Vad är "Blocket"?

Är det någon av er som vet vad "blocket" är? De sista dagarna har både H&M i vredesmod utbrustit saker som "Jag sätter ut dem på Blocket!" eller "Ni hör hemma på Blocket, bägge två!" eller "Sluta nu, annars hamnar ni på Blocket!" Jag förstår inget alls och inte syrran heller, jag har frågat henne. Är "Blocket" något farligt eller ett schysst ställe och hur hamnar man där, måste man åka bil?

De enda "block" jag vet om är det som H&M brukar skriva upp bra saker på, t ex att de ska köpa hundgodis, eller det som matten brukar springa omkring och leta hysteriskt på morgonen innan hon ska till jobbet. Dem kan man väl inte "hamna på" eller är det kanske det som är meningen, att vi ska sitta på något av dem? Det ska jag prova imorgon bitti och se om matten blir glad!

Annars har de två sista veckorna varit ganska bra. Ett par dagar hade matten ingen röst, det var lugnt och skönt. Vi har blivit riktigt duktiga, syrran och jag, på att vara ute och gå tillsammans i koppel, det var matten som lärde oss (innan hon tappade rösten). Sen lärde vi H&M att de inte ska ta något för givet, bara för att vi egentligen kan, betyder det inte att vi vill. Så nu går vi huller om buller och jag, som alltid gått fint på vänster sida, vet inte längre skillnaden på höger och vänster och vinglar gärna ut i vägen, precis som syrran alltid gjort (det är då det där om "Blocket" brukar komma). Strunt samma, nu vet de i alla fall att om vi ska fortsätta att gå fint, så måste de fortsätta att sticka åt oss lite godis emellanåt. Däremot gick så vi fint förbi hunddagiset häromdagen och ingen av oss svarade, fast vi blev utskällda, men det var tydligen också det enda rätta vi gjorde på den prommisen enligt M...

Vi har varit ute i skogen också. Mött en del andra lösa hundar, en som tyckte att det var mycket roligare att gå med oss än med sin matte. Han sprang i kapp oss efter att vi skilts åt och ville inte gå till sin matte. Det slutade med att min M satte syrrans koppel på honom och började trava iväg åt det håll han kom från, det tyckte vi inte om och vi lät hela skogen få reda på det, H påstår att han ska stämma oss för sin nyuppkomna tinnitus. Efter en hel evighet, kändes det som i alla fall, kom hon tillbaks med ett tomt koppel, skönt. Han var kul att leka med, men att sno vår M så där, det går vi inte med på.

Hussen minns speciellt den gången då vi mötte en tant, som inte vill att några hundar i närheten av sin, då hade vi all skogen mossa i öronen. Jag tyckte att hon luktade skitgott i rumpan (tiken alltså, inte tanten) och Nemi ville hellre följa med surtanten än med oss. H var mest bara arg över att vi glömt bort allt vad inkallning hette.

Idag var jag ute med Raija och när vi kom ut från skogen så kände jag en oemotståndlig lukt, ignorerade H totalt och bara sprang mot det underbara som kom emot mig - en bedårande golden tik, löpandes (i dubbel bemärkelse) i elljusspåret. Hon tyckte inte att jag var lika bedårande, men ge det bara lite tid så kommer hon nog inte att vara lika knusslig längre och då...

Det får mig osökt att tänka på vad vetten sa, "Att en ung hane inte äter är inget att oroa sig för, de har så mycket annat i huvudet". Är hon synsk, visste hon om vilken brud jag skulle möta, eller kan hon bara läsa tankar? Jag måste genast förbereda mig för eventuella återbesök, ska för säkerhets skull börja tillverka en sån där foliehatt som jag sett på TV.