Gott nytt år kära vänner!

Vi önskar er alla ett riktigt gott nytt år med massor av snö, bus, god mat och lek!

Vi hoppas ni slipper alla dumma urinvägsinfektioner (även om det var kul att se M jaga lillsyrran med en kissskål i högsta hugg i djupa pudersnön...), alla dumma tilltäppta analsäckar och ser så lite raketer som möjligt!

Sedan sist vi skrev så har lillsyrran ätit penicillin (det var UVI) och blivit frisk igen. Hon har även knockat små barn så att blodvite uppstod och lillflickan fick ett litet jack i tandköttet och sedan har hon försökt freda sig mot kusinen från landet Aldur, som så sällan träffar tjejer och därför mest liknar moppekillarna med sina ööööhh och en stor rinnande snusprilla under läppen.

Vi har ätit julmat, tiggt ännu mera julmat (lillmattens farfar fostrade vi bra!), åkt pulka (eller rättare sagt M har åkt pulka med glädje och sedan tvingat lillmatten att åka med våld och hetsat H att testa medan vi skällde) busat och letat morötter i snön. Vi har bott med diverse konstiga saker, läs möss och kaniner, och syrran vaktade de små så fint hela tiden och lekte munskänk med kaninpelletsen och ingen var speciellt förvånad.

M har mest druckit glögg och lagt pussel den sista tiden och det kan förklara varför det varit något sporadiskt med bloggandet. 

Själv har jag börjat hoppa upp i soffan frivilligt och ligger numera och gosar frivilligt till de tvåbentas förtjusning.

Nu ska vi bara invänta tolvslaget för då vankas det visst gristrynen och då blir det slutet gott, allting gott som det brukar sägas.

Ha nu  ett underbart 2010, kära vänner - för det tänker vi ha!

SNÖ!!!!

Äntligen är den här, eller förhoppningsvis är den här för att stanna kanske jag ska skriva..., men vad hjälper det när jag bara får sitta inne och titta ut. Ingen vill nämligen gå ut och gå med mig när det är nysnö ute, de säger att jag är helt omöjlig, tossig, inte klok eller pain in the ass. Jag fattar ingenting, här har vi ju gått och längtat efter snön i en evighet och så när den kommer så får man inte leka i den? Vi ska visst bara gå fint och titta på den skojiga snön, hur kul är det? Då kunde den lika gärna vara kvar på nordpolen hela tiden. Jag vill ju ploga, mula mig själv och brorsan, åka kana och göra snögubbar. Inte tänker jag gå fint i något j*kla koppel när hela världen är vit och fluffig! Och jag kommer att vinna, förr eller senare måste de gå ut och kissa mig ;)

Konsten att knipa

Idag har jag varit hos veterinären hela långa dagen, det var ingen elak tant, det var en snäll ung kille, så jag gjorde allt för att få stanna lite längre...

Det började igår när jag tyckte att brorsan fått alldeles för mycket uppmärksamhet här hemma. Han har t o m börjat lägga sig snabbt på kommando, matte har visst nån ny husgud, Husmusen eller Sorken eller vad det nu är, vem bryr sig, det här ska ju handla om mig!

Jag pep till, snodde runt och körde lite extra underlivshygien, efter detta tyckte jag att jag skulle sträcka ut ryggen lite extra så jag bugade. Sedan körde jag samma sak igen och igen och igen... H&M började titta lite oroligt på mig och varandra, precis som jag visste att de skulle göra - och vips, så var brorsan bortglömd. De tyckte synd om mig, men visade det lite konstigt, kan jag tycka, genom att trycka upp en pinne i rumpan - hallå, det var inte där något skulle in, det var i fronten jag hade tänkt mig bli lite extra ompysslad, kanske med en köttbulle eller två. 

Sedan sov de i skift medan den andra låg vaken och glodde på mig. Efter ett par timmar ledsnade jag och kröp ihop i sängen och somnade. Vaknade imorse av att M satt och googlade på allehanda sjukdomar och symptom och blev vitare och vitare i ansiktet. Hon t o m ringde min kennelmamma i en rent okristlig tid och berättade att hon skulle åka in akut med mig.

Kl 9.30 packades både jag och lillmatten in i bilen, lillmatten släpptes av på skolan och jag fick åka längre. Gud så skönt att inte behöva trängas i bilen med brorsan, utan att ha helt egen kupé.

Vi kom fram och traskade in, blev genst insläppta i ett eget rum. Där satt vi och väntade och väntade, M skämde givetvis ut sig och nickade till lite där hon satt. Hon vaknade med ett ryck då den söte veterinären klev in och försökte byta samtalsämne genom att börja prata om mig. Han klämde och kände och klämde igen. Kollade mig på de mest onämnbara ställen medan M, förrädaren, höll fast mig. Trots detta så blev jag nog lite kär, för när han var klar så kunde jag inte låta bli att ge honom en liten diskret puss på näsan.

Eftersom han inte kunde hitta något så bar det iväg till nästa rum där min livmoder skulle röntgas. I rummet bredvid låg det en tjej som hade sin livmoder full med valpar som inte ville komma ut. Då blev jag lite skakis, tänk om jag också hade en massa otäcka valpar i min mage. M sa att nu var jag dum, man måste mer än pussas för att få valpar, men vad vet jag för jag har bara pussats, men sedan så hon ville inte förklara vad hon menade för mig. Hon var för trött, sa hon. Sedan fick gå in och vänta på rummet igen och den här gången somnade M ordentligt. Gud så piiiinsamt! Veterinären skrattade gott när han klev in igen och väckte M ur sin skönhetssömn för andra gången idag. Det var i alla fall inget fel på min livmoder och tack och lov inga äckliga ockupant-valpar i den heller.

Nu skulle det ut bara och kissas. M utrustades med ett pappfat och instruktioner och så gick vi ut. Vi gick och gick och gick, M frös och frös och frös, efter ett tag började hon gnälla om att hon minsann behövde kissa. Sluta gnäll och gör det då, tänkte jag, du har ju t o m ett pappfat med dig. Men det dög visst inte, det skulle prompt vara mitt kiss, men jag hade ingen lust att visa upp mitt kiss för någon söt veterinär och tror någon av er att han skulle märkt någon skillnad? Det tror då inte jag, för jag vet minsann att det är gult och vått även hos människor.

När personalen började gå ut och komma tillbaka från sina lunchturer så började de tycka synd om M där hon vankade fram och tillbaka (eller "gate upp och gate ner" som Östgötarna säger), medan jag lekte kälke och snömonster för fullt, och sa åt henne att ge upp. Till slut kapitulerade M och vi gick in igen. Då skrattade personalen och berättade att en mycket orolig husse hade ringt och efterlyst oss, M beordrades att genast ringa hem. Sedan skulle vi skickas hem, med pappfatet, veterinären ville bara visa oss bilden på min mage först. Väl därinnne i det mörka rummet fick jag ont igen och sötingen fick se hur jag kråmade och bugade och beordrade blodprov istället för hemgång.

In i rummet igen, den här gången hann inte M somna, utan sköterskan kom på en gång (de hade väl lärt sig *fniss*). Det var bara kavla upp pälsen på armen och ge lite blod. Sedan skulle vi få vänta i en kvart på det första svaret, M tyckte vi skulle använda tiden till att gå ut och försöka kissa... Det tyckte inte jag. 20 minuter senare, med blåfrusna fingrar och stela ben kröp M in igen. Inget kiss! Vi satt och väntade, inget fel på mitt blod inte, men för säkerhets skull så fick jag en spruta i nacken av sötingen.

M meddelade H att nu skulle han sätta på kaffe. Vi skulle bara betala och så skulle M komma tilbaka med ett urinprov när jag väl ville släppa till och veterinären skulle ringa när det andra blodprovssvaret kom. Vi väntade och väntade på att ett fax skulle komma från försäkringsbolaget, inget papper kom, vi väntade lite till. Det andra svaret på blodprovet hann komma, t o m valparna som inte ville komma ut hann komma, men inget fax. Då började de kolla och upptäckte att det visst hade fastnat något papper...

Äntligen for vi hem! Kl var över 4, vi hade varit borta i över 6 timmar. M gick med pappfatet i högsta hugg på väg till och från bilen och lagom till att vi var alldeles utanför porten hemma så tyckte jag att nu var det nog ok att kissa lite... M jublade, stoppade in pappfatet och kastade sig i bilen och for tillbaka till sötingen, jag orkade inte flirta mer för idag så jag gick in med H.

På kvällen pratade M med veterinären, varför fick hon telefonnumret och inte jag? Det var ju jag som hade pussats tidigare med sötingen, inte hon. Nu fick M ett svar i alla fall, det var bakterier i urinen och nu var de tydligen skickade på odling. Vem vill odla basilusker som gör att man får ont i magen? De är inte kloka de där människorna!

Visst var det kul med en tjejdag med bara mig och M, men jag hade nog velat ha lite mer shopping och lite mer fika för att vara helt nöjd. M muttar bara om att hädanefter gäller en ny dresscode vid veterinärbesök - yllemössa och långkalsong.