Lejonkungen och Pumba på mer äventyr

Nu var det länge sedan vi skrev något här, så det är väl dags att uppdatera omvärlden vad vi har haft för oss.
Det mesta har varit som vanligt, vi har varit iväg på lite skogspromenader till Kliss. En gång gick vi med ett helt gäng, det var, förutom vi, Raija, Trassel och Tuss. Då försökte jag styra upp det hela lite, sätta lite ramar och organisera. Tanken var att vi skulle spela filmen "Lejonkungen". Jag skulle vara Simba, jag hoppade upp på alla stenar och stubbar och poserade ståtligt. Raija vara Naala, min lejondrottning, bröderna T kunde gott vara hyenorna och syrran, med tanke på hennes intelligens och fisar, skulle vara vårtsvinet Pumba. Hur gick det då? Tjaa, hyenorna försökte jag jag få bort och en av dem fick lämna platsen med ett blåöga, min Naala gick mest i sin egen värld och syrran fattade inte ens vad hon skulle göra hon bara la sig ner och sa filmrepliker ur fel film, Raskens "jag tyar inte längre, Husse!". Dumsnäll som husse är så bar han henne en liten bit och hann ringa M och fråga vad man ska göra vid värmeslag. M som ibland är "en mycket klok kvinna, för att vara människa", sa bara åt honom att sluta tramsa och gå hem. Mycket riktigt med lite godis i handen visade det sig att syrran inte alls hade något värmeslag, hon blev bara lite lat.

Annars har vi firat midsommar. Vi fick besök från Stockholm, av en riktig fotograf så nu har det poserats och poserats och jag var den stora stjärnan, syrran fick vara med på något hörn ibland. Det finns några riktigt ståtliga Lejonkungsbilder på mig som jag funderar på att trycka upp som idolbilder, syrran ser mest ut som om hon sitter och ska klämma ut en fis, så att sätta henne som Pumba i rollfördelningen visade bara ytterligare på min intelligens. Vi ska visst få bilderna någon gång, bara fotografen gått igenom skärpa, ljus mm. Hon ska visst PhotoShoppa lite också, vi ska precis som alla andra supermodeller bli retuscherade, innan vi publiceras.

Resten av midsommarafton var vi på Norra berget, i Sundsvall, och tittade på majstång, små grodor (fast jag såg inga grodor, hur mycket jag än letade) med Raijas familj. Jag fick vara klapphund åt små barn och skötte mig med bravur, enligt M. Vi mötte en annan finne, en surkärring på 7år, vars mamma (Kastanjetorpets Bonnie) kom från vår kennel. Vi poserade lite mer, bl a på en stenmur med hela Sundsvall i bakrunden och sedan åkte vi hem. Gick till Raija och åt sill och grillade. Tror ni vi fick nåt? Näää, inte en smula tappade dem på golvet och inte lämnade de matbordet så att vi kunnat göra som Ziri, hoppa upp och självservera oss heller. Där var vi hela kvällen och halva natten och lekte med alla katterna, de är rätt sjyssta, även om jag inte riktigt vet vad man ska ha dem till.

På midsommardagen for vi iväg till Döda fallet, fotografen vill ha bilder och M tyckte att det finns få områden som är lika maffiga som detta, att få promenera i botten av en torrlagd älvfåra och glo på sten. Givetvis regnade det och när solen sprack upp så var fotografens batteri slut så vi gick tillbaka och laddade batterierna igen och gick slingan baklänges den andra gången. Även där fick jag rycka in och posera för att visa "djupet" i bilderna så att det inte skulle bli "platta" bilder. Klart en bild skulle vara "platt" om inte jag var med i den så jag ställde så gärna upp. Har ni tur kanske ni får syn på mig i något reserepotage i en av de större kvällstidningarna lite längre fram.

Syrran var inte riktigt lika förtjust i denna strapats, att gå på smala träbroar en bit ovan backen var ingen höjdare... M tyckte, lika iskallt som vanligt, att det var bra träning för henne att gå på spångarna, ibland undrar jag om hon har det där som kallas empati överhuvudtaget. Syrran tacklade problemet genom att försöka springa igenom allt så fort hon kunde. Hon la sig inte ner och blåvägrade som hon annars kan göra om man går fram till en strandkant t ex, då brukar jag få vara terapihund och visa hur det ska gå till. Syrran är för övrigt inte riktigt klok, hon kan dricka vatten ur dy/lerpölar, men vägrade länge att dricka ur "farliga" bäckar med rent vatten... När vi kom hem var hon så slut att hon inte ens orkade tigga efter mat fastän klockan var efter matdags, hon stöp i hallen och sov där på tröskeln in till köket.

Syrran lyckades förresten fostra denna fotograf rätt bra, hon slängde sig framför henne med magen upp och krävde "Klia mig!" och fotografen kliade snällt. Fotografen fick också lära sig hur reveljen går till i vår familj, sovandes sin skönhetssömn blev hon raskt vaken när syrran landade på hennes sprängfyllda urinblåsa och ropade "Gå upp och klia mig!" medan hon raskt tvättade fotografens ansikte inför dagens äventyr.

Den här veckan ska vi visst gå något som heter MH också, hur de ska få syrran att kampa med en trasa blir kul att se, möjligtvis om de först smörjer in den med leverpastej... På torsdag ska vi upp i ottan och fara iväg för att gå ut först av alla hundar. M har redan nu börjat få ångest över allt som hon ska göra, gå här, gå där, släpp hunden nu osv, va f*n, det är väl inte hon som ska bskrivas utan vi! Fast M hade önskat att hon fått titta på någon annan hund/förare först innan det blir vår tur så hon inte behöver göra bort sig helt. Efter det ska vi låna ut bilen till brorsan som ska höftledsröntgas. M tyckte att vår bilbur redan var nedspydd, så en till sövd hund som vaknar till liv skulle vara vare sig till eller från. Vi får hålla tummarna att inte bebisen tittar ut på samma dag! Det finns en viss risk att Kishus husse kommer att skjutsa brorsan till BB och matten till djurkliniken om nu allt händer på samma dag...

För övrigt ska vi visst på utställning igen, i Alfta i juli. Det enda roliga med det är att vi ska bo i skogen hos Aldur den veckan och att Zekepojken också kommer att vara där. Zeke har lovat att han och syrran ska ha raveparty bland ringarna och riva tälten, vi får hoppas att han är karl nog att stå vid sitt ord och se till att det blir lite kul!