana oråd, snabbt blev jag slängd på rygg medan de började en något ovetenskaplig undersökning av min mage från utsidan. De klämde rätt rejält hårt medan de funderade på hur fort oxhud kan lösas upp av magsyra, skulle det komma upp igen eller skulle det ligga kvar tills det var så där mysigt geggigt som bara ett vältuggat ben kan bli och då komma ut bakvägen och vad kunde hända under tiden.

Eftersom de uppenbarligen inte kom någon vart i sina kvasiveterinäriska bryderier så beslutade jag mig för att bra kvinna reder sig själv! Så jag jagade ut hussen i natten och gick med bestämda steg mot närmsta gräsplätt där jag började beta som värsta kossan, efter en ansenlig mängd med gräs så var jag redo att leverera upp mitt träningsredskap - upp och ut kom ett ca 10 centimeter långt ben! Här blev hussen visst lite skakig, för hur långt det var hade han inte haft en aning om.

Nu har jag förstått att de bara låtsas svälja svärden, men varför heter det då slukning? Men skam den som ger sig, imorgon är det en ny dag och lite nya tricks som ska inövas. Undrar bara var sågen är och hur jag ska få brorsan in i lådan?