Ytterligare nya bekanta

Husse och matte har pratat om att vi numera har ett zoo hemma, men det var något som jag tyckte saknades. Så på eget initiativ tog jag hem lite fler djur, som bara är mina, några löss närmare bestämt. Resten av min familj uppskattade inte riktigt det, utan svär mest, plus att de kliar sig överallt - fastän jag sagt att de bara vill leka med sådana som mig.
I morgon ska matte till apoteket så fort de öppnar, sen ska hon iväg och kommer inte hem förrän Kortvasan är besegrad, dvs på lördag. Hon skrattar gott och säger till husse att resten av saneringen är hans problem. Jag tror att mina nya kompisar måste flytta (fast Surmesen, hon får minsann vara kvar).
Surmesen (siamesen) löper för fullt föresten, lägger ut sig allt vad hon kan och ylar hela nätterna. Nu får jag i alla fall komma i närheten så länge jag är bakom henne, framifrån kommer det fortfarande en klotass farande. Jag förstår verkligen inte hur flickor tänker, tror hon att hon ska få någon kärlek ifrån mig om vi inte ens kan pussas först. Nog för att jag är snygg och att jag kan förstå att hon är ute efter min kropp, men är det för mycket begärt med lite romantik först?
Nu vill jag bara önska matte lycka till på skidorna och jag hoppas (inte tror, men hoppas) att hon kunde spöa åtminstone någon på hennes jobb.

Det bästa

Som finns är att ligga på en stor sten och gnaga på en pinne, mitt ute i skogen mitt i vintern.

Surkärringen och vackra tikar

Surkärringen (siamesen) verkar ha flyttat in. Hur mycket jag än visar att jag är jättesnäll och bara vill leka så fräser hon åt mig. Jag har gjort allt jag kan, visat mina leksaker, försökt prata, försökt pussa, till och med lagt mig ner och visat magen och gått med på att hon får bestämma, fastän jag bodde här först, så är det bara kalla tassen tillbaka. Hon morrar och slår konstant efter mig.
På tikfronten går det bättre, jag har lekt med Raija flera gånger och hon verkar i alla fall tycka att jag är ok. Vi busade i skogen igår och lekte med min boll, hon är helt ok, inte alls så där fjantigt stroppig.
Idag lurade jag matte totalt, först när hon ropade, låtsades jag vara döv, brydde mig inte alls (det hör till saken att hon brukar gå före i spåret och kolla om kusten är klar, dvs tråkigt tom på andra hundar, bortom varje krök). Matte ropade igen, hon hade inte upptäckt paret som stod och tryckte i skogsbrynet, men det hade jag! Förvånat såg hon hur jag skällde till och tog en tjurrusning förbi henne och rakt in i skogen, jag hörde hur hon skrek stanna (och antagligen såg hon ett rådjur framför sig), men det var ju en alldeles förtjusande ung Alaskan Huskeytik. Hon var kul, vi busade i snön och jag ska erkänna att jag mött min övertik, hon var så snabb och smidig, jag hade inte en chans att komma ifatt. Vi for runt, runt i skogen tills vi utmattade föll ihop bredvid varandra och delade på lite snö. Sen skulle vi bägge ha samma kvist, fast där vann i alla fall jag och gick stolt iväg med min pinne.

När du får oväntat besök

Ibland händer mer än man vill, idag kom matte hem från jobbet med två foster syskon till mig. En hamster, kan jag väl leva med bor i bur, men det kom en förnäm siamesfröken också! De ska tydligen bo med oss ett tag tills allt ordnat sig hemma hos dem. Jag har försökt att hälsa lite på katten, men får bara fräs och rivs tillbaka. Husse och matte fjäskar hon däremot för, gosar och spinner, fast hon har åkt på en kloklippning, ha, ha!