Jag har faktiskt också blivit stor!

Det är inte bara brorsan som blivit stor, jag har faktiskt vuxit jag med! Jag har blivit ännu större än han, jag har nu officiellt gått från valp till tik.

Dum-Kabby tror ju fortfarande att det var öronrenset som gjorde att jag började blöda där bak, han fattar ju ingenting, jag har ju börjat löpa! Jag har aldrig varit på någon utställning ännu, men brorsan har skrämt mig, med att det är något så hemskt, att jag gör mitt bästa för att jag ska få slippa, eller i alla fall att få H&M att inse att det inte är något vi ska roa oss med varje helg. Det enda sättet jag vet om att sabba på (för Kabbys sätt verkar ju inte fungera speciellt bra), är att se till att jag höglöper i ringen. Just nu vankar de oroligt omkring och väser "Höglöp nu, hynda! Så det går över till Övik", men det struntar jag i och kniper allt vad jag kan... Jag struntar väl i det, men H&M påstår att det finns en risk att alla hanar blir helt stolliga efter mig - men är det inte det som är meningen, att alla hanar ska springa efter mig? Kabby är förhoppningsvis van då och bryr sig inte så mycket och tar hem segern framför de andra pilska hanhundarna och efter det kommer H&M dra runt honom, i en lätt hybrisaktig dimma, på alla sommarens kommande utställningar, medan jag kan ligga lugnt i skuggan och vila, hihi.

Nu till något helt annat, M hade kommit på att jag nog behövde se annat än tallar och granar och hon tyckte att vi, babes, skulle ta en tjejdag på stan. Vi gick ner förra lördagen och skulle fönstershoppa lite. Jag vet inte vad min M har för uppfattning av shopping egentligen, men så mycket shoppande kunde inte jag märka i alla fall, det var mer ett evinnerligt kryssande mellan folks fötter medan jag hade fullt sjå att hålla koll på matten. Sedan satt vi på en parkbänk brevid alla nyputsade MCs, som var ute på vårens premiärtur, och övade passivitet och lyssnade på högtalarösten som vrålade över hela stan, lite mer fotgående och lite ligg på gågatan hann vi med också. Jag ska nog inte klaga ändå, jag har nog aldrig ätit så mycket godis, trots att jag inte fick någon glass. M påstod att jag hade varit en ängel när vi kom hem, hade inte ens brytt mig om hunden, med div kampraser inblandande, som gjorde utfall när vi gick förbi, utan jag hade bara tittat lite förnärmat och sedan fnyst och höjt på blicken och nosen och gått vidare som den lady jag är.

Tog en liten tripp upp på Ms kontor och hämtade lite papper innan vi styrde kosan hemåt. Då först insåg jag att hon hade sparat det jäv...aste till sist - en järnvägsövergång med gnisslande grindar, gud vad jag sprang, där går jag aldrig mer! Det var läskigare än fyrverkerierna på nyårsafton! Det var just en fin avslutning på vår "Tjejdag" på stan, ett djävulens påfund. Undra vad bitchen ska hitta på till nästa gång, jag har hört H&M viska om någon "Clas Ohlsson-bro" över E4n, som alla hundar i Sundsvall tydligen måste ta sig över som något sorts mandomsprov. Jag har försökt pumpa brorsan på information (han har gjort det, vet jag), men han vägrar svara ordentligt, det enda han säger är: "Det får du se..." eller "Stackars sate, är det din tur nu?" eller "Överlever du och kommer tillbaka ska jag bjuda på märgben!". Nog för att jag har blivit stora damen, men betyder det verkligen att jag måste vara kamikaze-pilot hädanefter?