Den sista färden

Jag visste det! *Grrr* Inte fick jag någon korv!

H&M fick visst lite dåligt samvete och lovade mig en weekendresa istället. De stopade in oss i bilen (igen!) tillsammans med packning och Lillmatte och så for vi iväg. Förväntansfullt såg jag fram emot ett SPA med massage, god mat och sköna mjuka sängar. Var bara lite fundersam eftersom jag trodde att det bara skulle vara jag och H som skulle fara tillsammans och vi var hela familjen i bilen.

Första mellanlandningen var hos Gävlemostern, men där var jag tydligen inte önskvärd för jag och H fick inte stanna kvar utan vi blev raskt instoppade i en annan bil och for vidare till kusinen Aldur. Som vanligt får man gå in och styra upp släkten lite. Det visade sig att Aldur inte visste hur man äter upp sin mat, så jag visade honom hur man gör. Problemet var bara att när han skulle försöka själv så fanns visst inget kvar...

Efter en natt i Hälsingeskogen så drog vi vidare mot SPA:t. Vi det var H, mosterns X, lillmattes morfar och så lilla jag, enda tjejen i gänget. Jag funderade lite över vilka lyxbehandlingar som var inbokade för oss medan jag tittade mig omkring i bilen och insåg snabbt att resten av sällskapet hade nog hade större behov av skönhetsbehandlingar än jag.

Så stannade vi på någon eländig säsongsstängd camping i Härjedalen och de började packa ur bilen. "Men vänta nu", försökte jag protestera, "så här ser väl inte ett SPA ut?!" Då skrockar H bara och säger "Vem har sagt något om ett SPA? Vi ska på fiskeresa/överlevnadscamp och gnäll inte! Du skulle bara veta vad företag kan betala för att göra sådant här för sina anställda! Det kallas för personlig utveckling och teambuilding." Det var bara att bita i det sura äpplet och försöka komma ihåg allt jag hört om deras tidigare fiskeresor för att komma hem i ett stycke. Ok, det enda jag kunde komma ihåg om dessa var Ms lätt skadeglada och menade frågor om hur mycket fisk det fått de andra åren. Det här kändes inte riktigt bra i magen.

Jag insåg snabbt att om vi skulle komma hem igen så måste jag ta mitt ansvar och börja arbeta. Visste, sedan tidigare studier och historieböcker, om hur män brukar fungera i vildmarken, att de satsar allt på att nedlägga det största bytet och att det ibland kan ta ett par tre veckor innan de lyckas - om de ens lyckas. Så skulle jag få mat i magen fick jag nog fixa det själv. Förstod att traditionellt samlar arbete skulle krävas och jag började söka igenom näromgivningen efter mat. Det enda jag hittade var lite sura gäddhuvuden och halvruttna älgskånkar, men svälta ihjäl skulle vi inte!

Efter att jag säkrat brödfödan kunde jag ta det lite lugnt. Ägnade mesta tiden åt att springa mellan fiskarna och hålla koll på att de inte drattade i vattnet, hjälpte H att ta upp öringen som han fått (fast på honom verkade det mest som om jag var i vägen), otack är världens lön! På kvällarna satt vi mest att och hade teambuilding och åt lite korv och drack öl. Jag gnagde lite på min egen upphittade matsäck och trots att jag bjöd laget runt så vågade ingen tacka ja, jag tror att de var lite generade över att de inte kunde bidra med lika fina saker.

Min tredje uppgift under helgen var att hålla björnarna borta, det kom någon nyfiken, men då sa jag till på skarpen att "hit är det ingen idé att du kommer, här vaktar jag!" Tur nog var den klok nog att lomma iväg så jag slapp ge den stryk och skada den, jag vet ju att man egentligen ska ju vara snäll mot alla djur. Orkade inte bry mig om att den skitit på vägen och inte plockat upp efter sig, ska jag vara ärlig så slarvar nog även jag med det då jag är i skogen.

Jag hann även med att laga bilen som de körde sönder på någon gammal banvall, vad de nu hade där att göra? Jag och morfadern utsågs snabbt till de mest teknisk säkra och händiga och vi gjorde vad som förväntades av oss. Bilen fungerade igen.

När H inte orkade släpa med sig fiskeväskan hjälpte jag till även då genom att bära lite extra krokar i pälsen, tyvärr glömde vi bort det när han inte längre behövde dem. Så när M skulle kamma ur det sista av min päls så hittade hon en trekrok i rumpan på mig.

Mätta, nöjda, belåtna och personligt utvecklade så återvände vi mot civilisationen, mötte upp resten av familjen, visade upp fiskarna som vi fått och stuvades in i den vanliga bilen och åkte hem. Jag var fortfarande lite sur över det uteblivna SPA:t, speciellt som det visade sig att brorsan tillbringat helgen på ett helt annat och mer bekvämt sätt. Så som en liten extra present till M så la jag upp lite sur gädda i M säng, alldeles nedanför kudden...
Sov gott svikare!