Lappisparty!

Tänk att det kom så många på partyt som jag hade ordnat!
Först var jag tvungen att se till att M skjutsade upp H till grillplatsen så att elden skulle vara klar när vi andra kom dit, sedan åkte jag och M tillbaka till parkeringen på bilprovningen.

Där stog redan en liten kille från Sandviken, Zeke, och stampade otåligt och väntade på att vi stora killar skulle komma. Han behövde inte bli besviken, min brorsa Kishu, en skogskille Baccus och så, inte minst, jag kom och visade upp hur man ska bli som stor. Han var mycket imponerad av oss och vi delade på ett och annat grässtrå och tipsade honom lite om hur man driver sina H&M till vansinne på ett snyggt sätt. Sen kom det äntligen en tjej också, en Svensk lapphund som var så snygg.

Efter ett tag ringde Ms telefon och hon berättade att min tjej Raija var på väg, hennes M hade bara försovit sig lite och att de nu snart skulle vara ikapp. Vi började gå mot grillplatsen, Baccus och jag hade lite olika åsikter om vem som var snyggast och bäst. Våra H&M tyckte att det behövde vi inte bekymra våra snygga huvuden om, men vad fattar de egentligen? Sånt är ju skitviktigt!

Framme vid grillplatsen satt H och Kishus matte, de skötte markservicen åt oss hela dagen, schysst av dem att ställa upp och arbeta på min träff! Vi sprang runt lite och delade på pinnar och undersökte området. Sen kom min Raija dit, jag hörde tvåbeningarna viska om att hon varit på dejt och flirtat med någon annan kille, men att hon tydligen inte varit speciellt inresserad - det förstår väl alla att det är bara mig hon vill ha!. Fast jag är inte riktigt säker på det trots allt, undrar om hon inte varit lite otrogen ändå? Hon var sig inte riktigt lik, lite avmätt och inte lika kul som annars, kändes lite som om hon tyckte att jag var lite barnslig i sällskapet, att jag inte riktigt dög längre... Suck, jag vet inte vad jag ska tro, för när alla andra gått hem sedan så var hon som vanligt och då dög jag minsann - hon kanske skäms lite för mig? Nog kunde jag se att Baccus var en riktig snygging, men ändå....

Baccus ja, hans husse tyckte att han behövde socialiseras lite så han bad om min hjälp. Att vi skulle ta en liten prommis ihop och det är klart att man ställer upp när någon ber så snällt. Vi gick iväg en bit och det gick jättebra, han lyssnade på allt jag sa och han blev riktigt duktig, tyvärr så är han nog som de flesta av oss hanar, dvs så fort som Raija kom och viftade på svansen och rumpan lite så glömde han allt jag lärt honom. Alla pratade om hans päls, så mycket, så snygg, så osv. Det var väl inget fel på den, men jag fattar inte varför ingen pratade om min lika mycket... Nog för att jag har liiite mindre, men ändå!

Sen kom det en till svenne, en gamling på 9-år och min M blev helt salig. Hon tyckte att det var den snyggaste svenne hon någonsin sett! Med sig hade han också en liten kille på 10 veckor, han var rätt söt, men jag tycker inte riktigt om uttrycket som min M fick i ögonen när hon satt och höll i honom, fattar inte varför alla blir så löjliga bara för att det finns valpar i närheten. Hur kul är de egentligen, de äter, sover och skiter och snor ens leksaker - det är i alla fall vad jag tycker.

Då var det roligare med lite större killar som Zeke, runt halvåret, som man kan lära lite hyss. Det var en riktigt skön kille förresten, brydde sig inte ett dugg om att vi gick över järnvägsbron eller att vi lite större killar gruffade om både det ena och det andra. Han lufsade runt och var söt hela dagen. Haha, fast det allra bästa med honom var hans matte, hon trodde att min matte skulle vara en stor, mörkhårig medelålders tant! *fnissar hysteriskt* Snacka om att jag har mobbat matten hela veckan efter det!

Som ni säkert förstått så var syrran för liten för att få vara med (H&M försökte lura i henne att det bara berodde på löpet, men sanningen var att jag inte ville ha med någon snorig lillsyrra) och hon fick stanna hemma med lillmatten som barnvakt.

Annars har vardagarna den här veckan varit lite speciella, syrran har visst höglöpt. Inte för att jag vet vad det betyder riktigt, men jag vaknade en morgon och kände ett behov att sjunga serenader för henne. M blev inte riktigt lika glad eftersom hon låg brevid mig och försökte sova. Sedan satt jag och syrran och sjöng resten av dagen i olika rum, H&M höll på att bli vansinniga och tyckte att vi åtminstone kunde sjunga samma sånger och inte fullt så falskt! Jag tyckte att vi sjöng rätt fint, i alla fall högt och länge.