Working 9 to 5

Fortsättning från föregående nummer, kan även läsas som ett fristående avsnitt

Nu började en lite tråkig period i mitt liv, folket insjuknade i lite olika takt, endast M höll ställningarna. Däremot hade vi inte någon stor nytta av henne då hon bara "jobbade". Hon försvann tidigt och kom hem sent.

Så plötsligt kom hon på den "geniala" idéen att vi skulle få praktisera lite på hennes jobb, som omväxling, "för vår skull". Jag förstår nog att hon egentligen blev lite lat och ville att vi skulle göra jobbet åt henne och styra upp det lite.

Det blev jag som fick äran PRAO:a först. Hon lurade ut mig astidigt på morgonen, glatt följde jag med - äntligen skulle det bli lite action! Ack, vad jag bedrog mig! Jag blev omedelbart instoppad i den förhatliga bilen, knappt jag hann ta min morgonkiss innan, nyvaken som jag var, sen drog vi iväg.

Vi skulle fara till Norrlands inland påstod hon och vi skulle hinna med att både jobba med hennes "jobb" och samtidigt ha lite kul, ev stanna vid någon plan eller i skogen träna lite, utan lillsyrran. Godtrogen som man är trodde jag nog att det skulle bli en fartfylld dag, men inte riktigt kunde jag ana på vilket sätt. Jag vet inte om någon av er som läser detta har åkt med min M någon gång och trots det fortfarande lever... Rallylydnad går sakta i jämförelse.

Om någon undrar vad min M gör hela dagarna så kan jag berätta så vitt jag vet så kör hon runt som en idiot, på usla vägar med gropar och jättehål, kurvor och annat elände. Sen springer hon in i en butik, är där ett bra tag, kommer ut igen, far på (om möjligt!) ännu sämre vägar, ännu fortare, springer in på en butik till, upptäcker att hon glömt något i den första, vänder och åker några mil tillbaka och hämtar det hon glömt och sedan kör hon ännu fortare på ännu sämre vägar medan hon konstant pratar med osynliga människor i bilen (ibland verkar inte ens de osynliga människorna vilja åka med mer (förståligt!) för då börjar hon ropa "Va? Jag hör inte, vänta, har ingen täckning, Vad sa du? Försöker igen snart, VAAA??" osv). Ibland stannar hon på en mack för att köpa kaffe, litervis, och skräpmat. Så håller hon på hela dagarna och det är för mig helt obegripligt hur hur någon kan betala henne för detta!

Vad fick då jag göra på min PRAO då? Jag vet ju att det egentligen ska finnas en handlingsplan för elever, men den såg jag då inte röken av och det verkar inte som M gjort det heller. Jag fick åka bil mer än önskat, fortare än önskat, skumpigare än önskat, ligga och vänta i bilen mer än önskat. Sedan fick jag i alla fall kissa in hela Norrlands inland som mitt, skälla på lite älghundar (nu vet jag var de bor), gosa och pussa på en bankdirektör (fick ett erbjudande om att flytta in hos honom, men jag kunde ju inte svika lillmatten) och sedan fick jag ett märgben och en Statiol-korv som lön. Korven var god, men jag är ju inte lika härdad som M så min mage tog lite stryk av all junkfood. Vilket H blev varse om dagen efter, då han fick snällt traska ut i regnet - ett par gånger i timmen.

Nu kommer syrran att bli jättesur när hon läser det här. Jag vet att syrran vare sig fick korv eller märgben när hon fick följa med dagen efter. Hon fick bara fara runt och kissa lite. Så nu tillhör hela mellan norrland oss! Annars fick hon mest fara på E4an som är rak och fin. Lite skumpigt fick även hon när M tog en sightsingtur i Höga kusten, där blev det t o m grusväg ett tag, men det var för att hon skulle få springa lite i skogen och titta på utsikten, syrran sa efteråt att hon sket väl i utsikten, men det var kul att spåra djur i eländes terräng med M på släp à la bergsget och syrran får väl symbolisera bergsgeten och M eländet.

Vi är, efter dessa dagar, i alla fall övertygade vad vi INTE ska bli när vi blir stora, vi ska inte bli det som M nu är, vad det nu än är för något! Trots korven!