Ett päron till matte

Nu är vår M ännu lustigare än vanligt! Normala hundägare brukar lära sina hundar olika moment i olika lydnadsklasser, vår M lär oss av med momenten!

Hon har fått för sig att hon ska lära oss hur men inte apporterar med hjälp av klickern. I början satt syrran som ett ljus, tog apportbocken i munnen, höll den ett tag och sedan släppte hon den i Ms hand. Efter att M tränat henne en stund blev resultatet att syrran satt som ett ljus, M sträckte fram apportbocken, syrran vände elegant bort huvudet och vägrade befatta sig med med denna tingest. Jag säger då det, hur ska detta sluta? Själv intog jag redan från början en mycket avvaktande attityd åt denna träning och det tror jag var klokt! Inte stoppar jag in något i munnen som syrran redan kladdat ner med tjejbaciller.

I helgen hade vi storfrämmande, det var Mikko från Arjeplog, med medhavd matte, som hade varit på en utställning. Mikko hade skött sig så fint, inte tramsat som de andra herrarna i ringen och han var väluppfostrad även när han kom till oss. Syrran var ju tvungen att fjanta runt honom som alla tonårsbrudar brukar göra när det kommer en snygg och lite äldre kille på besök. Hon försökte kolla in honom i smyg, men så fort han tittade tillbaka så sprang hon och gömde sig bakom mig, suck. Blev tvungen att säga åt henne på skarpen och tukta henne lite under köksbordet

Det som är lite skönt för tillfället är att H&M lagt ner min utställningskarriär för tillfället samt att syrran fortfarande ser ut som en ökenräv, för då lämnar M kvar oss hemma, åker dit själv och kommer bara hem med lite extra gott godis. Den typen av utställningar gillar även jag!