Årskrönika 2008 från Lapport

2008 började med att syrran kissade inne vid tolvslaget... Hur skulle resten av året bli med en ganska ny lillsyrra? undrade jag då. Så här blev det:

I januari åkte jag till vet och knarkade, de passade visst på och tittade på mina höfter medan jag var hög som ett hus - de var tydligen bra, sk B-höfter hade jag. H&M blev jätteglada.

I februari åt syrran så mycket pinnar att det blev totalstopp i magen, när hon äntligen bajsade igen gjorde H&M glädjeskutt och segerdans.

I mars hälsade vi på vår isländska kusin Aldur, syrran lärde H&M att aldrig någonsin lämna mat framme och vi var ofta till salu på blocket.

April var den månad då matten satte sin sista fot på vår BHK och planerade socker i bensintanken-hämnden, efter att ha kört fast i snömodden, skottat loss sig själv ett par tre gånger medan de övriga fikade på bästa fönsterplats och när de väl kom fram till plan möttes av instruktören och ett: -Vi går hem nu, för det är ändå inga kvar längre...

I maj fyllde jag år, var på lappisträff som syrran inte fick bevista eftersom hon löpte. Annars var vi på utställning, jag bodde i en mysig stuga med TVÅ!!! löptikar, min älskade Smilla och så syrran. M jublade hela, nåja i alla fall en dag, helgen! Jag hade skött mig och inte backat för domaren och syrran blev 1a i juniorklassen med en finsk domare. Dagen efter har matetn förträngt, men jag har ett minne av att hon försökte riva domartältet då syrran åkte ut på en 2a av den mindre vetande svenska domaren. Jag tyckte nog att hon var rätt trevlig, hon sa att jag var mycket söt! (Att hon sedan sa att "hanar ska inte vara söta, utan manliga" kan jag leva med.)

I juni fyllde syrran år och vi gjorde något som kallas för MH, det betyder att man går med matten i skogen och det hoppar upp overaller, rasslar till i buskarna och kommer konstiga figurer överallt. Det var helt ok, jag hade mina blommor att lukta på, mina grässtrån att tugga på och så mina älskade kottar att leka med, vad de andra höll på med struntade jag rätt högaktingsfullt i. Syrran däremot blev rätt skitis, så hon ska göra om det till sommaren.

I juli gjorde vi mycket, vi gick på fjäll, i skogen, badade, var på utställning (där syrran åkte ut på ett KEP då hon inte travade, jag fick höra att jag hade bra päls!!!! fast lite urfälld, M idiotförklarade domaren), vi titade på ren, drack kaffe, åt messmör mm.

I augusti så ställde jag älg, M ställde syrran. Sedan skällde jag älen och M på en "j-la reservplats, vad är reserv, vad ska det vara bra för?". Sedan fick jag lämna blod till forskningen och det visade sig att jag ärvt en mindre bra gen: PRA, men bara en (måtte den komma från mamma, som bara har sex barn, och inte från min pappa, som har över 80!) så jag kommer aldrig bli sjuk. Vi var på kennelträff och jag fick träffa min mamma och rulla boll.

I september plockade vi lingon innan vi åkte till moster medan syrran var ute med grabbarna och fiskade i Härjedalen. I Gävle fixade mormor så jag fick äta köttsoppa varje dag, hon är en av mina favvisar!

I oktober fick både jag och syrran PRAO:a på M:s jobb, det var inte såååå kul. Mikko från Arjeplog var på besök och då passade jag och syrran på att berätta om vår lyckade fågeljakt i skogen - första riktigt nedlagda bytet!

I november blev jag adlad av min älskade konung Dino till Earl Kabby!

I december kom Smillan på besök, det överskuggar allt, även köttbullarna och skinkan! Syrran har ännu inte kissat inne fastän fyrverkerierna tjuter där ute och vi hoppas på att det håller sig så! Ända olyckan hittills var när M skulle "hjälpa" H i köket och skar sig i finget. Hon sitter just nu med samma blå VetFlex runt ena fingret som syrran brukade ha runt tassarna då M klippt i hennes klor under det första halvåret - symboliskt? Kanske, vad vet jag?

Det kan i alla fall förklara ev konstiga nedtryckningar på tangentbordet då hon inte kan böja på höger pekfinger...

Gott slut kära vänner!

Earl Kabby med lillasyster och familj
önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Förnedringens timme är slagen!

Snö

Snabb resumé

Det kom snö, snön töade bort, det regnade, det blev kallt igen, det blev is på gatorna och det kom snö igen - i stora lass. Det är jättekul, idag har det kommit ca 10 cm julsnö som ligger över isen, alla tvåbentingar stapplar fram som Bambi!

Vi har varit i skogen, på stan (H&M påstår att vi, trots att vi bor i en stad, är ena riktiga bonnhundar) och inte på så många andra ställen. Det roliga här hemma är att alla dryga grannhundar har flyttat så nu ska vi pinka in hela baksidan som vår!

Syrran har varit riktigt sjuk, dålig i magen så att folket nästan höll på att skicka in henne till sjukstugan - hon bara låg ner! Hon reste sig inte upp förutom för att gå ut och kissa lite, då kravlade hon sig upp. Som straff för att ha oroat hela familjen fick hon fängelsekost, överkokt ris, morotspure och fiskbullar i flera dagar, rätt åt henne! Till slut insåg hon att om hon inte började bli som vanligt så skulle hon få leva på microskopiskt små portioner av detta äckel för evigt och så klev hon upp igen. Aldrig har vi nog varit så glada över att se henne hänga i mina öron som då, även jag kunde uppskatta det (fast lite skönt var det med "semester" från eländet).

Numera är hennes favoritsysselsättningar att kissa, kissa igen, leka kanande utter på reflexvästen i snön och driva M till vansinne genom att lura M att hon lärt in "Backa" genom att hålla fram apportbocken. H&M håller just nu en vadslagning om hon ska börja löpa när ZuperZeke virvlar in och ska bo med oss eller om hon tänker knipa till julafton, då människosläkten stormar in. Med andra ord - hon är nu helt friskförklarad!

Jag har som vanligt varit som ett ljus hela tiden, aldrig gjort något dumt. Även snälla pojkar får till slut sin belöning - jag har blivit adlad till Earl Kabby av min älskade konung Dino! Fast jag tycker det är himla skönt att den där elake BC, från våningen under, äntligen har flyttat Han bet mig en gång, då jag och lillmatte var ute, så jag blödde från örat, dumma han! Nu tillhör gården mitt grevskap!

Imorgon åker M till Smillan, hon ska minsann t o m få sova med henne! Åååååh, om jag bara kunde få följa med, men inte jag inte, jag ska istället få vara barnpiga åt Zekezezzan. M ska inte bara åka upp till Smilla, hon ska vidare till det riktiga lappriket där det är 22 minusgrader och massvis med snö. Undrar om hon kommer att få se renar och riktiga lapphundar, alltså sådana som jobbar och inte bara turistar bland renarna?

Fast M kanske bara luras? Jag har nämligen hört att våra nya grannar ska komma från Smilla-landet Luleå, tänk om det egentligen är Smilla som ska flytta in och M bara åker upp och hämtar hem henne till mig? Det vore en julklapp värd att lägga under granen, imorgon ska jag nog skriva till tomten. Nu ska jag sova och drömma ljuvliga drömmar om Smillan...