Sommaren med Kabby

Här har allt och ingenting hänt, under vår frånvaro från datorns underbara värld.

Vi har varit i Mora och i Blyberg. Vi skulle på riksstämman och hade stämt träff med några andra lappisar. Lyckades möta upp bl a Zeke och Azlan och syrran fann en lika vild lekkompis i Mikkas nya lillbrorsa Aitik (lika barn, leka bäst), jag och Mikka hann snacka lite om hur besvärligt det är med dryga småsyskon. Mest tycker jag att vi gick runt eller stod och väntade på M som var inne på något möte.

I Blyberg, där vi bodde i Hs farmor och farfars gamla hus, var det mest varmt, men jag hann ställa ett par älgar (som spatserade i dalgången nedan huset), äta blåbär och bekanta mig lite med hästarna som bodde granne med oss. Annars for vi mest till och från Mora den helgen. Syrran skulle ställas och det gick bra tyckte alla andra utom M (som den dåliga förlorare hon är) som mest fnyste över att syrran blev reserv i sin juniorklass, "Vadå reserv, vad är det för placering egentligen, antingen blir man placerad eller inte!". Fin kritik fick hon, syrran alltså, och hon stod så snällt hela tiden hon var framför domaren, men trava - det ville hon då rakt inte!

Sedan var det min tur att förnedras, jag visste att det var tal om något "test" för min del, men vad det skulle innebära hade ingen riktigt velat tala om för mig och nu efteråt kan jag förstå det. Vi fick snällt ligga med en massa hundar och snällt vänta på att få gå fram till en tant som såg snäll ut, men som började med att raka av mig pälsen, i och för sig bara lite på frambenet, och sedan tog hon fram en spruta som var grov som ett dikesrör och började raskt tappa mig på allt blod jag hade. Matt stapplade jag tappert omkring på campingen, med blodet rinnandes längs efter benet, innan jag heroiskt lyckades samla ihop hela flocken och få in dem i bilen för att snabbt fly därifrån. Tack och lov att vi lyckades ta oss därifrån med livet i behåll! M fick ett brev från något labb i USA några veckor senare som talade om att jag var "PRA-carrier", vad nu det betyder och vem bryr sig? Jag lever!

Sedan var vi på kennelträff, där träffade vi lite släktingar och lärde vi oss rulla en jättestor boll och åt gott godis. Det var mest syrrans dryga syskon, den ena vildare än den andra och sedan var det Zacke och Rulle, lite äldre och lite klokare. Ingen av mina brorsor kom den här gången, men min mamma var där! Jag blev både fotad och filmad medan jag rullade bollen och kommer ev att publiceras i något om bollvallning och inlärning. Tja, jag kan ju förstå att instruktören Åsa ville ha den snyggaste av oss på bilderna, somliga har ju både beauty and brain!

Hemma så tillbringade vi lite tid med att vara ute i skogen och plocka blåbär och lingon. M påstår att jag är en tvättäkta blåbärshund, att jag liggmarkerar alla fina blåbärsställen åt henne. Hon kan ju få tro det, om det gör henne lyckligare, som ni alla säkert förstår så lägger jag mig helt enkelt ner där det finns tillräckligt många, goda och stora blåbär inom räckhåll så jag kan ligga ner och äta. Tyvärr så brukar M komma som ett skott och knuffa undan mig då för att genast ta alla åt sig själv, egotant!

Sedan började den tråkiga vardagen utan semester. Efter att ha farit land och rike runt under sommaren så skulle vi plötsligt återgå till det vanliga livet. Syrran och jag blev snabbt uttråkade och kom på en ny rolig lek, "Driv folket till vansinne" kallade vi den. Vi gjorde en snabb rollfördelning, jag skulle skälla på allt och alla medan syrran skulle låtsas som om hon aldrig gått i ett koppel förut, hon bara skuttade som en kanin på knark och rullade runt i gräset när hon inte gjorde saltomortaler. Gissa om vi hade kul? Gissa om grannarna hade kul? Gissa om H&M hade kul? Svaret är ett rungande "Ja!" på allt, utom möjligtvis den sistnämnda... H&M, tråkmånsarna, bestämde att det var slut på våra gemensamma prommisar och istället fick vi löpträning med M i elljusspåret som straffkommendering. Tja, säg det roliga som varar.

Missa inte den rafflande fortsättningen i nästa nummer...