Trehörningsjötriologin, del 2 - Sagan om utställningsringen

Morgonen började lite lätt kaotiskt, M hade lovat att hjälpa till vid registeringen och skulle upp i ottan. Jag tror att hon egentligen hade en plan att eliminera all konkurrens med sin andedräkt, men tyvärr visade sig lapphundarna med bihang vara av ett tåligt släkte. Under tiden gjorde vi huvudpersoner oss i ordning och finslipade de sista detaljerna. M kom tillbaks och hämtade oss och tro på f*n att de hade missat att ge mig frukost! Hungrig gav jag mig ut mot estraden, dagen kunde ju ha börjat bättre. Vi satte oss och väntade och väntade. Vi hade i alla fall trevligt sällskap, en snygging som hette Zacke och några brudar och så en liten parvel som skulle få flytta hemifrån denna dag.

Till slut blev det dags för Kabby och M att gå in på scenen. Ett tag var jag rädd att de skulle skämma ut oss övriga, men jag måste säga att de skötte sig riktigt bra! De stog vid ringside ett bra tag och M försökte hysteriskt att peppa upp både sig själv och brorsan.Han är ju känd för att vara lite blyg annars, men när domaren (en trevlig och mycket klok tant från Finland visade det sig senare) gick förbi så sträckte han på halsen och nosade på henne. De fick springa något varv och sedan stå och vänta på att, i tur och ordning, visa upp sig och bli igenomkända av hennes mjuka händer. När hon granskat Kabby ett tag så drog hon upp ett blått band och M jublade nästan av lycka när hon kom ut igen, fastän han tävlat färdigt för idag.

Så här så tanten om Kabby:
Önskas bättre könsprägel på huvudet. tunnt nosparti. Välansatta öron. Ngt kort hals, knappt vinklad fram. Välvinkl. bak Mkt bra benstomme. Önskas bättre utfyllnad i kroppen. Rör sig väl från sidan. Ngt trångt bak. Något lågt ansatt svans.
Hans slutbetyg blev Kvalitetspris 2, dvs "Gott avelsresultat".

M for omkring så att jag nästan började undra vad hon fått i sig, eller om hon möjligtvis lekte tjuren Ferdinand när matadoren kom på besök, hon hoppade, studsade och var till allmänt åtlöje. Det värsta var att hon sa att nu brydde hon sig inte det minsta om hur det skulle gå för mig, att hon redan hade fått allt hon önskade, skitsnack! Sen tog alla lunchpaus i ca femtioelva timmar, minst!

Plötsligt var det min tur, M var helt oförberedd och hade inte ens hunnit piffa till mig, vilka underbara förutsättningar hon gav mig! Vi var 12 st juniorbrudar som skulle tävla om tilteln bästa juniortik och där stog jag, helt okammad, bland alla andra uppiffade, eller i alla fall borstade, babes. Hade ingen riktig aning om vad jag skulle göra. M drog runt mig i en jäkla fart och jag försökte tappert att galoppera ikapp, det gick väl så där. Domaren delade ut blåa band til höger och vänster och så blev det äntligen min tur. Jag hade ingen lust alls att stå så där fint som de andra gjort, satte mig ner och kliade mig lite, snodde runt och bökade medan M tappert log, lite mer krystat för varje krumbukt jag gjorde och vilken utdelning det gav - så mycket korv har jag aldrig ätit förut!

Fick springa lite till, hängde fortfarande som en vante efter M, kom tillbaks och ställde upp igen och tanten klämde på mitt huvud och tog det i händerna ett par gånger till och sa att jag hade ett mycket vackert huvud, då hände det som ingen trodde - tanten reste sig upp och hämtade ett rött band som hon gav till M. M trodde inte sina ögon, visste inte ens vart hon skulle ta vägen och sprang givetvis lite fel. Tja , det får man väl bjuda på.

Vi ställde oss som längst bak i kön igen och tittade på hur de blå banden for upp i luften igen och igen. Efter ett tag kom en annan matte med sin hund fram och ställde sig vid oss, hon och min M stog och småhoppade av stolthet, efter ett tag kom en till hund fram som också fått rött band och så började det om igen, vi fick springa mer, blev mer klämda på osv. Jag och M stog i mitten när domaren plötsligt kom fram och flyttade på oss till längst fram och tog i M i hand samtidigt som hon höjde den andra med ett till rött och sen ett lila band. Inte för att jag fattade mycket, men M strålade hela hon och såg ut som om hon skulle spricka av stolthet - för ett par färgglada plastband som inte kan ha kostat mer än någon ett-öring?

Så här tyckte tanten om snygga mig:
Bra hv & uttryck. Tillr halslängd. Lagom vinklad. Mkt bra kropp för åldern. Tillr benstomme. Aningen brant kors samt ngt lågt ansatt svans. Bra päls. Normala rörelser.
Mitt slutbetyg blev Kvalitetspris 1 (mkt gott avelsresultat), konkurrensplacering 1 (dvs jag slog alla andra 11 brudar) och ett HP (Hederspris för lovande hund).

Domaren pratade lite mer med M om att hon hade en fin liten hund (som om det skulle vara någon nyhet?), men att hon behövde öva på handling så att hon kunde visa upp mina förtjänster lite bättre (det kunde hon iofs ha rätt i, behöva hänga längst ut i kopplet inför en stor publik var väl kanske inte det jag uppskattade mest). Efter det fick vi äntligen springa, eller snarare studsa, tillbaka till de andra, som också såg så där löjligt saliga ut på ögonen. Själv kände jag bara att mina scennerver hade börjat ta ut sin rätt och sprang fort iväg och bajsade i ett hörn. Nu fick M allt äta upp sina ord tidigare efter att hon och brorsan varit inne, att "inget kan bli bättre än det här, nu spelar det ingen roll hur det går för Nemi" fnys!

Smilla körde sedan sin vända och hon slog till med ett CK (dvs certifikatkvalitét), hennes M fick välja på en rosett eller en tennren, hon tog tennrenen till hussens stora sorg, ryktet säger att han fortfarande surar...

Sedan orkade inte vi stjärnor vara med längre utan vi gick tillbaks till stugan och vilade. Hörde hur M satt och räknade högt hur många hundar jag slagit, hur hon planerade in alla utställningar jag skulle få gå på och att jag hade fått ett lila plastband av en finsk domare osv. Till slut orkade jag inte med henne längre utan jag la mig ner och sov. Det var något tjafs om någon engångsgrill från Coop också, men det orkade jag inte ens försöka tjuvlyssna på, vet bara att de stekte köttet i stekpannan till slut. Enda missen som blev under dagen var när jag snällt och väluppfostrat satt och väntade på ett "Varsågod kära lilla HPt!" med tungan nere i Smillas mat och så kom Kabby, från ingenstans, och drog i sig det hela, mitt framför nosen på mig - aldrig mer att jag ska vara väluppfostrad!

Hälsningar, lilla HPt (former known as Nemi)