onsdag, november 14, 2007

Dagen som gud glömde!

1. Först gick husse, jag och lillsyrran ut i skogen för att leka med min träningsboll, OBS min belöningsboll!
2. Sedan tappade vi bort min röda boll i den vita snön??!! Så vi blev tvugna att erkänna allt för matten
3. Sen skulle lillsyrran och matte till BHK för att miljöträna, på vägen blir syrran skrämd av en trottoarpratare och sliter sig, springar rakt ut i vägen framför en bil!
4. Till slut får matten in den vettskrämda syrran och börjar gå mot trottoarprataren igen, då smiter lillskiten ur halsbandet och drar ut på vägen igen! Denna gång omöjlig att få in igen.
5. Hysterisk matte ringer husse, som springer ut i porten, och han - bollborttapparen - gör en klockren inkallning!
6. Syrran vägrar gå i närheten av bilen, lägger sig platt, försöker komma ur halsbandet igen. Kommer dock inte undan.
7. Framme på BHK är det näst intill folktomt, totalt två ekipage, det var för kallt! - Herregud, det är nollgradigt och november och vi bor i Norrland, hur har alla tuffa schäfrar tänkt överleva i januari? Det var bara pudlar som vågade sticka ut näsan. Tydligen är det inte bara små Paris Hilton-hundar som kommer att ha designertäcken och skor i vinter, utan även alla "duktiga" brukshundar i området *fniss*
8. Trots den klena uppslutningen är syrran alldeles stirrig, morrar lite åt alla, men helt fascinerad, kan inte släppa dem med blicken, knappt kontaktbar nästan inte ens för en godisbit, visst tittar upp på matten lite, någon tusendelsekund kanske.
9. Hussen har varit hos tandläkaren, räkna ut resten själv, men det kommer bli gott med blodpudding innan jul.

Innan allt detta hände så har lillsyrran varit ovanligt lugn och kelen idag, vi har legat och snusat ihop på sängen, säkert flera minuter.

3 kommentarer:

  1. Anonym12:26

    Hej!
    Vilken tur att det gick bra till slut.
    Ulrika, du skriver hysteriskt roligt. Första gången jag kommenterar men har varit inne och läst.
    Jag heter A-M och är Lappis inne på finska lapphundssidan. Jag hade även Nemis kullsyster Nova, som jag dessvärre fick omplacera för att det inte funkade i våran flock. Men hon har kommit till ett toppenställe nu och det känns skönt.
    Att läsa i din blogg får mig faktiskt att minnas alla hyss Nova höll på med.
    Finns såååå många likheter så du anar inte :-).
    Men en skiljer sig. Nova älskade veterinären, kanske dock för att vi var där så ofta (hon blev biten av vår hane).
    Kommer fortsätta följa denna blogg.
    Vänligen// A-M

    SvaraRadera
  2. Allt smicker mottages tacksamt!

    SvaraRadera
  3. Anonym14:09

    Då fortsätter jag att smickra! Det är verkligen underhållande att läsa i denna blogg :) Jag har varit borta ett par dagar och hittar en massa spännande uppdateringar nu när jag är tillbaka igen!

    SvaraRadera