lördag, april 17, 2010

Träning, ålderskrämpor och snygg-ögon

Tja, jag har väl svalt det bittra förlusten av Smillas gunst, en gentleman inser när loppet är kört och lämnar spelplanen med en viss, om än något stukad, värdighet kvar.

Nu har livet återgått till det mer normala förutom att M har fått för sig att vi ska börja springa... Återigen måste vi agera PT åt denna slöa, slappa människa och den här gången har vi kommit på ett mycket raffinerat och betydligt mer krävande träningsprogram.

Sist vi var ute så trodde det lilla livet i sin enfald att jag och syrran skulle hjälpa till lite genom att dra henne framåt i leran, men så lätt skulle hon inte komma undan, vi hade ett lite annorlunda upplägg i tankarna...

Glada i hågen satte vi av, jag och syrran i selar och M i midjekoppel (det är bra mycket enklare att hålla henne på rätt väg så). Första biten värmde vi upp henne med lite ordinär snabb power-walk och lättjogg. När hon började flåsa ordentligt så startade vi med själva träningen. Istället för drag så gällde nu weight pulling!

M skulle springa medan vi tungt parkerade våra rumpor i backen eller plötsligt tog en snabb rush ut i det nyligen framtinade gräset eller så sackade vi bara så mycket vi kunde medan M tröstlöst tjoade där framme något liknande "Kom igen nu då slöhögar!" eller efter ett tag ett lite mer ynkligt "Snälla, rara, snälla, M orkar inte mer nu, sluta bromsa, snääääällaaa."

När vi kom hem så hämnades M genom att slänga in oss i badkaret och klippa klorna när hon egentligen borde tacka oss för ett extremt bra träningspass, tänk både kondition och styrka på en och samma gång.

M har dock legat lite på latsidan de sista dagarna, hon påstår att hon fått "nackspärr" och ligger och jämrar sig *fnys*. Hon börjar bara bli en gammal kärring som letar krämpor och ursäkter för att ligga i soffan och knapra värktabletter.

Syrran var däremot iväg och kollade sina ögon häromdagen. Jag var rätt säker att hon skulle komma hem med brillor, eftersom hon ibland springer in i saker och rätt stora sådana också. Veterinären sa dock att ögonen var både snygga och fullt funktionsdugliga, så jag antar att det är precis som jag rätt länge misstänkt - hon är bara dum i huvudet och det är inte lika lätt att bota.

3 kommentarer:

  1. jeanette och Dino09:07

    Spelar ingen roll om man är lite dum - bara man är söt, vettú!
    Bra där med träningen, hon ska inte ligga på latsidan er matte. Hålla på att skylla på nackspärr, jag säger då det!

    SvaraRadera
  2. Ni har då tur...vår tant skulle aldrig springa en meter....Kul med Nemis ögon , man ser ju direkt hur söta o friska dom är ! Misströsta inte kära bror , vår dag kommer !

    SvaraRadera
  3. Springa herregud.....här är det bara token Ennio som springer!!!!!

    SvaraRadera