Magin får vänta

Har haft lite ont idag, troligen sviter från gårdagens svärdsslukning. Var har H&M inte kunnat lista ut, vi har fortfarande lite språkproblem, men kanske i magen, eller i halsen, eller någon annanstans. Jag har gnällt, sprungit runt och sträck ut magen allt jag kan i bugande lekställningar innan jag krypit ihop vid någon vägg. H&M blir alltid så oroliga när jag är stilla och vilar och när jag idag inte ens kom när H prasslade med godispåsen då ringde han direkt till Ms jobb och sa "Vi måste till veterinären, nu!"

M hämtade upp oss och vi for in. Vetten klämde, kände, grävde i min hals (det var inte trevligt), tog tempen och hittade inget. Då skulle jag röntgas och idag fungerade bordet att hissa både upp och ner, tyvärr var inte den snygge gråhundskillen från förra gången kvar, och även apparaturen fungerade klockrent, men inte heller här hittade de något. Så då skulle de ge mig konstrastvätska och se om den kom ut igen. Även här visade jag hur en tvättäkta lappis beter sig, något att stoppa i munnen, ja tack! Enligt vetten var det äckligt, men jag hade ju inte ätit på hela dagen så då kan man inte vara alltför kräsen, hela sprutan gick ner i en rasande takt. Lite mättade den väl. Sedan kom det värsta - "Ge inte hunden mat ikväll" Va? Är de inte kloka? Ska jag dö på kuppen? Som nödproviant fick jag visst en himla massa nyttigt vatten i en puckel i nacken. Såg ut som en j--la kamel! Det var nog tur att snyggingen från sist inte var där idag.

Som ni förstår var det svårt att leta fram sågen idag och jag inser nu att all träning måste ske i smyg, för mina tråkkonservativa H&M kommer aldrig att acceptera att jag vill gå in i cirkuslivet.

Däremot funderar de på att låta mig gå med i någon sorts dyr datingförmedling, de sa att det kommer att bli billigare än att jag skulle fortsätta att leta snyggingar hos veterinären...