Nemi hit och Nemi dit, jag då?

Nu har hon varit här i några dagar, lillsyrran. Inte nog med att jag måste dela med mig av mina leksaker och ben, nu har de döpt om min blogg också! Min enda tröst är att hon är för liten för att skriva än, så det är fortfarande jag som styr vad som står här...
Varenda morgon när jag vill ut och morgonkissa så är det samma visa "Du får vänta lite, Nemi måste ut först, du förstår hon är sååå liiiten och inte lika stor och duktig som du", skiter väl jag i, jag är också kissnödig! Och vet ni vad, hon får godis för att ta på kopplet, har ni hört talas om något så löjligt! Själv jag måste minsann vinka eller ligga och då måste det vara dessutom rakt för att få någon ynka godisbit. Fast jag försökte idag, när husse och jag var ute i skogen och kom fram till elljusspåret, tror ni han fick ta på mitt halsbandet då? Nähädu, då satt jag demonstrativt och skakade på huvudet och tiggde godis, fast jag fick inget ändå, surgubbe!
Igår fick jag i alla fall leka med en stor grabb, det var jag och Paxx, en riktigt kylig kille. Han kom ner med sin husse när jag och matte höll på att träna på fotbollsplan. De gick runt och skulle störa mig, enligt matte, och vi fick bara sitta mittemot varandra medan matten och hussen stog och pratade i en hel evighet. Jag försökte se om jag kunde dra igång en liten skalltävling med Paxx, men han bara tittade på sin husse och sen mig och fnös. Då insåg jag till slut att för att jag ska få vara med bland de stora grabbarna, så måste jag sluta skälla. Det var faktiskt ganska skönt att få reda på att jag inte behöver skälla och att jag får göra roligare saker om jag inte gör det. Paxx skvallrade att någon annan gång skulle han ta med sin tjej, tänk att få träffa en av de stora tjejerna... Hoppas det inte dröjer för länge!
Fast hon är lite mysig också, min lillsyrra, vi busar och jag måste säga att hon är en tuff brud i lyxförpackning, hon bangar inte för något. Jag lurade henne att springa in i en stock, men hon bara tittade upp och fortsatte springa. Hon ger sig inte, fast när jag tröttnar så låter hon mig faktiskt oftast vara ifred. Bäst är när vi fått springa i skogen, för att vara så liten är hon riktigt snabb och oftast smidig (se ovan).
Matte skvallrade idag att hon var riktigt duktig på att gå i kopplet nu på kvällen, inte riktigt samma stjärna som jag förstås, men ändå. Och kaxig är hon också, matten har sagt att jag ska lära mig om hundmöten av henne. Det är bara vad matte tror, jag vet minsann att hon inte alltid är den lilla ängel som hon ser ut att vara. Igår, när en stor hund på andra sidan gatan skällde och drog mot henne så morrade hon faktiskt tillbaka innan hon, glatt viftande på svansen, spatserade vidare som om inget hade hänt.
Idag passade hon på och rymma ut i trapphuset när det var jag som skulle gå ut. Jag fattar inte riktigt hur hon tänker, hon är så sjåpig på att gå uppför trapporna, men nerför rusar hon utan problem? Jag var precis tvärtom när jag var liten.
Riktigt söt är hon när hon sover (hon sover när jag sover) då säger det bara "Donk" och så faller hon ihop, precis där hon satt, med benen ut som en groda. Ibland, om hon vaknat till, så kan hon lägga sig lite på sidan och somna om. Just nu ligger hon på rygg i någon omöjlig vinkel med bakbenen vitt isär, där har hon härmat mig.
Då blir jag lite extra stolt och mallig och tänker att, trots att hon är en liten näbbgädda, så ska jag ska lära henne allt jag kan!