Hurra vad jag är bra!

Matte säger att hon är grymt stolt över mig! Efter att all träning, som tidigare sagts, legat nere under sommaren så kör jag och matte nu korta, snabba pass, på våra vanliga prommisar, antingen i skogen, på någon gångväg eller om vi har vägen förbi fotbollsplanen. Jag är så på att matte nästan gråter av lycka, jag hoppar, studsar. klänger på henne eller rent av skäller lite!

Matte kör numera med godismaskinen "klicker" och jag fattar på stört. Nu håller matte på att lägga in kommandot "ligg", det har jag väl kunnat halvskapligt med tecken tidigare, men inte klockrent. Nu kastar jag mig ner RAKT på backen, matte säger att jag tidigare mer imiterade en banan när jag segade mig ner mot marken. Äntligen har matte insett att jag aldrig riktigt har lärt mig de tidigare kommandoorden hon tjatade om, utan mer chansat och ibland blev det rätt och ibland fel. Nu tar hon allt i rätt takt så att även jag, inte bara hon, hänger med i svängarna. Appropå svängar så har jag även fattat det där med "fot", att jag ska följa med på en gång. Inte bara sitta kvar, vänta och se om matte går till nåt kul ställe och det blir värt att lomma efter, lite på kvartsfart. Nu fattar matte hur HON ska göra och då fattar även jag vad hon vill att JAG ska göra. Tänk att det skulle ta en sån tid att fostra matte. Nu har vi KUL när vi tränar!

Ett bevis på hur bra klickern och jag fungerar ihop är att varje gång som jag bara stannat av mig själv, och sett lite sådär ståtlig ut, så har matten klickat. Det har hon kört med i ca en vecka och under tiden har hon också börjat säga "stå" samtidigt. Till mattes stora förvåning så idag, när hon bara sa "stå" när vi bara var ute och gick, så stannade jag och stog, inte satte mig eller började nosa på något i backen eller så, utan jag bara stod. Matte höll på att dåna och hade inte husse varit med så hade jag nog fått släpa hem en avsvimmad matte i kopplet.

Det enda lite tråkiga är att min kompis, som delar mitt stora intresse av skogspromenader, löper just nu, så vi får inte leka med varandra. Jag försökte få en ekorre att leka lite, som ett kompisalternativ, satt till och med fint och vinkade med tassen, men den ville ändå inte komma ner till mig. Är det någon som har ett bra tips på hur man tar kontakt och vinner förtroende hos ekorrar? Hör gärna av er!