Civil olydnad

M har ju kört någon variant av kadaverdisciplin på våra promenader den sista tiden. Från början skyllde hon på löpet, men sedan så verkade hon njuta av att vi gick fint vid sidan och såg ut som om vi älskade henne över allt annat i världen så hon fortsatte. Och det var rätt ok, vi gick fint på promenaderna och åt Frolic medan M strålade av stolthet så fort vi mötte någon, speciellt när vi mötte joggare som först saktade in och sedan ökade takten igen då de såg att vi gick så fint, så fint vid sidan av M.

Så ikväll när vi gick på vår kvällspudring av nosarna så tog vi genvägen på den lilla, lilla, smala stigen hem. Stigen är så smal att M och möjligtvis en hund, ibland, kan gå i bredd och knappt ens det. Vad tror ni dyker upp på den? Självklart, en kattf*n, 2 meter framför oss hoppar den rakt in på stigen, tar ytterligare ett skutt på halvmeter framåt (bara för att helt säkert sätta alla våra jaktinstinkter på red alert!) och lägger sig sedan ner på stigkanten! Trots Ms blixtsnabba reaktion (läs Honken, Ms amn) som innebar full broms och ett hejvilt kölhalande av koppel bland stock och sten så kom vi nästan fram till den elaka, fräsande pälsmössan.

M virade kopplena tre varv runt handen och funderade på hur i h*vete vi skulle kunna passera, stigen var inte bred, med två stegrande hundar och en väsande, fräsande katt**** som vägrade flytta på sig. Hon försökte uppbåda sin mest kraftfulla stämma *fniss* till ett tappert försök att kommendera oss "här" medan vi hörde hur hon började kvida då kopplena började strypa all syre tillförsel till handen och hon prejade ut oss i buskaget. Katten gjorde utfall och vi likaså medan M stod i mitten som en levande vapensköld...

Så nu sitter hon här, försöker ta vår diktamen och tittar ibland ner på sin rödrandiga hand med två ömma och något svullna fingrar och upprepar "Jag ska aldrig mer skryta över mina hundar, jag ska aldrig mer berätta hur duktiga de blivit, jag ska aldrig mer..."

Trist och tråkigt och dödtrist

Jahaja, här har man fått gå här hemma medan M och syrran ränner på friarresor stup i kvarten. Tydligen har Kungen och syrran dejtat nu igen och denna gång gick det visst vägen, han hade fixat till flaggan innan de kom och syrran hade lämnat matskålen hemma för säkerhets skull. Hon sa efteråt att det var rätt schysst att stå där och äta obegränsat med Frolic under tiden. Resultatet ser vi förhoppningsvis till sommaren.

Fast hon luktade fortfarande gott när hon kom hem igen så vi bor kvar i Fort Knox. Det är dörrar, galler och dörrar på det igen. Inga kul "ut och röja i skogen-promenader" så långt ögat ser, utan bara koppel och ett (eller 147) "NEJ!" så fort jag kollar av lite om syrran fortfarande luktar gott i rumpan. Möjligtvis kan man få sig en joggingtur med M eller så åker man på öronrensning eller borstning eller så blir man inkastad i bilen så fort de ska någonstans, det är inte kul att vara jag just nu.

Dagens joggingtur var väl en typiskt M-jogging, "Titta, vi kollar hur den här stigen är, den ser fin och torr ut" Hade hon frågat mig hade jag kunnat svara redan innan att "Den är väl som alla andra du prövar, full med vatten och lera bara vi kommit in så långt att du inte vänder av ren princip..." Jag behöver väl inte kommentera hur dagens stig var?

LURAD!!!!!

Kunglig leverans... Jo jag tackar jag! *fnys*

- Limousin? Nej, skitig Ford.
- Blåljus och eskort? Nja, nästan egen fil i alla fall, M låg i vänster fil hela vägen.
- Underhållning med pukor och trumpeter, eller åtminstonde ljuvt harpspel? Nej, det enda man hörde var hur chauffören ibland skrålade till Clash där framme.
- Rysk caviar och champagne? Nix, men jag kände minsann på lukten hur personalen smaskade på köttbullsmacka medan jag svalt i bak.
- Kungliga huvudstaden? Inte det heller, ut på f*cking landet bland kossor och maskrosor.
- Slott med tinnar och torn och vallgrav? Nej, en 1-plans villa med en urblekt och uppsnurrad flagga var synen som mötte oss.
- Röd matta eller framburen på sidenkuddar? Nej, fick minsann själv hoppa ner på en grusväg.
- Kunglig förlovning? HA! Ett snabbt sniff i baken och sedan "Tjena bruden, juffsa...?"
- Kung? *moahahhahahaha* En simpel bondlurk som kissade i min matskål och vars bordsskick gick ut på att trycka in ett gäng kulor i munnen och sedan spotta ut dem på gräsmattan för att sedan eventuellt äta upp någon...

Vem tusan blir sugen på att juffsa under de förutsättningarna? Inte jag i alla fall, "Kungen" verkade däremot redo, men jag lärde honom hur man inte uppvaktar prinsessor utan att få stryk!

Kunglig hovresa

Nu bär det strax av mot sydligare breddgrader, där det förhoppningsvis är vår och Kungen står och väntar med röda mattan utrullad.

Är bara lite orolig efter att Kabby berättat om Ms bilkörning, men jag är rätt tålig så det ska nog gå bra. Hoppas inte Kungen är alltför känslig om det skulle vara så att jag inte är i bästa skick vid framkomsten, men jag är å andra sidan lättbotad, kasta bara fram en Frolic och jag blir åter fräsch som en nyponros!

På turné!

Jag och mattisen har varit ute på turné. Jag skulle få följa med M på hennes jobb eftersom lillsyrran löper som värsta slynan.

Nu är det så här att jag blev bara mer och mer fundersam över vad M egentligen jobbar med. Först körde vi rally på vägarna i Norrlands inland, sedan kissade vi på ett kalhygge (bägge två), sedan kördes det mer rally. Så stannade M bilen och jag fick kissa igen, i Hoting denna gång. Sedan försvann M ett kort tag och kom ut igen och så körde vi lite lydnad på kundparkeringen, sedan försvann M igen och var borta länge, hon var visst inne i en butik och pratade med en tant. Sedan kom hon tillbaka och det var kisspaus igen. Sedan var det rally till nästa stopp i Hammerdal. Där skulle det kissas igen och så försvann M in i en butik och var där länge. Hon kom tillbaka och så kissning igen innan nästa rallypass till Östersund.

Till kvällen checkade vi in på hotell, det ni, där finns (fanns, Ms amn) det fina, vita, släta, grusfria lakan. M och hennes kollega skulle motionera så det var genast på med selen och expander och så ut på okänd mark. Kollegan lämnades bakom när M skulle springa. Detta var inte ett så smart drag! Kollegan var nämnligen den enda som hittade i området. M sprang och sprang och jag med. Till slut började M nynna på någon gammal sång "vi är på väg nånstans, men gud vet vart..." och vi började gena över stock och sten och dyngsura gräsmattor och genomvåta ängar. Till slut gav M upp och frågade en gammal tant om vägen. Äntligen kom vi tillbaks till hotellet, blöta upp till magarna, där jag genast klev upp med mina leriga fötter i Ms säng.

Dagen efter var det rally igen, vi åkte förbi där min min mamma bor och jag föddes, men vi stannade inte eftersom min kennelmamma inte var hemma. Vi stannade inte förrän vi var nästan framme vid fjällen, då var vi visst i Kall. I Kall finns det Porschar, hästar och dumma fåglar som sitter mitt på vägen. Medan M var inne och "hade möte" (läs åt god mat, pratade, badade bastu, bubbelpool, åt mer mat, pratade ännu mer osv) fick jag fick minsann sitta ute i lina på baksidan av hotellet hela dagen och min egen middag fick jag leta utspridd över hela gräsmattan. När vi skulle lägga oss den kvällen fick vi inte sova på hotellet med de andra, vi blev förvisade till ett häbre ett par hundra meter bort.

Dagen efter var det åter rally, ett stopp då vi gick en bit längs med Gimåleden och tittade på var bävrarna hade gnagt. Och så var det dags för rally igen, ända hem denna gång. Jag har nog aldrig varit så glad över att vara hemma igen. Nog för att det var kul att sova på hotell, charma folk lite överallt och få vara ensam med M, så var jag lite less på att skumpa runt på tjälskadade vägar i 190 knyck. Nästa gång överlåter jag med varm hand till syrran att studsa runt i bilen medan jag ligger tryggt hemma i soffan och äter praliner.

Jobbar min M som rallyförare eller är det bara i hennes fantasi? Och om hon nu verkligen gör det, varför har vi då en Ford-kombi och inte en Porsche? Frågorna om vad M gör hela dagarna blev då rakt inte färre av veckans tripp.

Vi är bara bäst!

Matten hälsar att vi är de bästa PTs som någonsin funnits! Hon har idag, på egen hand/fot, tagit sig runt 1 mil i någon boring tävling - tack vare oss!

Nu vankas pizza, hoppas den är till oss!