Nu är det nog kört!

Vad gör vi nu? Kan du, käre Kung, ta emot och gömma undan syrran direkt?


Saxat ur STs nätupplaga:
"Polisen söker efter hundägare på LV5

Sundsvall - 22 apr SUNDSVALL (ST)

Nu bränns det...

Ni kommer väl ihåg min oro för syrrans eventuella inblandning i mordet som skett i vårt territorium?

Häromdagen satt det två poliser utanför för porten och "väntade på någon" när vi kom hem. Anfall är bästa försvar, tänkte vi och skällde. Då kliver en av dem ut och säger "Oh, så fina hundar, jag måste få hälsa på dem!" Vi drog en lättnadens suck, spänningarna släppte något och syrran överöste honom med pussar (och även jag gav honom en liten vänskaplig, men ytterst manlig, slick). Tack och lov att det bara var de lokala Kling och Klang som var utsända den här gången! Men vi har hört att de nu kallat in förstärkning i form av Riksmordkommisionen, hur ska detta sluta?

Mattens hämnd

Förstod väl att den skulle komma, dagen då hon skulle ge igen för allt vi gjort.

I torsdags, då syrran och hon var och kollade ögonen, så köpte M något mycket hemligt och kallade det en överraskning till oss. Syrran viftade lite extra på svansen för hon hade sett och nosat på alla godsaker som låg hos vetten, men ack vad hon bedrog sig.

Vi vet att M kan vara djävulusiskt slug och uträknande ibland, men det här överträffade allt! Innan vi visste ordet av låg vi på rygg på golvet, stabilt förankrade mellan Ms styrketränade ben och fram kom den, "överraskningen". En tandskrapa från helvetet var vad den elaka häxan hade i bakfickan!

Fast jag måste säga att nu är vi skitsnygga och luktar viol (nästan, M:s anm) i käftarna och enligt M kommer våra tänder att sitta kvar mycket längre, vilket även borde innebära det positiva att vi kan bita M i hälsenorna ända tills vi trillar av pinn.

Träning, ålderskrämpor och snygg-ögon

Tja, jag har väl svalt det bittra förlusten av Smillas gunst, en gentleman inser när loppet är kört och lämnar spelplanen med en viss, om än något stukad, värdighet kvar.

Nu har livet återgått till det mer normala förutom att M har fått för sig att vi ska börja springa... Återigen måste vi agera PT åt denna slöa, slappa människa och den här gången har vi kommit på ett mycket raffinerat och betydligt mer krävande träningsprogram.

Sist vi var ute så trodde det lilla livet i sin enfald att jag och syrran skulle hjälpa till lite genom att dra henne framåt i leran, men så lätt skulle hon inte komma undan, vi hade ett lite annorlunda upplägg i tankarna...

Glada i hågen satte vi av, jag och syrran i selar och M i midjekoppel (det är bra mycket enklare att hålla henne på rätt väg så). Första biten värmde vi upp henne med lite ordinär snabb power-walk och lättjogg. När hon började flåsa ordentligt så startade vi med själva träningen. Istället för drag så gällde nu weight pulling!

M skulle springa medan vi tungt parkerade våra rumpor i backen eller plötsligt tog en snabb rush ut i det nyligen framtinade gräset eller så sackade vi bara så mycket vi kunde medan M tröstlöst tjoade där framme något liknande "Kom igen nu då slöhögar!" eller efter ett tag ett lite mer ynkligt "Snälla, rara, snälla, M orkar inte mer nu, sluta bromsa, snääääällaaa."

När vi kom hem så hämnades M genom att slänga in oss i badkaret och klippa klorna när hon egentligen borde tacka oss för ett extremt bra träningspass, tänk både kondition och styrka på en och samma gång.

M har dock legat lite på latsidan de sista dagarna, hon påstår att hon fått "nackspärr" och ligger och jämrar sig *fnys*. Hon börjar bara bli en gammal kärring som letar krämpor och ursäkter för att ligga i soffan och knapra värktabletter.

Syrran var däremot iväg och kollade sina ögon häromdagen. Jag var rätt säker att hon skulle komma hem med brillor, eftersom hon ibland springer in i saker och rätt stora sådana också. Veterinären sa dock att ögonen var både snygga och fullt funktionsdugliga, så jag antar att det är precis som jag rätt länge misstänkt - hon är bara dum i huvudet och det är inte lika lätt att bota.

Die Mauer

(text Ebba Grön & Kabby)

Halt!
Här får ingen passera,
här kommer ingen förbi.
Kommer aldrig över nån mera,
så gå är du snäll om ditt liv är kärt.

Över kompostgallret såg jag min livskamrat,
Smilla stod och gestikulera.
Jag har gått här i ett dygn snart,
men med en Nemi är det svårt att diskutera.

Jag gick långsamt hemåt,
hemåt den kvällen.
Skulle jag få se henne igen?
Hjärnan värkte,
hjärtat värkte,
Skulle jag bli hel igen?

En dag så stod,
så stod den bara där,
ett galler mellan mej och den jag hade kär.
Vi bor 50 mil ifrån varann.
men en dödskalletrosa är det enda jag ser av Smillan.

Vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få le, leva här

Alla vackra tikskydd är våta,
av blodet från ditt heliga korståg.
och jag skall aldrig förlåta
det som hände vid gallret.

Jag har tänkt jävligt mycket, mycket på att fly,
Jag vill se hennes kropp,
jag vill smeka hennes päls,
höra hennes stämma,
vara henne nära,
Jag ska viska i hennes öra;

Vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få le, leva här

Ja, jag vet, jag vet precis hur,
jag flyger över erat galler.
Å jag vet, å jag vet,
jag vet precis hur,


"I´ll be the acid spy"
Jag gör vad du vill.
Jag vet precis hur,
jag vet precis hur
Eh oh ah, jag vet precis hur.

Vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få le, leva här

Påsken blir speciell i år!

Plötsligt händer det! Min Smilla, the one and only, är på väg ner från Luleå med sin husse. Lite synd är det att hussen följer med, för jag har förstått att han tänker vakta hennes dygd med sitt liv. Fast jag har en klockren plan, jag har gått och viskat "vin, viiiin, vviiiiiiinnnn" i mattens öra i ett par dagar och idag fattade hon och for glatt iväg och handlade en Kicki-festis.

Planen är nu som följer: stäng ute syrran på balkongen, sup ner matten, hussen och Smilla-hussen och sedan kan jag och min älskade ha det lite mysigt...

Glad påsk på er alla! 

(det tänker i alla fall jag och min Smilla ha;)