SPA på Norrlandsvis

Här kommer min rapport om vad de gör med mig egentligen! (Vad har BRIS för telefonnummer?)

Först släpar de upp oss till något vattenfall på spångar, medan hela Holland, halva Tyskland och några andra, läs PRO-kärringar, skulle vara där och trängas. Tror ni att de tog minsta lilla hänsyn till att vi var där? Nejdå, först tillbaks till parkeringen vinner, om det innebär några nedtrampade små söta hundar på vägen - so what?. Till slut ledsnade hussen och bar mig. Kabby gick med matten som faktiskt funderade på att fälla några extra tävlingsinriktade pensionärer, alternativt släppa ner lite Frolic i fickorna på tanterna och sedan kommendera lite "leta godis" med ett djävulusiskt sött leende och några "hoppsan" på lut, om vi skulle råka orsaka några lårbensbrott. Säga vad man vill om vår matte, men hon är både lite händig och hämdlysten ibland, speciellt eftersom godissök hos oss brukar innebära att Kabby letar upp godiset och jag springer efter och tar det av honom, gärna med våld...

Då kommer vi till det sk SPAandet då. De säger att detta var en "ren" olyckshändelse, men jag tror nog att var kallt uträknat från början till slut. Ett sista desperat försök att få min underull att växa ut av ren chock innan utställningen. Bara så ni vet så fungerade det inte, så ni behöver inte pröva detta hemma!

Ut och fiska skulle vi, sa de, i den livsfarliga skogen med alla björnar runt knuten. Det var rätt ok från början innan matten hittade hjortron... Då var det slut på det lugna och meditativa fiskandet och jakten började. Matten hoppade, med ett maniskt inslag i blicken, runt på myren och plockade små gula bär i våra bajspåsar. Jag och brorsan skuttade mest runt och åt mygg. Matten var lite nojjig över ev björnmöten och kallade in oss lite titt som tätt. För att lugna ner henne lite så gjorde vi som hon sa, nästan hela tiden. Mitt i allt så hörde hon hundskall och kallade in oss utan att titta var vare sig hon eller vi var, hon stod på en sida av ett gungfly och vi på andra sidan. Glad i hågen vände jag på en femöring och gjorde precis som hon sa, för jag är ju en mycket lydig hund. Full kareta rakt ut i skiten! Hann ta några extra snabba och stora steg innan jag såg hur matten stod och skrek VÄND OM!!!!! Jaha, hade hon inte kunnat kläckt ur sig det lite tidigare? Där stod jag, eller snarare där sjönk jag, ner i leran. Kom ingen dj--la vart, utom neråt. Hur jag än hoppade och försökte så sjönk jag bara. Jag måste erkänna att jag blev lite rädd. Matten såg lite rädd ut hon också, i alla fall så skrek hon som en kastratsångare vid det här laget. Till slut lyckades jag hoppa lite åt sidan och få "fast" mark under tassarna. Tröge Kabby som alltid är lite segare än jag, aldrig lika alert och snabb, han hade givetvis bara hunnit ut något steg så han kunde backa ur skiten direkt.

Mina fina tassar och pälsen ända upp till halsen fick en rejäl lerinpackning som fick sitta i tills nästa djävulskap i detta SPAande kom. Då skulle det badas i en iskall älv där vattnet kommer direkt från fjällh--vetet! Matten klev själv i med både strumpor och gummistövlarpå fötterna medan hon lurade/tvingade i både mig och Kabby helt oskyddade eftersom lerinpackningen tydligen hade verkat klart och skulle sköljas ur.

Har ni fortfarande inte ringt Djurskyddet - så gör det nu! Och du kennelmamman - vad tänkte du egentligen på när du skickade hit mig?