Trehörningsjötriologin, del 3 - Sagan om Kabbys återkomst

Jaha, det var då tur att syrran lyssnade lite på vad jag sa i alla fall!
Efter lördagens bravader så var ju M inte helt frisk i huvudet - the understatment of the year!Lulehussen skrattade rått och beskrev hur vår blogg skulle se ut i fortsättningen, "Jag ska på utställning!", "Hussen ska flytta, men det gör inget för jag ska på utställning!", "Lillmatten är galen och vill flytta till Tyskland, men det gör inget för jag ska på utställning!" Det säger sig självt att så kan vi ju inte ha det, vem skulle vilja läsa den bloggen? Jag tog ett ordentligt snack med syrran om hur man egentligen ska göra på utställning och vilka följder det kan få om man inte gör det och det verkar som sagt som om hon lyssnade på mig.

Hela spektaklet skulle alltså göras om på söndagen också. Upp i ottan, M och jag gick iväg först och lämnade de andra att packa och städa ur stugan. Vi fick minsann sitta och vänta i evigheter den här dagen också. Nu var det ännu kallare än dagen innan och inte lika mycket picnickkänsla över det hela som igår. Alla bara väntade på att få gå in och sedan åka hem. Enda trösten var att även domaren ville hem så det gick inte fullt lika långsamt som igår.

När var det nästan min tur så kom äntligen hejjarklacken med Smilla i spetsen. Jag blev så till mig, ylade och gnällde och fick nästan svansbrott på köpet av ren iver. När jag gick in i ringen så stod svansen rakt upp och jag sprang som en gud, tacka för det när jag visste ju att Smillan stog där uppe och hejjade på mig! Dagens domare verkade ännu petigare än gårdagens, om blåbanden haglde i går, så öste de ner från himlen idag!

Den här tanten klämde och kände, precis som igår, innan hon satte sig ner och dikterade omdömet:
Liten hane som kunde vara bättre könspräglad, ser ännu lite valpig ut typiska prop & hals & bröstkorg, tillr benstomme, lite mjuka mellanhänder och lösa tassar, väl ansatt svans, tillr vinklad, rör sig med lite korta steg, kunde vara rikligare pälsad, lite försiktig i temp.
Kvalitetspris 2

Domaren sa till M att hon hade en riktigt söt hund, men... en hane ska inte vara söt, utan mer karl. Vi fick springa ut igen och upp till de andra där stog Smilla och väntade och sa att "Söt är visst bra!". Alla frös, men jag var bara lycklig över att det var över för min del.

Vi fick lite skvaller om syrrans bravader i stugan. Hon hade tydligen rymt, igen, och sprungit över till grannen och fått med sig dennes hundar, som forcerade kompostgallret för att vara med och lukta på hennes väldoftande rumpa. H hade tydligen fått tag i hennes nacksskinn och ledde henne hemåt, med en skock dreglande hanhundar efter sig, när syrran körde ett av sina berömda "lappkast", kom loss igen och sprang tillbaka. Till slut lyckades H få upp henne i famnen och fortfarande som oskuld kunde hon återbördas till hemmets hanfria vrå.

Nu frös nog även domaren så det gick fort! De ropade upp juniortikarna och jag hann precis ropa efter syrran att hon inte skulle glömma bort vår överenskommelse. In i ringen och så började hennes bedömning, domaren klämde och kände på hundar och nu verkade det visst bara blåa band kvar. När det blev syrrans tur så fick de springa och springa och springa... M började anta en lätt högröd färg som snart skulle gå över mot det lite mer blåaktiga, mycket symboliskt.

När de äntligen fick vila så sa domaren så här:
En lite mindre tik av utm typ, ganska bra prop, typisk hals, tillr benstomme, bra bredd i fronten, korr tassar, knappt vinklad i knä, rör sig bundet & passar så gott som hela tiden, alltför lockig päls, behöver mera ringträning.
Kvalitetspris 2

Domaren sa till M att hon va ren fin tik, men att hon passat (sprungit i passgång) hela tiden och nästan aldrig travat, så att hon inte kunde bedöma det hon inte såg och att hon som sagt behövde ringträning så att hon skulle förstå vad som förväntades av henne (hon skulle bara veta att det var precis det här som jag tagit ett allvarligt snack med syrran om i morse och att syrran gjort precis som jag sagt åt henne...) och sen höll hon upp ett fint blått band. M försökte le, utan att se alltför besviken ut, sprang raskt ut från ringen och försökte ta tältet med sig som hämnd. M hävdar fortfarande att var det en ren olyckhändelse, men syrran har skvallrat att så var det inte alls. M hade tydligen sagt "Kärringen ser ju ändå inget, om du tar den sidan av snöret så tar jag den andra och så drar vi skiten över henne! Du får extra korv om du gör det!"

Tyvärr misslyckades de och tältet och kärringen blev kvar. Nu skulle min Smilla in, hur skulle det gå? Vi hoppade alla upp och ner, av köld, snålblåst och spänning, jag hade sett Lulemattens försök till peptalk strax innan och sett hur Smilla bara blängde på henne, sa "Gör det själv då!" och sjönk ihop. Nåja, in gick de och ett rött band blev det och sen fick de springa lite till. Det hela slutade med att kärringen sa åt Smilla att hon var lite liten??!! Va f*n, hon är ju så perfekt som man kan bli! Att inte M lyckades bättre med att riva tältet över kärringen förut! Hon var ju helt klart blind!

Efter det ledsnade vi ihop totalt och väntade bara på lotteriet, lillmatten hade lotter och eftersom hon alltid vinner, efter gårdagens lotteri skulle det visst göras några hoppnade russin och andra experiment. mycket riktigt, en rosa maskot i form av en flodhäst har vi också med oss hem.

Sen packade vi in oss i varsin bil och skildes åt. jag grät mig till sömns efter min tjej, syrran sov som ett barn, H likaså (tur att M som körde var vaken). Stannde inte förrän vid Höga Kusten-bron och där gjorde jag ett lite trött och tröstlöst försök att kliva på syrran, men de sömndrukna folket var med och jag gav upp, försvann in i mina drömmar om norrländska tjejer istället och vi for hem!

Tack och lov är Ms hybris redan något mindre efter syrrans bravder på söndagen, även om jag tror att hon fortfarande befinner sig i chock och förnekelsestadiet och kommer att kvar där ett tag till ("Det var ju bara en svensk och blind domare, finska domare är bättre/viktigare/väger tyngre!" osv) och vardagen kommer snart att åter vandra in i sin sakta ban.