Klippt, klippt och klippt igen

Ibland tror jag att M är en smula pervers, att hon går igång på just kloklippnig av allt här i världen, att hon så fort hon ser en kloklippare blir så till sig i trasorna och därför genast måste hugga tag i en stackars hund och klippa till. Alternativet är att hon bara börjar bli lite senil, att hon liksom glömmer bort att hon klippte klorna på oss bara för några dagar sedan. Vilket fall som helst, obehagligt är det och det är alltid, alltid vi som är de stackars offrena. Jag har då inte sett henne klippa klorna vare sig på lillM eller någon av grannarna (och gudarna ska veta att det minsann skulle behövas).

Ikväll var hon ute och rände igen (dvs innan hon kom hem och genast satte igång med att klippa mina klor), för det mesta brukar jag få följa med, men ibland så slänger hon på sig sina träningskläderna och tittar på mig, som redan sitter startklar vid dörren, och säger "Inte ikväll vännen, ikväll ska M träääääna ordentligt förstår du". Jaha, vad tror hon att vi brukar göra då? Fuska oss igenom spåren/skogen. Är detta tacken för att jag troget släpat ut kärringen i ur och skur, dag som natt?

Nu sitter hon och svär över att hon inte provpackat ännu, "Tänk om inte maten får plats?" "Och vinet och whiskeyn då?" När hon börjar dilla om alkoholhaltiga drycker börjar det gå upp för mig att jag minsann inte kommer att få följa med till fjälls och titta på renarna, nej jag ska visst vara med LillM och H medan hon förlustar sig i fjällen. Syrran, hon den lyckosten, ska visst på kollo hos Kusinen från landet, där man brukar bli matad med stekta sparvar och leverpastejmackor av kusinens M hela dagarna i ända och springa runt i skogen när man är mätt. Livet ÄR orättvist!

Saknat oss?

Hej alla (förhoppningsvis uthålliga) bloggkompisar!
Vi har under ett bra tag legat i paltkoma, men nu är vi tillbaka, utsövda och med förnyade krafter.

Vad har hänt sedan sist då, kanske ni undrar? Här kommer en snabbresume:
Växelvis boende hos M och hos H, hade en ny brorsa under ett tag innan han flyttade till Västerbottenostens förlovade land, inga valpar i sikte, olika kurser av olika slag (och fler ska det visst bli), stamgästkort på Scandic har vi numera och vi är tjenis med alla i städpersonalen och i receptionen i Östersund, hela Norrlands inland är vårt utvidgade territorium och till sist det tråkiga - en j-la massa kloklippning har det blivit!

Kursat har vi gjort som sagt, syrran har provat på allt möjligt under sin tid, allt från rapport till sök. Själv har jag tragglat tävlingslydnad, med varierad framgång enligt M, men vi har i alla fall roat de andra deltagarna. Till slut insåg instruktören att det var M som behövde tränas mest, alltså inte jag, så M "torrdirigerades" fram och tillbaka, till höger och till vänster, höger halt och helt om med ett tomt koppel tills hon hamnade ute i skogen och vände sig om och såg hur alla andra deltagare, inkl instruktören, låg på backen krampandes av skratt - inte ett enda kommando hade hon klarat av, förutom det "gårejattmissförståensavvårM-haltet", under hela tiden...

Vi vet att det går en del envisa rykten om vår M där ute i cyberrymden, att hon krisar värre än förtroende för kungahuset på sistonde, men det vill vi dementera å det starkaste! Vi är så nöjda och glada över att hon gladeligen snör på sig löpskorna eller kängorna och tar på oss selen och expanderkoppel och så glatt skuttar ut i skogen eller elljusspår. Vi har aldrig fått så mycket motion och skogsäventyr och vi njuter! Ni anar inte hur många farbröder som generöst bjuder oss sötnosar på mackor ute i stugorna runt om i Sundsvall!

Syns snart igen!