Trippen till Särna

Här är lite bilder från turen till Särna som jag gjorde med husse och matte och lillmatte. Det blev för övrigt ingen ordning på bilderna, men det får ni ha överseende med.

Här ser vi en viktig skylt, sådana borde det finnas fler av tycker jag.
För övrigt vill jag bara nämna att min åksjuka verkar ha försvunnit, eller om det är matte som kör bättre..., för jag har inte kräkts en enda gång under hela den här resan. Fast jag lurar fortfarande husse och matte att de måste muta mig med godis för att kliva in i bilen.

På en av bilderna så är vi framme hos lillmattes farmor och Skorpan, som är hennes hund. Jag tyckte att vi skulle leka lite, men Skorpan var inte alls med på noterna. Skorpan, som tydligen är gammal och trött, verkade mest tycka att jag var rena pesten.

På vägen till Njupeskär, som är Sveriges högsta vattenfall, vid Fulufjället, charmade jag alla holländare (och övriga). En familj, som hade en Berner Sennen, skulle skaffa en som jag när deras hund blev för gammal.

I övrigt har jag försökt lekt med Skorpan, ätit blåbär och hallon i massor och bara njutit av att kunna vara lös i skogen hela dagarna. De få orosmomenten var när husse vadade ut i älven efter ett drag, det tyckte jag inte om, stod och skällde och ylade. Sen när matte försvann in i hallonsnåren då sprang jag efter hjälp, väckte husse och lillmatte genom att hoppa upp i sängarna.

Enligt matte och lillmatte så är jag tydligen den enda som är större badkruka än husse, t o m han badade. Fast jag har försökt, doppat klorna och gick i ända till magen, men sen tog det stopp och jag hoppade snabbt tillbaka till säkert vattendjup, d v s tassdjup.