Yes, I did it! Mot all förmodan och Ms dubier så har jag nu tagit studenten och snart väntar högre studier. Undrar vilken nation jag ska tillhöra och hur nollningen kommer att gå till? Kommer jag behöva jobba extra eller räcker studiemedlet? Jag vet att M bl a brukade servera på gåsmiddagar, men är det verkligen värdigt en hund, av den stolta rasen Finsk lapphund, att servera en massa gäss middag? Och det mest tveksamma, måste jag flytta hemifrån - nu när jag äntligen har fått fason på M?
Det var 12 moment på examen:
1. Kvarsittande med störning 1-2 minuter - MVG
2. Möte med hundar på naturstig - MVG (det var så nära att vi nästan snuddade vid varandra, men jag sa inget, bara tittade på mattisen)
3. Sitta tyst i bil med störning ca 5 m utanför - MVG
4. Gå fint vid sidan eller bakom - MVG
5. Hantering/Visitaion - MVG
6. Inkallning utan störning - MVG
7. Inkallning med störning - VG (vad tror ni, först en okänd hund och sedan en hel skål med smaskig korv! Surmatten tvingade mig att släppa korven, som jag hade hunnit ta upp i munnen, så jag hann bara slicka lite på den :(
8. Stoppkommando - VG (här behöver M träna!)
9. Passivitetskontroll - MVG
10. Nosaktivering - MVG
11. Valfritt moment - MVG (M fegade ur och valde vinka, inte åttan som vi fortfarande tränar på)
12. Ligg - MVG
MVG - hunden utför momenten utan hjälp ifrån föraren
VG - hunden utför momenten med viss hjälp av föraren
IG - hunden utför ej momenten trots upprepad hjälp från föraren
M är så sjukt stolt över mig idag! Och jag är rätt stolt över henne också, eller snarare, jag har haft visst överseende med hennes beteende... Oavsett om det är tävling eller inte, bara hon ser någon som står med ett papper och sätter betyg på vad hon gör så blir hon så konstig, så det blir hennes hemläxa till nästa gång. Nu har vi ingen mer inplanerad kurs, men våra instruktörer kommer att kalla till ett uppföljningsmöte, "à la Lyxfällan" som någon av de andra mattarna skrattande kallade det för, för att se hur det går för oss. Däremot ska jag nog se till att vi kommer att börja åka till klubben på tisdagar när M inte är ute och far i jobbet.
M hälsar och säger att hon är så glad för de instruktörer som hållit kursen, Lena S och Lena B på Njurunda BHK. De har varit guld värda - allt från att ge många olika konkreta tips och råd på ett och samma problem, de har tagit sig tid med alla, aldrig gett upp och även på att uppmuntra de tvåbenta och belöna dessa (även om de inte fick köttbullar eller leka med bollen, utan bara verbalt beröm). M vill gå fler kurser för dem! Frågan är bara om det blir syrran eller jag, hon skulle nog behöva det bättre, men M vill samtidigt hålla i det vi lärt oss, fast det kan vi nog upprätthålla i vardagen så länge. Det dröjer ändå ett tag innan de håller nästa kurs igen så då har hon nog bestämt sig.
söndag, november 15, 2009
måndag, november 09, 2009
Stoppkommando - finns det IRL?
Nu har jag varit och glänst på BHK i flera veckor. M har varit lyrisk, både över mig och över att hon äntligen hittat en bra BHK i Sundsvall (Njurunda). Vi hade varit där ikväll igen och jag hade slipats inför söndagens uppkörning på "Allmänlydnadspasset". När vi kom hem så ringde M till H och bad honom ta med sig syrran ner så vi kunde ta en kvällspromenad.
H och syrran kom och vi började gå. Fick ett hundmöte direkt som jag bara gav skall på, inte bandskällde som jag brukar, och sedan så följde jag snällt med M, tittade på henne och inväntade min godis. M var nästan hög på stolthet. Vi gick vidare, kom till det vanliga "träningsstället" mellan några hus i området. M och jag övade lite på "åttan", ett trix som jag ska visa upp på söndag, jag ska gå i en åtta mellan Ms ben.
Det gick jättebra, jag satt, jag gick mellan Ms ben, jag satte mig igen. Så där höll vi på ett par gånger, ackompanjerade av lite glädjeskall från mig och några "varför får Kabby hålla på med M som har mycket godare godis, medan jag sitter här och väntar med tråk-husse"-skall från syrran. Jag hade kommit så långt att jag inte behövde godis för att följa Ms händer och M började t o m att säga "åttan" medan vi höll på, då... gav syrran till ett larm-skall, såg en tjej/ung kvinna som kom gående på gångvägen. Jag glömde allt vad åttor heter eller hur man ska bete sig. jag sprang glatt skällandes mot henne och hälsade lite. M, som inte hade glömt vad vi höll på med, vrålade "STANNA!!!!!!!!!!!!!!!!" Jag struntade i henne (vi var ju inte på apell-plan och jag låtsas som om det bara är där som jag vet vad det betyder *fniss*), hälsade klart, kom tillbaka, efter att ha tagit en extra lov fram till H och syrran och hälsat lite där också. Jag fick skäll. M bad om ursäkt, frågade om det hade gått bra och det var lugnt enligt kvinnan.
Sedan fick M skäll, inte av tjejen som jag hälsat på, henne charmade jag ju brallan av, utan av sur-killen som kom ut ur en annan port. "Det var ju ett bostadsområde, där borde man inte ha hundar lösa, det kunde ju komma barn, folk bor faktiskt här" M stod snällt och tog emot skället, hon insåg att ens fundera på bortförklaring skulle falla under benämningen "en dåres försvarstal", medan jag själv undrade över vilka barn som inte låg inne och sov vid kl 22. M var inte glad som en lärka på vägen hem. M har nu bestämt att stopp-kommando, som givetvis ingår i uppkörningen, är allt vi kommer att syssla med fram till söndag, möjligtvis uppblandat med någon liten harmlös åtta.
H och syrran kom och vi började gå. Fick ett hundmöte direkt som jag bara gav skall på, inte bandskällde som jag brukar, och sedan så följde jag snällt med M, tittade på henne och inväntade min godis. M var nästan hög på stolthet. Vi gick vidare, kom till det vanliga "träningsstället" mellan några hus i området. M och jag övade lite på "åttan", ett trix som jag ska visa upp på söndag, jag ska gå i en åtta mellan Ms ben.
Det gick jättebra, jag satt, jag gick mellan Ms ben, jag satte mig igen. Så där höll vi på ett par gånger, ackompanjerade av lite glädjeskall från mig och några "varför får Kabby hålla på med M som har mycket godare godis, medan jag sitter här och väntar med tråk-husse"-skall från syrran. Jag hade kommit så långt att jag inte behövde godis för att följa Ms händer och M började t o m att säga "åttan" medan vi höll på, då... gav syrran till ett larm-skall, såg en tjej/ung kvinna som kom gående på gångvägen. Jag glömde allt vad åttor heter eller hur man ska bete sig. jag sprang glatt skällandes mot henne och hälsade lite. M, som inte hade glömt vad vi höll på med, vrålade "STANNA!!!!!!!!!!!!!!!!" Jag struntade i henne (vi var ju inte på apell-plan och jag låtsas som om det bara är där som jag vet vad det betyder *fniss*), hälsade klart, kom tillbaka, efter att ha tagit en extra lov fram till H och syrran och hälsat lite där också. Jag fick skäll. M bad om ursäkt, frågade om det hade gått bra och det var lugnt enligt kvinnan.
Sedan fick M skäll, inte av tjejen som jag hälsat på, henne charmade jag ju brallan av, utan av sur-killen som kom ut ur en annan port. "Det var ju ett bostadsområde, där borde man inte ha hundar lösa, det kunde ju komma barn, folk bor faktiskt här" M stod snällt och tog emot skället, hon insåg att ens fundera på bortförklaring skulle falla under benämningen "en dåres försvarstal", medan jag själv undrade över vilka barn som inte låg inne och sov vid kl 22. M var inte glad som en lärka på vägen hem. M har nu bestämt att stopp-kommando, som givetvis ingår i uppkörningen, är allt vi kommer att syssla med fram till söndag, möjligtvis uppblandat med någon liten harmlös åtta.
torsdag, november 05, 2009
Skrytdags!
Allt detta har M lärt mig plocka upp, efter bra tips från Kiwis matte! Snart, när jag växt upp lite mer, ska jag bli lika smart som hon, inte matten alltså, utan Kiwi förstås.Sist M skulle lära mig att apportera slutade det med att hon klickade fram ett klockrent backande, så fort jag såg apportbocken så backade jag rakt bakåt. M slet sitt hår, kastade sig ner, dunkade nävarna i golvet och undrade vad hon gjorde för fel. Det var jätteskoj, tyckte både brorsan och jag.
Nu beslutade hon sig för att börja om helt och hållet, ingen apportbock i sikte ens. Hon började med att kasta ut en vante och sedan satt hon sig och väntade, beväpnad med egetbakat levergodis och kvarblivna hamburgare i händerna. Efter att ha kastat mig platt på golvet ett par gånger utan att något hände så började jag fundera lite, vad kan hon vilja? Tittade till lite på vanten (som jag själv har hittat och burit hem från en kvällspromenad) och vips kom det en levergodis fram. Nu var jag inte dum, snabbt fram och nosade på den, en godis till, tog ett försiktigt tag med tänderna i tummen, BINGO! Nu haglade det godis.
Så fortsatte vi och efter ett tag så lyfte jag inte bara upp den och sträckte mig mot matten, utan numera kan jag gå och hämta den och ge den till i matten i hennes hand. Vi fortsatte med kampleksaken, plånboken (den var lite trixig, men bara lite), armbandet (den var svår, jag ville först bara stoppa nosen i den lilla ringen som den bildar), alienleksaken (plättlätt), gula lite tunga gummisaken (lite halvsvår), sovsäcksfodralet (den var klurig), pappernäsdukarna (nu gick det galant) och till sist "nyckelsnöret" (inte helt lätt innan jag kom på hur man gjorde).
Man skulle kunna tro att jag kunde få vila nu, men inte då. M kastar bara sakerna längre och längre bort och numera får jag inget godis om jag vilar halvvägs, släpper ner dem och tar omtag (petmoster!). Jag hör M viska till H att det snart är dags för apportbocken, men att hon tvingar sig att vänta ett tag till, "skynda långsamt och gör rätt för en gång skull!" upprepar hon som ett nytt mantra. Helt ok med mig, så länge som jag får bra betalt så kör vi på ett tag till.
Tänk att vår M äntligen skulle lära sig hur man gör, jag tror nog att det inte bara är Kabby som går i skola på kvällarna...
tisdag, november 03, 2009
Könsdiskriminering
Kabby får göra allt roligt nuförtiden, själv sitter jag bara hemma och äter chokladpraliner (I wish!) och dör av tristess. Enda gången den grå, vardagliga tristessen bryts är när M slänger en plånbok, vante eller något annat konstigt och halväckligt på golvet och jag hämtar den, ger till M och hon kastar ut den igen. Är det ett värdigt liv det? Nej, jag är som Askungen här hemma, städa, plocka upp och så kastar hon ut skräpet igen. *suck*
Brorsan däremot, han får minsann en ordentlig utbildning och en massa beröm och godis för varje prov han klarar. Han går visst någon löjligt enkel kurs, det måste det vara, för M säger att han är som en stjärna och vi vet ju alla att det är jag som är den bildbara i den här familjen! Det är ju jag som kan gå med kontakt, köra snabba, raka lägganden och som verkligen vill träna, dvs så länge som jag får betalt förstås!
Nu har M kommit hem från skolan i flera gånger på raken och varit fullkomligt lyrisk, öst beröm över "sin duktiga gullegris". Han går med slakt koppel förbi andra hundar på nära håll, kommer på inkallning, trots att instruktörerna ligger mitt i vägen och leker med bollar (det skulle jag vilja se, dessa människor verkar ju vara, om möjligt, ännu knäppare än M) och sitter snällt kvar där han är satt trots att andra hundar går runt och sedan går han runt de andra hundarna vid Ms knä, leker med andra mattar och bryter när M säger åt honom att sluta och så tvärvänder han och kommer till sin älskade M när hon kallar osv - vilken fjäskapa!.
M har gått runt och myst, insett att hon och brorsan var ett sådant där ekipage som alla andra kursdeltagare hatar, de som ser ut att ha en så fin kontakt, en hund som vill samarbeta med sin matte - helt enkelt en glad, lycklig och lydig hund med en av högmod, omättligt, stolt matte som partner. När hon tidigare har gått på kurs så har hon själv velat skjuta dessa ekipage på fläcken och avundsjukt undrat om dessa varit handplockade av kursledarna, på rent djävulskap, för att visa de andra hur dåliga de var...
Fast sist fick M så hon teg. Kabby höll på att leka med en annan matte, slutade snällt att leka på kommando, sprang till M och var nu på väg tillbaka till lektanten när han fick syn på Bentley, den lilla stafffen. Nästan framme hos tanten så gjorde han en 90-graders sväng och sprang fram till Bentley, de nosade av varandra och mätte lite sturskhet medan deras respektive mattar vrålade NEJ!!!! KOM HÄR!!!, men nu var all lydighet som bortblåst. Kabby vände snabbt upp och beslutade sig för att om han inte får den han älskar (läs Smilla) så får han älska den han får (Bentley) och började rida på den lille gossen. Bentley uppskattade INTE detta och slagsmålet var ett faktum.
Staffens matte var först framme och fick tag i Kabby, som var överst, tog tag i pälsen och slängde iväg honom till M. M fångade upp honom och det slutade med att två hormonstinna gossar låg på backen under respektive matte. När de lugnat ner sig så släpps de upp igen och M tvingade sig själv att köra en ny inkallning trots det nyss inträffade, fast nu med Bentley för säkerhets skull på andra sidan plan. Den går bra och M lämnade plan med Kabby i koppel, huvudet högt och en något skamfilad och tillstukad gloria...
Som straff har Kabby idag varit iväg till veterinären och den elaka tanten körde upp ett finger i rumpan på honom och klämde igenom hans analsäckar. H&M har sedan i helgen misstänkt att han har fått problem med dessa. I söndags tog de ut oss på skogprommenad och så fort vi lämnat elljusspåret och kommit ur synhåll för ev förbipasserande, som kunde ringt Djurskyddet, så skulle det klämmas. M klämde och klämde, hulkade och hulkade medan tårarna rann på henne och det rann/sprutade sörja av en helt obeskrivbar odör ur rumpan på brorsan. Efteråt fick vi vänta in M som stod och kramade ett träd och försökte andas igen mellan kräkattackerna, Kabby studsade däremot runt och var som en kalv på grönbete.
När de inte tyckte att det blev bättre så ringde de veterinären som genast sa att de var så välkomna så och att hon gärna skulle klämma lite mer på honom... Väl framme så lät Kabby sig undersökas och vetten klämde och kände och kunde inte känna något konstigt alls. Analsäckarna var inte fulla och han ömmade inte. Hon skickade hem dem igen med endast en fet räkning, dels för själva undersökningen och dels för att de hade klämt så bra själva att hon riskrade att bli utan jobb, det tog hon minsann extra bra betalt för!
Som ni ser så händer allt Kabby och inget mig. Jag går som sagt bara här hemma och städar. Han fick t o m den vaccinationssputa som jag hade fått som plåster på såren när röntgenapparaten gick sönder "för att han behövde den bättre" - vadå, gör det inget om jag blir sjuk? Varför får han och inte jag, som är den som har ett läshuvud, gå i skolan? Varför måste jag städa och inte han? Kabby är minsann "duktig", medan jag är "söt" och som ingen tror ska klara av något. Har inte utveckligen gått fram mer än så här, är det en backlash som nu kommit? Ska jag bara vara söt och göra hushållsarbete tills det är dags för mig att producera valpar eller??? Jag trodde länge att mina H&M var lite mer moderna och upplysta än så, men har nu insett att så fort vi började bli lite stora så var det slutlekt och vi skulle in i respektive könsrollsfålla och jag tror inte att det var jag som drog vinstlotten!
Brorsan däremot, han får minsann en ordentlig utbildning och en massa beröm och godis för varje prov han klarar. Han går visst någon löjligt enkel kurs, det måste det vara, för M säger att han är som en stjärna och vi vet ju alla att det är jag som är den bildbara i den här familjen! Det är ju jag som kan gå med kontakt, köra snabba, raka lägganden och som verkligen vill träna, dvs så länge som jag får betalt förstås!
Nu har M kommit hem från skolan i flera gånger på raken och varit fullkomligt lyrisk, öst beröm över "sin duktiga gullegris". Han går med slakt koppel förbi andra hundar på nära håll, kommer på inkallning, trots att instruktörerna ligger mitt i vägen och leker med bollar (det skulle jag vilja se, dessa människor verkar ju vara, om möjligt, ännu knäppare än M) och sitter snällt kvar där han är satt trots att andra hundar går runt och sedan går han runt de andra hundarna vid Ms knä, leker med andra mattar och bryter när M säger åt honom att sluta och så tvärvänder han och kommer till sin älskade M när hon kallar osv - vilken fjäskapa!.
M har gått runt och myst, insett att hon och brorsan var ett sådant där ekipage som alla andra kursdeltagare hatar, de som ser ut att ha en så fin kontakt, en hund som vill samarbeta med sin matte - helt enkelt en glad, lycklig och lydig hund med en av högmod, omättligt, stolt matte som partner. När hon tidigare har gått på kurs så har hon själv velat skjuta dessa ekipage på fläcken och avundsjukt undrat om dessa varit handplockade av kursledarna, på rent djävulskap, för att visa de andra hur dåliga de var...
Fast sist fick M så hon teg. Kabby höll på att leka med en annan matte, slutade snällt att leka på kommando, sprang till M och var nu på väg tillbaka till lektanten när han fick syn på Bentley, den lilla stafffen. Nästan framme hos tanten så gjorde han en 90-graders sväng och sprang fram till Bentley, de nosade av varandra och mätte lite sturskhet medan deras respektive mattar vrålade NEJ!!!! KOM HÄR!!!, men nu var all lydighet som bortblåst. Kabby vände snabbt upp och beslutade sig för att om han inte får den han älskar (läs Smilla) så får han älska den han får (Bentley) och började rida på den lille gossen. Bentley uppskattade INTE detta och slagsmålet var ett faktum.
Staffens matte var först framme och fick tag i Kabby, som var överst, tog tag i pälsen och slängde iväg honom till M. M fångade upp honom och det slutade med att två hormonstinna gossar låg på backen under respektive matte. När de lugnat ner sig så släpps de upp igen och M tvingade sig själv att köra en ny inkallning trots det nyss inträffade, fast nu med Bentley för säkerhets skull på andra sidan plan. Den går bra och M lämnade plan med Kabby i koppel, huvudet högt och en något skamfilad och tillstukad gloria...
Som straff har Kabby idag varit iväg till veterinären och den elaka tanten körde upp ett finger i rumpan på honom och klämde igenom hans analsäckar. H&M har sedan i helgen misstänkt att han har fått problem med dessa. I söndags tog de ut oss på skogprommenad och så fort vi lämnat elljusspåret och kommit ur synhåll för ev förbipasserande, som kunde ringt Djurskyddet, så skulle det klämmas. M klämde och klämde, hulkade och hulkade medan tårarna rann på henne och det rann/sprutade sörja av en helt obeskrivbar odör ur rumpan på brorsan. Efteråt fick vi vänta in M som stod och kramade ett träd och försökte andas igen mellan kräkattackerna, Kabby studsade däremot runt och var som en kalv på grönbete.
När de inte tyckte att det blev bättre så ringde de veterinären som genast sa att de var så välkomna så och att hon gärna skulle klämma lite mer på honom... Väl framme så lät Kabby sig undersökas och vetten klämde och kände och kunde inte känna något konstigt alls. Analsäckarna var inte fulla och han ömmade inte. Hon skickade hem dem igen med endast en fet räkning, dels för själva undersökningen och dels för att de hade klämt så bra själva att hon riskrade att bli utan jobb, det tog hon minsann extra bra betalt för!
Som ni ser så händer allt Kabby och inget mig. Jag går som sagt bara här hemma och städar. Han fick t o m den vaccinationssputa som jag hade fått som plåster på såren när röntgenapparaten gick sönder "för att han behövde den bättre" - vadå, gör det inget om jag blir sjuk? Varför får han och inte jag, som är den som har ett läshuvud, gå i skolan? Varför måste jag städa och inte han? Kabby är minsann "duktig", medan jag är "söt" och som ingen tror ska klara av något. Har inte utveckligen gått fram mer än så här, är det en backlash som nu kommit? Ska jag bara vara söt och göra hushållsarbete tills det är dags för mig att producera valpar eller??? Jag trodde länge att mina H&M var lite mer moderna och upplysta än så, men har nu insett att så fort vi började bli lite stora så var det slutlekt och vi skulle in i respektive könsrollsfålla och jag tror inte att det var jag som drog vinstlotten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)