Jag har blivit utmanad av Zacke och här kommer sex sanningar om mig:
1 Jag var busenkel att få rumsren och har ALDRIG bajsat inomhus! (Det här är husses och mattes favorit)
2 För att få mig gosig inomhus var de mina tvugna att skruva bort sängbenen så att jag inte kunde ligga där under hela dagarna, nu smyger jag upp så fort de somnat
3 När jag blir stor ska jag bli en bergsget! Älskar att klättra på STORA stenar, stockar och klippblock, det finns ingenting som jag inte kommer upp på
4 Jag äter aldrig ur plastbyttor, det är under min värdighet. Är vi ute i skogen så fnyser jag bara och vänder bort huvudet tills de häller ut maten på marken. När man äter ute ska det väl vara lite fint, inte någon tråkig plasttallrik
5 Så fort jag hör att någon rör en jacka så springer jag förväntansfullt till dörren, men så fort jag ser att det är mattes jobbskor, stövlar med klack, så suckar jag högljutt och släpar mig långsamt hela vägen tillbaks
6 Jag har fler vänner än husse och matte få Facebook!
Varje hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv samt ange reglerna på hemsidan. Sedan väljer man 6 st nya hundar att utmana. Efter det är gjort skriver personen en kommenter i gästboken hos de utmanade för att de ska gå på ens egen hemsida för information.
Jag utmanar följande andra:
Raija
Sunna
Brorsorna Hammer och Kaliber
Mamma Mimmi
tisdag, oktober 30, 2007
söndag, oktober 14, 2007
Hurra vad jag är bra!
Matte säger att hon är grymt stolt över mig! Efter att all träning, som tidigare sagts, legat nere under sommaren så kör jag och matte nu korta, snabba pass, på våra vanliga prommisar, antingen i skogen, på någon gångväg eller om vi har vägen förbi fotbollsplanen. Jag är så på att matte nästan gråter av lycka, jag hoppar, studsar. klänger på henne eller rent av skäller lite!
Matte kör numera med godismaskinen "klicker" och jag fattar på stört. Nu håller matte på att lägga in kommandot "ligg", det har jag väl kunnat halvskapligt med tecken tidigare, men inte klockrent. Nu kastar jag mig ner RAKT på backen, matte säger att jag tidigare mer imiterade en banan när jag segade mig ner mot marken. Äntligen har matte insett att jag aldrig riktigt har lärt mig de tidigare kommandoorden hon tjatade om, utan mer chansat och ibland blev det rätt och ibland fel. Nu tar hon allt i rätt takt så att även jag, inte bara hon, hänger med i svängarna. Appropå svängar så har jag även fattat det där med "fot", att jag ska följa med på en gång. Inte bara sitta kvar, vänta och se om matte går till nåt kul ställe och det blir värt att lomma efter, lite på kvartsfart. Nu fattar matte hur HON ska göra och då fattar även jag vad hon vill att JAG ska göra. Tänk att det skulle ta en sån tid att fostra matte. Nu har vi KUL när vi tränar!
Ett bevis på hur bra klickern och jag fungerar ihop är att varje gång som jag bara stannat av mig själv, och sett lite sådär ståtlig ut, så har matten klickat. Det har hon kört med i ca en vecka och under tiden har hon också börjat säga "stå" samtidigt. Till mattes stora förvåning så idag, när hon bara sa "stå" när vi bara var ute och gick, så stannade jag och stog, inte satte mig eller började nosa på något i backen eller så, utan jag bara stod. Matte höll på att dåna och hade inte husse varit med så hade jag nog fått släpa hem en avsvimmad matte i kopplet.
Det enda lite tråkiga är att min kompis, som delar mitt stora intresse av skogspromenader, löper just nu, så vi får inte leka med varandra. Jag försökte få en ekorre att leka lite, som ett kompisalternativ, satt till och med fint och vinkade med tassen, men den ville ändå inte komma ner till mig. Är det någon som har ett bra tips på hur man tar kontakt och vinner förtroende hos ekorrar? Hör gärna av er!
Matte kör numera med godismaskinen "klicker" och jag fattar på stört. Nu håller matte på att lägga in kommandot "ligg", det har jag väl kunnat halvskapligt med tecken tidigare, men inte klockrent. Nu kastar jag mig ner RAKT på backen, matte säger att jag tidigare mer imiterade en banan när jag segade mig ner mot marken. Äntligen har matte insett att jag aldrig riktigt har lärt mig de tidigare kommandoorden hon tjatade om, utan mer chansat och ibland blev det rätt och ibland fel. Nu tar hon allt i rätt takt så att även jag, inte bara hon, hänger med i svängarna. Appropå svängar så har jag även fattat det där med "fot", att jag ska följa med på en gång. Inte bara sitta kvar, vänta och se om matte går till nåt kul ställe och det blir värt att lomma efter, lite på kvartsfart. Nu fattar matte hur HON ska göra och då fattar även jag vad hon vill att JAG ska göra. Tänk att det skulle ta en sån tid att fostra matte. Nu har vi KUL när vi tränar!
Ett bevis på hur bra klickern och jag fungerar ihop är att varje gång som jag bara stannat av mig själv, och sett lite sådär ståtlig ut, så har matten klickat. Det har hon kört med i ca en vecka och under tiden har hon också börjat säga "stå" samtidigt. Till mattes stora förvåning så idag, när hon bara sa "stå" när vi bara var ute och gick, så stannade jag och stog, inte satte mig eller började nosa på något i backen eller så, utan jag bara stod. Matte höll på att dåna och hade inte husse varit med så hade jag nog fått släpa hem en avsvimmad matte i kopplet.
Det enda lite tråkiga är att min kompis, som delar mitt stora intresse av skogspromenader, löper just nu, så vi får inte leka med varandra. Jag försökte få en ekorre att leka lite, som ett kompisalternativ, satt till och med fint och vinkade med tassen, men den ville ändå inte komma ner till mig. Är det någon som har ett bra tips på hur man tar kontakt och vinner förtroende hos ekorrar? Hör gärna av er!
onsdag, oktober 10, 2007
Favorit i repris!
Matten borde vetat bättre än att tro att jag skulle uppskatta en utställning.
Vi kom dit låååång tid i förväg. Massor med snygga brudar och inget fick man leka! Matten till en japansk spets höll på att ge upp när hon såg mig, så snygg tyckte hon att jag var och vi skulle ju gå i samma grupp på slutet.... Det var innan hon såg mig i själva ringen, konstant 1,5 m bakom matte i slowmotiontempo, när domaren skulle titta backade jag, efter tre godisbitar gick jag fram, men så fort hennes händer kom fram backade jag igen. Till slut fick matte visa mina tänder och domaren nöjde sig med att känna lite på min atletiska kropp, vad är det egentligen med äldre kvinnor och snygga ungpojkar? Jag tyckte att det kändes lite för intimt så jag sprang och la mig under det domabordet, igen! Medan domaren funderade fick matte gå fram och tillbaka med mig. Då passade jag på att stå lite snyggt ibland bara för att reta matte och visa att om jag vill så kan jag, men bara när jag själv känner för det. Till slut hade domaren funderat klart och sa till matten att hon inte ville ge ett BIR, fastän jag var den enda finnen på hela utställningen, eftersom jag var lite för reserverad. Tror de att jag ska lägga upp mig på befallning utan det minsta flirtande först, klart man måste spela lite svårflirtad! Matten svor lite inombords, att inte ens när vi är helt utan konkurrens lyckas vi!
Så här tyckte domaren i alla fall:
17 mån hane. Vackert välskuret huvud med vänligt och milt intryck. Bra ögon och öron. Korrekt pigment. Bra hals. Normal kropp. Bra bröstdjup som behöver bli bredare. Bra tassar och ben. Bra vinklar bak, men hastrång. Vacker päls och färg. Något tillbakadragen.
Sen åkte vi äntligen hem och där väntade en överraskning - Aldur! Det är lillmattes morfars hund, en isländsk fårhund, de hade också varit på utställning, men inte samma, de hade varit på den stora officiella. Det hade inte gått mycket bättre, inspirerad av mig hade Aldur för första gången inte velat visa tänderna och det slutade med ett blått band. Detta är trots allt en hund som har ett CACIB-reserv i meritlistan, den gången förlorade han mot Finlands vackraste hane.
Vi busade runt som tokiga, efter ett tag så ledsnade våra familjer och gick ut och släppte oss i skogen. Aldur fattar inte riktigt det där med pinnar, som jag gör, har jag en pinne så ska han ta den, det är ju det som är vitsen, inte hitta en egen, men vi hade kul ändå! Sen blev det en vanlig promenad och vi gick faktiskt riktigt bra brevid varandra utan att tramsa. Jag fick hälsa på vår relativt nya granne för första gången, en liten spanielflicka, söt som socker, annars har jag bara fått se henne på håll. Efter det var vi slut bägge två och låg bara och sov. På söndagen så åkte Aldur tyvärr hem, men lite hann vi träffas.
Jag har fått nytt käk! Eftersom jag är lite kräsen och tröttnar på hundmaten jag får så har de mina värmt min mat i mikron i några sek inna jag ska äta och det var helt ok i 2 v, sen funkade inte det heller. Så nu försöker de med Klass, fryst färskfoder, gjort på slaktavfall. Första två dagarna pep jag varje gång kylskåpet öppnades, men nu är jag lite lätt blasé igen. Matte tycker att jag är omöjlig att tillfredsställa och bortskämd. Det enda positiva, enligt henne, var att igår åt jag med glädje upp torrfodret, iofs spetsat med lite renköttsslamsor från stekan som matte skurit ner. Själv tycker jag nog att omväxling förnöjer och att jag är smart! Här har man både Beauty and Brain!
Vi kom dit låååång tid i förväg. Massor med snygga brudar och inget fick man leka! Matten till en japansk spets höll på att ge upp när hon såg mig, så snygg tyckte hon att jag var och vi skulle ju gå i samma grupp på slutet.... Det var innan hon såg mig i själva ringen, konstant 1,5 m bakom matte i slowmotiontempo, när domaren skulle titta backade jag, efter tre godisbitar gick jag fram, men så fort hennes händer kom fram backade jag igen. Till slut fick matte visa mina tänder och domaren nöjde sig med att känna lite på min atletiska kropp, vad är det egentligen med äldre kvinnor och snygga ungpojkar? Jag tyckte att det kändes lite för intimt så jag sprang och la mig under det domabordet, igen! Medan domaren funderade fick matte gå fram och tillbaka med mig. Då passade jag på att stå lite snyggt ibland bara för att reta matte och visa att om jag vill så kan jag, men bara när jag själv känner för det. Till slut hade domaren funderat klart och sa till matten att hon inte ville ge ett BIR, fastän jag var den enda finnen på hela utställningen, eftersom jag var lite för reserverad. Tror de att jag ska lägga upp mig på befallning utan det minsta flirtande först, klart man måste spela lite svårflirtad! Matten svor lite inombords, att inte ens när vi är helt utan konkurrens lyckas vi!
Så här tyckte domaren i alla fall:
17 mån hane. Vackert välskuret huvud med vänligt och milt intryck. Bra ögon och öron. Korrekt pigment. Bra hals. Normal kropp. Bra bröstdjup som behöver bli bredare. Bra tassar och ben. Bra vinklar bak, men hastrång. Vacker päls och färg. Något tillbakadragen.
Sen åkte vi äntligen hem och där väntade en överraskning - Aldur! Det är lillmattes morfars hund, en isländsk fårhund, de hade också varit på utställning, men inte samma, de hade varit på den stora officiella. Det hade inte gått mycket bättre, inspirerad av mig hade Aldur för första gången inte velat visa tänderna och det slutade med ett blått band. Detta är trots allt en hund som har ett CACIB-reserv i meritlistan, den gången förlorade han mot Finlands vackraste hane.
Vi busade runt som tokiga, efter ett tag så ledsnade våra familjer och gick ut och släppte oss i skogen. Aldur fattar inte riktigt det där med pinnar, som jag gör, har jag en pinne så ska han ta den, det är ju det som är vitsen, inte hitta en egen, men vi hade kul ändå! Sen blev det en vanlig promenad och vi gick faktiskt riktigt bra brevid varandra utan att tramsa. Jag fick hälsa på vår relativt nya granne för första gången, en liten spanielflicka, söt som socker, annars har jag bara fått se henne på håll. Efter det var vi slut bägge två och låg bara och sov. På söndagen så åkte Aldur tyvärr hem, men lite hann vi träffas.
Jag har fått nytt käk! Eftersom jag är lite kräsen och tröttnar på hundmaten jag får så har de mina värmt min mat i mikron i några sek inna jag ska äta och det var helt ok i 2 v, sen funkade inte det heller. Så nu försöker de med Klass, fryst färskfoder, gjort på slaktavfall. Första två dagarna pep jag varje gång kylskåpet öppnades, men nu är jag lite lätt blasé igen. Matte tycker att jag är omöjlig att tillfredsställa och bortskämd. Det enda positiva, enligt henne, var att igår åt jag med glädje upp torrfodret, iofs spetsat med lite renköttsslamsor från stekan som matte skurit ner. Själv tycker jag nog att omväxling förnöjer och att jag är smart! Här har man både Beauty and Brain!
onsdag, oktober 03, 2007
Sommaren i TT-format
Testar hinderbanan på Hundra11anVi börjar med en snabb resumé av sommaren som varit:
Officiell utställning i Alfta, jag ville inte vara med gick och la mig under domarbordet i skuggan ist för att visa tänderna. Det blev trots allt det en 1 så domaren måste tyckt att jag var skitsnygg, hans kommentarer var att jag behövde med träning och "not very happy today".
Sen blev det lek med min kompis islänningen "Aldur" i hälsningeskogen i en vecka, jag visade honom hur man letar husse i skogen och godis på backen. Efter det var vi en kortis till Falun, sen åkte vi hem i några dagar.
Jag har även hunnit varit på min första riksstämma med SLK, det ösregnade hela tiden och jag fick sova i tält med resten av packet. Det som var riktigt kul var att min tjejkompis Raija var med hela tiden. Lillmatte gick barn med hund, men hon gick med en annan tjej, hon påstod att mina meriter inte var de bästa så hon ville gå med en rutinerad hund så man blev alltså brädad av Smilla. Snacka om att min familj litar på mig...
En tripp till Hede igen och Särna hann vi också med. Där gick jag upp på Städjan och såg renar på riktigt, det var spännande. Mystiska djur, stora som hus fast inte så modiga som jag och med horn på huvudet. Jag tror att en del av dem hade haft vadslagning om vem som var tuffast och vågade sig komma närmast oss för de sprang fram och tillbaks, lite närmare för varje gång som om de bara retades. Jag var på helspänn hela tiden, skulle dem hela vägen fram till mig, men "så nära våga ingen gå". Till slut insåg jag att korvmackan i alla fall var inom räckhåll, nöjde mig med den och la mig ner och vilade.
Sen for vi på unghundsträff med min kennel. Vi var strax utanför Näsåker, i Åsmon på Hundra11an. Ett riktigt schysst ställe, vi lekte, vardagsaktiverades och fintade matte (att först gå förbi korvfatet och inte bry sig alls och sen, när hon och instruktören pratar om hur duktig jag är, då länsar man fatet - smart va!) Det var kul att träffa en av mina bröder, Hammer, som bor i Kiruna och två små sötisar från den senaste kullen. Som avslutning hade vi en tävling i rallylydnad, mattes lag förlorade och matte påstår att det var mitt fel, jag var tydligen alldeles för duktig när jag var utlånad till det andra laget! Min familj består av så goda förlorare så, tur att hon hittade någon att skylla på...
Matte och jag la ner all träning i somras för det blev bara tradigt, men så bara för någon vecka sen så började vi igen. Vi kör allt från början, struntar i vad vi eg borde kunna, tränar in alla kommandon från scratch och kör bara korta, snabba pass med bollen i skogen. Varvar med stockklättring och lek så nu är det jättekul, jag "hoppar" in i position istället för att, som förut, släpa en halvmeter bakom.
Numera sover jag i sängen också, efter att vi tältade så ledsnade de andra på att jag hela tiden låg under sängen istället för att gosa, så de plockade helt enkelt ner hela sängen och köpte korta ben istället, snacka om att jag vart snopen när bara nosen och tassarna kom under. Fast nu kan jag tycka att det är ganska mysigt att komma upp till husse och matte på morgonkvisten.
Just ja, på lördag ska jag på utställning igen, så jag förbereder mig som bäst, ca 1 kasse med päls har matte kammat ur och det kommer ständigt nya vita tussar fram. Så med tanke på att matte tycker att jag ser ut som en skabbräv så är i alla fall hon glad att vi inte ska på den stora utsällningen här i Svall utan en mindre, inoff, på BHK. Matte påstår att det ska bli bra träning, själv hade jag nog hellre traskat runt i skogen och jagat ekorrar - om jag fått välja!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)