Kabby och Nemi

Nu ska det bli ordning på torpet!

2011-08-12T14:14:00.002+02:00

Nu far vi och hämtar tillbaka lillsyrran från all oära och oredlighet i Hälsingeskogen, som hon bott i medan jag varit på kollo och M gått i fjällen!

(M berättade att hon minsann visst sett massor med renar och ätit ännu fler hjortron medan jag var hos H och lillmatte och pillade mig i naveln.)

Klippt, klippt och klippt igen

2011-07-22T00:45:00.007+02:00

Ibland tror jag att M är en smula pervers, att hon går igång på just kloklippnig av allt här i världen, att hon så fort hon ser en kloklippare blir så till sig i trasorna och därför genast måste hugga tag i en stackars hund och klippa till. Alternativet är att hon bara börjar bli lite senil, att hon liksom glömmer bort att hon klippte klorna på oss bara för några dagar sedan. Vilket fall som helst, obehagligt är det och det är alltid, alltid vi som är de stackars offrena. Jag har då inte sett henne klippa klorna vare sig på lillM eller någon av grannarna (och gudarna ska veta att det minsann skulle behövas).

Ikväll var hon ute och rände igen (dvs innan hon kom hem och genast satte igång med att klippa mina klor), för det mesta brukar jag få följa med, men ibland så slänger hon på sig sina träningskläderna och tittar på mig, som redan sitter startklar vid dörren, och säger "Inte ikväll vännen, ikväll ska M träääääna ordentligt förstår du". Jaha, vad tror hon att vi brukar göra då? Fuska oss igenom spåren/skogen. Är detta tacken för att jag troget släpat ut kärringen i ur och skur, dag som natt?

Nu sitter hon och svär över att hon inte provpackat ännu, "Tänk om inte maten får plats?" "Och vinet och whiskeyn då?" När hon börjar dilla om alkoholhaltiga drycker börjar det gå upp för mig att jag minsann inte kommer att få följa med till fjälls och titta på renarna, nej jag ska visst vara med LillM och H medan hon förlustar sig i fjällen. Syrran, hon den lyckosten, ska visst på kollo hos Kusinen från landet, där man brukar bli matad med stekta sparvar och leverpastejmackor av kusinens M hela dagarna i ända och springa runt i skogen när man är mätt. Livet ÄR orättvist!

Saknat oss?

2011-07-20T14:24:00.004+02:00

Hej alla (förhoppningsvis uthålliga) bloggkompisar!
Vi har under ett bra tag legat i paltkoma, men nu är vi tillbaka, utsövda och med förnyade krafter.

Vad har hänt sedan sist då, kanske ni undrar? Här kommer en snabbresume:
Växelvis boende hos M och hos H, hade en ny brorsa under ett tag innan han flyttade till Västerbottenostens förlovade land, inga valpar i sikte, olika kurser av olika slag (och fler ska det visst bli), stamgästkort på Scandic har vi numera och vi är tjenis med alla i städpersonalen och i receptionen i Östersund, hela Norrlands inland är vårt utvidgade territorium och till sist det tråkiga - en j-la massa kloklippning har det blivit!

Kursat har vi gjort som sagt, syrran har provat på allt möjligt under sin tid, allt från rapport till sök. Själv har jag tragglat tävlingslydnad, med varierad framgång enligt M, men vi har i alla fall roat de andra deltagarna. Till slut insåg instruktören att det var M som behövde tränas mest, alltså inte jag, så M "torrdirigerades" fram och tillbaka, till höger och till vänster, höger halt och helt om med ett tomt koppel tills hon hamnade ute i skogen och vände sig om och såg hur alla andra deltagare, inkl instruktören, låg på backen krampandes av skratt - inte ett enda kommando hade hon klarat av, förutom det "gårejattmissförståensavvårM-haltet", under hela tiden...

Vi vet att det går en del envisa rykten om vår M där ute i cyberrymden, att hon krisar värre än förtroende för kungahuset på sistonde, men det vill vi dementera å det starkaste! Vi är så nöjda och glada över att hon gladeligen snör på sig löpskorna eller kängorna och tar på oss selen och expanderkoppel och så glatt skuttar ut i skogen eller elljusspår. Vi har aldrig fått så mycket motion och skogsäventyr och vi njuter! Ni anar inte hur många farbröder som generöst bjuder oss sötnosar på mackor ute i stugorna runt om i Sundsvall!

Syns snart igen!

Civil olydnad

2010-05-24T23:36:00.009+02:00

M har ju kört någon variant av kadaverdisciplin på våra promenader den sista tiden. Från början skyllde hon på löpet, men sedan så verkade hon njuta av att vi gick fint vid sidan och såg ut som om vi älskade henne över allt annat i världen så hon fortsatte. Och det var rätt ok, vi gick fint på promenaderna och åt Frolic medan M strålade av stolthet så fort vi mötte någon, speciellt när vi mötte joggare som först saktade in och sedan ökade takten igen då de såg att vi gick så fint, så fint vid sidan av M.

Så ikväll när vi gick på vår kvällspudring av nosarna så tog vi genvägen på den lilla, lilla, smala stigen hem. Stigen är så smal att M och möjligtvis en hund, ibland, kan gå i bredd och knappt ens det. Vad tror ni dyker upp på den? Självklart, en kattf*n, 2 meter framför oss hoppar den rakt in på stigen, tar ytterligare ett skutt på halvmeter framåt (bara för att helt säkert sätta alla våra jaktinstinkter på red alert!) och lägger sig sedan ner på stigkanten! Trots Ms blixtsnabba reaktion (läs Honken, Ms amn) som innebar full broms och ett hejvilt kölhalande av koppel bland stock och sten så kom vi nästan fram till den elaka, fräsande pälsmössan.

M virade kopplena tre varv runt handen och funderade på hur i h*vete vi skulle kunna passera, stigen var inte bred, med två stegrande hundar och en väsande, fräsande katt**** som vägrade flytta på sig. Hon försökte uppbåda sin mest kraftfulla stämma *fniss* till ett tappert försök att kommendera oss "här" medan vi hörde hur hon började kvida då kopplena började strypa all syre tillförsel till handen och hon prejade ut oss i buskaget. Katten gjorde utfall och vi likaså medan M stod i mitten som en levande vapensköld...

Så nu sitter hon här, försöker ta vår diktamen och tittar ibland ner på sin rödrandiga hand med två ömma och något svullna fingrar och upprepar "Jag ska aldrig mer skryta över mina hundar, jag ska aldrig mer berätta hur duktiga de blivit, jag ska aldrig mer..."

Trist och tråkigt och dödtrist

2010-05-16T21:57:00.008+02:00

Jahaja, här har man fått gå här hemma medan M och syrran ränner på friarresor stup i kvarten. Tydligen har Kungen och syrran dejtat nu igen och denna gång gick det visst vägen, han hade fixat till flaggan innan de kom och syrran hade lämnat matskålen hemma för säkerhets skull. Hon sa efteråt att det var rätt schysst att stå där och äta obegränsat med Frolic under tiden. Resultatet ser vi förhoppningsvis till sommaren.

Fast hon luktade fortfarande gott när hon kom hem igen så vi bor kvar i Fort Knox. Det är dörrar, galler och dörrar på det igen. Inga kul "ut och röja i skogen-promenader" så långt ögat ser, utan bara koppel och ett (eller 147) "NEJ!" så fort jag kollar av lite om syrran fortfarande luktar gott i rumpan. Möjligtvis kan man få sig en joggingtur med M eller så åker man på öronrensning eller borstning eller så blir man inkastad i bilen så fort de ska någonstans, det är inte kul att vara jag just nu.

Dagens joggingtur var väl en typiskt M-jogging, "Titta, vi kollar hur den här stigen är, den ser fin och torr ut" Hade hon frågat mig hade jag kunnat svara redan innan att "Den är väl som alla andra du prövar, full med vatten och lera bara vi kommit in så långt att du inte vänder av ren princip..." Jag behöver väl inte kommentera hur dagens stig var?

LURAD!!!!!

2010-05-05T13:37:00.006+02:00

Kunglig leverans... Jo jag tackar jag! *fnys*

- Limousin? Nej, skitig Ford.
- Blåljus och eskort? Nja, nästan egen fil i alla fall, M låg i vänster fil hela vägen.
- Underhållning med pukor och trumpeter, eller åtminstonde ljuvt harpspel? Nej, det enda man hörde var hur chauffören ibland skrålade till Clash där framme.
- Rysk caviar och champagne? Nix, men jag kände minsann på lukten hur personalen smaskade på köttbullsmacka medan jag svalt i bak.
- Kungliga huvudstaden? Inte det heller, ut på f*cking landet bland kossor och maskrosor.
- Slott med tinnar och torn och vallgrav? Nej, en 1-plans villa med en urblekt och uppsnurrad flagga var synen som mötte oss.
- Röd matta eller framburen på sidenkuddar? Nej, fick minsann själv hoppa ner på en grusväg.
- Kunglig förlovning? HA! Ett snabbt sniff i baken och sedan "Tjena bruden, juffsa...?"
- Kung? *moahahhahahaha* En simpel bondlurk som kissade i min matskål och vars bordsskick gick ut på att trycka in ett gäng kulor i munnen och sedan spotta ut dem på gräsmattan för att sedan eventuellt äta upp någon...

Vem tusan blir sugen på att juffsa under de förutsättningarna? Inte jag i alla fall, "Kungen" verkade däremot redo, men jag lärde honom hur man inte uppvaktar prinsessor utan att få stryk!

Kunglig hovresa

2010-05-03T12:26:00.002+02:00

Nu bär det strax av mot sydligare breddgrader, där det förhoppningsvis är vår och Kungen står och väntar med röda mattan utrullad.

Är bara lite orolig efter att Kabby berättat om Ms bilkörning, men jag är rätt tålig så det ska nog gå bra. Hoppas inte Kungen är alltför känslig om det skulle vara så att jag inte är i bästa skick vid framkomsten, men jag är å andra sidan lättbotad, kasta bara fram en Frolic och jag blir åter fräsch som en nyponros!

På turné!

2010-05-02T17:43:00.004+02:00

Jag och mattisen har varit ute på turné. Jag skulle få följa med M på hennes jobb eftersom lillsyrran löper som värsta slynan.

Nu är det så här att jag blev bara mer och mer fundersam över vad M egentligen jobbar med. Först körde vi rally på vägarna i Norrlands inland, sedan kissade vi på ett kalhygge (bägge två), sedan kördes det mer rally. Så stannade M bilen och jag fick kissa igen, i Hoting denna gång. Sedan försvann M ett kort tag och kom ut igen och så körde vi lite lydnad på kundparkeringen, sedan försvann M igen och var borta länge, hon var visst inne i en butik och pratade med en tant. Sedan kom hon tillbaka och det var kisspaus igen. Sedan var det rally till nästa stopp i Hammerdal. Där skulle det kissas igen och så försvann M in i en butik och var där länge. Hon kom tillbaka och så kissning igen innan nästa rallypass till Östersund.

Till kvällen checkade vi in på hotell, det ni, där finns (fanns, Ms amn) det fina, vita, släta, grusfria lakan. M och hennes kollega skulle motionera så det var genast på med selen och expander och så ut på okänd mark. Kollegan lämnades bakom när M skulle springa. Detta var inte ett så smart drag! Kollegan var nämnligen den enda som hittade i området. M sprang och sprang och jag med. Till slut började M nynna på någon gammal sång "vi är på väg nånstans, men gud vet vart..." och vi började gena över stock och sten och dyngsura gräsmattor och genomvåta ängar. Till slut gav M upp och frågade en gammal tant om vägen. Äntligen kom vi tillbaks till hotellet, blöta upp till magarna, där jag genast klev upp med mina leriga fötter i Ms säng.

Dagen efter var det rally igen, vi åkte förbi där min min mamma bor och jag föddes, men vi stannade inte eftersom min kennelmamma inte var hemma. Vi stannade inte förrän vi var nästan framme vid fjällen, då var vi visst i Kall. I Kall finns det Porschar, hästar och dumma fåglar som sitter mitt på vägen. Medan M var inne och "hade möte" (läs åt god mat, pratade, badade bastu, bubbelpool, åt mer mat, pratade ännu mer osv) fick jag fick minsann sitta ute i lina på baksidan av hotellet hela dagen och min egen middag fick jag leta utspridd över hela gräsmattan. När vi skulle lägga oss den kvällen fick vi inte sova på hotellet med de andra, vi blev förvisade till ett häbre ett par hundra meter bort.

Dagen efter var det åter rally, ett stopp då vi gick en bit längs med Gimåleden och tittade på var bävrarna hade gnagt. Och så var det dags för rally igen, ända hem denna gång. Jag har nog aldrig varit så glad över att vara hemma igen. Nog för att det var kul att sova på hotell, charma folk lite överallt och få vara ensam med M, så var jag lite less på att skumpa runt på tjälskadade vägar i 190 knyck. Nästa gång överlåter jag med varm hand till syrran att studsa runt i bilen medan jag ligger tryggt hemma i soffan och äter praliner.

Jobbar min M som rallyförare eller är det bara i hennes fantasi? Och om hon nu verkligen gör det, varför har vi då en Ford-kombi och inte en Porsche? Frågorna om vad M gör hela dagarna blev då rakt inte färre av veckans tripp.

Vi är bara bäst!

2010-05-01T18:44:00.002+02:00

Matten hälsar att vi är de bästa PTs som någonsin funnits! Hon har idag, på egen hand/fot, tagit sig runt 1 mil i någon boring tävling - tack vare oss!

Nu vankas pizza, hoppas den är till oss!

Nu är det nog kört!

2010-04-23T18:46:00.005+02:00

Vad gör vi nu? Kan du, käre Kung, ta emot och gömma undan syrran direkt?

Saxat ur STs nätupplaga:
"Polisen söker efter hundägare på LV5

Sundsvall - 22 apr SUNDSVALL (ST)

Nu bränns det...

2010-04-19T10:19:00.007+02:00

Ni kommer väl ihåg min oro för syrrans eventuella inblandning i mordet som skett i vårt territorium?

Häromdagen satt det två poliser utanför för porten och "väntade på någon" när vi kom hem. Anfall är bästa försvar, tänkte vi och skällde. Då kliver en av dem ut och säger "Oh, så fina hundar, jag måste få hälsa på dem!" Vi drog en lättnadens suck, spänningarna släppte något och syrran överöste honom med pussar (och även jag gav honom en liten vänskaplig, men ytterst manlig, slick). Tack och lov att det bara var de lokala Kling och Klang som var utsända den här gången! Men vi har hört att de nu kallat in förstärkning i form av Riksmordkommisionen, hur ska detta sluta?

Mattens hämnd

2010-04-18T22:22:00.009+02:00

Förstod väl att den skulle komma, dagen då hon skulle ge igen för allt vi gjort.

I torsdags, då syrran och hon var och kollade ögonen, så köpte M något mycket hemligt och kallade det en överraskning till oss. Syrran viftade lite extra på svansen för hon hade sett och nosat på alla godsaker som låg hos vetten, men ack vad hon bedrog sig.

Vi vet att M kan vara djävulusiskt slug och uträknande ibland, men det här överträffade allt! Innan vi visste ordet av låg vi på rygg på golvet, stabilt förankrade mellan Ms styrketränade ben och fram kom den, "överraskningen". En tandskrapa från helvetet var vad den elaka häxan hade i bakfickan!

Fast jag måste säga att nu är vi skitsnygga och luktar viol (nästan, M:s anm) i käftarna och enligt M kommer våra tänder att sitta kvar mycket längre, vilket även borde innebära det positiva att vi kan bita M i hälsenorna ända tills vi trillar av pinn.

Träning, ålderskrämpor och snygg-ögon

2010-04-17T20:31:00.001+02:00

Tja, jag har väl svalt det bittra förlusten av Smillas gunst, en gentleman inser när loppet är kört och lämnar spelplanen med en viss, om än något stukad, värdighet kvar.

Nu har livet återgått till det mer normala förutom att M har fått för sig att vi ska börja springa... Återigen måste vi agera PT åt denna slöa, slappa människa och den här gången har vi kommit på ett mycket raffinerat och betydligt mer krävande träningsprogram.

Sist vi var ute så trodde det lilla livet i sin enfald att jag och syrran skulle hjälpa till lite genom att dra henne framåt i leran, men så lätt skulle hon inte komma undan, vi hade ett lite annorlunda upplägg i tankarna...

Glada i hågen satte vi av, jag och syrran i selar och M i midjekoppel (det är bra mycket enklare att hålla henne på rätt väg så). Första biten värmde vi upp henne med lite ordinär snabb power-walk och lättjogg. När hon började flåsa ordentligt så startade vi med själva träningen. Istället för drag så gällde nu weight pulling!

M skulle springa medan vi tungt parkerade våra rumpor i backen eller plötsligt tog en snabb rush ut i det nyligen framtinade gräset eller så sackade vi bara så mycket vi kunde medan M tröstlöst tjoade där framme något liknande "Kom igen nu då slöhögar!" eller efter ett tag ett lite mer ynkligt "Snälla, rara, snälla, M orkar inte mer nu, sluta bromsa, snääääällaaa."

När vi kom hem så hämnades M genom att slänga in oss i badkaret och klippa klorna när hon egentligen borde tacka oss för ett extremt bra träningspass, tänk både kondition och styrka på en och samma gång.

M har dock legat lite på latsidan de sista dagarna, hon påstår att hon fått "nackspärr" och ligger och jämrar sig *fnys*. Hon börjar bara bli en gammal kärring som letar krämpor och ursäkter för att ligga i soffan och knapra värktabletter.

Syrran var däremot iväg och kollade sina ögon häromdagen. Jag var rätt säker att hon skulle komma hem med brillor, eftersom hon ibland springer in i saker och rätt stora sådana också. Veterinären sa dock att ögonen var både snygga och fullt funktionsdugliga, så jag antar att det är precis som jag rätt länge misstänkt - hon är bara dum i huvudet och det är inte lika lätt att bota.

Die Mauer

2010-04-04T23:51:00.003+02:00

(text Ebba Grön & Kabby)

Halt!
Här får ingen passera,
här kommer ingen förbi.
Kommer aldrig över nån mera,
så gå är du snäll om ditt liv är kärt.

Över kompostgallret såg jag min livskamrat,
Smilla stod och gestikulera.
Jag har gått här i ett dygn snart,
men med en Nemi är det svårt att diskutera.

Jag gick långsamt hemåt,
hemåt den kvällen.
Skulle jag få se henne igen?
Hjärnan värkte,
hjärtat värkte,
Skulle jag bli hel igen?

En dag så stod,
så stod den bara där,
ett galler mellan mej och den jag hade kär.
Vi bor 50 mil ifrån varann.
men en dödskalletrosa är det enda jag ser av Smillan.

Vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få le, leva här

Alla vackra tikskydd är våta,
av blodet från ditt heliga korståg.
och jag skall aldrig förlåta
det som hände vid gallret.

Jag har tänkt jävligt mycket, mycket på att fly,
Jag vill se hennes kropp,
jag vill smeka hennes päls,
höra hennes stämma,
vara henne nära,
Jag ska viska i hennes öra;

Vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få le, leva här

Ja, jag vet, jag vet precis hur,
jag flyger över erat galler.
Å jag vet, å jag vet,
jag vet precis hur,

"I´ll be the acid spy"
Jag gör vad du vill.
Jag vet precis hur,
jag vet precis hur
Eh oh ah, jag vet precis hur.

Vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få le, leva här

Påsken blir speciell i år!

2010-04-03T16:11:00.002+02:00

Plötsligt händer det! Min Smilla, the one and only, är på väg ner från Luleå med sin husse. Lite synd är det att hussen följer med, för jag har förstått att han tänker vakta hennes dygd med sitt liv. Fast jag har en klockren plan, jag har gått och viskat "vin, viiiin, vviiiiiiinnnn" i mattens öra i ett par dagar och idag fattade hon och for glatt iväg och handlade en Kicki-festis.

Planen är nu som följer: stäng ute syrran på balkongen, sup ner matten, hussen och Smilla-hussen och sedan kan jag och min älskade ha det lite mysigt...

Glad påsk på er alla!

(det tänker i alla fall jag och min Smilla ha;)

Känner man sin flock - egentligen?

2010-03-22T11:53:00.018+01:00

Hos vilka bor jag egentligen - familjen Sopranons eller familjen Corleone eller bara Familjen med stort F?

Jag vet inte hur mycket ni håller koll på lokala nyheterna i vår stad, men de har hittat en död man i skogen och det kan väl vara sånt som händer, men... och nu kommer de ruskiga detaljerna, vet ni var någonstans som polisen letar efter spår?

Jo, den döde mannen hittades där vi brukar traska runt i skogen och hans bil hittades vid vår veterinär och det är nu jag börjar bli lite orolig. Kommer ni ihåg inlägget hur syrran gick gata upp och gata ner och vägrade kissa i höstas? Jo, det var precis där som bilen hittades! För ett par veckor sedan så fejkade hon ju en UVI igen (se förra inlägget) och var tillbaka, var det bara för att få rekognosera på plats och friska upp minnet?

Någon dag efter det så släpade M och syrran iväg mig på snöskor, rakt ut i skogen och vi skulle gå mot Kliss, men konstigt nog utanför stigarna... Där satt jag i godan ro och spanade efter rådjur och solade mig i vårsolens glans och trodde vi hade lite familjemys, men nu börjar jag ju undra... Speciellt som de två, förra söndagen, släpade iväg både H och mig till samma plats igen och denna gång hade den makabra delen av familjen packat smörgåsar och skulle ha picknick. Jag trodde, just då, att jag bodde i familjen Mys-pys och nästan att vi skulle hamna i ett reportage som mönsterfamilj i Härliga Hund, men jag börjar som sagt tvivla alltmer, det reportaget vi platsar i är nog snarare om en monsterfamilj i Efterlyst..

Snart började skotrarna åka förbi. Först tänkte jag att jag skulle jaga efter dem lite, men då blev både M och syrran likbleka. Syrran försökte jaga bort skotern (har jag förstått så här i efterhand) och M vrålade på mig att jag skulle stanna och komma tillbaka till det lilla busksnåret vi satt i. Bara det att välja ett busksnår för att sitta och fika i, de påstod visserligen att det blåste på toppen och att vi behövde lä, det borde ha fått mig och H att fundera, men vi tror ju gott om alla - utom möjligtvis veterinärer.

M blev lite orolig, stod upp och spanade efter fler skotrar och höll oss kvar bland buskarna. Sedan tyckte hon att det blev lite "kallt" och att vi skulle packa ihop. Vi kom hem och då hörde en bekant av sig och berättade att det låg en brutalt mördad man bara någon kilometer ifrån där vi suttit och delat på smörgåsar...

Så nu undrar jag - vad har syrran och M egentligen gjort? Kommer jag behöva vara orolig så fort jag ser en polisbil? Om syrran är inblandad så är hon ju inte känd för att vara den smartaste bruden i stan, m a o hur mycket DNA har hon lämnat på alla polisen spaningsplatser, har M varit tillräckligt noga med att verkligen plocka upp allt bajs? Och även jag har ju vistats på dessa platser och ev lämnat DNA-spår efter mig? Funderar allt vad jag kan, men jag har inget minne av att M någonsin plockat upp min skit i skogen. Tänk polisen tror att det är lilla jag som gjort detta förfärliga?

Jag hoppas att ni förstår att jag är mycket orolig, både för min egen säkerhet och för vad som ska hända med vår familj. Har jag underskattat syrran och är hon mycket farligare än jag trott? Se bara på bilden som Kiwis matte Madelen tog förut:

Törs man riskera att få henne här ovan till ovän?

Och varför har syrran i så fall gjort det? Nog för att vi alla vet att hon har haft lite problem med köttbullar, men dessa är fortfarande legala och jag vet att M brukar köpa dem i charken på vår lokala ICA och den här killen höll visst till bland torrvarorna, mer som i pulverbranschen så att säga. Jag fattar ingenting, men jag hoppas att allt bara är en otäck mardröm och att jag snart vaknar!

Och M, är hon också inblandad? Eller är hon bara en "nyttig idiot" som syrran utnyttjat till fullo? Och inte blir det bättre av att Kungen verkar sitta inne med information och hotar med att inte hålla tyst och på så sätt försöker pressa fram ett erkännande. Vill han att de små kommande prinsessorna och prinsarna ska växa upp i fosterhem, eller är han ute efter ensam vårdnad? Vad vill Kungen egentligen? Eller vänta nu... var jobbar Kungens matte??!! Jo bland torrvarorna... är han bara ute efter att lägga ett villospår, är det kanske snarare så att det var han själv som gjorde det för att stärka sin egen familjs territorium och eliminera konkurrensen? Så är det nog! Den kungliga familjen har ju polisen haft span på sedan länge... (se själva och läs)

Till sist vill jag bara säga - vad du än gjort syrran så älskar jag dig ändå och att du alltid kommer att vara min syster! Och skulle någon i uniform börja fråga något så skyll bara allt på Kungen, han lurade, utnyttjade och förledde dig! Ingen kan misstro dig när du visar upp din söta och oskyldig blick:

Du vet att jag kommer att göra allt för dig - utom att möjligtvis dela mina märgben!

Tillbaks igen!

2010-03-17T22:11:00.004+01:00

Här har allt och inget hänt, M har åkt skidor, blivit kärring, börjat i simskola igen som värsta snorungen - kan det vara det en ålderskris på gång? Som ni kan se på bilderna från Härnösand så finns det bildbevis på att det nog dags för en ny höftkula rätt snart.

Hussen har börjat jobba och vi får vara själva ett par timmar varje dag, då sover vi mest.

Syrran har också varit till veterinären för H&M trodde att hon hade urinvägsinfektion igen, men det visade sig att hon bara varit lite mer utsvulten än vanligt och ätit ett ton kvistar. Så efter att alla tester var tagna och betalda så gick syrran ut och bajsade ut ett halvt sågverk och så var den diagnosen ställd. Veterinären tyckte att M kunde ge henne sparris om hon såg syrran äta kvistar igen eller något annat konstigt. M höll på att av stolen då hon skrattandes undrade om "en burk sparris om da'n, skulle hålla veterinären i sta'n?" eller om han bara ägde en massa aktier hos Green Giant...

Sedan har vi varit på lantsemester hos kusinen Aldur. Där sprang vi på sjön och jag mulade syrran i snön. Aldur tog en sista chans att sniffa syrran i baken, redan dagen vi for därifrån fick han åka direkt till veterinären och bli chippad och det var visst inget vanligt chip, den stackarn kommer numera kunna ansöka om en plats som korgosse.

Helgen efter tog vi en tripp till Härnösand (på Kiwi och Miras blogg finns det lie om träffen och via SLK Nedre norras distriktsida finns det bilder) där vi mötte upp ett gäng schyssta brudar och en slyngel för en trevlig promenad i solen. Vi fyrbenta gick på skaren medan de tvåbenta knappt kom någon vart alls. Syrran fick minsann leka med de andra brudarna medan jag och slyngeln fick gå kopplade, varför ska jag straffas bara för att det var någon snorunge med? Är det rättvist det?

Till slut var vi tillbaka hos Kiwi och Miras matte och där lärde Kiwi ut hur man bäst tigger och Nemi, som tidigare sagt att hon ska lära allt Kiwi kan, var inte sen att lära sig lite nya tricks. Numera är ingen macka säker i vårt hem. Till helgen som kommer så kommer Kiwi och Mira hit och Nemi är alldeles till sig i svansen över vilka nya tricks hon ska lära sig.

Se och njut!

2010-02-11T18:33:00.005+01:00

Varsågoda mina vänner! Här kommer blomsterbrorsan, som utlovat.

Det tog en liten stund att lära sig hantera kameran utan riktiga tummar.
(Glöm inte vem av oss som så gentilt publicerade detta.)

//Nemi

Vad var det som hände???

2010-02-11T00:54:00.005+01:00

Nu har jag fått vara hos doktorn och det var inte någon ung, söt tjej jag fick träffa. Nejdå, det var en veterinär från helvetet! Åter igen skulle det in fingrar i min stackars rumpa och klämmas. Här kom i o f s den unga, söta tjejen fram, men hon var då inte på min sida. Hon och matten höll fast mig, medan det klämdes där bak och jag skrek ut min ångest! Det togs prover och trycktes in sprutor med antibiotika i mina stackars analsäckar och så avslutades det med att smörja in mig med hemorojdsalva. Kan det bli mer förnedrande?

Jo, det kunde det! Jag har ju sett bilder på parabol-hundar, men så lätt skulle minsann inte jag komma undan, inte fick jag någon vit neutral plasttratt inte. Jag sitter här med en stolsdyna, klämkäckt mönstrad i olika blå kulörer, runt halsen som en 7-åring på sin 1a skolavslutning, utklädd till blomma. Kan inte ens gå undan och gömma mig för omvärldens elaka hån och skratt - för jag kommer inte in någonstans!!!

Snälla - skjut mig!

Räcker det inte nu?

2010-02-06T20:09:00.005+01:00

Inte f*n är de kloka, de som vi bor med!

Idag klädde de på sig, stoppade något märkligt i ryggsäcken, klädde på oss selarna, tog med sig stavarna och så gav vi oss ut. Vi trodde att nu blir det snöbus i massor, men inte då. En bit upp i elljusspåret så stannade de, tog fram det som var i ryggsäcken och började sätta det på fötterna. Det var snöskor fick vi reda på, för nu skulle det travas rakt ut i skogen. De små liven måste trots allt få en eloge över sitt mod och sin oförskräckta inställning när de styrde kosan rakt ut bland snömassorna.

Snön var så djup att syrran skulle ha försvunnit om hon inte hade haft en svans och två öron att vifta med. H&M turades om att gå först, de gick ut med någon naiv villfarelse om hur de skulle flyta fram över snömassorna som två små isprinsessor, men de blev snabbt nedtagna på jorden, eller rättare sagt nedsjunkna i snön.

Jag är så glad att ingen annan såg oss. Vi gick där med två hysteriskt skrattande tvåbeningar med snö upp till låren, med stavar viftandes i händerna (alternativt djupt nedkörda i snön), som försökte lyfta sina fötter (med jätteskor) en meter upp luften för att kunna ta ett kliv framåt, samtidigt som skogens granar unisont bestämt sig för att släppa tonvis med snö i nackarna på dem.

Troligen kommer det gå att läsa i ST imorgon om hur de spårat en Yetifamilj i Sundsvallskogarna och jag och syrran får väl som vanligt ta på oss solglasögonen och försöka maskera oss så gott det går.

Högmod går före (snö)fall!

2010-01-29T19:52:00.002+01:00

Den här gången tänkte vi berätta lite om vår (o)kloka matte. Och hur hon en del gånger tar lite okloka beslut, så här i efteråt med facit i hand.

Hon var ju så kaxig häromdagen och sa att gå ut med Nemi i nysnö var värre än ev klass 2-varningar från SMHI. Det säger hon inte längre... Hon skulle alltså, trots alla varningar, åka till ett litet samhälle utanför Övik och ha ett möte för att sedan åka hem på kvällen/natten.

Sagt och gjort, hon packade bilen med lite extra saker för säkerhets skull (täckbyxor, varma kängor, reflexväst, varmt vatten, pannlampa osv), startade och körde iväg. På väg till Övik snöade det rätt mycket och blåste, men så farligt tyckte hon inte att det var.

Mötet drog ut lite på tiden. Kl 23 tyckte M och hennes kollega att nu får det vara nog, nu ville de åka hem. De körde och körde och inte gick det fort, ca 50 km/h istället för 90... Noll sikt pga av snörök, kastvindar, de få möten de hade var inte kul, då var det bara att stanna till. Väl framme i Övik tänkte de fylla på med nödproviant och de svängde in på Statoil.

Där inne möttes de av andra resenärer som glatt berättade att E4n var avstängd både söderut mot Sundsvall och norrut mot Umeå (mattes plan B var nämnligen att åka med kollegan och låna hennes soffa om E4n var för j-lig). Bara stå kvar på Statoil och försöka ragga hotellrum. Kl 01 fick de napp, kastade sig in i bilarna och började färden mot den varma sängen.

Haha, de kom inte längre än backen upp från Statoil - för framför M stannade en ***** **** och släppte av en passagerare i backkrönet. Detta innebar att M stod i värsta lutningen i en brant backe, full med lös snö, när hon skulle försöka börja ta fart och åka igen. Till slut hade bilkön bakåt dirigerats ännu mer bakåt så M kunde rulla ner och komma på hyfsat plan mark och köra upp igen och mot hotellet. På hotellet ställde sig alla lite huller om buller i snön och de gick in och sov.

Dagen efter gick de ut igen, konstaterade att bilarna stod perfekt, inte alls mycket snö hade blåst in över dem. Det skulle bli plättlätt att ta sig hem. Kollegan startade sin bil och for iväg, M startade sin bil och for inte iväg. Bilen stod still, hjulen bara spann, dvs de som kunde röra sig, handbromsen hade visst fryst fast i bakhjulen. Tack och lov var snälla farbrorn med plogtraktorn på plats och lovade hjälpa till. M skulle nu bara plocka fram öglan man fäster bogserlinan i...

Är det någon av er som äger en Ford, så vet ni nu precis vad det innebär. Man måste tömma bagaget, lyfta mattan, skruva loss reservdäcket och ta ut det för under ligger öglan. Detta kan vara nog så drygt i vanliga fall, men är man dessutom en ansvarstagande hundägare som har en bur väl fastsatt och väl förankrad med spännband och det dessutom är trångt att komma åt och det är ca -10 grader och fingrarna börjar stelna till där man står i snö upp till knäna så blir det till slut övermäktigt. M väste fram, mellan hårt sammanbitna tandrader, "har du en kniv, så jag bara kan skära loss skiten?" Visst hade snälle farbrorn en kniv och numera åker vi lite mindre trafiksäkert.

Lossdragen och med alla fyra hjulen rörliga så gav hon sig iväg hemåt. Resten av hemvägen gick nästan som en dans, bara lite idioter som prompt skulle köra om, även om det innebar att resten av trafiken blev helt blinda av snörök. Eller lite andra större idioter som tydligen hade missat radiosändningarna om alla stopp på E4n, och antagligen trodde att de kilometerlånga köerna bara bestod av andra bilförare som kollektivt hade bestämt sig för att ta en fikapaus just där och just då, inte alls pga av att en eller två långtradare hade kört fast, och därför försökte de köra om hela kön i hundranittio...

Hädanefter kommer M aldrig mer att ignorera klass 2-varningar och gladeligen skutta ut i snön med Nemi i andra ändan av kopplet och bara njuta.

Inget nytt under snön

2010-01-27T00:28:00.004+01:00

Här händer inget nytt, M springer (med mig) och åker skidor med oss (läs Kabbyidioten). Hur Kabby törs lita på M övergår mitt förstånd! Senast idag så höll hon på att svimma i skidspåret och det upptäcker hon när hon bara har nedförsbackarna kvar... Herregud, människan borde spärras in och det snarast!!! Även om jag brukar smågnabbas med brorsan så tycker jag faktiskt om honom och vill ha kvar honom i livet och inte tror jag att han skulle vara så snygg med en stav piercad genom örat heller.

M övar NEJ!!! på oss, någon mindre klok, eller oklok som vi i Norrland säger, har visst lagt ut förgiftad rådjursmat i vår stad och en stackars liten schäfer finns inte längre i livet. Idioter brukar det finnas gott om, men så här dum trodde vi inte att någon var!

Annars har M gett sig tusan på att jag ska lära mig apportera. Med tanke på hur det gick sist, dvs att hon lärde mig att backa rakt och snyggt så fort hon tog fram apportbocken *fniss*, så provar hon ett helt nytt sätt. Jag får själv jaga efter träbocken, eftersom hon hela tiden drar den ifrån mig. Än så länge sköter jag mig bra och hostar in Frolic och hamburgare i mängder. Lite extra fettlager kan vara bra att ha, nu när jag släpper all underull i vintern.

Imorgon ska det visst komma massvis med ny och rolig snö, då ska jag driva husse till vansinne med att leka pulka och öva frivolter. M rymmer fältet och ska visst ut på vägarna i det förväntade snökaoset, hellre det än att gå ut med mig i nysnön, påstår hon. Hon hävdar att det kommer vara mindre riskabelt och mycket lugnare på E4n längs Norrlandskusten imorgon, än att gå ut med mig - vi får väl se. Hör ni inget ifrån henne på ett par dagar så kan ni väl ge er ut och leta i en enslig snödriva mellan Björna/Övik och Sundsvall, hon är ca 1,60 kort, blond och kommer antagligen att vara rätt ful i munnen när ni hittar henne, trots sitt väna utseende.

Då var det dags igen!

2010-01-17T22:54:00.002+01:00

Nu har skidsäsongen startat i Sundsvall och det är dags att börja jobba med mattens träning igen. Syrran fick ta uppvärmningen när M bara gick i spåret med stavarna, mer vågar inte syrran ta, hon litar inte riktigt på Ms teknik än. Efter den kom de hem och nu var det min tur att ta över den riktiga träningen.

Ut i spåret igen, sela på M expanderbälte, skidor och stavar och så bar det av. Testade hennes balans lite, fick upp en smaskig Bambivittring och fick fart på M även i uppförsbacken. Lite fusk var det nog eftersom hon inte behövde jobba själv förutom med just balansen, bara hänga på, men jag tänkte att hon behövde lite uppmuntran så här i början.

Man ska ge tydliga signaler när man tränar folk har jag lärt mig. Brister mattens teknik och det går för sakta börjar jag genast nosa ut i skogen och leta lämpliga kisställen, då brukar M fatta galoppen rätt snabbt, tänka på sin teknik och sätta lite fart. Då farten kommer upp visar jag tydligt att jag är nöjd med henne och börjar vifta på min snygga svans lite glatt uppmuntrande.

Tyvärr hade M glömt midjebältet idag, det riktiga med "panik-utlösare" och hade bara hakat det vanliga expanderbältet runt magen, så hon var lite feg i nedförsbackarna, bromsade och körde så försiktigt. Nästa gång ska vi minsann susa i hudranittio knyck, det finns inget roligare än att susa nedför! Det är enda gången i koppel som jag kan få sträcka ut mitt snygga språng ordentligt och ligga som ett streck i luften.

Däremot är jag klart nöjd med Ms insats så här första gången i år, även om jag vet att hon tjuvtränat lite själv utan mig. Nu hoppas vi snön ligger kvar länge och att temperaturen håller sig lagom (lagom enligt matten, allt kallt är bara bra enligt mig) så vi får träna många gånger.

Fredagsmys

2010-01-10T12:01:00.000+01:00

Ibland så händer det! De tvåbenta satt och åt köttsoppa och när det var klara så satte de plötsligt ner tallrikarna till oss att göra tabberas (här förutsätter vi att ni kan er Emil i Lönneberga). Det händer aldrig annars! Och sedan, till efterrätt fick vi köttsoppa rakt ner i våra skålar, inte bara slicka rent efter andra, utan en alldeles egen portion. Jag fick plötsligt minnesbilder av himmelriket jag upplevde när jag bodde på pensionat Mormor där jag var en helg och fick köttsoppa varenda dag.

Lite oroliga blir vi i alla fall. Undrar om de slagit huvudet i smyg, det här är inte likt dem. Undrar om vi ska ringa till elaka tanten så hon kan kolla upp dem, plötsliga beteendeförändringar i deras ålder kan innebära att de är sjuka eller har ont, det har man ju läst på div hundforum. Men tills vi får bekräftat att de har allvarliga hjärnskador så njuter vi för fullt och är det så att skadorna är permanenta så kommer vi njuta länge.

Förstår hur björnarna tänker

2010-01-07T19:12:00.002+01:00

Ja, gått i ide borde man ha gjort! Syrran är lite rädd för M har berättat hemska sagor om Mumintrollen och Morran och döda ekorrar, det gjorde hon när syrran envisades med att hitta döda, djupfrysta fåglar i snön som hon ville bära runt på.

Matten är inte alls inspirerad att ta några långa sköna skogspromenader med oss, hon bara gnäller om att vi borde kissa och bajsa så fort som möjligt så hon kan vända in igen. I morse var hon riktigt söt med tjockmössa, tjockvantar, tjockjacka, tjocktäckbyxor och två halsdukar (en runt halsen och en runt ansiktet), hon var som en Michelingubbe som vankade runt i elljusspåret. Själv fällde jag av all min underull lagom till kylan kom, man är väl en finsk karlakarl!

Snö har vi äntligen gott om och skidspåren är uppkörda till ingen nytta, först snöade de igen på en kvart och nu har permafrosten tagit dem i besittning. Bara de riktiga galningarna var ute och åkte med ansiktsmasker häromdagen, fast nu är nog t o m de hemma och inne i värmen.

Fast lite gott för kylan med sig. Matten frostade av frysen och hittade en massa soppkött, så det har kokats köttsoppa i mängder och vi fick smaka, vi fick allt som blev bortrensat. Att hon sedan ställde ut resten av soppan på balkongen för att svalna och sedan hittade den igen imorse, kan vi snällt låta bli att nämna. Tror förresten att den nya istiden kan räknas som en hyfsad konservering.

Gott nytt år kära vänner!

2009-12-31T22:00:00.002+01:00

Vi önskar er alla ett riktigt gott nytt år med massor av snö, bus, god mat och lek!

Vi hoppas ni slipper alla dumma urinvägsinfektioner (även om det var kul att se M jaga lillsyrran med en kissskål i högsta hugg i djupa pudersnön...), alla dumma tilltäppta analsäckar och ser så lite raketer som möjligt!

Sedan sist vi skrev så har lillsyrran ätit penicillin (det var UVI) och blivit frisk igen. Hon har även knockat små barn så att blodvite uppstod och lillflickan fick ett litet jack i tandköttet och sedan har hon försökt freda sig mot kusinen från landet Aldur, som så sällan träffar tjejer och därför mest liknar moppekillarna med sina ööööhh och en stor rinnande snusprilla under läppen.

Vi har ätit julmat, tiggt ännu mera julmat (lillmattens farfar fostrade vi bra!), åkt pulka (eller rättare sagt M har åkt pulka med glädje och sedan tvingat lillmatten att åka med våld och hetsat H att testa medan vi skällde) busat och letat morötter i snön. Vi har bott med diverse konstiga saker, läs möss och kaniner, och syrran vaktade de små så fint hela tiden och lekte munskänk med kaninpelletsen och ingen var speciellt förvånad.

M har mest druckit glögg och lagt pussel den sista tiden och det kan förklara varför det varit något sporadiskt med bloggandet.

Själv har jag börjat hoppa upp i soffan frivilligt och ligger numera och gosar frivilligt till de tvåbentas förtjusning.

Nu ska vi bara invänta tolvslaget för då vankas det visst gristrynen och då blir det slutet gott, allting gott som det brukar sägas.

Ha nu ett underbart 2010, kära vänner - för det tänker vi ha!

SNÖ!!!!

2009-12-04T18:49:00.000+01:00

Äntligen är den här, eller förhoppningsvis är den här för att stanna kanske jag ska skriva..., men vad hjälper det när jag bara får sitta inne och titta ut. Ingen vill nämligen gå ut och gå med mig när det är nysnö ute, de säger att jag är helt omöjlig, tossig, inte klok eller pain in the ass. Jag fattar ingenting, här har vi ju gått och längtat efter snön i en evighet och så när den kommer så får man inte leka i den? Vi ska visst bara gå fint och titta på den skojiga snön, hur kul är det? Då kunde den lika gärna vara kvar på nordpolen hela tiden. Jag vill ju ploga, mula mig själv och brorsan, åka kana och göra snögubbar. Inte tänker jag gå fint i något j*kla koppel när hela världen är vit och fluffig! Och jag kommer att vinna, förr eller senare måste de gå ut och kissa mig ;)

Konsten att knipa

2009-12-04T00:25:00.010+01:00

Idag har jag varit hos veterinären hela långa dagen, det var ingen elak tant, det var en snäll ung kille, så jag gjorde allt för att få stanna lite längre...

Det började igår när jag tyckte att brorsan fått alldeles för mycket uppmärksamhet här hemma. Han har t o m börjat lägga sig snabbt på kommando, matte har visst nån ny husgud, Husmusen eller Sorken eller vad det nu är, vem bryr sig, det här ska ju handla om mig!

Jag pep till, snodde runt och körde lite extra underlivshygien, efter detta tyckte jag att jag skulle sträcka ut ryggen lite extra så jag bugade. Sedan körde jag samma sak igen och igen och igen... H&M började titta lite oroligt på mig och varandra, precis som jag visste att de skulle göra - och vips, så var brorsan bortglömd. De tyckte synd om mig, men visade det lite konstigt, kan jag tycka, genom att trycka upp en pinne i rumpan - hallå, det var inte där något skulle in, det var i fronten jag hade tänkt mig bli lite extra ompysslad, kanske med en köttbulle eller två.

Sedan sov de i skift medan den andra låg vaken och glodde på mig. Efter ett par timmar ledsnade jag och kröp ihop i sängen och somnade. Vaknade imorse av att M satt och googlade på allehanda sjukdomar och symptom och blev vitare och vitare i ansiktet. Hon t o m ringde min kennelmamma i en rent okristlig tid och berättade att hon skulle åka in akut med mig.

Kl 9.30 packades både jag och lillmatten in i bilen, lillmatten släpptes av på skolan och jag fick åka längre. Gud så skönt att inte behöva trängas i bilen med brorsan, utan att ha helt egen kupé.

Vi kom fram och traskade in, blev genst insläppta i ett eget rum. Där satt vi och väntade och väntade, M skämde givetvis ut sig och nickade till lite där hon satt. Hon vaknade med ett ryck då den söte veterinären klev in och försökte byta samtalsämne genom att börja prata om mig. Han klämde och kände och klämde igen. Kollade mig på de mest onämnbara ställen medan M, förrädaren, höll fast mig. Trots detta så blev jag nog lite kär, för när han var klar så kunde jag inte låta bli att ge honom en liten diskret puss på näsan.

Eftersom han inte kunde hitta något så bar det iväg till nästa rum där min livmoder skulle röntgas. I rummet bredvid låg det en tjej som hade sin livmoder full med valpar som inte ville komma ut. Då blev jag lite skakis, tänk om jag också hade en massa otäcka valpar i min mage. M sa att nu var jag dum, man måste mer än pussas för att få valpar, men vad vet jag för jag har bara pussats, men sedan så hon ville inte förklara vad hon menade för mig. Hon var för trött, sa hon. Sedan fick gå in och vänta på rummet igen och den här gången somnade M ordentligt. Gud så piiiinsamt! Veterinären skrattade gott när han klev in igen och väckte M ur sin skönhetssömn för andra gången idag. Det var i alla fall inget fel på min livmoder och tack och lov inga äckliga ockupant-valpar i den heller.

Nu skulle det ut bara och kissas. M utrustades med ett pappfat och instruktioner och så gick vi ut. Vi gick och gick och gick, M frös och frös och frös, efter ett tag började hon gnälla om att hon minsann behövde kissa. Sluta gnäll och gör det då, tänkte jag, du har ju t o m ett pappfat med dig. Men det dög visst inte, det skulle prompt vara mitt kiss, men jag hade ingen lust att visa upp mitt kiss för någon söt veterinär och tror någon av er att han skulle märkt någon skillnad? Det tror då inte jag, för jag vet minsann att det är gult och vått även hos människor.

När personalen började gå ut och komma tillbaka från sina lunchturer så började de tycka synd om M där hon vankade fram och tillbaka (eller "gate upp och gate ner" som Östgötarna säger), medan jag lekte kälke och snömonster för fullt, och sa åt henne att ge upp. Till slut kapitulerade M och vi gick in igen. Då skrattade personalen och berättade att en mycket orolig husse hade ringt och efterlyst oss, M beordrades att genast ringa hem. Sedan skulle vi skickas hem, med pappfatet, veterinären ville bara visa oss bilden på min mage först. Väl därinnne i det mörka rummet fick jag ont igen och sötingen fick se hur jag kråmade och bugade och beordrade blodprov istället för hemgång.

In i rummet igen, den här gången hann inte M somna, utan sköterskan kom på en gång (de hade väl lärt sig *fniss*). Det var bara kavla upp pälsen på armen och ge lite blod. Sedan skulle vi få vänta i en kvart på det första svaret, M tyckte vi skulle använda tiden till att gå ut och försöka kissa... Det tyckte inte jag. 20 minuter senare, med blåfrusna fingrar och stela ben kröp M in igen. Inget kiss! Vi satt och väntade, inget fel på mitt blod inte, men för säkerhets skull så fick jag en spruta i nacken av sötingen.

M meddelade H att nu skulle han sätta på kaffe. Vi skulle bara betala och så skulle M komma tilbaka med ett urinprov när jag väl ville släppa till och veterinären skulle ringa när det andra blodprovssvaret kom. Vi väntade och väntade på att ett fax skulle komma från försäkringsbolaget, inget papper kom, vi väntade lite till. Det andra svaret på blodprovet hann komma, t o m valparna som inte ville komma ut hann komma, men inget fax. Då började de kolla och upptäckte att det visst hade fastnat något papper...

Äntligen for vi hem! Kl var över 4, vi hade varit borta i över 6 timmar. M gick med pappfatet i högsta hugg på väg till och från bilen och lagom till att vi var alldeles utanför porten hemma så tyckte jag att nu var det nog ok att kissa lite... M jublade, stoppade in pappfatet och kastade sig i bilen och for tillbaka till sötingen, jag orkade inte flirta mer för idag så jag gick in med H.

På kvällen pratade M med veterinären, varför fick hon telefonnumret och inte jag? Det var ju jag som hade pussats tidigare med sötingen, inte hon. Nu fick M ett svar i alla fall, det var bakterier i urinen och nu var de tydligen skickade på odling. Vem vill odla basilusker som gör att man får ont i magen? De är inte kloka de där människorna!

Visst var det kul med en tjejdag med bara mig och M, men jag hade nog velat ha lite mer shopping och lite mer fika för att vara helt nöjd. M muttar bara om att hädanefter gäller en ny dresscode vid veterinärbesök - yllemössa och långkalsong.

För vi har tagit studenten!

2009-11-15T15:19:00.008+01:00

Yes, I did it! Mot all förmodan och Ms dubier så har jag nu tagit studenten och snart väntar högre studier. Undrar vilken nation jag ska tillhöra och hur nollningen kommer att gå till? Kommer jag behöva jobba extra eller räcker studiemedlet? Jag vet att M bl a brukade servera på gåsmiddagar, men är det verkligen värdigt en hund, av den stolta rasen Finsk lapphund, att servera en massa gäss middag? Och det mest tveksamma, måste jag flytta hemifrån - nu när jag äntligen har fått fason på M?

Det var 12 moment på examen:
1. Kvarsittande med störning 1-2 minuter - MVG
2. Möte med hundar på naturstig - MVG (det var så nära att vi nästan snuddade vid varandra, men jag sa inget, bara tittade på mattisen)
3. Sitta tyst i bil med störning ca 5 m utanför - MVG
4. Gå fint vid sidan eller bakom - MVG
5. Hantering/Visitaion - MVG
6. Inkallning utan störning - MVG
7. Inkallning med störning - VG (vad tror ni, först en okänd hund och sedan en hel skål med smaskig korv! Surmatten tvingade mig att släppa korven, som jag hade hunnit ta upp i munnen, så jag hann bara slicka lite på den :(
8. Stoppkommando - VG (här behöver M träna!)
9. Passivitetskontroll - MVG
10. Nosaktivering - MVG
11. Valfritt moment - MVG (M fegade ur och valde vinka, inte åttan som vi fortfarande tränar på)
12. Ligg - MVG

MVG - hunden utför momenten utan hjälp ifrån föraren
VG - hunden utför momenten med viss hjälp av föraren
IG - hunden utför ej momenten trots upprepad hjälp från föraren

M är så sjukt stolt över mig idag! Och jag är rätt stolt över henne också, eller snarare, jag har haft visst överseende med hennes beteende... Oavsett om det är tävling eller inte, bara hon ser någon som står med ett papper och sätter betyg på vad hon gör så blir hon så konstig, så det blir hennes hemläxa till nästa gång. Nu har vi ingen mer inplanerad kurs, men våra instruktörer kommer att kalla till ett uppföljningsmöte, "à la Lyxfällan" som någon av de andra mattarna skrattande kallade det för, för att se hur det går för oss. Däremot ska jag nog se till att vi kommer att börja åka till klubben på tisdagar när M inte är ute och far i jobbet.

M hälsar och säger att hon är så glad för de instruktörer som hållit kursen, Lena S och Lena B på Njurunda BHK. De har varit guld värda - allt från att ge många olika konkreta tips och råd på ett och samma problem, de har tagit sig tid med alla, aldrig gett upp och även på att uppmuntra de tvåbenta och belöna dessa (även om de inte fick köttbullar eller leka med bollen, utan bara verbalt beröm). M vill gå fler kurser för dem! Frågan är bara om det blir syrran eller jag, hon skulle nog behöva det bättre, men M vill samtidigt hålla i det vi lärt oss, fast det kan vi nog upprätthålla i vardagen så länge. Det dröjer ändå ett tag innan de håller nästa kurs igen så då har hon nog bestämt sig.

Stoppkommando - finns det IRL?

2009-11-09T22:05:00.005+01:00

Nu har jag varit och glänst på BHK i flera veckor. M har varit lyrisk, både över mig och över att hon äntligen hittat en bra BHK i Sundsvall (Njurunda). Vi hade varit där ikväll igen och jag hade slipats inför söndagens uppkörning på "Allmänlydnadspasset". När vi kom hem så ringde M till H och bad honom ta med sig syrran ner så vi kunde ta en kvällspromenad.

H och syrran kom och vi började gå. Fick ett hundmöte direkt som jag bara gav skall på, inte bandskällde som jag brukar, och sedan så följde jag snällt med M, tittade på henne och inväntade min godis. M var nästan hög på stolthet. Vi gick vidare, kom till det vanliga "träningsstället" mellan några hus i området. M och jag övade lite på "åttan", ett trix som jag ska visa upp på söndag, jag ska gå i en åtta mellan Ms ben.

Det gick jättebra, jag satt, jag gick mellan Ms ben, jag satte mig igen. Så där höll vi på ett par gånger, ackompanjerade av lite glädjeskall från mig och några "varför får Kabby hålla på med M som har mycket godare godis, medan jag sitter här och väntar med tråk-husse"-skall från syrran. Jag hade kommit så långt att jag inte behövde godis för att följa Ms händer och M började t o m att säga "åttan" medan vi höll på, då... gav syrran till ett larm-skall, såg en tjej/ung kvinna som kom gående på gångvägen. Jag glömde allt vad åttor heter eller hur man ska bete sig. jag sprang glatt skällandes mot henne och hälsade lite. M, som inte hade glömt vad vi höll på med, vrålade "STANNA!!!!!!!!!!!!!!!!" Jag struntade i henne (vi var ju inte på apell-plan och jag låtsas som om det bara är där som jag vet vad det betyder *fniss*), hälsade klart, kom tillbaka, efter att ha tagit en extra lov fram till H och syrran och hälsat lite där också. Jag fick skäll. M bad om ursäkt, frågade om det hade gått bra och det var lugnt enligt kvinnan.

Sedan fick M skäll, inte av tjejen som jag hälsat på, henne charmade jag ju brallan av, utan av sur-killen som kom ut ur en annan port. "Det var ju ett bostadsområde, där borde man inte ha hundar lösa, det kunde ju komma barn, folk bor faktiskt här" M stod snällt och tog emot skället, hon insåg att ens fundera på bortförklaring skulle falla under benämningen "en dåres försvarstal", medan jag själv undrade över vilka barn som inte låg inne och sov vid kl 22. M var inte glad som en lärka på vägen hem. M har nu bestämt att stopp-kommando, som givetvis ingår i uppkörningen, är allt vi kommer att syssla med fram till söndag, möjligtvis uppblandat med någon liten harmlös åtta.

Skrytdags!

2009-11-05T00:20:00.006+01:00

Allt detta har M lärt mig plocka upp, efter bra tips från Kiwis matte! Snart, när jag växt upp lite mer, ska jag bli lika smart som hon, inte matten alltså, utan Kiwi förstås.

Sist M skulle lära mig att apportera slutade det med att hon klickade fram ett klockrent backande, så fort jag såg apportbocken så backade jag rakt bakåt. M slet sitt hår, kastade sig ner, dunkade nävarna i golvet och undrade vad hon gjorde för fel. Det var jätteskoj, tyckte både brorsan och jag.

Nu beslutade hon sig för att börja om helt och hållet, ingen apportbock i sikte ens. Hon började med att kasta ut en vante och sedan satt hon sig och väntade, beväpnad med egetbakat levergodis och kvarblivna hamburgare i händerna. Efter att ha kastat mig platt på golvet ett par gånger utan att något hände så började jag fundera lite, vad kan hon vilja? Tittade till lite på vanten (som jag själv har hittat och burit hem från en kvällspromenad) och vips kom det en levergodis fram. Nu var jag inte dum, snabbt fram och nosade på den, en godis till, tog ett försiktigt tag med tänderna i tummen, BINGO! Nu haglade det godis.

Så fortsatte vi och efter ett tag så lyfte jag inte bara upp den och sträckte mig mot matten, utan numera kan jag gå och hämta den och ge den till i matten i hennes hand. Vi fortsatte med kampleksaken, plånboken (den var lite trixig, men bara lite), armbandet (den var svår, jag ville först bara stoppa nosen i den lilla ringen som den bildar), alienleksaken (plättlätt), gula lite tunga gummisaken (lite halvsvår), sovsäcksfodralet (den var klurig), pappernäsdukarna (nu gick det galant) och till sist "nyckelsnöret" (inte helt lätt innan jag kom på hur man gjorde).

Man skulle kunna tro att jag kunde få vila nu, men inte då. M kastar bara sakerna längre och längre bort och numera får jag inget godis om jag vilar halvvägs, släpper ner dem och tar omtag (petmoster!). Jag hör M viska till H att det snart är dags för apportbocken, men att hon tvingar sig att vänta ett tag till, "skynda långsamt och gör rätt för en gång skull!" upprepar hon som ett nytt mantra. Helt ok med mig, så länge som jag får bra betalt så kör vi på ett tag till.

Tänk att vår M äntligen skulle lära sig hur man gör, jag tror nog att det inte bara är Kabby som går i skola på kvällarna...

Könsdiskriminering

2009-11-03T22:08:00.014+01:00

Kabby får göra allt roligt nuförtiden, själv sitter jag bara hemma och äter chokladpraliner (I wish!) och dör av tristess. Enda gången den grå, vardagliga tristessen bryts är när M slänger en plånbok, vante eller något annat konstigt och halväckligt på golvet och jag hämtar den, ger till M och hon kastar ut den igen. Är det ett värdigt liv det? Nej, jag är som Askungen här hemma, städa, plocka upp och så kastar hon ut skräpet igen. *suck*

Brorsan däremot, han får minsann en ordentlig utbildning och en massa beröm och godis för varje prov han klarar. Han går visst någon löjligt enkel kurs, det måste det vara, för M säger att han är som en stjärna och vi vet ju alla att det är jag som är den bildbara i den här familjen! Det är ju jag som kan gå med kontakt, köra snabba, raka lägganden och som verkligen vill träna, dvs så länge som jag får betalt förstås!

Nu har M kommit hem från skolan i flera gånger på raken och varit fullkomligt lyrisk, öst beröm över "sin duktiga gullegris". Han går med slakt koppel förbi andra hundar på nära håll, kommer på inkallning, trots att instruktörerna ligger mitt i vägen och leker med bollar (det skulle jag vilja se, dessa människor verkar ju vara, om möjligt, ännu knäppare än M) och sitter snällt kvar där han är satt trots att andra hundar går runt och sedan går han runt de andra hundarna vid Ms knä, leker med andra mattar och bryter när M säger åt honom att sluta och så tvärvänder han och kommer till sin älskade M när hon kallar osv - vilken fjäskapa!.

M har gått runt och myst, insett att hon och brorsan var ett sådant där ekipage som alla andra kursdeltagare hatar, de som ser ut att ha en så fin kontakt, en hund som vill samarbeta med sin matte - helt enkelt en glad, lycklig och lydig hund med en av högmod, omättligt, stolt matte som partner. När hon tidigare har gått på kurs så har hon själv velat skjuta dessa ekipage på fläcken och avundsjukt undrat om dessa varit handplockade av kursledarna, på rent djävulskap, för att visa de andra hur dåliga de var...

Fast sist fick M så hon teg. Kabby höll på att leka med en annan matte, slutade snällt att leka på kommando, sprang till M och var nu på väg tillbaka till lektanten när han fick syn på Bentley, den lilla stafffen. Nästan framme hos tanten så gjorde han en 90-graders sväng och sprang fram till Bentley, de nosade av varandra och mätte lite sturskhet medan deras respektive mattar vrålade NEJ!!!! KOM HÄR!!!, men nu var all lydighet som bortblåst. Kabby vände snabbt upp och beslutade sig för att om han inte får den han älskar (läs Smilla) så får han älska den han får (Bentley) och började rida på den lille gossen. Bentley uppskattade INTE detta och slagsmålet var ett faktum.

Staffens matte var först framme och fick tag i Kabby, som var överst, tog tag i pälsen och slängde iväg honom till M. M fångade upp honom och det slutade med att två hormonstinna gossar låg på backen under respektive matte. När de lugnat ner sig så släpps de upp igen och M tvingade sig själv att köra en ny inkallning trots det nyss inträffade, fast nu med Bentley för säkerhets skull på andra sidan plan. Den går bra och M lämnade plan med Kabby i koppel, huvudet högt och en något skamfilad och tillstukad gloria...

Som straff har Kabby idag varit iväg till veterinären och den elaka tanten körde upp ett finger i rumpan på honom och klämde igenom hans analsäckar. H&M har sedan i helgen misstänkt att han har fått problem med dessa. I söndags tog de ut oss på skogprommenad och så fort vi lämnat elljusspåret och kommit ur synhåll för ev förbipasserande, som kunde ringt Djurskyddet, så skulle det klämmas. M klämde och klämde, hulkade och hulkade medan tårarna rann på henne och det rann/sprutade sörja av en helt obeskrivbar odör ur rumpan på brorsan. Efteråt fick vi vänta in M som stod och kramade ett träd och försökte andas igen mellan kräkattackerna, Kabby studsade däremot runt och var som en kalv på grönbete.

När de inte tyckte att det blev bättre så ringde de veterinären som genast sa att de var så välkomna så och att hon gärna skulle klämma lite mer på honom... Väl framme så lät Kabby sig undersökas och vetten klämde och kände och kunde inte känna något konstigt alls. Analsäckarna var inte fulla och han ömmade inte. Hon skickade hem dem igen med endast en fet räkning, dels för själva undersökningen och dels för att de hade klämt så bra själva att hon riskrade att bli utan jobb, det tog hon minsann extra bra betalt för!

Som ni ser så händer allt Kabby och inget mig. Jag går som sagt bara här hemma och städar. Han fick t o m den vaccinationssputa som jag hade fått som plåster på såren när röntgenapparaten gick sönder "för att han behövde den bättre" - vadå, gör det inget om jag blir sjuk? Varför får han och inte jag, som är den som har ett läshuvud, gå i skolan? Varför måste jag städa och inte han? Kabby är minsann "duktig", medan jag är "söt" och som ingen tror ska klara av något. Har inte utveckligen gått fram mer än så här, är det en backlash som nu kommit? Ska jag bara vara söt och göra hushållsarbete tills det är dags för mig att producera valpar eller??? Jag trodde länge att mina H&M var lite mer moderna och upplysta än så, men har nu insett att så fort vi började bli lite stora så var det slutlekt och vi skulle in i respektive könsrollsfålla och jag tror inte att det var jag som drog vinstlotten!

Ingen rast - ingen ro

2009-10-24T20:25:00.005+02:00

Matten har nu tvingat mig till tangentbordet, hon säger att prinsarnas matte aldrig kommer att komma hit om jag inte skriver lite. Svar nej - vi är inte, jag upprepar INTE, kvar i björnskogen. Det har bara varit lite fullt upp halva sommaren och hela hösten.

Vi har dragit runt som vagabonder genom Sverige, matten har kört sönder bilen, lagat den samma och vi har sovit prinsarnas husvagn och i tält. Träffat på min brorsa och lite andra släktingar och en massa snygga tjejer. Efter semestern så kom vi tillbaks till vardagen, först hände ingenting och sedan allt!

Jag har börjat i skolan igen, M när någon dröm om att jag ska bli allmänbildad (eller om det var allmänlydig?). Helt ok enligt mig som numera lever på godsaker och leker hela dagarna. Fast Alma på kursen, som får vara med inne eftersom hennes matte inte har någon bil, har skvallrat om att min egen M har snackat skit om mig när jag sitter och vilar i bilen. Tydligen är det mest Almas och min M som anser att deras hundar inte är helt okomplicerade. Så bara för att reta dem så gick både jag och Alma runt som små ljus i slaka koppel när de skulle öva på hundmöten...

Sedan har vi varit på spårhelg, det var kul!!! Vi delade stuga med Kiwi och hennes matte. Kiwi är schysst, vi har mött henne och henns syrra förut och Kiwi är en stjärna på att spåra. Hon ser ut som vi, men har lite för kort päls, M säger att det är inget fel på henne, hon ska se ut så för hon är en lapsk vallhund. Ok - hon är schysst i alla fall. Annars var det bara andra finnar som var var med, inte en svenne så långt ögat kunde se, det var Sixten, Ucello, Ronja, Kiwi, syrran och så jag. Vi körde allt från spår, uppletande och leta Bambi. Jag var givetvis duktig på allt, men syrran letade mest godis i backen eller hussen, men glimrade till när det var dags att leta rätt på Bambisarna.

Instruktören (så heter visst lärarna) i viltspår hade nog aldrig haft en så gapig klass förut, men hon var efteråt imponerad över vår medfödda talang. Sedan sa hon något om halvslag och min "hethet", men det ignorerade vi när vi kom hem. Kiwis matte skickade ut Mira med en klöv i munne och lämnade den till oss - här blev matten så imponerad att vi nog måste gå kurser till vi är klara högskoleprovet.

Så redan helgen efter var vi ute i skogen. Först så sprang matten runt som en idiot på ett kalhygge och lekte med en leksak, jag tänker bespara er hur många gånger hon höll på att stupa på diverse rötter eller i gropar... Sedan släppte hon den och tyckte att vi skulle leta rätt på den, jag tyckte det var så j--la pinsamt att se hur M betedde sig i skogen och funderade på att ringa 112 och be om direkttransport till de madrasserade cellerna, men insåg att ingen ambulans kunde köra på kalhyggen, så jag sprang ut och hämtade i sakerna igen, M jublade och sprang ut igen... Herregud - som tur var så var vi så långt borta så ingen såg oss. Efter det så fick syrran leta rätt på en Bambifot, det var inte rättvist.

Fast dagen efter så var det min tur. Medan M låg hemma i soffan och vilade sitt huvud efter att ha dansat (får man ont i huvudet av det?) så gick jag och H ut i skogen. Tydligen hade inte M fattat att hon var kvinna och borde klara av två saker samtidigt så hon hade missat att snitsla i spåret, och H i sin tur kunde visst inte följa instruktioner så han letade startsnitseln (som faktiskt fanns) i fel del av skogen - tur att jag fanns där och kunde reda upp alltihop. Nu gick jag noga och långsamt och H&M var mycket stolta över mig, Bambis fot är numera min!

Det bästa med min frånvaro från bloggen är att M har lärt sig göra godis, riktigt gott godis av lever och fiskbullar!

Mors lilla Olle

2009-08-15T16:24:00.007+02:00

På Vildmarkdagarna i Hassela kunde man göra ett björntest på sin hund med hjälp av radiostyrd björn. Här ser ni Kabby och matten in action. Matten verkade ha klara orienteringsproblem, så det var nog tur att det var ett inhägnat område så de inte kom vilse... och Hussen försökte filma så gott det gick, notera speciellt de fina löven som ibland ersätter hunden. I o m att Kabby kom tillbaka till föraren så fick han ett KEP, dvs han gjorde ett allvarligt fel och det sista en björnhund ska göra är att dra med björnen till matte...
Däremot var han den enda hunden som inte var grå/jämthund och matten var den enda som inte var en husse... De var också det enda icke-jagande ekipaget. Han var dock orädd och en del jakthundar vände tillbaka till husse direkt, så vi har inget att skämmas för. Som avslutning firade vi med lite korv!

SPA på Norrlandsvis

2009-07-30T11:48:00.016+02:00

Här kommer min rapport om vad de gör med mig egentligen! (Vad har BRIS för telefonnummer?)

Först släpar de upp oss till något vattenfall på spångar, medan hela Holland, halva Tyskland och några andra, läs PRO-kärringar, skulle vara där och trängas. Tror ni att de tog minsta lilla hänsyn till att vi var där? Nejdå, först tillbaks till parkeringen vinner, om det innebär några nedtrampade små söta hundar på vägen - so what?. Till slut ledsnade hussen och bar mig. Kabby gick med matten som faktiskt funderade på att fälla några extra tävlingsinriktade pensionärer, alternativt släppa ner lite Frolic i fickorna på tanterna och sedan kommendera lite "leta godis" med ett djävulusiskt sött leende och några "hoppsan" på lut, om vi skulle råka orsaka några lårbensbrott. Säga vad man vill om vår matte, men hon är både lite händig och hämdlysten ibland, speciellt eftersom godissök hos oss brukar innebära att Kabby letar upp godiset och jag springer efter och tar det av honom, gärna med våld...

Då kommer vi till det sk SPAandet då. De säger att detta var en "ren" olyckshändelse, men jag tror nog att var kallt uträknat från början till slut. Ett sista desperat försök att få min underull att växa ut av ren chock innan utställningen. Bara så ni vet så fungerade det inte, så ni behöver inte pröva detta hemma!

Ut och fiska skulle vi, sa de, i den livsfarliga skogen med alla björnar runt knuten. Det var rätt ok från början innan matten hittade hjortron... Då var det slut på det lugna och meditativa fiskandet och jakten började. Matten hoppade, med ett maniskt inslag i blicken, runt på myren och plockade små gula bär i våra bajspåsar. Jag och brorsan skuttade mest runt och åt mygg. Matten var lite nojjig över ev björnmöten och kallade in oss lite titt som tätt. För att lugna ner henne lite så gjorde vi som hon sa, nästan hela tiden. Mitt i allt så hörde hon hundskall och kallade in oss utan att titta var vare sig hon eller vi var, hon stod på en sida av ett gungfly och vi på andra sidan. Glad i hågen vände jag på en femöring och gjorde precis som hon sa, för jag är ju en mycket lydig hund. Full kareta rakt ut i skiten! Hann ta några extra snabba och stora steg innan jag såg hur matten stod och skrek VÄND OM!!!!! Jaha, hade hon inte kunnat kläckt ur sig det lite tidigare? Där stod jag, eller snarare där sjönk jag, ner i leran. Kom ingen dj--la vart, utom neråt. Hur jag än hoppade och försökte så sjönk jag bara. Jag måste erkänna att jag blev lite rädd. Matten såg lite rädd ut hon också, i alla fall så skrek hon som en kastratsångare vid det här laget. Till slut lyckades jag hoppa lite åt sidan och få "fast" mark under tassarna. Tröge Kabby som alltid är lite segare än jag, aldrig lika alert och snabb, han hade givetvis bara hunnit ut något steg så han kunde backa ur skiten direkt.

Mina fina tassar och pälsen ända upp till halsen fick en rejäl lerinpackning som fick sitta i tills nästa djävulskap i detta SPAande kom. Då skulle det badas i en iskall älv där vattnet kommer direkt från fjällh--vetet! Matten klev själv i med både strumpor och gummistövlarpå fötterna medan hon lurade/tvingade i både mig och Kabby helt oskyddade eftersom lerinpackningen tydligen hade verkat klart och skulle sköljas ur.

Har ni fortfarande inte ringt Djurskyddet - så gör det nu! Och du kennelmamman - vad tänkte du egentligen på när du skickade hit mig?

Fyrkantstrapport

2009-07-30T11:01:00.004+02:00

Utställning i Ransäter 25/7-09, Värmlands KK, Domare Britta Roos-Börjeson
Kabby Ökl 1 Ökkl 3
Utm storlek, vältypad. Bra huvud. Välplacerade öron. Bra ögon. Knappt vinklat skulderläge. Klent förbröst. Korrekt kors, svansfäste och lårbredd. Bra tassar. Lite mager idag. Hastrång i rörelse, bra steglängd.

Nemi Ökl 1 Ökkl 1
Fem. utm typ och storlek. Bra huvud, vackert uttryck, särskilt fina ögon och öron. utm hals och överlinje. Bra kors och svans. Utm tassar. Rör sig med bra flyt, ngt obalanserat fram. Ngt eftergivande i ryggen i rörelse.

Trevlig utställning, inte trångt, trevligt folk, inget gruff i hanhundsringen, bara kallvatten och ingen el på "campingen".

Vi skötte oss bra, det kan man inte säga om matten. Nu när vi äntligen fått ihop till lite rosifetter, tre röda och en gul, så köpte hon inte en enda. Hon "glömde" bort det, säger hon, när det började regna. Det enda hon tänkte på var att få ihop tältet, ego som vanligt! Men vi kanske ska vara glada för att hon inte strippade vid ringside som vi befarat. Tack och lov så behöll hon samma kläder på även om hennes röda tröja inte riktigt matchade mig, men huvudsaken var ju trots allt att jag var lika snygg som vanligt.

Höll på att glömma bort att berätta att vi är världsaberömda i hela Norge! En trevlig norsk kvinna kom fram till oss och frågade om vi var Kabby och Nemi från Norrland? Tror att hon ville ha autografer, men hon blev nog lite blyg av vår uppenbarelse för hon frågade aldrig...

Vill hem till stan och den trygga, hårda asfalt

2009-07-23T23:33:00.004+02:00

Hatar det här lantlivet, jag och lillmatte vill bara hem! Tror ni att någon lyssnar på oss, nehädå, givetvis inte. Vi ska visst vara borta ett tag till i obygden.Tror någon på att det skulle bo prinsar i obygden? Nej, de borde bo i ett slott eller herrgård om de verkligen är prinsar...
Internetet här ute laggar också surt, så ni kommer inte ens få reda på alla hemskheter som drabbat lilla mig, här ute bland bönderna, förrän vi är säkert tillbaka till i stan. Det kan ni gott ha, ska jag lida - ska ni också lida!
//Nemi, stadsbruden

PS. Kabbymesen trivs givetvis utmärkt här, bland de inavlade banjospelarna med sex tår, lika barn leka bäst...

Nu far vi till fjällen!

2009-07-15T14:51:00.008+02:00

Som M har fejat här hemma så trodde syrran att Kungen (eller mormor) skulle komma på besök, så hon började putsa pälsen så den glänste och blev alldeles stirrig så fort det plingade på dörren. Vi andra var mest i vägen och hade vi inte hållt oss undan hade vi farit in i dammsugaren för länge sedan. Jag gömde faktiskt undan syrran för M när hon dammsög som värst, för jag såg på Ms blick hur sugen hon var... Nu när allt är rent och fint, vad gör de då? Jo, de packar ryggsäckar, väskor mm och slutligen även in oss i bilf*n, de kunde väl varit hemma och njutit lite, men inte de inte, folk är bra konstiga. Inte nog med att lägenheten fick sig en omgång, det fick vi också så nu är vi öron- och snopprensade, kloklippta, genomborstade osv.

Fjällen brukar vara rätt ok, men jag förstår inte vad vi ska med nya flytvästar till. Vi provade ut dem och M höll på att dö av skratt när vi fick beröm över att vi var så väluppfostrade, jag förstår inte vad M menade när hon leende klämde fram ett "Kul att man kan lura någon". Det är bara hon som inte förstått att vi minsann alltid är små änglar, men bara när de förtjänar det - kanske dags för lite självrannsakan matte... Vi har varit till fjälls förr och som jag kom ihåg det så var det mest sten vi såg. Att jag har fått en ny klövja innebär visst att jag är officiellt stor, nu är det bara syrran och lillmatte som slipper släpa runt på saker.

Sedan ska vi visst träffa prinsarna - tjoho! Först blev vi så glada över det, men så började vi misstänka att det säkert fanns någon baktanke med det hela och givetvis fanns det det. Vi ska ställas ut igen *suck* och numera försöker M inte ens att dölja att det är blodigt allvar! Vet ni vad hon gjorde härom dagen? Jo hon slet fram mig från min skönhetssömn under soffan för att prova kläder på mig! Om hennes kläder skulle matcha mig? Herregud! *skakar på huvudet* Nu har det slagit runt på allvar och nu är det nog bara klädrullen kvar, sedan rymmer jag och ringer BRIS så de hämtar syrran också.

Skogens hjältar

2009-07-04T01:04:00.005+02:00

Vår skog bakom huset höll på att brinna upp häromdagen. Vi löste det genom att dra ut hussen på en kissprommis. Det brann och pyrde i backen och det var hett för tassarna och när inte ens Kabbys skvättande räckte så bad vi H att ringa efter brandkåren så de kunde komma dit med de stora vattenslangarna. Brandbilarna passade på att ta samma motionsrunda som vi brukar ta, H påstod att det var för att de för stora för att vända i elljusspåret, men vi tror att de ville träningstur precis som vi brukar göra med matten.
Imorgon ska vi visst både riva och bygga upp ett helt hus! Vi tänker mest ligga och tugga på en bräda eller två, så kan de andra jobba.

Träning?

2009-06-21T23:49:00.005+02:00

Idag har vi visst skämt ut oss i elljuspåret, men frågan är vem som var värst? Vi som gjorde tokutfall mot en sk amstaff/aptb/gud vet vad-mix, bråkade med uppdragna läppar och fina vita tänder över en tappad godisbit (eller om det nu var en kotte, så noga var vi inte) eller matten som, efter att ha fräst och åthutat oss så spottet flög, uppgiven och svettig beordrar en platsliggning mitt i motionsrundan medan hon själv tar en cigg?

Det bidde ett B

2009-06-14T21:25:00.003+02:00

Vill bara meddela att B-iatchen här hemma har B-höfter och att matten äntligen kan lämna datorn åt oss övriga.
Nu kom pappret från SKK också, hon hade B på bägge sidor.

Vid regnbågens slut...

2009-06-12T00:07:00.005+02:00

Alla vet väl om att vid regnbågens slut så finns det en skatt! Idag regnade det igen och vi spanade och spanade efter regnbågen, men förgäves. Vi gav till slut upp och gick tröstlösa hem. Men då insåg vi att vi bara hade letat på fel ställe, ibland finns ju saker närmare än vad man tror och så var det, regnbågen hade ju hela tiden funnits på vår balkong! Förstår ni hur lyckliga vi blev när vi insåg att det minsann låg en färdigmarinerad köttbit mitt på balkongen! Säg den lycka som varar för evigt, grannen ovanför hade visst också upptäckt regnbågsslutet och han kom genast ner och hävdade att det var hans kött. Vadå, det var ju hos oss som den låg, alltså måste den vara vår. Meshussen, som tydligen inte ville ha sina 15 minutes of fame tillsammans med Aschberg i Tv3s Grannfejden, vek ner sig direkt och tillät grannen gå igenom vår lägenhet till vår balkong och hämta vad han påstod var "hans" (läs vårat) kött! Det hade aldrig hänt om matten varit hemma!

Barnafödarhöfter?

2009-06-10T00:32:00.005+02:00

Syrran har nu fått knarka igen, livet är orättvist, jag har bara fått det en gång. M säger att det inte blir fler gånger för henne, den här gången fungerade apparaturen och bilderna togs. Vet inte om det var den extra energin som M skickade ut, i form av ren och pur ilska över den imbecilla djursjukvårdaren som skulle vara till "assistans" under röntgen, som fick det att fungera. När M kom hem var hon fortfarande högröd och hyperventilerande. H påstod att de inte ens hade behövt slå på värmen i bilen, utan att det fixade Ms eldsprutande näsborrar. Bakgrunden var visst att de inte fick syrran att ligga rätt och att personalen sedan sa "den förra bilden var nog bättre, ska vi ta den?" trots att M pedagogiskt hade förklarat flera gånger att det måste bli rätt. Eftersom syrran är en potentiell kungagemål är det extra viktigt att veta att höfterna duger till för att säkra tronföljden.

Det är därför som jag inte har kunnat uppdatera här på länge, M har suttit klistrad vid datorn och nästan maniskt gått in på hunddata ca var 30e sekund. Nu har det gått snart 1,5 vecka och mina bilder tog visst bara tre dagar. M är nu så rastlös att hon t o m tog med mig ut i elljusspåret för att springa idag, trots att solen sken, det brukar hon nästan aldrig annars göra om det inte regnar, åskar, haglar eller ligger drivis i spåret. Jag måste erkänna att det var rätt skönt att göra det när det var behaglig temperatur och torrt i backen.

Annars verkar det vara rätt mycket snack om rymningar och friarstråt i lappisvärlden och jag väntar spänt på att det ska komma lite oväntat besök till oss. Eftersom vi bor mitt i Sverige, i själva korsningen mellan E4n och E14 så de flesta borde ju passera här. Får dock lite vibbar av att det rör sig om mer snack än verkstad, men om ni klarar av det så har jag ställt upp dörren. Kom in till oss och fika, jag bjuder på käk och har vi riktig tur så M även mitt nya favoritgodis, vitkål, hemma!

Två röda band och en löjlig matte!

2009-05-25T00:47:00.003+02:00

Så lätt det är att tillfredsställa de sina....
Har haft en skön helg i Furuvik, men här kommer bara resultat och kritik, resten kommer senare.

Rasspecial i Furuvik på SLKs riksstämma, domare Tanya Ahlman-Stockman
Kabby 1 ökl, r-ökkl
Medelstor hanhund, Utmärkt välbehårade öron, Bra huvud och uttryck, Behöver mer kropp i volym, Önskas mer vinklar fram o bak, Utmärkt pälskvalitet men inte i sin bästa päls idag, Mkt rastypiskt temperament, Rör sig trångt bak

Nemi 1 ukl, 3 ukkl
Medelstor tik, mkt feminin, En aning lång i kroppen, Bra huvud o bröstkorg, Välansatt svans, Bra vinklar, Välburen svans, trevligt temperament, Rör sig bra

Matten har svävat på små lätta moln hela dagen, att det skulle gå bra för syrran, när hon skulle visas av proffshandlern Hilda, hade matten räknat med, bara pälsen inte skulle trilla av i ringen eller att hon skulle passa. Däremot, att lilla jag skulle kliva fram bland de stora grabbarna var visst årets skräll, men jag visade dem allt var skåpet skulle stå! Att jag även slog en världsvinnare har matten tjatat om till leda, kommer det här att innebära att jag ska visas upp i tid och otid hädanefter? Hoppas inte det, fast det är lite ok så länge jag får dela stugan med Smillan (hon blev förresten näst snyggaste tiken, men det visar bara att domaren hade behövt glasögon, hon var ju inte bara snyggast utan även sexigast!) och hennes roliga husse, han gillar kottar precis lika mycket som jag.

Magin får vänta

2009-05-19T23:42:00.005+02:00

Har haft lite ont idag, troligen sviter från gårdagens svärdsslukning. Var har H&M inte kunnat lista ut, vi har fortfarande lite språkproblem, men kanske i magen, eller i halsen, eller någon annanstans. Jag har gnällt, sprungit runt och sträck ut magen allt jag kan i bugande lekställningar innan jag krypit ihop vid någon vägg. H&M blir alltid så oroliga när jag är stilla och vilar och när jag idag inte ens kom när H prasslade med godispåsen då ringde han direkt till Ms jobb och sa "Vi måste till veterinären, nu!"

M hämtade upp oss och vi for in. Vetten klämde, kände, grävde i min hals (det var inte trevligt), tog tempen och hittade inget. Då skulle jag röntgas och idag fungerade bordet att hissa både upp och ner, tyvärr var inte den snygge gråhundskillen från förra gången kvar, och även apparaturen fungerade klockrent, men inte heller här hittade de något. Så då skulle de ge mig konstrastvätska och se om den kom ut igen. Även här visade jag hur en tvättäkta lappis beter sig, något att stoppa i munnen, ja tack! Enligt vetten var det äckligt, men jag hade ju inte ätit på hela dagen så då kan man inte vara alltför kräsen, hela sprutan gick ner i en rasande takt. Lite mättade den väl. Sedan kom det värsta - "Ge inte hunden mat ikväll" Va? Är de inte kloka? Ska jag dö på kuppen? Som nödproviant fick jag visst en himla massa nyttigt vatten i en puckel i nacken. Såg ut som en j--la kamel! Det var nog tur att snyggingen från sist inte var där idag.

Som ni förstår var det svårt att leta fram sågen idag och jag inser nu att all träning måste ske i smyg, för mina tråkkonservativa H&M kommer aldrig att acceptera att jag vill gå in i cirkuslivet.

Däremot funderar de på att låta mig gå med i någon sorts dyr datingförmedling, de sa att det kommer att bli billigare än att jag skulle fortsätta att leta snyggingar hos veterinären...

Cirkusprinsessan

2009-05-19T00:51:00.012+02:00

(Rubriken är något missvisande, "Den som gapar efter mycket" eller "Sagan om den bredkäftade finnen" vore mer korrekt med tanke på innehållet/red Kabbys amn)

Livet blir sällan som man tänkt sig, i alla fall om man äger en finne, det har mina H&M återigen behövt påminnas om idag.

M hade nog trott att jag skulle uppdatera er om hur det var när jag var iväg till veterinären. Om hur jag flirtade med den snygge, mycket muskulöse hunken, som var en gråhund, i väntrummet - jag lovar, jag hade minst halva inne! Hur vetten klämde, kände och vred på mitt knä för att konstatera att jag inte hade patella, medan jag heroiskt stod kvar och var snäll trots att jag inget godis fick då jag skulle sederas strax efteråt. Eller om hur jag fick min knarkspruta, slocknade, bars upp på bordet (det sista minns jag inte riktigt, har bara fått det berättat) för att föreviga mina snygga höfter och allt bara strejkade. Elektrikern hade varit där och "fixat" bordet på förmiddagen eftersom det bara gick att höja, inte att sänka. Jojo, hantverkare verkar ju vara av det riktigt pålitliga slaget, efter att han varit där och lagat så kunde bordet fortfarande inte sänkas och vad värre var, inga bilder kunde heller tas. Så där fick jag ligga medan M höll mig, hon blev minsann erbjuden en kudde och lite kaffe medan alla sprang runt och ringde, hallå jag då? Jag fick minsann ligga på rygg i en hel evighet utan vare sig kudde eller kaffe!

Till slut kom elektrikern tillbaka, han var rätt ok, han kliade mig på magen. Till slut gav alla upp, jag lyftes ner och fick en "pigga-på-dig"-spruta, en ny tid, lite tandtuggisar och en gratis vaccination innestående, hallå igen, var det någon som frågade mig om jag vill ha fler sprutor? Skulle det på något sätt vara kompensation? H&M såg rätt förstående och nöjda ut och menade att allt kan ju gå fel ibland, kan de säga, de är ju inte de som måste komma tillbaka för att få en gratis spruta i arslet! Ska tydligen dit igen om ett par veckor för ett nytt försök, kan ge mig den på att någon av de mina kommer att smyga in i förväg och sabba hela för att skaffa sig fler gratis sprutor. Tandtuggisarna var visserligen goda, men de fick jag rännskita av så numera får bara brorsan äta dem, hurra igen!

Nä, det som jag kommer att skriva om är hur jag övar på ett nytt tricks. Tänkte dra runt på olika utställningar i sommar och köra lite gycklarkonster, verkar mycket roligare än än springa runt åt ett håll och man blir inte lika yr heller. Blev också lite inspirerad när jag fick höra att vi ska till Gävle och Furuvik i helgen där det finns en cirkusskola och cirkusbarn. Eventuellt höra efter om jag kunde ha ett sommarjobb innestående hos dem om jag skulle ledsna på vagabondlivet eller det skulle regna hela sommaren, en cirkushund skulle nog hotta upp showen lite. Började lite lätt med svärdslukning idag, tyvärr så har vi så få svärd hemma så jag fick ta det som fanns, ett tuggben. Vände och vred och började få en bra snits på det hela när brorsan kom och sa att "Det där klarar du aldrig! Du är för liten!"Det skulle han inte ha sagt och bara för att visa honom att jag visst kunde, så slukade jag raskt i mig benet.

Inte trodde jag att det skulle vara så här obekvämt att sluka saker. Har någon av er ens försökt dra upp ett oxhudsben från magen, upp genom halsen utan tummar? Det är inte lätt vill jag lova! Insåg det penibla i min situation och sprang till H&M för hjälp, har dök nästa problem upp, hur förklara man för sina kära att ens träning gått något för bra/snett och att man behöver hjälp att få ut ben när de bara pratar svenska?

Jag försökte med teckenspråk, charader och gud vet allt, till slut sprang jag bara runt i cirklar och gjorde mitt bästa för att se ämlig ut, det universiella språket förstod de i alla fall. De började titta lite konstigt på mig och jag hörde hur de började prata sinsemellan, "Vad konstig hon är", "Vad gör hon" och till slut "Det är något fel!". Och så kom det "VAR är tuggbenet?", tjoho, snabbtänkta kan man då rakt inte anklaga dem för att vara... Den ena började leta, först i gapet på mig (vad tror de om mig egentligen, nog för att jag klarar av att ha tre kottar i munnen samtidigt, men då är det tallkottar, inga jättegrankottar), sedan kröp de runt på golvet och kollade under sängen, under soffan, under brorsan osv. Efter det började de ana oråd, snabbt blev jag slängd på rygg medan de började en något ovetenskaplig undersökning av min mage från utsidan. De klämde rätt rejält hårt medan de funderade på hur fort oxhud kan lösas upp av magsyra, skulle det komma upp igen eller skulle det ligga kvar tills det var så där mysigt geggigt som bara ett vältuggat ben kan bli och då komma ut bakvägen och vad kunde hända under tiden.

Eftersom de uppenbarligen inte kom någon vart i sina kvasiveterinäriska bryderier så beslutade jag mig för att bra kvinna reder sig själv! Så jag jagade ut hussen i natten och gick med bestämda steg mot närmsta gräsplätt där jag började beta som värsta kossan, efter en ansenlig mängd med gräs så var jag redo att leverera upp mitt träningsredskap - upp och ut kom ett ca 10 centimeter långt ben! Här blev hussen visst lite skakig, för hur långt det var hade han inte haft en aning om.

Nu har jag förstått att de bara låtsas svälja svärden, men varför heter det då slukning? Men skam den som ger sig, imorgon är det en ny dag och lite nya tricks som ska inövas. Undrar bara var sågen är och hur jag ska få brorsan in i lådan?

Handling eller handling - det är frågan?

2009-05-08T13:18:00.004+02:00

Här skulle jag kunna skriva om när vi var på landet i påskas och röjde runt med kusinen från landet, men det orkar jag inte fast det var kul.

Eller så kunde jag skriva om när vi skulle åka på vad jag trodde skulle vara en handlingshelg med M och något handlarproffs från Göteborg och det kan jag väl göra. En ren besvikelse från början till slut, det var ingen shopping alls, fast M hade med sig ett stilingproffs. Det var tydligen en ren missuppfattning, det var tydligen inte handling på svenska , utan handling på engelska, som vi skulle syssla med - glasklart? eeh, eller hur... Mina H&M har visserligen visat sig vara förvirrade redan förut, men att inte kunna veta vilket språk de ska prata, så illa trodde jag inte att det var.

En kort summering från denna helg är att vi numera är officiellt utnämnda till Sveriges mest bångstyriga och olydiga lappisar (detta kan möjligtvis vara en anledning att vi inte uppdaterat bloggen på så länge, M har haft lite ångest med sig själv och oss). M är numera också känd, för att röka konstant och köra alldeles för fort med bilen.

Kabby viftade i alla fall på svansen ett par gånger (och det är mycket i en utställningsring) och så fjäskade han ibland genom att springa med lite ögonkontakt. Jag däremot, som M brukar säga är följsam, jag hittade en hel halv varmkorv på backen och efter sket jag fullständigt i vad alla sa - det kunde ju finnas mer! Jag lovar, nu finns det inget mer, som en metalldetektor inställd på korv och köttbullar var min nos och numera är hela Åsmon med omnejd avsökt och alla fynd tillvaratagna och de förvardes tryggt i mitt magarkiv tills det blev dags att ge plats för och fylla på med lite mat.

Så helt fel var väl inte denna helg om ni frågar mig. M däremot hade träningsvärk i rumpan efter alla snabba vändningar och tjurrusningar åt både höger och vänster och både hon och Göteborgsbruden hade brännsår på händerna efter kopplena (och nu har M lovat att handla, på svenska, nya koppel). Jag fick vila rätt mycket på söndagen, för då verkande ingen av mina handlare vilja ha med mig att göra...

Som kuriosa så kan jag berätta att hela Ms organisation har idiotförklarat henne, "Vad skulle du göra, sa du? Springa i vänstervarv, åt vänster menar du?, i en hel helg? och dessutom betala dyrt för det????!!!"

Nu grattar vi hussen!

2009-03-21T11:32:00.002+01:00

Grattis hussen på din åldersdag!
Det roligaste med alla dessa födelsedagsfiranden är att lillsyrran blir alldeles stollig när de tvåbenta sjunger eller kramas, då hoppar hon runt, skäller och ska prompt klättra upp på dem och vara med i mitten...

Grattis grattis!

2009-03-06T07:38:00.004+01:00

Grattis på födelsedagen matte!
Vår matte fyller år idag.Y

Vill ni göra matten riktigt glad så skriv på mot våldet i butik:
http://www.svenskhandel.se/web/Upprop_mot_butiksranen.aspx

Godiset kommer och går och kommer igen!

2009-03-01T23:47:00.012+01:00

Ibland undrar jag hur det är ställt uppe i huvudet på dem jag bor hos. Här har nästan inget hänt på en vecka, vi har lunkat på i någon sorts dvala i hemmet. Matten har försvunnit medan det fortfarande har varit mörkt och kommit hem när mörkret åter igen har fallit. Hon höll på att få en sorts "ofrivillig minisemester" när farbror blå en dag stod ute och kontrollerade hastigheten, men som hon själv sa, hon hade mer tur än hon förtjänade. De höll på att packa ihop lasern för de var tydligen hungriga (hon mötte dem 5 minuter senare på samma ställe som hon åt på) hon behövde bara blåsa i något plaströr, och det gjorde hon visst med bravur, för hon fick fortsätta köra bil efter det. Är det inte svårare än så att få ha ett körkort, så kanske även jag ska passa på och ta ett eget?

Jag har mest vilat under min älskade stol medan syrran har ockuperat sängen, sådan husse - sådan hund, hussen har visst ockuperat lite, han också, som ung... Idag tog allt det lugna slut! M hade ställt klockan, fast det var söndag, och till våra stora förtjusning blev mogontoaletten en vända runt hela elljusspåret. Vi mötte några skidåkare av modell miniatyr och vi gick så fint, så fint att godiset regnade in i munnarna på oss. Sedan mötte vi en skidåkare av modell äldre, syrran hann gaffla till lite, men sedan satt vi så fint, så fint och godiset regnade vidare i våra vidöppna gap. Nu var även M i extas, trots att hon motstått att småäta av vårt godis, och vi var hennes bästaste bästa!

Efter ytterligare en stund mötte vi Skidåkaren med Hundar - det var definitivt en för mycket i den ekvationen - vi skällde så högt, så högt och vi drog i kopplena så mycket, så mycket och vår stackars högröda M, hon höll förtvivlat emot och väste att "godis, det kan ni se er i stjärnorna efter det närmaste årtiondet!" Till slut hade både skidåkaren och M fått iordning sina hundar (skidåkaren "något" snabbare och enklare än M kan det tilläggas) och vi gick vidare. Strax efter kom det en liten svart sak, typ pudel, ut genom skogen och eftersom vi redan var i onåd så kunde vi lika gärna fortsätta, skulle vi inte få godis, skulle inte M få någon ro...

Väl hemma igen så åt M en stärkande frukost, drack 47 koppar kaffe osv och hon ruvade tydligen på sin hämnd för gissa vad som kom fram? Jo, kloklipparen! Innan jag ens hade fattat att något var i görningen så var mina framklor kapade. Syrran (som visserligen är söt, men dum som ett spån) såg bara att jag fick något och avundsjuk som hon är kom hon fram och och satte sig mitt framför Ms fötter!!! Så innan hon heller förstått något så hade även hennes klor decimerats. Vi kanske ska vara glada för att vi har tassarna kvar med tanke på det djävulusiska flinet som satt klistrat över Ms ansikte medan hon höll på.

M skulle bara vetat vilken hämnd vi hade planerat tillbaka... Syrran lurade ut H på en långpromenad för att lämna fältet fritt för mig. Jag skulle ikläda mig mitt mest lismande anlete och lura ut henne på skidorna, hon har nämnligen inte åkt en meter sedan KortVasan och jag visste att hennes fäste var vallat för en helt annan temperatur än den som nu rådde... Fnissandes i smyg, påminde jag henne om att hon lovat att åka under tre timmar nästa år och att det var min roll som PT att se till att hon började träna redan nu och att hon snart skulle vara "vekling" om hon inte gjorde som jag sa. Jag vet så väl att hon är så lättlurad, lite hånfulla kommentarer om att hon inte kan/törs/orkar och hon gör vad som helst - hon är så förutsägbar.

På med allt som hör till skidåkning, skidor, stavar, selen, bälten osv och sedan ut genom dörren. Från början visade jag upp min mer seriösa sida tills jag var helt säker att hon inget fäste hade... I varenda uppförsbacke så tvärstannade jag och nosade, i en uppförsbacke klev jag även ut i skogen och gjorde min "eftermiddagstoalett". Hade inte kunnat planera det bättre själv, som intäffade härnäst, när vi mötte en annan hund i en av de värsta uppförsbackarna, M svor och jag bara skrattade! Vet inte hur många gånger jag bytte sida bakom henne, dvs snurrade in henne i linan eller såg till att linan for under ena skidan alternativt fastnade i staven.

Inte förrän på slutet, när vi var nästan hemma, så kunde jag tänka mig att hjälpa till lite, missförstå mig inte, det var inte för att vara snäll, jag brukar göra så preeeciiiis innan hon bryter ihop totalt, det blir roligare så. Sista sträckan slog jag till med ett exemplariskt beteende. Det var när vi mötte en annan skidåkare och min, numera rätt knäckta, M saktade in oss som jag höll en klockren kontakt - då glömde M bort allt hon sagt om godisförbud och Frolicen regnade återigen som manna från himlen. Uppdraget var slutfört!

Herrbesök och tonåringar

2009-02-22T22:35:00.004+01:00

Jaja, matten var väl inte världsbäst i skidspåret, men hon kom trots allt i mål efter 3h 30min och 2sek. Inget hundgodis vann hon. Till nästa år ska vi träna henne ordentligt, ingen träning - ingen mat, det borde fungera med lite mer konsekvens och ledarskap så att M inser vem som bestämmer och att hon måste arbeta för brödfödan.

Lillmatten har ju fyllt tonåring idag, men vi fick inte sjunga för henne imorse då hon hade kompisar på besök, hon tyckte att vi bara var piiinsamma. De åt massvis med god chokladtårta som vi inte fick smaka på, jag tror inte på det där med att choklad skulle vara farligt, jag tror att de bara säger så för att de ska få mer själva.

Eftersom lillmatten blev stor så var kusinen från landet här och grattade han med. Inte lite jobbig han är! Hela tiden var han uppe i rumpan på mig, jag fick säga ifrån säkert sjuttioelva gånger innan han började fatta och sedan följde han bara mig som en skugga på behörigt avstånd. Närmare än så vågade han sig inte efter att jag visat upp mina fina vita huggtänder. Inte nog med att han uppvaktade mig lite väl ihärdigt och odiskret, han kissade inne också! Lantishundar ska stanna på landet! Suck, tur att min blivande kung bor i en universitetsstad och jag hoppas verkligen att han är lite beläst och rumsren med tanke på varifrån han kommer - snälla, säg att det är så?

Häpp häpp

2009-02-18T16:00:00.001+01:00

Nu pausar vi från allt bloggande och håller bara tassarna och låter skallen skalla för att matten ska komma hem välbehållen och med en i alla fall hyfsad tid från Kortvasan!

Hejja Matten! Häpp Häpp Häpp

Ny date - nya bilder

2009-02-10T14:39:00.003+01:00

Nu finns det ännu fler bilder, se förra inlägget, på mig och Zeke.

Jag lovar att jag gjorde mitt bästa för att komma över den där magiska vanten. Jag försökte i smyg att dra av kollomatten den och stoppa den i örat eller munnen och ta med mig hem, men hon var så himla vaktig! Jag hade inte en chans, tyvärr. Nu ska Zeke visst åka hem till sin "riktiga" matte, men jag fattar ingenting, den här var också alldeles riktig som jag kunde se. Kommer sakna dig Zeke, kom snart tillbaka eller ännu hellre, flytta hit! Det var så kul med en kompis som var bara min, inte som vanligt att jag alltid på nåder får hänga med brorsan och träffa hans kompisar.

Bildbevis

2009-02-07T17:30:00.008+01:00

Här kan den som vill se dagens bilder på mig och ZnyggZeke.

Fullt ös - medvetslös!

2009-02-07T15:19:00.013+01:00

Det trodde i alla M och ZuperZekes kollomatte att det skulle bli, men vi lurade allt dem, det blev bara lite snöröjning...

Jag och brorsan fick en lite annorlunda morgonprommis idag, vi hastade iväg till Hydromacken där vi skulle möta upp min date. Brorsan krävde att få följa med och kontrollera att de där kulorna verkligen saknades, så det inte skulle bli något surt skvaller. Efter det fick han och H gå hem, enligt H så blev Kabby jättesur att han inte fick följa med och muttrade visst sådana där ord, som bara Smilla brukar säga, hela vägen hem.

Jag och M gick med kollomatten och Znyggingen till Sidsjön, först ville jag nog inte gå själv utan bror min och H, men det glömde jag snart bort. Tänk att jag äntligen skulle få vara iväg på eget äventyr! Först lekte vi lite kull med M på vägen dit, ett par gånger lyckades vi nästan fälla henne när vi rullade framför och försökte lägga krokben, tyvärr stog hon på benen hela vägen. Framme vid Sidsjön gick vi längs spåret ett tag och jag hann skälla ut en skidåkare innan jag plötsligt kom på "Varför då'rå? Varför ska jag skälla på dem? Jag får ju mer godis om jag inte bryr mig och förresten, här är det så många så jag hinner ändå inte med." M blev löjligt glad och bjöd på Frolic till höger och vänster och jag tyckte väl att det blev en helt ok lösning, Frolic är gott.

Sedan vände tvåbeningarna rakt ut på isen, då anade vi vad som komma skulle och började ladda och värma upp inför bataljen. Äntligen, kopplen av och vi for rakt ut i snön! Och vilken snö sedan, inte vilken tråksnö som helst utan massvis med ren pudersnö som yrde överallt och mer kom det hela tiden från himlen. Kan livet vara bättre? Skulle möjligtvis vara vid sju-snåret på kvällen när vi får mat då, men så skönt det var. Vi sprang, brottades, tacklades och lekte mullvadar så snön sprutade.

Emellanåt kom vi till folket och hämtade lite extra "energi-kulor" innan vi satte fart igen. Kollomatten var som pojken med guldbyxorna, hon hade magiska vantar - jag tror att det är där Frolicen bor innan de flyttar till påsen som vi har i köket. Det var så läckert, man kom fram, satt fint, vanten trollade fram en Frolic, vanten tom, man sprang iväg, man kom tillbaka, man satt fint och - wow - då hade en ny Frolic vuxit fram i vanten! Måste få M att skaffa sådana där och det pronto! Det var som att vara i himmelriket!

Ibland chockade vi folket och tog en paus, la oss i en snödriva i någon minut, innan vi körde igång igen. Efter ett tag började klenisarna gnälla om att det var kallt, visserligen blåste det som småspik av snö i ansiktena på oss alla, men de får ju skylla sig själva. De som ska föreställa vuxna människor borde veta bättre, står man still i snöoväder så blir man kall. Om de bara gjort som vi, rusat runt och brottats lite, så hade de inte frusit heller, allt måste man tydligen lära dem!

Sen kom vi på en liten rolig lek också, hur många kort kunde vi förstöra med minsta möjliga ansträngning? Vi satt fint ner, tittade fint in i kameran och så "klick" - blixtsnabbt så hade minst en hund vänt sig bort, lagt sig ner, stoppat huvudet i snön osv, det är bara att välja *fniss*. Den magiska vanten fick jobba hårt under fotosessionerna...

Vi var nog lite trötta på hemvägen för vi orkade inte ens hålla svansarna i topp, de slokande så där skönt trött nästan hela vägen hem. När vi kom hem sen så var nog brorsan fortfarande lite sur, tror jag, för han kom inte och mötte oss i dörren och M har fortfarande inte fått någon puss. På måndag ska vi iväg igen, jag räkna timmarna, puss på dig ZnyggZeke!

Jag ska på date!

2009-02-07T00:28:00.002+01:00

Nemi här! Jag ska på date, jag ska träffa Znygge ZuperZeke imorgon och busa runt och kanske pussas lite. Brorsan bara retas och säger att det inte är en riktig date, då inte pojken ifråga har alla kulorna på plats, men jag tror att han bara är avis för att han inte får följa med, pilutta honom! Kul ska jag ha i alla fall. Nu ska jag sova så jag orkar röja ordentligt!

Vi har blivit utmanade!

2009-02-04T15:59:00.006+01:00

Vi har blivit utmanade av Smillas matte, http://ulle.tigerbeat.se/

Utmaningen lyder som följer:

- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.

Den här bilden togs för snart ett år sedan då vi var och släppte hundarna i skogen som avkoppling efter att de varit med på lillmattes friluftsdag vid Sidsjön. De hade stått och glott på femtioelvatusen ungar som farit förbi på skidor, i pulkor osv och behövde få rensa hjärnan lite (och vi också). Vi åkte upp till Klisstugevägens parkering och släppte dem. Solen strålade och vi tvåbenta sträckte våra halsar och ansikten mot vårsolen medan hundarna sträckte ut sina ben. Just i detta ögonblick har Kabby fått tag i Nemis bakhasa och försöker hålla fast henne.

Vi utmanar:
Prinsarna - http://www.lappisarna.dinstudio.se
Zackesmatte - http://www.nogg.se/startPage.asp?idHomepage=39720
Prinsessan Diines - http://diinies.doggyblogg.se/
Indianflickan Cheyenne - http://cheyenne.blogdog.se/blog.php
Solskensbarn - http://www.hahlin.com/
ZuperZeke med sin Kinamatte - http://www.resdagboken.se /Default.aspx?documentId=3&userId=142228

Hopp om liv!

2009-01-31T19:39:00.008+01:00

Här har det varit riktigt trist. När syrran äntligen slutade med sin luktagott-parfym så trodde vi att nu skulle vi få ut i skogen och röja lite, men icket! Då la sig H&M i varsin säng/soffa och yrade något om att de var "sjuka", vädjande bad de oss att vara lugna och snälla tills influensan dragit vidare eller åtminstone tills lillmatten kom hem från skolan och kunde gå ut med oss. Pyttsan, vi vet nog att de bara var lata! Fast lite orolig blev jag nog den dagen då M bara stapplade runt, insnörd i ett täcke, och ynkligt mumlade "Snälla, skjut mig!" innan hon däckade i soffan.

Nu verkar det trots allt vara rätt bra igen, igår orkade hon följa med på en lite längre prommis och idag bestämde hon hurtigt att nu skulle vi ut i skogen med Raija. Sagt och gjort, på med stövlar, skidbyxor, underställ mm (dock inte i den ordningen som tur var *fniss*) och upp i elljusspåret där vi brukar mötas. Bruttan var redan på plats och kom stormande ut ur skogen för att välkomna mig och så började vi gå uppför första branten. Jag kan säga att vi, Raija och jag, sprang den branten minst 10 gånger innan M flåsande hade tagit sig upp halvvägs. Så skönt det var, vit fluffsnö i mängder så långt ögat kunde se!

Vi gick så långt det gick i hyfsat upptrampade spår innan M och bruttans matte beslöt sig för att gena i ett skoterspår för att slippa vända om. Det var skitkul, de ömsom svor och trampade igenom till knäna, och bitvis ändå till ljumskarna, och studtals så kröp de fram med pannlampor på huvudet, hysteriskt skrattande med olika kommentarer om varför det alltid blir så här när just de är ute i skogen (det är ju knappast första gången de här tanterna roar oss). Tjurskalliga är de också, att vända om finns inte i deras tankebanor ens. Jag och Raija sprang före och rekade lite när vi inte ivrigt hoppade runt dem och skällde lite uppmuntrande "Kom igen då, lite till orkar ni!" Tur att de alltid ger sig ut i mörkret så man slipper skämmas alltför mycket! I två timmar var vi ute och nu så känns det som om livet sakta börjar återvända till det normala. Har vi tur så gör de om samma procedur imorgon, undrar om vi ska orka släpa med syrran då, så hon också får lite roligt?

Frustration!

2009-01-15T17:58:00.007+01:00

Frustration är det enda ord som kan beskriva våra liv just nu!
Syrran piper och gnäller och jag tuggar och snuttar hysteriskt på mattens täcke, medan H&M utbrister i griniga klagorop och hot om att skjuta oss på fläcken om vi inte genast slutar. Vad gnäller de över? Det är ju syrran som höglöper, M lättjoggar ju bara .

Skabby och Prinsessan

2009-01-10T22:19:00.006+01:00

Tänk så olika ett par syskons liv kan utveckla sig!

Vi går på medicin just nu, för brorsan har troligen dragit på sig skabb! Jag fattar inte varför jag också ska behöva få något äckligt i nacken bara för att han har skaffat ohyra, jag är lika ren och oskuldsfull som vanligt? Det var inget skönt när H&M la på äcklet i nacken, både jag och brorsan sprang runt och försökte skaka av oss det.

Det enda roliga med det hela var när M satt och pratade med Kabby om att han måste kontakta sin käresta. "Du måste berätta det!" "Jag vill inte, det är pinsamt! Tänk om hon aldrig mer vill se mig?" "Struntprat, du måste berätta, annars kommer hon inte vilja träffa dig igen. Det här är en del av att bli vuxen, att ta ansvar, sånt här måste man berätta." M vädjade och vädjade, till slut var det så att M blev tvungen att kontakta kärestans matte och berätta.

Nu till något mycket roligare, tror jag... Jag har blivit bortlovad, till självaste Kungen! Just det, ni läste rätt, jag ska bli Prinsessa. Bara de har kollat mina barnafödarhöfter så ska det bli trolovning. Om man ska gifta sig med Kungen är det viktigt att man kan ge honom lite tronarvingar och då måste höfterna vara bra, det är tydligen ett hårt arbete att vara prinsessa. Brorsan säger att det är ḱul att kolla höfterna, det är då man får knarka! Om ni, som inte har någon koll på kungligheterna, vill se min tilltänkte så kan ni titta på mina länktips, hans kungliga sida finns härintill. Han är precis så där snygg som i sagorna och jag är så lycklig! Nu säger M att jag bara är barnet än och att det kommer att ta ett tag, men den som väntar på något gott...

Som en del i min kungliga skolning så måste jag tydligen tänka på figuren och bli lite representativ, så M tog oss ut på en joggingtur i elljusspåret, som sagt, hårt arbete att bli prinsessa! Jag som trodde att man bara låg på fluffiga kuddar och åt praliner och vomburgare. När jag väl är prinsessa så ska jag ändra på det, då kommer M få springa förspänd den kungliga vagnen, medan jag sitter och vinkar till till mina beundrare... Shit, jag måste be brorsan lära mig den där "Silvia-vinkningen" som han är så bra på.

Hejdå mina blivande undersåtar, nu har jag inte tid längre, prinsesskolan väntar!

Nytt år - nytt jobb

2009-01-07T11:09:00.004+01:00

M ska ju, som ni kanske vet, åka kortvasan i år igen och jag har tagit på mig att träna henne.
Igår var vi ut i spåret, för vad hon trodde skulle bli en vanlig motionsrunda, men jag hade ett helt annat upplägg planerat. Att hon kan hanka sig fram på ett par skidor visste jag, men nu tänkte jag att det skulle inte skada om hon gjorde det lite snyggt och tekniskt också. Sagt och gjort, vi gav oss ut i spåret.

Övning 1 kom nästan direkt då vi mötte en betydligt mer teknisk och snabbare åkare, pröva ni att stå på ett par skidor, hålla i stavar och balans medan er PT gör ett blixtsnabbt utfall - M klarade av den första övningen galant!

Övning 2 - vägra åk alltför nära er adepts stav, dvs tvinga henne att åka med båda stavarna i samma hand på andra sidan, här snackar vi benteknik! Speciellt i uppförsbackar och i vårt spår så är det bara uppförsbackar tills man åkt runt och då blir det bara nerför.

Övning 3 - balans igen. Ta en snabb koll på det fina rådjursspåret som viker av in i skogen, kolla om eleven fortfarande står på skidorna - här fall-erade min adept totalt. Denna övning måste vi repetera fler gånger.

Övning 4 - styrkeövning, kombinerat med balans och mentalträning. Vänd snabbt neråt och parkera på en kissfläck i uppförsbacken. Tränar både ben, armar och tålamod hos eleven, speciellt då hon forfarande har bägge stavarna i samma hand.

Övning 5 - full fart i utförslöporna. Detta var klart den roligaste övningen, enlig både mig och eleven. Förutom det rent nöjaktiga så tränas även bromsteknik och balans iom att eleven inte känner sig helt säker på att inte övningen ska avbrytas med ett tvärstopp alt lös hund längre ner i spåret. Mycket bra övning.

Avslut - Glöm inte att uppmuntra din adept genom att leka en liten stund! Hoppa upp på henne i pur glädje och gör en high five så bokar hon raskt in nästa lektion.

Årskrönika 2008 från Lapport

2008-12-31T20:51:00.003+01:00

2008 började med att syrran kissade inne vid tolvslaget... Hur skulle resten av året bli med en ganska ny lillsyrra? undrade jag då. Så här blev det:

I januari åkte jag till vet och knarkade, de passade visst på och tittade på mina höfter medan jag var hög som ett hus - de var tydligen bra, sk B-höfter hade jag. H&M blev jätteglada.

I februari åt syrran så mycket pinnar att det blev totalstopp i magen, när hon äntligen bajsade igen gjorde H&M glädjeskutt och segerdans.

I mars hälsade vi på vår isländska kusin Aldur, syrran lärde H&M att aldrig någonsin lämna mat framme och vi var ofta till salu på blocket.

April var den månad då matten satte sin sista fot på vår BHK och planerade socker i bensintanken-hämnden, efter att ha kört fast i snömodden, skottat loss sig själv ett par tre gånger medan de övriga fikade på bästa fönsterplats och när de väl kom fram till plan möttes av instruktören och ett: -Vi går hem nu, för det är ändå inga kvar längre...

I maj fyllde jag år, var på lappisträff som syrran inte fick bevista eftersom hon löpte. Annars var vi på utställning, jag bodde i en mysig stuga med TVÅ!!! löptikar, min älskade Smilla och så syrran. M jublade hela, nåja i alla fall en dag, helgen! Jag hade skött mig och inte backat för domaren och syrran blev 1a i juniorklassen med en finsk domare. Dagen efter har matetn förträngt, men jag har ett minne av att hon försökte riva domartältet då syrran åkte ut på en 2a av den mindre vetande svenska domaren. Jag tyckte nog att hon var rätt trevlig, hon sa att jag var mycket söt! (Att hon sedan sa att "hanar ska inte vara söta, utan manliga" kan jag leva med.)

I juni fyllde syrran år och vi gjorde något som kallas för MH, det betyder att man går med matten i skogen och det hoppar upp overaller, rasslar till i buskarna och kommer konstiga figurer överallt. Det var helt ok, jag hade mina blommor att lukta på, mina grässtrån att tugga på och så mina älskade kottar att leka med, vad de andra höll på med struntade jag rätt högaktingsfullt i. Syrran däremot blev rätt skitis, så hon ska göra om det till sommaren.

I juli gjorde vi mycket, vi gick på fjäll, i skogen, badade, var på utställning (där syrran åkte ut på ett KEP då hon inte travade, jag fick höra att jag hade bra päls!!!! fast lite urfälld, M idiotförklarade domaren), vi titade på ren, drack kaffe, åt messmör mm.

I augusti så ställde jag älg, M ställde syrran. Sedan skällde jag älen och M på en "j-la reservplats, vad är reserv, vad ska det vara bra för?". Sedan fick jag lämna blod till forskningen och det visade sig att jag ärvt en mindre bra gen: PRA, men bara en (måtte den komma från mamma, som bara har sex barn, och inte från min pappa, som har över 80!) så jag kommer aldrig bli sjuk. Vi var på kennelträff och jag fick träffa min mamma och rulla boll.

I september plockade vi lingon innan vi åkte till moster medan syrran var ute med grabbarna och fiskade i Härjedalen. I Gävle fixade mormor så jag fick äta köttsoppa varje dag, hon är en av mina favvisar!

I oktober fick både jag och syrran PRAO:a på M:s jobb, det var inte såååå kul. Mikko från Arjeplog var på besök och då passade jag och syrran på att berätta om vår lyckade fågeljakt i skogen - första riktigt nedlagda bytet!

I november blev jag adlad av min älskade konung Dino till Earl Kabby!

I december kom Smillan på besök, det överskuggar allt, även köttbullarna och skinkan! Syrran har ännu inte kissat inne fastän fyrverkerierna tjuter där ute och vi hoppas på att det håller sig så! Ända olyckan hittills var när M skulle "hjälpa" H i köket och skar sig i finget. Hon sitter just nu med samma blå VetFlex runt ena fingret som syrran brukade ha runt tassarna då M klippt i hennes klor under det första halvåret - symboliskt? Kanske, vad vet jag?

Det kan i alla fall förklara ev konstiga nedtryckningar på tangentbordet då hon inte kan böja på höger pekfinger...

Gott slut kära vänner!

Earl Kabby med lillasyster och familj
önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Förnedringens timme är slagen!

2008-12-23T23:36:00.001+01:00

Snö

2008-12-10T10:59:00.001+01:00

Snabb resumé

2008-12-02T23:29:00.010+01:00

Det kom snö, snön töade bort, det regnade, det blev kallt igen, det blev is på gatorna och det kom snö igen - i stora lass. Det är jättekul, idag har det kommit ca 10 cm julsnö som ligger över isen, alla tvåbentingar stapplar fram som Bambi!

Vi har varit i skogen, på stan (H&M påstår att vi, trots att vi bor i en stad, är ena riktiga bonnhundar) och inte på så många andra ställen. Det roliga här hemma är att alla dryga grannhundar har flyttat så nu ska vi pinka in hela baksidan som vår!

Syrran har varit riktigt sjuk, dålig i magen så att folket nästan höll på att skicka in henne till sjukstugan - hon bara låg ner! Hon reste sig inte upp förutom för att gå ut och kissa lite, då kravlade hon sig upp. Som straff för att ha oroat hela familjen fick hon fängelsekost, överkokt ris, morotspure och fiskbullar i flera dagar, rätt åt henne! Till slut insåg hon att om hon inte började bli som vanligt så skulle hon få leva på microskopiskt små portioner av detta äckel för evigt och så klev hon upp igen. Aldrig har vi nog varit så glada över att se henne hänga i mina öron som då, även jag kunde uppskatta det (fast lite skönt var det med "semester" från eländet).

Numera är hennes favoritsysselsättningar att kissa, kissa igen, leka kanande utter på reflexvästen i snön och driva M till vansinne genom att lura M att hon lärt in "Backa" genom att hålla fram apportbocken. H&M håller just nu en vadslagning om hon ska börja löpa när ZuperZeke virvlar in och ska bo med oss eller om hon tänker knipa till julafton, då människosläkten stormar in. Med andra ord - hon är nu helt friskförklarad!

Jag har som vanligt varit som ett ljus hela tiden, aldrig gjort något dumt. Även snälla pojkar får till slut sin belöning - jag har blivit adlad till Earl Kabby av min älskade konung Dino! Fast jag tycker det är himla skönt att den där elake BC, från våningen under, äntligen har flyttat Han bet mig en gång, då jag och lillmatte var ute, så jag blödde från örat, dumma han! Nu tillhör gården mitt grevskap!

Imorgon åker M till Smillan, hon ska minsann t o m få sova med henne! Åååååh, om jag bara kunde få följa med, men inte jag inte, jag ska istället få vara barnpiga åt Zekezezzan. M ska inte bara åka upp till Smilla, hon ska vidare till det riktiga lappriket där det är 22 minusgrader och massvis med snö. Undrar om hon kommer att få se renar och riktiga lapphundar, alltså sådana som jobbar och inte bara turistar bland renarna?

Fast M kanske bara luras? Jag har nämligen hört att våra nya grannar ska komma från Smilla-landet Luleå, tänk om det egentligen är Smilla som ska flytta in och M bara åker upp och hämtar hem henne till mig? Det vore en julklapp värd att lägga under granen, imorgon ska jag nog skriva till tomten. Nu ska jag sova och drömma ljuvliga drömmar om Smillan...

Det är inte lätt att va ödmjuk...

2008-10-16T22:48:00.006+02:00

Tack LappTanten! För allt du lärt mig om attityd och kaxighet (och jag vet att det är svårt att inse att man blivit omsprungen av sin adept) och för det är jag dig evigt tacksam, men inse faktum - det är jag som är äger nu!

Det var då tur att jag kom och styrde upp den här familjen för snart ett år sedan! Intelligensen och skönheten har säkert gått upp med över 800% sedan jag kom hit. Snart styr jag och lillmatten allt med järnhand och det roliga med det är att de andra inte ens fattar det.

Ni har säkert läst om hur jag dresserar M i att ge mig godis, det är rätt enkelt, bara lista ut vad hon vill att jag ska göra och sedan göra tvärtom! Ta apporteringen t ex, först visste jag inte vad hon riktigt ville så jag tog apportbocken i munnen direkt. Sedan insåg jag att om jag visar henne att jag redan kan det, så kommer hon att kräva att jag gör det utan massa godis, inte bra! Så jag började helt enkelt vända bort huvudet, då kom det fram både godare och mer godis och så har vi gjort i ett par dagar nu. Lätt som en plätt!

Ett tag tänkte hon att apportbocken kanske var lite för stor, så för att retas lite med henne så brukar jag bära omkring på ännu större stockar ute, gärna stora och långa som jag kan göra knävecksfällningar med...

Det enda jobbiga med mitt liv just nu är att H inte fattat att jag inte är en liten flicka längre, han envisas med att kalla mig "Snufflan", det är ju bara sååå pinsamt! Det går väl an så länge han bara gör det inomhus så inga andra hör, bara han inte säger det när jag träffar några av mina kompisar, de hårda killarna som bor i ghettot, jag skulle dö av skam! Även om också M och lillmatten brukar titta på honom som om han inte vore riktigt klok när han säger det, men Kabby han bara fnissar och tycker att det är rätt åt mig. Det är synd att han inte fattar att om det inte vore för mig så skulle han bara få tråkgodis och inte ost för sin apportering.

Nä, nu ska gå och fisa lite på Hs kudde, jag brukar göra det när han kallar mig Snufflan. Laddar upp för löpet som är på G, måste spara lite på krafterna så jag orkar kissa ner grannskapet när det blir dags.

Du LappTanten, ladda upp med Gevalia, jag funderar på att ge din adress till mina ghettokompisar, du kan få oväntat besök...

Ett päron till matte

2008-10-15T23:34:00.006+02:00

Nu är vår M ännu lustigare än vanligt! Normala hundägare brukar lära sina hundar olika moment i olika lydnadsklasser, vår M lär oss av med momenten!

Hon har fått för sig att hon ska lära oss hur men inte apporterar med hjälp av klickern. I början satt syrran som ett ljus, tog apportbocken i munnen, höll den ett tag och sedan släppte hon den i Ms hand. Efter att M tränat henne en stund blev resultatet att syrran satt som ett ljus, M sträckte fram apportbocken, syrran vände elegant bort huvudet och vägrade befatta sig med med denna tingest. Jag säger då det, hur ska detta sluta? Själv intog jag redan från början en mycket avvaktande attityd åt denna träning och det tror jag var klokt! Inte stoppar jag in något i munnen som syrran redan kladdat ner med tjejbaciller.

I helgen hade vi storfrämmande, det var Mikko från Arjeplog, med medhavd matte, som hade varit på en utställning. Mikko hade skött sig så fint, inte tramsat som de andra herrarna i ringen och han var väluppfostrad även när han kom till oss. Syrran var ju tvungen att fjanta runt honom som alla tonårsbrudar brukar göra när det kommer en snygg och lite äldre kille på besök. Hon försökte kolla in honom i smyg, men så fort han tittade tillbaka så sprang hon och gömde sig bakom mig, suck. Blev tvungen att säga åt henne på skarpen och tukta henne lite under köksbordet

Det som är lite skönt för tillfället är att H&M lagt ner min utställningskarriär för tillfället samt att syrran fortfarande ser ut som en ökenräv, för då lämnar M kvar oss hemma, åker dit själv och kommer bara hem med lite extra gott godis. Den typen av utställningar gillar även jag!

Natural born killers

2008-10-09T22:43:00.016+02:00

Efter en riktig tråkvecka, med H konstant i sjuksängen och M på jobbet, så var det äntligen dags för helgen! Vi tänkte att sist det var så här tråkigt så hade M ordnat med lite PRAO för oss och hur kul den var, det vet vi ju alla! Så nu hade vi bestämt oss för att det var bättre att ordna det själva.

Det hade ju regnat mängder i flera dagar och skogens stigar var nu som forsar, där det inte var sjöar... M tyckte det verkade som ett ypperligt tillfälle för en lång promenad i skogen. Hon verkade resonera att ingen annan skulle vara dum nog att befinna sig i denna skog och att hon inte skulle behöva bekymra sig om att vi skulle vara lätt förvildade. Eftersom vi inte varit på grönbete på evigheter och antagligen skulle ha en väldigt selektiv hörsel, på ex inkallningar den första kvarten eller två, när vi släpptes lösa så ville hon inte ta några risker att behöva skämmas mer än vanligt.

Så rätt hon hade! Äntligen fick vi springa lösa och fritt tillsammans, det riktigt spritte i kroppen när vi fick vårt efterlängtade frikommando. Vi rusade och rusade, runt och runt och jagade och jagade varandra medan M lugnt stod på ett kalhygge (med fri sikt åt alla håll) och bara njöt. Efter ett tag tyckte M att nu hade vi nog sprungit av oss det värsta sprittet och var klara för att gå. Jag lovar att vi gick inte en meter, vi sprang om varandra resterande tid i skogen! Enligt M så var det också sant, vi hade inte varit still under hela helgens skogsvistelse förutom när vi testade lite nya yrken:

M tyckte att vi inte bara behövde motion för våra snygga kroppars skull, utan att vi också skulle behöva lite hjärnstimuli, så hon slängde ut halva min frukost, som jag så påpassligt vägrat äta i morse, i blåbärsriset och sa "leta!". Syrran som inte brukar vara så alert på sådana här grejer, eftersom hon sällan tar sig tid att lukta efter var godiset finns utan mest brukar irra runt i 190 knyck och undra vad som händer tills jag ätit upp allt, kom plötsligt på att här fanns det mat! Och den skulle hon ha och ingen annan! Enligt M så stod vi alla fall stilla på samma fläck när vi rök ihop i ett rejält slagsmål. Även M ville vara med och gav sig in i fighten, enligt henne så skulle hon bara styra upp oss lite, men vi vet att hon inte heller fått röra så mycket på sig under veckan, instängd i bilen och nog behövde få en egen adrenalinkick. Så snälla är vi att vi bjuder in även henne.

PRAO nr1: Kamphund, testat och helt ok.

Till slut gav M upp och kopplade oss tills vi blev lite mindre hetlevrade och kunde kopplade loss oss igen och vi fortsatte att tokspringa tills, mitt ute i ingenstans, med M ett par meter bakom oss nästa PRAO-plats uppenbarade sig:

Plötsligt låg den bara där, stor, fet och sååå inbjudande! Vi riktigt hörde hur den nästan viskade "Här är jag, ta mig om ni kan!" Syrran var inte sen att hänga på (hon hade väl förra helgens överlevnadskurs färskt i minnet) och hon och jag konfererade snabbt att nu skulle vi visa M hur duktiga vi kunde vara, att vi kunde samarbeta och att vi kunde bidra till familjens matkassa! Sagt och gjort, snabbt skred vi till verket och slaktade orrhönan, eller inte riktigt slaktade, det hann vi inte innan M var ifatt och skrek i högan sky. Hon verkade först inte riktigt lika imponerad som vi hade tänkt, men sedan kom vi på att det var nog för att hon själv ville visa sig störst, bäst och vackrast. Hon var t o m så elak att hon slängde på oss kopplena, som om de varit värsta lassona, och knöt fast oss i närmsta träd.

Sedan började hon smyga fram mot orren, då förstod vi att det hon egentligen var ute efter var att själv få avsluta jakten. Jaja, vi fick göra grovjobbet som att fånga den, men hon skulle få det roligaste, avslutandet, själv. Hon ignorerade oss totalt fast vi försökte säga ifrån, att det var vår fågel, inte hennes! Hon hittade orren i ett buskage, ca 0,5m ifrån "slaktplatsen" som var full i fjädrar och dun, och försökte ta ut den för att se om den var "ohjälpligt skadad", men vi vet som sagt att hon bara ville döda! Till på köpet hade hon trätt påsen med min frukost på sina händer så massvis av min frukost hamnade i gräset. Snacka om slöseri - orrar äter väl inte hundmat, det vet väl minsta barnunge? Orren var dessutom inte helt samarbetsvillig och vägrade låta vare sig hanteras eller slaktas av M.

Till slut svor hon en rätt barnförbjuden ramsa över oss "mördarhundar" och gav upp, "räven får väl ta den, då!". Vadå, varför skulle räven få den, den var ju vår? Om hon nu själv bangade och inte fixade avslut, så kunde väl vi fått det roliga! Men som vanligt när vi har alltför kul så bidde det koppel ett tag igen. Suck!

PRAO nr2: Jakt/fågelhund, mycket roligt, kan vara ett alternativ när vi blir stora.

På vägen hem var syrran lite inspirerad och försökte sig på att fånga en helikopter, men då skakade både jag och M på huvudena och gick vidare. Vi plaskade på i skogen och kom hem. Sedan sov vi sött resten av dagen, har M berättat för oss efteråt. Det är jobbigt att arbeta när man inte är van!

Dagen efter var det dags igen. Vi sprang lika mycket, men kanske inte lika fort, men vad gör det, vi är ändå snabbare än M. Plötsligt hör M hur jag varnar:

3. Mitt i skogen, på stigen/forsen kommer det plötsligt en annan människa gåendes i regnet och i lågskor! M ropar "stanna", vi skiter i henne, M ropar "STANNA!", vi skiter fortfarande i henne, M skriker "SITT!", vi ropar tillbaks med glada skall "Kom igen M, här kommer en annan idiot som är ute i regnet, det måste vara en skummis/bov, kom och fånga du också", M vrålar "STANNA! - SITT! - NEEEEEJ!!!!!! - KOM HIT!" , vi skiter totalt i henne medan vi checkar av "skurken" och ställer oss upp och pussmarkerar på honom (med våra mindre torra tassar). Även jag, som brukar vara lite reserverad, vill nu visa M att det där har jag minsann växt ifrån, det lite blyga och barnsliga beteendet, och numera är en riktig modig hane som inte backar för något/någon!

Nu ser vi i ögonvrån hur M är på gränsen till ett redigt sammanbrott och vi kalkylerar att vi är lite för långt hemifrån för att orka bära hem en lallande matte i upplösningstillstånd och numera kvider hon bara "neej, sitt, snälla, nej". Glada ihågen sätter vi oss ner och när hon ber oss komma så säger vi att "Ber du så där snällt så är det väl klart vi kommer, vi är ju väluppfostrade och lydiga hundar i tjänst!". Vi sätter oss vid hennes sida, blir kopplade igen och M stammar fram "Ursäkta!, F'låt!, Gick det bra?" M ser ut att skämmas som en hund - det gjorde inte vi!

PRAO nr3: Polishund, riktigt roligt det med, men i verkliga livet tror vi att man måste bitas, inte bara pussas, men inte ett helt avskrivet yrkesval.
(Det höll som sagt på att bli en helt oplanerad PRAO inom mentalvården, men det avskrev vi direkt, alldeles för dåligt betalt!)

Så om nu någon skulle behöva våra tjänster, vare sig det gäller inom jakten eller polisväsendet (mentalvården behöver inte göra sig besvär och inom kamphundsbranchen ser vi vare sig trygghet eller långsiktighet, så det hoppar vi nog också) så tveka inte att höra av er! Lönen kan alltid diskuteras!

Hotell Gävle

2008-10-05T18:38:00.012+02:00

Då hade vi äntligen lastat ur syrran och H och kunde börja vår helg inne i stan. Till skillnad från syrran så skulle vi bo i stan och det enda vi skulle göra var ta lite stadprommisar, öva platsliggning i en paviljon mitt inne i stan, äta mat och dricka vin och glögg. Vi bodde hos mostern, men bäst var det när jag var hos mormodern, då fick jag en tallrik med köttsoppa varje gång jag klev innanför dörren! Den var god och när den började ta slut så spädde denna underbara kvinna ut den med lite korv så jag inte skulle vara hungrig, jag var nog aldrig hungrig under hela helgen!

Övade lite på mina smygkunskaper, jag lyckades att helt tyst och nästan obemärkt smyga mig upp i mosterns säng. Hon upptäckte inte mig förrän täcket sjönk ner lite och det blev extra varmt vid fötterna, fast då åkte jag ut fortare än kvickt.

En av dagarna for vi till Sandviken. Där tog vi först några extra varv runt centrum, eftersom M inte kan läsa kartor, innan vi träffade Zeke, Tindra och lilla Akeelah. Tindra var snygg, men Zeke var lite jobbig som inte ville lämna oss ifred, utan han skulle hänga på som förkläde hela tiden. Zekes husse var världsbäst på att kasta pinnar och jag var oftast snabbast att ta dem och var jag inte det (om det hände bara på att de andra tjuvstartat eller att jag var upptagen med att kissa in även Sandviken som mitt så jag inte kunde vara med från start) så tog jag de bara ifrån de andra. De lärde sig ganska snart att jag var världsbäst och de skulle vara glad att de ens fick vara i samma park som jag. M blev lite sur på mitt beteende och tyckte att jag kunde försöka vara något mer ödmjuk och dela med mig annars skulle ingen vilja leka med mig. Som om jag bryr sig, pinnen var min!

Lillmatten ägnade mesta tiden och lilla Akeelah, hon var söt som socker och skittuff, men jag tyckte hon var lite liten ännu. Skulle jag träffa henne igen om ett år eller två så kommer hon säkert att vara döläcker, men nu var hon mest som alla andra snorungar.

Sedan for vi tillbaka till Gävle och åt lite mer. Klart som tusan att det var jag som skulle visas upp inne i stan och syrran som skulle gömmas ute i skogen. Hon har tappat all päls och ser ut som en skabbräv, medan jag har börjat växa på mig och gått från "bröst och bringa som en cornflakesflinga" till muskulös och med mycket hår på bröstet!

Den sista färden

2008-10-05T15:12:00.017+02:00

Jag visste det! *Grrr* Inte fick jag någon korv!

H&M fick visst lite dåligt samvete och lovade mig en weekendresa istället. De stopade in oss i bilen (igen!) tillsammans med packning och Lillmatte och så for vi iväg. Förväntansfullt såg jag fram emot ett SPA med massage, god mat och sköna mjuka sängar. Var bara lite fundersam eftersom jag trodde att det bara skulle vara jag och H som skulle fara tillsammans och vi var hela familjen i bilen.

Första mellanlandningen var hos Gävlemostern, men där var jag tydligen inte önskvärd för jag och H fick inte stanna kvar utan vi blev raskt instoppade i en annan bil och for vidare till kusinen Aldur. Som vanligt får man gå in och styra upp släkten lite. Det visade sig att Aldur inte visste hur man äter upp sin mat, så jag visade honom hur man gör. Problemet var bara att när han skulle försöka själv så fanns visst inget kvar...

Efter en natt i Hälsingeskogen så drog vi vidare mot SPA:t. Vi det var H, mosterns X, lillmattes morfar och så lilla jag, enda tjejen i gänget. Jag funderade lite över vilka lyxbehandlingar som var inbokade för oss medan jag tittade mig omkring i bilen och insåg snabbt att resten av sällskapet hade nog hade större behov av skönhetsbehandlingar än jag.

Så stannade vi på någon eländig säsongsstängd camping i Härjedalen och de började packa ur bilen. "Men vänta nu", försökte jag protestera, "så här ser väl inte ett SPA ut?!" Då skrockar H bara och säger "Vem har sagt något om ett SPA? Vi ska på fiskeresa/överlevnadscamp och gnäll inte! Du skulle bara veta vad företag kan betala för att göra sådant här för sina anställda! Det kallas för personlig utveckling och teambuilding." Det var bara att bita i det sura äpplet och försöka komma ihåg allt jag hört om deras tidigare fiskeresor för att komma hem i ett stycke. Ok, det enda jag kunde komma ihåg om dessa var Ms lätt skadeglada och menade frågor om hur mycket fisk det fått de andra åren. Det här kändes inte riktigt bra i magen.

Jag insåg snabbt att om vi skulle komma hem igen så måste jag ta mitt ansvar och börja arbeta. Visste, sedan tidigare studier och historieböcker, om hur män brukar fungera i vildmarken, att de satsar allt på att nedlägga det största bytet och att det ibland kan ta ett par tre veckor innan de lyckas - om de ens lyckas. Så skulle jag få mat i magen fick jag nog fixa det själv. Förstod att traditionellt samlar arbete skulle krävas och jag började söka igenom näromgivningen efter mat. Det enda jag hittade var lite sura gäddhuvuden och halvruttna älgskånkar, men svälta ihjäl skulle vi inte!

Efter att jag säkrat brödfödan kunde jag ta det lite lugnt. Ägnade mesta tiden åt att springa mellan fiskarna och hålla koll på att de inte drattade i vattnet, hjälpte H att ta upp öringen som han fått (fast på honom verkade det mest som om jag var i vägen), otack är världens lön! På kvällarna satt vi mest att och hade teambuilding och åt lite korv och drack öl. Jag gnagde lite på min egen upphittade matsäck och trots att jag bjöd laget runt så vågade ingen tacka ja, jag tror att de var lite generade över att de inte kunde bidra med lika fina saker.

Min tredje uppgift under helgen var att hålla björnarna borta, det kom någon nyfiken, men då sa jag till på skarpen att "hit är det ingen idé att du kommer, här vaktar jag!" Tur nog var den klok nog att lomma iväg så jag slapp ge den stryk och skada den, jag vet ju att man egentligen ska ju vara snäll mot alla djur. Orkade inte bry mig om att den skitit på vägen och inte plockat upp efter sig, ska jag vara ärlig så slarvar nog även jag med det då jag är i skogen.

Jag hann även med att laga bilen som de körde sönder på någon gammal banvall, vad de nu hade där att göra? Jag och morfadern utsågs snabbt till de mest teknisk säkra och händiga och vi gjorde vad som förväntades av oss. Bilen fungerade igen.

När H inte orkade släpa med sig fiskeväskan hjälpte jag till även då genom att bära lite extra krokar i pälsen, tyvärr glömde vi bort det när han inte längre behövde dem. Så när M skulle kamma ur det sista av min päls så hittade hon en trekrok i rumpan på mig.

Mätta, nöjda, belåtna och personligt utvecklade så återvände vi mot civilisationen, mötte upp resten av familjen, visade upp fiskarna som vi fått och stuvades in i den vanliga bilen och åkte hem. Jag var fortfarande lite sur över det uteblivna SPA:t, speciellt som det visade sig att brorsan tillbringat helgen på ett helt annat och mer bekvämt sätt. Så som en liten extra present till M så la jag upp lite sur gädda i M säng, alldeles nedanför kudden...
Sov gott svikare!

Working 9 to 5

2008-10-02T22:34:00.010+02:00

Fortsättning från föregående nummer, kan även läsas som ett fristående avsnitt

Nu började en lite tråkig period i mitt liv, folket insjuknade i lite olika takt, endast M höll ställningarna. Däremot hade vi inte någon stor nytta av henne då hon bara "jobbade". Hon försvann tidigt och kom hem sent.

Så plötsligt kom hon på den "geniala" idéen att vi skulle få praktisera lite på hennes jobb, som omväxling, "för vår skull". Jag förstår nog att hon egentligen blev lite lat och ville att vi skulle göra jobbet åt henne och styra upp det lite.

Det blev jag som fick äran PRAO:a först. Hon lurade ut mig astidigt på morgonen, glatt följde jag med - äntligen skulle det bli lite action! Ack, vad jag bedrog mig! Jag blev omedelbart instoppad i den förhatliga bilen, knappt jag hann ta min morgonkiss innan, nyvaken som jag var, sen drog vi iväg.

Vi skulle fara till Norrlands inland påstod hon och vi skulle hinna med att både jobba med hennes "jobb" och samtidigt ha lite kul, ev stanna vid någon plan eller i skogen träna lite, utan lillsyrran. Godtrogen som man är trodde jag nog att det skulle bli en fartfylld dag, men inte riktigt kunde jag ana på vilket sätt. Jag vet inte om någon av er som läser detta har åkt med min M någon gång och trots det fortfarande lever... Rallylydnad går sakta i jämförelse.

Om någon undrar vad min M gör hela dagarna så kan jag berätta så vitt jag vet så kör hon runt som en idiot, på usla vägar med gropar och jättehål, kurvor och annat elände. Sen springer hon in i en butik, är där ett bra tag, kommer ut igen, far på (om möjligt!) ännu sämre vägar, ännu fortare, springer in på en butik till, upptäcker att hon glömt något i den första, vänder och åker några mil tillbaka och hämtar det hon glömt och sedan kör hon ännu fortare på ännu sämre vägar medan hon konstant pratar med osynliga människor i bilen (ibland verkar inte ens de osynliga människorna vilja åka med mer (förståligt!) för då börjar hon ropa "Va? Jag hör inte, vänta, har ingen täckning, Vad sa du? Försöker igen snart, VAAA??" osv). Ibland stannar hon på en mack för att köpa kaffe, litervis, och skräpmat. Så håller hon på hela dagarna och det är för mig helt obegripligt hur hur någon kan betala henne för detta!

Vad fick då jag göra på min PRAO då? Jag vet ju att det egentligen ska finnas en handlingsplan för elever, men den såg jag då inte röken av och det verkar inte som M gjort det heller. Jag fick åka bil mer än önskat, fortare än önskat, skumpigare än önskat, ligga och vänta i bilen mer än önskat. Sedan fick jag i alla fall kissa in hela Norrlands inland som mitt, skälla på lite älghundar (nu vet jag var de bor), gosa och pussa på en bankdirektör (fick ett erbjudande om att flytta in hos honom, men jag kunde ju inte svika lillmatten) och sedan fick jag ett märgben och en Statiol-korv som lön. Korven var god, men jag är ju inte lika härdad som M så min mage tog lite stryk av all junkfood. Vilket H blev varse om dagen efter, då han fick snällt traska ut i regnet - ett par gånger i timmen.

Nu kommer syrran att bli jättesur när hon läser det här. Jag vet att syrran vare sig fick korv eller märgben när hon fick följa med dagen efter. Hon fick bara fara runt och kissa lite. Så nu tillhör hela mellan norrland oss! Annars fick hon mest fara på E4an som är rak och fin. Lite skumpigt fick även hon när M tog en sightsingtur i Höga kusten, där blev det t o m grusväg ett tag, men det var för att hon skulle få springa lite i skogen och titta på utsikten, syrran sa efteråt att hon sket väl i utsikten, men det var kul att spåra djur i eländes terräng med M på släp à la bergsget och syrran får väl symbolisera bergsgeten och M eländet.

Vi är, efter dessa dagar, i alla fall övertygade vad vi INTE ska bli när vi blir stora, vi ska inte bli det som M nu är, vad det nu än är för något! Trots korven!

Sommaren med Kabby

2008-10-01T20:42:00.010+02:00

Här har allt och ingenting hänt, under vår frånvaro från datorns underbara värld.

Vi har varit i Mora och i Blyberg. Vi skulle på riksstämman och hade stämt träff med några andra lappisar. Lyckades möta upp bl a Zeke och Azlan och syrran fann en lika vild lekkompis i Mikkas nya lillbrorsa Aitik (lika barn, leka bäst), jag och Mikka hann snacka lite om hur besvärligt det är med dryga småsyskon. Mest tycker jag att vi gick runt eller stod och väntade på M som var inne på något möte.

I Blyberg, där vi bodde i Hs farmor och farfars gamla hus, var det mest varmt, men jag hann ställa ett par älgar (som spatserade i dalgången nedan huset), äta blåbär och bekanta mig lite med hästarna som bodde granne med oss. Annars for vi mest till och från Mora den helgen. Syrran skulle ställas och det gick bra tyckte alla andra utom M (som den dåliga förlorare hon är) som mest fnyste över att syrran blev reserv i sin juniorklass, "Vadå reserv, vad är det för placering egentligen, antingen blir man placerad eller inte!". Fin kritik fick hon, syrran alltså, och hon stod så snällt hela tiden hon var framför domaren, men trava - det ville hon då rakt inte!

Sedan var det min tur att förnedras, jag visste att det var tal om något "test" för min del, men vad det skulle innebära hade ingen riktigt velat tala om för mig och nu efteråt kan jag förstå det. Vi fick snällt ligga med en massa hundar och snällt vänta på att få gå fram till en tant som såg snäll ut, men som började med att raka av mig pälsen, i och för sig bara lite på frambenet, och sedan tog hon fram en spruta som var grov som ett dikesrör och började raskt tappa mig på allt blod jag hade. Matt stapplade jag tappert omkring på campingen, med blodet rinnandes längs efter benet, innan jag heroiskt lyckades samla ihop hela flocken och få in dem i bilen för att snabbt fly därifrån. Tack och lov att vi lyckades ta oss därifrån med livet i behåll! M fick ett brev från något labb i USA några veckor senare som talade om att jag var "PRA-carrier", vad nu det betyder och vem bryr sig? Jag lever!

Sedan var vi på kennelträff, där träffade vi lite släktingar och lärde vi oss rulla en jättestor boll och åt gott godis. Det var mest syrrans dryga syskon, den ena vildare än den andra och sedan var det Zacke och Rulle, lite äldre och lite klokare. Ingen av mina brorsor kom den här gången, men min mamma var där! Jag blev både fotad och filmad medan jag rullade bollen och kommer ev att publiceras i något om bollvallning och inlärning. Tja, jag kan ju förstå att instruktören Åsa ville ha den snyggaste av oss på bilderna, somliga har ju både beauty and brain!

Hemma så tillbringade vi lite tid med att vara ute i skogen och plocka blåbär och lingon. M påstår att jag är en tvättäkta blåbärshund, att jag liggmarkerar alla fina blåbärsställen åt henne. Hon kan ju få tro det, om det gör henne lyckligare, som ni alla säkert förstår så lägger jag mig helt enkelt ner där det finns tillräckligt många, goda och stora blåbär inom räckhåll så jag kan ligga ner och äta. Tyvärr så brukar M komma som ett skott och knuffa undan mig då för att genast ta alla åt sig själv, egotant!

Sedan började den tråkiga vardagen utan semester. Efter att ha farit land och rike runt under sommaren så skulle vi plötsligt återgå till det vanliga livet. Syrran och jag blev snabbt uttråkade och kom på en ny rolig lek, "Driv folket till vansinne" kallade vi den. Vi gjorde en snabb rollfördelning, jag skulle skälla på allt och alla medan syrran skulle låtsas som om hon aldrig gått i ett koppel förut, hon bara skuttade som en kanin på knark och rullade runt i gräset när hon inte gjorde saltomortaler. Gissa om vi hade kul? Gissa om grannarna hade kul? Gissa om H&M hade kul? Svaret är ett rungande "Ja!" på allt, utom möjligtvis den sistnämnda... H&M, tråkmånsarna, bestämde att det var slut på våra gemensamma prommisar och istället fick vi löpträning med M i elljusspåret som straffkommendering. Tja, säg det roliga som varar.

Missa inte den rafflande fortsättningen i nästa nummer...

Baddjävlar 2

2008-07-26T17:16:00.004+02:00

En kort rapport.
Idag skötte vi oss alla så gott som exemplariskt, dvs alla utom M. Hon använde alla de där orden som lillmatten inte får använda, men M sa att den reglen gäller bara när man inte sitter i ett rödmyrebo enbart iförd bikini...

Baddjävlar!

2008-07-26T11:01:00.007+02:00

Då har jag varit vid havet för första gången! Det var stort, blött, vågit och förädiskt. Först ville jag inte riktigt gå i mer än till knäna, men så lurade H&M och brorsan mig att springa lite längre ut och det gick ju bra eftersom det inte blev speciellt djupare. Jag hade fullt sjå att hoppa över alla vågor som kom och plötsligt upptäckte jag att jag inte längre bottnade, utan att riskera blöta huvudet och eftersom jag inte hade någon badmössa på mig så simmade jag mot land. Simmade säkert 10m och nu säger H&M att jag har tagit mitt första simmärke, Grodan! Snacka om att jag är bäst! Brorsan, fegisen och förrädaren, stannade längre in och håller fortfarande på att kämpar med Baddaren, *fniss*.

Annars hade vi rätt kul på stranden, H&M hade inte riktigt lika kul...
Efter att Kabby lyckats komma lös från linan, passat på att då välkomna en annan hund, skällt ut alla som rörde sig, och sen lite till för säkerhets skull, även jag passat på att hälsa på samma hund som Kabby (när M skulle byta halsband till ett badvänligt) satt H&M och tittade på de stora riesenschnauzrarna, som körde lite lydnad på stranden, och på vår granne BCn, som gjorde precis som dennes matte sa, medan de suckade djupt och innerligt avundsjukt.

Som Grande Finale så drog brorsan och jag, direkt efter min märkestagning, sida vid sida, iväg längs med hela vattenbrynet, bort från H&M, helt döva (klart man får vatten i öronen när man lär sig simma, knappast vårt fel!) och fram till ett par som låg vid strandkanten och där, vid deras filt, stannade vi och ruskade av oss allt vatten... Det var då H&M gav upp, drog varsin papperpåse över huvudet, packade ihop och åkte hem.

Idag ska vi också åka och bada, fast visst till någon annan strand, där vi inte är igenkända...

Vi hade i alla fall tur med vädret - not!

2008-07-22T11:34:00.005+02:00

Tja vad ska man säga? Det går visst rykten, på vissa bloggar, om att jag skulle ha tagit semester. Vill härmed starkt dementera att jag skulle haft någon som helst viloperiod!

Under min frånvaro från bloggen har jag gjort MH (haha, M blev gråhårig på kuppen! Vadå komma tillbaka, jag sitter hellre här och tuggar på ett grässtrå! Vem bryr sig om några spöken när man kan ligga kvar i mossan och leka med kottar? Fast kaninen var kul, den dog, garanterat!), cyklat, åkt bil, varit på utställning (fick en 2a, men pälskommentaren var bäst "Ngt utfälld i pälsen----päls ok", här fick jag stödja upp matten som höll på att svimma av förvåning "ngt utfällt", enligt henne har jag ingen alls), varit barnvakt åt islänningen Aldur och lillsyrran (det var ingen barnlek!), gått flera timmar i skogen i ösregn och hagel (haha, folket har INTE samma pälskvalitet som vi), gått till höga vattenfall, gått upp på fjäll, nästan blåst bort, gått ner från fjäll, glott på lite ren, beundrat Ms knottbett (det såg ut som hon hade vattkoppar på vänstra halvan av ansiktet), varit på marknad, träffat en svenne, skällt på hästar, skällt på turister, nosat och hälsat på turister, tiggt ostsmörgås av turister, varit lappisamdassadör för turister, smakat kaffe (gör jag aldrig om, numera brukar H&M, fnissande, bjuda mig på detta djävulens påfund!), smakat messmör, slickat asfalten på hela marknadsplatsen på jakt efter mer messmör, lärt lillsyrran att bada, varit ute och joggat med lillsyrran & M i ösregn och åska (varför ska M, som bara är ute och springer ca 5 ggr/år alltid välja åska och ösregn till sina joggingrundor, det var ju knappast första gången?), åkt mer bil och kissat in halva Sverige som mitt!

Det enda som jag missade var att vara med på min favvotjejs bröllop, någon var tvungen att vakta syrran (läs jag), men jag har hört att M grät som en barnunge och att bruden var vackrare än någonsin. Grattis Herr och Fru Johansson!

Lejonkungen och Pumba på mer äventyr

2008-06-23T11:59:00.003+02:00

Nu var det länge sedan vi skrev något här, så det är väl dags att uppdatera omvärlden vad vi har haft för oss.
Det mesta har varit som vanligt, vi har varit iväg på lite skogspromenader till Kliss. En gång gick vi med ett helt gäng, det var, förutom vi, Raija, Trassel och Tuss. Då försökte jag styra upp det hela lite, sätta lite ramar och organisera. Tanken var att vi skulle spela filmen "Lejonkungen". Jag skulle vara Simba, jag hoppade upp på alla stenar och stubbar och poserade ståtligt. Raija vara Naala, min lejondrottning, bröderna T kunde gott vara hyenorna och syrran, med tanke på hennes intelligens och fisar, skulle vara vårtsvinet Pumba. Hur gick det då? Tjaa, hyenorna försökte jag jag få bort och en av dem fick lämna platsen med ett blåöga, min Naala gick mest i sin egen värld och syrran fattade inte ens vad hon skulle göra hon bara la sig ner och sa filmrepliker ur fel film, Raskens "jag tyar inte längre, Husse!". Dumsnäll som husse är så bar han henne en liten bit och hann ringa M och fråga vad man ska göra vid värmeslag. M som ibland är "en mycket klok kvinna, för att vara människa", sa bara åt honom att sluta tramsa och gå hem. Mycket riktigt med lite godis i handen visade det sig att syrran inte alls hade något värmeslag, hon blev bara lite lat.

Annars har vi firat midsommar. Vi fick besök från Stockholm, av en riktig fotograf så nu har det poserats och poserats och jag var den stora stjärnan, syrran fick vara med på något hörn ibland. Det finns några riktigt ståtliga Lejonkungsbilder på mig som jag funderar på att trycka upp som idolbilder, syrran ser mest ut som om hon sitter och ska klämma ut en fis, så att sätta henne som Pumba i rollfördelningen visade bara ytterligare på min intelligens. Vi ska visst få bilderna någon gång, bara fotografen gått igenom skärpa, ljus mm. Hon ska visst PhotoShoppa lite också, vi ska precis som alla andra supermodeller bli retuscherade, innan vi publiceras.

Resten av midsommarafton var vi på Norra berget, i Sundsvall, och tittade på majstång, små grodor (fast jag såg inga grodor, hur mycket jag än letade) med Raijas familj. Jag fick vara klapphund åt små barn och skötte mig med bravur, enligt M. Vi mötte en annan finne, en surkärring på 7år, vars mamma (Kastanjetorpets Bonnie) kom från vår kennel. Vi poserade lite mer, bl a på en stenmur med hela Sundsvall i bakrunden och sedan åkte vi hem. Gick till Raija och åt sill och grillade. Tror ni vi fick nåt? Näää, inte en smula tappade dem på golvet och inte lämnade de matbordet så att vi kunnat göra som Ziri, hoppa upp och självservera oss heller. Där var vi hela kvällen och halva natten och lekte med alla katterna, de är rätt sjyssta, även om jag inte riktigt vet vad man ska ha dem till.

På midsommardagen for vi iväg till Döda fallet, fotografen vill ha bilder och M tyckte att det finns få områden som är lika maffiga som detta, att få promenera i botten av en torrlagd älvfåra och glo på sten. Givetvis regnade det och när solen sprack upp så var fotografens batteri slut så vi gick tillbaka och laddade batterierna igen och gick slingan baklänges den andra gången. Även där fick jag rycka in och posera för att visa "djupet" i bilderna så att det inte skulle bli "platta" bilder. Klart en bild skulle vara "platt" om inte jag var med i den så jag ställde så gärna upp. Har ni tur kanske ni får syn på mig i något reserepotage i en av de större kvällstidningarna lite längre fram.

Syrran var inte riktigt lika förtjust i denna strapats, att gå på smala träbroar en bit ovan backen var ingen höjdare... M tyckte, lika iskallt som vanligt, att det var bra träning för henne att gå på spångarna, ibland undrar jag om hon har det där som kallas empati överhuvudtaget. Syrran tacklade problemet genom att försöka springa igenom allt så fort hon kunde. Hon la sig inte ner och blåvägrade som hon annars kan göra om man går fram till en strandkant t ex, då brukar jag få vara terapihund och visa hur det ska gå till. Syrran är för övrigt inte riktigt klok, hon kan dricka vatten ur dy/lerpölar, men vägrade länge att dricka ur "farliga" bäckar med rent vatten... När vi kom hem var hon så slut att hon inte ens orkade tigga efter mat fastän klockan var efter matdags, hon stöp i hallen och sov där på tröskeln in till köket.

Syrran lyckades förresten fostra denna fotograf rätt bra, hon slängde sig framför henne med magen upp och krävde "Klia mig!" och fotografen kliade snällt. Fotografen fick också lära sig hur reveljen går till i vår familj, sovandes sin skönhetssömn blev hon raskt vaken när syrran landade på hennes sprängfyllda urinblåsa och ropade "Gå upp och klia mig!" medan hon raskt tvättade fotografens ansikte inför dagens äventyr.

Den här veckan ska vi visst gå något som heter MH också, hur de ska få syrran att kampa med en trasa blir kul att se, möjligtvis om de först smörjer in den med leverpastej... På torsdag ska vi upp i ottan och fara iväg för att gå ut först av alla hundar. M har redan nu börjat få ångest över allt som hon ska göra, gå här, gå där, släpp hunden nu osv, va f*n, det är väl inte hon som ska bskrivas utan vi! Fast M hade önskat att hon fått titta på någon annan hund/förare först innan det blir vår tur så hon inte behöver göra bort sig helt. Efter det ska vi låna ut bilen till brorsan som ska höftledsröntgas. M tyckte att vår bilbur redan var nedspydd, så en till sövd hund som vaknar till liv skulle vara vare sig till eller från. Vi får hålla tummarna att inte bebisen tittar ut på samma dag! Det finns en viss risk att Kishus husse kommer att skjutsa brorsan till BB och matten till djurkliniken om nu allt händer på samma dag...

För övrigt ska vi visst på utställning igen, i Alfta i juli. Det enda roliga med det är att vi ska bo i skogen hos Aldur den veckan och att Zekepojken också kommer att vara där. Zeke har lovat att han och syrran ska ha raveparty bland ringarna och riva tälten, vi får hoppas att han är karl nog att stå vid sitt ord och se till att det blir lite kul!

Kliss

2008-06-03T15:05:00.001+02:00

Trehörningsjötriologin, del 3 - Sagan om Kabbys återkomst

2008-05-21T12:06:00.022+02:00

Jaha, det var då tur att syrran lyssnade lite på vad jag sa i alla fall!
Efter lördagens bravader så var ju M inte helt frisk i huvudet - the understatment of the year!Lulehussen skrattade rått och beskrev hur vår blogg skulle se ut i fortsättningen, "Jag ska på utställning!", "Hussen ska flytta, men det gör inget för jag ska på utställning!", "Lillmatten är galen och vill flytta till Tyskland, men det gör inget för jag ska på utställning!" Det säger sig självt att så kan vi ju inte ha det, vem skulle vilja läsa den bloggen? Jag tog ett ordentligt snack med syrran om hur man egentligen ska göra på utställning och vilka följder det kan få om man inte gör det och det verkar som sagt som om hon lyssnade på mig.

Hela spektaklet skulle alltså göras om på söndagen också. Upp i ottan, M och jag gick iväg först och lämnade de andra att packa och städa ur stugan. Vi fick minsann sitta och vänta i evigheter den här dagen också. Nu var det ännu kallare än dagen innan och inte lika mycket picnickkänsla över det hela som igår. Alla bara väntade på att få gå in och sedan åka hem. Enda trösten var att även domaren ville hem så det gick inte fullt lika långsamt som igår.

När var det nästan min tur så kom äntligen hejjarklacken med Smilla i spetsen. Jag blev så till mig, ylade och gnällde och fick nästan svansbrott på köpet av ren iver. När jag gick in i ringen så stod svansen rakt upp och jag sprang som en gud, tacka för det när jag visste ju att Smillan stog där uppe och hejjade på mig! Dagens domare verkade ännu petigare än gårdagens, om blåbanden haglde i går, så öste de ner från himlen idag!

Den här tanten klämde och kände, precis som igår, innan hon satte sig ner och dikterade omdömet:
Liten hane som kunde vara bättre könspräglad, ser ännu lite valpig ut typiska prop & hals & bröstkorg, tillr benstomme, lite mjuka mellanhänder och lösa tassar, väl ansatt svans, tillr vinklad, rör sig med lite korta steg, kunde vara rikligare pälsad, lite försiktig i temp.
Kvalitetspris 2

Domaren sa till M att hon hade en riktigt söt hund, men... en hane ska inte vara söt, utan mer karl. Vi fick springa ut igen och upp till de andra där stog Smilla och väntade och sa att "Söt är visst bra!". Alla frös, men jag var bara lycklig över att det var över för min del.

Vi fick lite skvaller om syrrans bravader i stugan. Hon hade tydligen rymt, igen, och sprungit över till grannen och fått med sig dennes hundar, som forcerade kompostgallret för att vara med och lukta på hennes väldoftande rumpa. H hade tydligen fått tag i hennes nacksskinn och ledde henne hemåt, med en skock dreglande hanhundar efter sig, när syrran körde ett av sina berömda "lappkast", kom loss igen och sprang tillbaka. Till slut lyckades H få upp henne i famnen och fortfarande som oskuld kunde hon återbördas till hemmets hanfria vrå.

Nu frös nog även domaren så det gick fort! De ropade upp juniortikarna och jag hann precis ropa efter syrran att hon inte skulle glömma bort vår överenskommelse. In i ringen och så började hennes bedömning, domaren klämde och kände på hundar och nu verkade det visst bara blåa band kvar. När det blev syrrans tur så fick de springa och springa och springa... M började anta en lätt högröd färg som snart skulle gå över mot det lite mer blåaktiga, mycket symboliskt.

När de äntligen fick vila så sa domaren så här:
En lite mindre tik av utm typ, ganska bra prop, typisk hals, tillr benstomme, bra bredd i fronten, korr tassar, knappt vinklad i knä, rör sig bundet & passar så gott som hela tiden, alltför lockig päls, behöver mera ringträning.
Kvalitetspris 2

Domaren sa till M att hon va ren fin tik, men att hon passat (sprungit i passgång) hela tiden och nästan aldrig travat, så att hon inte kunde bedöma det hon inte såg och att hon som sagt behövde ringträning så att hon skulle förstå vad som förväntades av henne (hon skulle bara veta att det var precis det här som jag tagit ett allvarligt snack med syrran om i morse och att syrran gjort precis som jag sagt åt henne...) och sen höll hon upp ett fint blått band. M försökte le, utan att se alltför besviken ut, sprang raskt ut från ringen och försökte ta tältet med sig som hämnd. M hävdar fortfarande att var det en ren olyckhändelse, men syrran har skvallrat att så var det inte alls. M hade tydligen sagt "Kärringen ser ju ändå inget, om du tar den sidan av snöret så tar jag den andra och så drar vi skiten över henne! Du får extra korv om du gör det!"

Tyvärr misslyckades de och tältet och kärringen blev kvar. Nu skulle min Smilla in, hur skulle det gå? Vi hoppade alla upp och ner, av köld, snålblåst och spänning, jag hade sett Lulemattens försök till peptalk strax innan och sett hur Smilla bara blängde på henne, sa "Gör det själv då!" och sjönk ihop. Nåja, in gick de och ett rött band blev det och sen fick de springa lite till. Det hela slutade med att kärringen sa åt Smilla att hon var lite liten??!! Va f*n, hon är ju så perfekt som man kan bli! Att inte M lyckades bättre med att riva tältet över kärringen förut! Hon var ju helt klart blind!

Efter det ledsnade vi ihop totalt och väntade bara på lotteriet, lillmatten hade lotter och eftersom hon alltid vinner, efter gårdagens lotteri skulle det visst göras några hoppnade russin och andra experiment. mycket riktigt, en rosa maskot i form av en flodhäst har vi också med oss hem.

Sen packade vi in oss i varsin bil och skildes åt. jag grät mig till sömns efter min tjej, syrran sov som ett barn, H likaså (tur att M som körde var vaken). Stannde inte förrän vid Höga Kusten-bron och där gjorde jag ett lite trött och tröstlöst försök att kliva på syrran, men de sömndrukna folket var med och jag gav upp, försvann in i mina drömmar om norrländska tjejer istället och vi for hem!

Tack och lov är Ms hybris redan något mindre efter syrrans bravder på söndagen, även om jag tror att hon fortfarande befinner sig i chock och förnekelsestadiet och kommer att kvar där ett tag till ("Det var ju bara en svensk och blind domare, finska domare är bättre/viktigare/väger tyngre!" osv) och vardagen kommer snart att åter vandra in i sin sakta ban.

Trehörningsjötriologin, del 2 - Sagan om utställningsringen

2008-05-21T00:13:00.017+02:00

Morgonen började lite lätt kaotiskt, M hade lovat att hjälpa till vid registeringen och skulle upp i ottan. Jag tror att hon egentligen hade en plan att eliminera all konkurrens med sin andedräkt, men tyvärr visade sig lapphundarna med bihang vara av ett tåligt släkte. Under tiden gjorde vi huvudpersoner oss i ordning och finslipade de sista detaljerna. M kom tillbaks och hämtade oss och tro på f*n att de hade missat att ge mig frukost! Hungrig gav jag mig ut mot estraden, dagen kunde ju ha börjat bättre. Vi satte oss och väntade och väntade. Vi hade i alla fall trevligt sällskap, en snygging som hette Zacke och några brudar och så en liten parvel som skulle få flytta hemifrån denna dag.

Till slut blev det dags för Kabby och M att gå in på scenen. Ett tag var jag rädd att de skulle skämma ut oss övriga, men jag måste säga att de skötte sig riktigt bra! De stog vid ringside ett bra tag och M försökte hysteriskt att peppa upp både sig själv och brorsan.Han är ju känd för att vara lite blyg annars, men när domaren (en trevlig och mycket klok tant från Finland visade det sig senare) gick förbi så sträckte han på halsen och nosade på henne. De fick springa något varv och sedan stå och vänta på att, i tur och ordning, visa upp sig och bli igenomkända av hennes mjuka händer. När hon granskat Kabby ett tag så drog hon upp ett blått band och M jublade nästan av lycka när hon kom ut igen, fastän han tävlat färdigt för idag.

Så här så tanten om Kabby:
Önskas bättre könsprägel på huvudet. tunnt nosparti. Välansatta öron. Ngt kort hals, knappt vinklad fram. Välvinkl. bak Mkt bra benstomme. Önskas bättre utfyllnad i kroppen. Rör sig väl från sidan. Ngt trångt bak. Något lågt ansatt svans.
Hans slutbetyg blev Kvalitetspris 2, dvs "Gott avelsresultat".

M for omkring så att jag nästan började undra vad hon fått i sig, eller om hon möjligtvis lekte tjuren Ferdinand när matadoren kom på besök, hon hoppade, studsade och var till allmänt åtlöje. Det värsta var att hon sa att nu brydde hon sig inte det minsta om hur det skulle gå för mig, att hon redan hade fått allt hon önskade, skitsnack! Sen tog alla lunchpaus i ca femtioelva timmar, minst!

Plötsligt var det min tur, M var helt oförberedd och hade inte ens hunnit piffa till mig, vilka underbara förutsättningar hon gav mig! Vi var 12 st juniorbrudar som skulle tävla om tilteln bästa juniortik och där stog jag, helt okammad, bland alla andra uppiffade, eller i alla fall borstade, babes. Hade ingen riktig aning om vad jag skulle göra. M drog runt mig i en jäkla fart och jag försökte tappert att galoppera ikapp, det gick väl så där. Domaren delade ut blåa band til höger och vänster och så blev det äntligen min tur. Jag hade ingen lust alls att stå så där fint som de andra gjort, satte mig ner och kliade mig lite, snodde runt och bökade medan M tappert log, lite mer krystat för varje krumbukt jag gjorde och vilken utdelning det gav - så mycket korv har jag aldrig ätit förut!

Fick springa lite till, hängde fortfarande som en vante efter M, kom tillbaks och ställde upp igen och tanten klämde på mitt huvud och tog det i händerna ett par gånger till och sa att jag hade ett mycket vackert huvud, då hände det som ingen trodde - tanten reste sig upp och hämtade ett rött band som hon gav till M. M trodde inte sina ögon, visste inte ens vart hon skulle ta vägen och sprang givetvis lite fel. Tja , det får man väl bjuda på.

Vi ställde oss som längst bak i kön igen och tittade på hur de blå banden for upp i luften igen och igen. Efter ett tag kom en annan matte med sin hund fram och ställde sig vid oss, hon och min M stog och småhoppade av stolthet, efter ett tag kom en till hund fram som också fått rött band och så började det om igen, vi fick springa mer, blev mer klämda på osv. Jag och M stog i mitten när domaren plötsligt kom fram och flyttade på oss till längst fram och tog i M i hand samtidigt som hon höjde den andra med ett till rött och sen ett lila band. Inte för att jag fattade mycket, men M strålade hela hon och såg ut som om hon skulle spricka av stolthet - för ett par färgglada plastband som inte kan ha kostat mer än någon ett-öring?

Så här tyckte tanten om snygga mig:
Bra hv & uttryck. Tillr halslängd. Lagom vinklad. Mkt bra kropp för åldern. Tillr benstomme. Aningen brant kors samt ngt lågt ansatt svans. Bra päls. Normala rörelser.
Mitt slutbetyg blev Kvalitetspris 1 (mkt gott avelsresultat), konkurrensplacering 1 (dvs jag slog alla andra 11 brudar) och ett HP (Hederspris för lovande hund).

Domaren pratade lite mer med M om att hon hade en fin liten hund (som om det skulle vara någon nyhet?), men att hon behövde öva på handling så att hon kunde visa upp mina förtjänster lite bättre (det kunde hon iofs ha rätt i, behöva hänga längst ut i kopplet inför en stor publik var väl kanske inte det jag uppskattade mest). Efter det fick vi äntligen springa, eller snarare studsa, tillbaka till de andra, som också såg så där löjligt saliga ut på ögonen. Själv kände jag bara att mina scennerver hade börjat ta ut sin rätt och sprang fort iväg och bajsade i ett hörn. Nu fick M allt äta upp sina ord tidigare efter att hon och brorsan varit inne, att "inget kan bli bättre än det här, nu spelar det ingen roll hur det går för Nemi" fnys!

Smilla körde sedan sin vända och hon slog till med ett CK (dvs certifikatkvalitét), hennes M fick välja på en rosett eller en tennren, hon tog tennrenen till hussens stora sorg, ryktet säger att han fortfarande surar...

Sedan orkade inte vi stjärnor vara med längre utan vi gick tillbaks till stugan och vilade. Hörde hur M satt och räknade högt hur många hundar jag slagit, hur hon planerade in alla utställningar jag skulle få gå på och att jag hade fått ett lila plastband av en finsk domare osv. Till slut orkade jag inte med henne längre utan jag la mig ner och sov. Det var något tjafs om någon engångsgrill från Coop också, men det orkade jag inte ens försöka tjuvlyssna på, vet bara att de stekte köttet i stekpannan till slut. Enda missen som blev under dagen var när jag snällt och väluppfostrat satt och väntade på ett "Varsågod kära lilla HPt!" med tungan nere i Smillas mat och så kom Kabby, från ingenstans, och drog i sig det hela, mitt framför nosen på mig - aldrig mer att jag ska vara väluppfostrad!

Hälsningar, lilla HPt (former known as Nemi)

Trehörningsjötriologin, del 1 - Sagan om Trehörningsjö

2008-05-20T22:24:00.014+02:00

Då blev det dags att åka på mitt livs första utställning, Kabby skulle iofs också med, men det var min debut som allt handlade om. Vi åkte redan på fredagen för att jag säkert skulle hinna få min skönhetssömn. Det enda som oroade mig var att vi skulle bo med en av mina konkurrenter och Kabbys distanskärlek, men det kunde också vara lite smart att få en chans att mjölka av Smillan lite tips inför den stora dagen.

M var ett nervvrak redan vi satt oss i bilen. Eftersom jag löpte hade H&M problem redan vid ilastningen inför vår bilresa. Själv brydde jag mig inte nämnvärt, utan jag sträckte bara ut mig i buren och njöt av att jag för en gångs skull hade fått egen kupé! Kabby fick trängas med H i baksätet medan M körde och lillmatten satt brevid och skötte stereon, det är tydligen ett viktigt uppdrag. Som vanligt, när vi ska iväg någonstans, så sprangs det fram och tillbaka och upp och ner för trapporna, jag lät dem vimsa och låg kvar där jag låg.

Bara en halvtimme försenade gav vi oss iväg. Resan tyckte jag var lite långtråkig så jag sov mesta tiden. För att inte H&M skulle tro att jag tänker klara av så lång tid utan sällskap, alltför ofta, så la jag en liten spya som påminnelse till dem. Den kunde de gott få torka upp när vi kom fram. Kabby satt mest i baksätet och såg olycklig ut, la sig ner, satt sig upp, flåsade och gnällde som den värsta barnungen, till slut var jag tvungen att säga åt honom att skärpa sig och då lugnade han sig lite i alla fall.

När vi kom till Övik tyckte H&M att de skulle ringa lappfolket från Luleå och kolla om vi skulle handla, på den stora affären, så strejkade hela mobilnätet. Det blev ingen handling, däremot fyllde H&M samt lillmatten på det akuta matförrådet och torkade upp min present. Säga vad man vill, men kräsmagade verkar de inte vara. Vi fortsatte till byn vi skulle bo i, checkade in i stugan och äntligen fick H&M kontakt med Lulefolket - då var Konsum redan stängd och vi satte fart till en annan by där M visste att det fanns en öppen butik. Det inhandlades lite korv och frukost, H&M såg en älg, annars hände det inte mycket på den trippen, förutom att M prompt skulle stå inne på butiken och prata med någon gubbe i en evighet medan jag och H satt i bilen och dog av tristess.

Tillbaka till campingen och när vi kom fram hade Lulefolket redan kommit fram och tagit plats. Den där Smilla löpte visst också och jag måste säga att hon var inte så dum i alla fall. Hon behövde minsann inte städa efter sig, hon hade gjort klart från början för sitt folk att sånt tänkte då hon inte syssla med, blev det gnäll kunde de städa själva. Istället hade hon fått något så läckert som tikskydd, dvs ett par grymt häftiga, rosa trosor med dödskallar på! Vill också ha!Smart brud, jag insåg snart att jag hade mycket kvar att lära.

I stugan gjorde H&M ett tappert försök att stoppa in mig i en bur, HA! Det kunde de glömma, efter ytterligare smarta tips från coachen så satt jag där inne med nedböjt, nästan skamset, huvud och såg så miserabel ut att ingen hade hjärta att låta mig sitta kvar, istället blev det Kabby som fick gå in i "sovrummet" (dvs ett rum på ca en skokartongs yta). Jag och Smilla småsnackade lite tips och trix inför morgondagen medan våra H&Ms åt mat, drack vin och snackade skit, eller i alla fall tarmsköljningar. Visade upp lite tricks för sällskapet, bl a om hur vesslelik jag kan vara och drog en liten repa på campingen innan jag behagade att komma tillbaka, fattar inte vad de gnällde om, jag har fått gå i koppel sen sista april, börjar bli liiite uttråkad nu och lämnar de en öppning på 2 mm så tar jag den, om inte annat kan det lära M att sluta påstå att jag är tjock!

Till slut insåg de att jag måste få sova om jag skulle orka vara snygg imorgon och vid halv tre-tretiden gav de upp. Strax innan dess hade Kabby-stackarn fått privatlektioner av LuleHussen om hur han skulle bete sig i ringen dagen efter, jag behöver väl inte ens påpeka att han INTE uppskattade det speciellt mycket! Jag och Smilla hade ett sleep-overparty, medan Kabby fick sova med de andra i skokartongen.

Lappisparty!

2008-05-19T15:19:00.007+02:00

Tänk att det kom så många på partyt som jag hade ordnat!
Först var jag tvungen att se till att M skjutsade upp H till grillplatsen så att elden skulle vara klar när vi andra kom dit, sedan åkte jag och M tillbaka till parkeringen på bilprovningen.

Där stog redan en liten kille från Sandviken, Zeke, och stampade otåligt och väntade på att vi stora killar skulle komma. Han behövde inte bli besviken, min brorsa Kishu, en skogskille Baccus och så, inte minst, jag kom och visade upp hur man ska bli som stor. Han var mycket imponerad av oss och vi delade på ett och annat grässtrå och tipsade honom lite om hur man driver sina H&M till vansinne på ett snyggt sätt. Sen kom det äntligen en tjej också, en Svensk lapphund som var så snygg.

Efter ett tag ringde Ms telefon och hon berättade att min tjej Raija var på väg, hennes M hade bara försovit sig lite och att de nu snart skulle vara ikapp. Vi började gå mot grillplatsen, Baccus och jag hade lite olika åsikter om vem som var snyggast och bäst. Våra H&M tyckte att det behövde vi inte bekymra våra snygga huvuden om, men vad fattar de egentligen? Sånt är ju skitviktigt!

Framme vid grillplatsen satt H och Kishus matte, de skötte markservicen åt oss hela dagen, schysst av dem att ställa upp och arbeta på min träff! Vi sprang runt lite och delade på pinnar och undersökte området. Sen kom min Raija dit, jag hörde tvåbeningarna viska om att hon varit på dejt och flirtat med någon annan kille, men att hon tydligen inte varit speciellt inresserad - det förstår väl alla att det är bara mig hon vill ha!. Fast jag är inte riktigt säker på det trots allt, undrar om hon inte varit lite otrogen ändå? Hon var sig inte riktigt lik, lite avmätt och inte lika kul som annars, kändes lite som om hon tyckte att jag var lite barnslig i sällskapet, att jag inte riktigt dög längre... Suck, jag vet inte vad jag ska tro, för när alla andra gått hem sedan så var hon som vanligt och då dög jag minsann - hon kanske skäms lite för mig? Nog kunde jag se att Baccus var en riktig snygging, men ändå....

Baccus ja, hans husse tyckte att han behövde socialiseras lite så han bad om min hjälp. Att vi skulle ta en liten prommis ihop och det är klart att man ställer upp när någon ber så snällt. Vi gick iväg en bit och det gick jättebra, han lyssnade på allt jag sa och han blev riktigt duktig, tyvärr så är han nog som de flesta av oss hanar, dvs så fort som Raija kom och viftade på svansen och rumpan lite så glömde han allt jag lärt honom. Alla pratade om hans päls, så mycket, så snygg, så osv. Det var väl inget fel på den, men jag fattar inte varför ingen pratade om min lika mycket... Nog för att jag har liiite mindre, men ändå!

Sen kom det en till svenne, en gamling på 9-år och min M blev helt salig. Hon tyckte att det var den snyggaste svenne hon någonsin sett! Med sig hade han också en liten kille på 10 veckor, han var rätt söt, men jag tycker inte riktigt om uttrycket som min M fick i ögonen när hon satt och höll i honom, fattar inte varför alla blir så löjliga bara för att det finns valpar i närheten. Hur kul är de egentligen, de äter, sover och skiter och snor ens leksaker - det är i alla fall vad jag tycker.

Då var det roligare med lite större killar som Zeke, runt halvåret, som man kan lära lite hyss. Det var en riktigt skön kille förresten, brydde sig inte ett dugg om att vi gick över järnvägsbron eller att vi lite större killar gruffade om både det ena och det andra. Han lufsade runt och var söt hela dagen. Haha, fast det allra bästa med honom var hans matte, hon trodde att min matte skulle vara en stor, mörkhårig medelålders tant! *fnissar hysteriskt* Snacka om att jag har mobbat matten hela veckan efter det!

Som ni säkert förstått så var syrran för liten för att få vara med (H&M försökte lura i henne att det bara berodde på löpet, men sanningen var att jag inte ville ha med någon snorig lillsyrra) och hon fick stanna hemma med lillmatten som barnvakt.

Annars har vardagarna den här veckan varit lite speciella, syrran har visst höglöpt. Inte för att jag vet vad det betyder riktigt, men jag vaknade en morgon och kände ett behov att sjunga serenader för henne. M blev inte riktigt lika glad eftersom hon låg brevid mig och försökte sova. Sedan satt jag och syrran och sjöng resten av dagen i olika rum, H&M höll på att bli vansinniga och tyckte att vi åtminstone kunde sjunga samma sånger och inte fullt så falskt! Jag tyckte att vi sjöng rätt fint, i alla fall högt och länge.

Jag har faktiskt också blivit stor!

2008-05-10T19:05:00.007+02:00

Det är inte bara brorsan som blivit stor, jag har faktiskt vuxit jag med! Jag har blivit ännu större än han, jag har nu officiellt gått från valp till tik.

Dum-Kabby tror ju fortfarande att det var öronrenset som gjorde att jag började blöda där bak, han fattar ju ingenting, jag har ju börjat löpa! Jag har aldrig varit på någon utställning ännu, men brorsan har skrämt mig, med att det är något så hemskt, att jag gör mitt bästa för att jag ska få slippa, eller i alla fall att få H&M att inse att det inte är något vi ska roa oss med varje helg. Det enda sättet jag vet om att sabba på (för Kabbys sätt verkar ju inte fungera speciellt bra), är att se till att jag höglöper i ringen. Just nu vankar de oroligt omkring och väser "Höglöp nu, hynda! Så det går över till Övik", men det struntar jag i och kniper allt vad jag kan... Jag struntar väl i det, men H&M påstår att det finns en risk att alla hanar blir helt stolliga efter mig - men är det inte det som är meningen, att alla hanar ska springa efter mig? Kabby är förhoppningsvis van då och bryr sig inte så mycket och tar hem segern framför de andra pilska hanhundarna och efter det kommer H&M dra runt honom, i en lätt hybrisaktig dimma, på alla sommarens kommande utställningar, medan jag kan ligga lugnt i skuggan och vila, hihi.

Nu till något helt annat, M hade kommit på att jag nog behövde se annat än tallar och granar och hon tyckte att vi, babes, skulle ta en tjejdag på stan. Vi gick ner förra lördagen och skulle fönstershoppa lite. Jag vet inte vad min M har för uppfattning av shopping egentligen, men så mycket shoppande kunde inte jag märka i alla fall, det var mer ett evinnerligt kryssande mellan folks fötter medan jag hade fullt sjå att hålla koll på matten. Sedan satt vi på en parkbänk brevid alla nyputsade MCs, som var ute på vårens premiärtur, och övade passivitet och lyssnade på högtalarösten som vrålade över hela stan, lite mer fotgående och lite ligg på gågatan hann vi med också. Jag ska nog inte klaga ändå, jag har nog aldrig ätit så mycket godis, trots att jag inte fick någon glass. M påstod att jag hade varit en ängel när vi kom hem, hade inte ens brytt mig om hunden, med div kampraser inblandande, som gjorde utfall när vi gick förbi, utan jag hade bara tittat lite förnärmat och sedan fnyst och höjt på blicken och nosen och gått vidare som den lady jag är.

Tog en liten tripp upp på Ms kontor och hämtade lite papper innan vi styrde kosan hemåt. Då först insåg jag att hon hade sparat det jäv...aste till sist - en järnvägsövergång med gnisslande grindar, gud vad jag sprang, där går jag aldrig mer! Det var läskigare än fyrverkerierna på nyårsafton! Det var just en fin avslutning på vår "Tjejdag" på stan, ett djävulens påfund. Undra vad bitchen ska hitta på till nästa gång, jag har hört H&M viska om någon "Clas Ohlsson-bro" över E4n, som alla hundar i Sundsvall tydligen måste ta sig över som något sorts mandomsprov. Jag har försökt pumpa brorsan på information (han har gjort det, vet jag), men han vägrar svara ordentligt, det enda han säger är: "Det får du se..." eller "Stackars sate, är det din tur nu?" eller "Överlever du och kommer tillbaka ska jag bjuda på märgben!". Nog för att jag har blivit stora damen, men betyder det verkligen att jag måste vara kamikaze-pilot hädanefter?

Min Matte - en sann hjältinna! och Husse lite också

2008-05-05T10:35:00.015+02:00

Måste skriva om våra äventyr igår, vi har haft lite datahaveri här hemma, så det finns så mycket att berätta om den här helgen. Det kan också vara en anledning till att så mycket har hänt, det där med haveriet, så nu ska jag få syrran att, istället för att bita av dammsugarsladden, gå lös på datakablarna...

Min M är lite känd för att få sk "ryck" ibland och även igår kom ett. Vi skulle ut och springa. Syrran är lite frustrerad eftersom hon inte är riktigt betrodd just nu och bara får koppelprommenader. Hon behöver tydligen få utlopp för lite energi och även M är less på att hon anfaller skor och ben när de är ute och går, så hon tänkte att lite vårrus vore nog inte så dumt. Sagt och gjort, hon snörde på sig skorna och de gick iväg i elljusspåret, de gick mest och sprang bara lite ibland, syrran är ju inte så stor än.

När de kom tillbaka så var det min tur, M var nu uppvärmd (krävs visst inte mycket till det) och vi gav oss iväg. Vi gick först, elljusspåret bakom oss är en jättelik uppförsbacke och sedan en lite runda runt Grodtjärn och sedan en lika lång utförslöpa hela vägen hem. Efter ett tag började M småspringa lite, jag orkade inte riktigt engagera mig eftersom jag vet, av erfarenhet, att lagom till att hon fått upp farten och det börjat bli lite roligt så brukar hon få andnöd, stanna och leka trädkramare och tänka sig, jag hade rätt i mina antagande, den här gången också!

Fast hon fortsatte efter ett tag och jag måste säga att hon verkligen försökte få mig lite inspirerad och med tanke på hennes tappra försök och för att göra henne glad så gick jag med på att lunka lite, iofs demonstrativt 2 m bakom, sakta. Jag lovar, det räcker med saaakta, för att hålla samma takt som hon... Vi kom fram till Grodtjärn och nu hade M börjat få upp farten lite, det är ju lite nedförslut där ;) och där ser vi plötsligt några barn i en något prekär situation. Jag hade precis stannat och fyllt på lite vätska, läs gett M en chans att andas, när vi ser tre pojkar som kört fast med sin nya radiostyrda båt en bit ute i vattnet.

M stannade och skulle kolla om hon kunde hjälpa till och då började projektet "Rädda båten" i stor skala. Båten satt fast ca 5 m ut i tjärnen, intrasslad i grenar och gräs, men min M som är van att lösa fastkörda situatoner (läs tidigare inlägg om kvällen på BHK) började resolut att gå till handling. Jag sattes fast i en lampstolpe och M och ungarna började dra fram slanor, som turligt nog, låg i diket på andra sidan spåret. Jag måste säga att det var lite frustrerande när de började dra så fina pinnar rakt framför näsan på mig och jag inte fick vara med, men jag bidrog i alla fall med goda råd, som bara en lapphund kan göra, jag har nog aldrig ylat och pratat så mycket förut.

De lade ut ett antal fina slanor i vattnet och började leka Moses, tja vad ska man säga, inte var vattnet varmt och inte var alla skor torra längre... Skam den som ger sig och nu hade även barnens mormor blivit hämtad och hjälpte till att dra ner mer slanor i vattnet. Min M visade återigen ett visst mått av intelligens och skickade iväg en av ungarna att hämta en håv, som andra ungar på andra sidan av tjärnen hade för att fånga grodyngel (det är inte för intet som tjärnen heter Grodtjärn). Hon tog av sig skor och strumpor, även här smart igen, och började balansera ut på slanorna, min M väger inte fullt så lite som hon tror och stod nu med vatten upp till knäna, med en hand som försökte hålla balansen genom att hålla i en mycket svag tallgren och en leksakshåv i den andra. Nu var jag mycket orolig och att ingen larmade brandkåren efter att ha hört mina desperata ylande, måste onekligen visa på det moderna samhällets förfall och på att ingen bryr sig längre!

Ungarna och mormodern försökte trösta mig medan M svor där ute på tjärnen och hennes fötter och ben sakta började domna bort, men hon fixade det! Båten kom inte bara loss, utan även in till land och till slut även min hjältemodiga M. Hon fick lite hjälp att vända om och en hjälpande hand den sista biten och hoppade iland som den sanna hjältinnan hon var. Hon strålade lika mycket som om det hade varit hennes båt och som tack fick hon en kram av en liten blyg 5-åring. Lite ödmjukt sa hon, att hon också hade varit liten och att man inte kan lämna en så fin båt ute i sjön.

Hon snörde på sig skorna igen och , "lätt fuktiga" om byxor och fötter, så sprang vi iväg, lika snabbt som vi dykt upp och precis som hemlighetsfulla superhjältar bör göra. Jag skriver vi, för även om det var M som var ute och balanserade på i vattnet, så hade hon inte klarat sig från att ramla i vattnet om jag inte stått vid sidan om och mästerligt och höglutt dirigerat henne, hon är inte hur intelligent som helst.

Nu hade hon fått en så stor ego-kick att hon formligen flög hela nedförslöpan hem till värmen. Väl hemma låg H fortfarande under skrivbordet och ockuperade min plats. Den här gången förlät jag honom eftersom ändåmålen helgar medlen och det var mina valpbilder han försökte rädda (och så ca 500 bilder på Bill, sångaren i Tokyo Hotel åt lillmatten). Och här kommer dagens andra hjälte, han fixade det och nu är minnet av min barndom både räddad och intakt!

Nu är jag 2 år!

2008-05-05T09:33:00.003+02:00

Då har man firat sin andra födelsedag. Trodde nog att jag skulle få frukost på sängen och lite skönsång, men icket då! Det första som hände var att syrran väckte mig med en tackling, som i ishockey borde lett till matchstraff, medan M låg snällt och försökte sussa i sin varma säng. Jag skriver försökte, eftersom syrran kom ut från sovrummet (vi har skilda sovrum just nu och M och jag hade sovit på golvet i vardagsrummet) och tacklade mig så att vi bägge flög rakt i in i M, som fick agera som sarg.

Sur över den uteblivna sången så vägrade jag äta min frukost, den serverades inte på sängen heller utan i matskål på golvet. Sen förlöpte förmiddagen på så sätt att vi var ut minst trettiotvå gånger och kissade lillsyrran. Hon kissar nästan mer än mig nu, fast jag är lite mer effektiv än hon, jag kissar flera gånger på samma promenad, men hon kissar bara en max två gånger och ca 10 min efter att vi kommit in så börjar hon sin serenad (och det är INTE skönsång!) bestående av höga C, lätt falsklingande, som nästan spräcker glas.

Efter H&Ms lunch så gick jag och H på en promenad i skogen och hade ett litet "man till man"-snack, vad vi pratade om då tänker jag inte berätta om här för syrran smygläser säkert. Det är tydligen är det inte bara kul att bli stor, det var en massa tråkigt om ansvar också som H försökte predika om, fast då stoppade jag in en extra kotte i örat och gick och kissade bakom en buske, så var det bra med det. Sen mös vi mest, traskade runt i skogen och lekte med kotten som jag hade haft i örat.

När vi kom hem så var vi ensamma, ingen lillsyrra, hon och M hade visst gått ner på stan och shoppat. Inte hade de med sig något hem, jag trodde att jag skulle få någon födelsedagspresent, men de hade säkert bara varit nere på stan och ätit glass och inte ens skänt mig en tanke, bara roat sig. Lillsyrran förresten, jag blir inte riktigt klok på hur hon fungerar, en morgon gjorde H&M henne ordentligt ren i öronen (och det behövdes verkligen) och då började hon läcka blod där bak istället, hur funkar hon egentligen. lite orolig blev jag när jag hörde om att även jag borde få en öronrensning, kommer jag också att börja läcka, fast det har aldrig hänt förut, det är nog bara tikar som fungerar så - hoppas jag?! Fast hon var nog så skitigt i öronen att H&M var tvugna att ta till något starkt frätande för att få bort skiten och sen så överdoserade de kanske lite så att skiten rann ut där nere istället, så måste det ha varit!

Lite lyx fick jag i alla fall, till middag fick jag älgstek och sen var jag och H&M ute på plan och skulle leka lite. Vi skulle leka "hur fort kan man springa mellan H&M och sätta sig och få belöning"-leken. Den var lite trixigare än vad den brukar vara, första gångerna var enkla, men så började jag tänka lite, det skulle jag inte gjort, då blev jag bara förvirrad. Först sa M stanna och sen så ropade H hit, vem skulle jag bry mig om? Jag beslöt mig för att Ms order nog var viktigare att följa, hon brukar bli så sur annars, så det gjorde jag och satt snällt kvar, inte blev hon gladare för det, konstig lek, nästa gång får de styra upp och förklara reglerna lite bättre. Fast vi slutade med att köra race runt planen och leka jaga, den leken kan jag och den är alltid lika kul. M brukar försöka finta mig med att springa zick-zack och köra tvärvändningar, men jag är snabbare än blixten och hon kommer inte undan. H verkar bli lite blyg när vi har hela bostadsområdet som publik och leker hellre i skogen, men M verkar inte ha någon skam i kroppen och far runt som en studsboll.

Till nästa år så önskar jag mig smörgåstårta på min födelsedag, för det vet jag minsann att brorsan fick!

Vem vann egentligen?

2008-04-28T10:45:00.012+02:00

Vem av oss var det som vann? Jag är alldeles konfunderad, trodde länge att det var jag, men nu blir jag alltmer tveksam. Tvisten det gällde var huruvida jag skulle äta mat, eller inte.

Under en längre tid har jag försökt lura i H&M att jag har haft en smärre tonårsrevolt/identitetskris och trott att jag varit en Svensk lapphund. Alltså hemmahörande i de nordligare lappmarkerna av Sverige och därav varit djupt inspirerad av Laestadianismen. Har helst legat direkt på golvet, vägrat att ägna mig åt världsliga och fåfängliga saker som t ex att bli borstad eller omvårdnad i övrigt. Vägrat äta torrfoder ur min blanka och skinande matskål, nä på golvet skulle det serveras, i all enkelhet, eller allra helst utslängt i snön/på backen så att jag fått jobba för det i mitt anletes svett. Allt för att ge sken av att min matvägran inte har berott på bortskämdhet, utan på ett andligt ställnigstagande.

Men så började de klipska små liven (H&M) att lägga i en hel del godsaker, ris, kokta grönsaker eller vad som fanns kvar av deras middag och då kunde jag inte motstå det hela längre. Hela min fasad rämnade pga av en liten korvskiva, för det var inga större mängder de la i och jag förfördes av den förädiska "lyxmaten". Jag borde ha stått emot - syrran fick ju faktiskt samma sak som jag, fast inte i matskålen, utan hon fick sitta och ligga lite för den. Hade jag bara varit lite smartare hade jag rott hem det hela, men inte då, jag åt och åt och nu så vill jag inte längre vara utan maten och nu så har de nästan plockat bort alla godsaker, men jag kan inte hjälpa mig själv - jag äter ändå för att jag är hungrig! Min, tidigare minimala, magsäck har numera tänjts ut till normal storlek och kräver numera att fyllas med jämna mellanrum, j-la skit!

Inte var jag smart när det gällde det nya kopplet heller, de köpte sk retriverkoppel åt mig och syrran och jag protesterade inte, (som jag gjorde med det fina läderkoppel coh halsband som de köpte till utställning förut) och nu har de konstaterat att det nya blir "jättebra" att ha på utställning.

Till på köpet har de anmält mig till en dubbelutställning (vad säger den nya djurskyddslagen egentligen om att eländet får pågå i fler dagar än en, har någon kollat upp det?) om ett par veckor, hur ska jag nu ta mig ur det här? Tänk om min päls börjar växa ut, nu när jag får i mig näring, och att jag inte längre kommer att se ut som ett spjälstaket, kommer då de här eländet att fortsätta? Jag vill verkligen inte, men jag är så hunrig numera att jag äter allt. Tack och lov så har de beslutat att inte anmäla mig till den utställning som är i Sundsvall helgen efter, men istället ska de lägga pengarna för anmälningsavgifterna för mig och syrran på en instruktion i massage! Är det så mycket bättre, att bli klämd och känd på av massörer istället för domare, pest eller kolera om ni frågar mig!

Hur ska jag nu ta ur det här? Den enda trösten jag kan tänka på just nu är att Smilla, dennna ljuvliga, bedårande varelse kommer att vara i Trehörningsjö och stötta mig. Jag ska tydligen bo med henne hela helgen och jag har redan nu börjat packa ner lite pinnar i väskan för uppvaktning.

Hälsnigar,
Er alldeles bedrövade och mätta Kabby

PS. Matten hälsar förresten och tackar för alla bra tips om hur mycket socker, alternativt superlim, hon ska ha med sig till BHK.

Kantarell

2008-04-25T15:00:00.001+02:00

Champinjon

2008-04-25T13:43:00.001+02:00

Vilken höjdarkväll på brukshundsklubben!

2008-04-09T23:41:00.030+02:00

Ikväll fick M för sig att nu skulle det minsann tas tag i min, Nemis, träning ordentligt. Resolut packade hon in mig i bilen och i snöyran for vi iväg mot apellplan!

Nästan framme anade matte lite oråd, eftersom vägen till parkeringen brukar vara rätt dålig och det har snöat ca 15 cm det senaste dygnet, men eftersom det var bilspår så borde det gå vägen. Vägen gick det allt, lite moddigt och slirigt och jag började undra lite över Ms rattnykterhet bitvis, men fram kom vi! Väl framme på parkeringen insåg M att det här nog inte var en av hennes mest lysande idéer. Hon försökte köra runt lite försiktigt för att komma ut igen, tji fick hon, bilen kom ingen vart. Bra kvinna råder sig själv, tänkte M, och la in backen, kom en halv meter och sen var det stopp igen. Hon prövade alla växlar, framåt och bakåt (tack och lov inte samtidigt), men hjulen bara spann och M insåg att det enda som hände var nog att vi sakta grävde oss djupare ner i modden...

Min M är en mycket driftig kvinna och hon tänkte att "spaden ligger ju i bagaget" och sedan "gräv där du står". Hon tog spaden och grävde där hon stod, provade att backa någon meter och det gick, la i en växel och körde - fast igen. Vid det här laget insåg M att hon ingen mobil hade med sig och att apellplanen såg oroväckande tom ut, vart var alla stora, starka och duktiga schäfermänniskor? M grävde igen, provade igen och körde fast igen! Den tredje gången hade M insett att om hon någonsin skulle komma ifrån denna gudsförgätna plats så måste hon nog skotta upp hela parkeringen - och hon började. Efter att ha skottat undan den tunga blötsnön ca 2 m bakåt och 3 m framåt, lagt en bön åt högre makterna och samtidigt sålt sin själ åt de lägre, så slirade sig bilen sakta och mycket osäkert fram genom det ljuvliga snötäcket.

På väg att lämna stället så såg M att de andra bilarna, som stått på andra sidan klubbhuset, började befolkas och köras iväg. Hon tvärnitade, tog en handbromssladd och tänkte - "Nu jävlar ska här tränas!". Hoppade ur bilen, plockade ut mig och började gå mot apellplan - då kom hon på var alla andra hade varit, de hade suttit inne och druckit varmt kaffe, fikat och haft det allmänt trevligt, med fönstrena vända mot parkeringen, medan hon stått och skottat sig omväxlande blå och röd! Hon hann se en glimt av instruktören som sa: "Alla andra har tränat klart och åkt och det är ju ingen kvar så jag tänker också åka hem" Vadå ingen kvar, jag stod ju där, fullt synlig, med en svettig och lätt hyperventilerande matte i andra ändan av kopplet, instruktören borde väl åtminstone ha sett henne?

Nere på planen såg vi faktiskt ett ekipage till, fast det var ju heller ingen schäääääfer, så de räknades tydligen inte. Vi gick ner i alla fall. Väl nere på plan insåg jag att något måste göras för Ms psykiska välbefinnade, så jag tänkte till lite och eureka, jag hade det! Jag glodde bara ner i snön och spelade helt okontaktbar, tills M insåg att hon måste sluta sura och börja börja leka igång mig med lite race och bus - och tänk, det var precis vad hon behövde. Vi sprang runt i snön, Ms endorfiner började sakta släppas lös och till slut hade vi faktiskt riktigt roligt. Var lite nyfiken på den andra hunden, men eftersom jag haft ett sånt hundgöra med att få igång M så vågade jag inte chansa, jag fortsatte att jaga M istället, hon tyckte det var skitkul. Vi övade lite fot, sitt och stanna och ett par inkallningar. Jag tyckte att M behövde lite stöd, så för en gångs skull så sprang jag inte bara förbi M utan stannade vid hennes sida.

Mycket nöjda avslutade vi med att jag kissade lite på gångvägen, rätt åt dem (och M tyckte nog också att det var smart för jag fick godis), innan vi packade in oss i bilen igen. På vägen hem började Ms hjärna att fundera på vad vi ska göra nästa gång. Det ni får höra nu får ni absolut inte berätta för någon - det är hemlisar, lova det - annars blir M arg på mig, för jag har redan lovat att inte berätta. Nästa gång ska vi börja med att, under platsläggningen, ha lite kontaktövningar (dvs tokrace och kasta bollar som konstant studsar fel), runt om och bakom alla andra som ligger ner och är uttråkade. Sen, som avslutning, tänker vi bjuda på lite socker i de andra bilarnas bensintankar - då får vi allt se vilka som skrattar sist!

Sundsvalls blodbad, igen!

2008-04-07T18:21:00.015+02:00

Jaha, då har det varit dags igen! Det fullkomligt sprutade blod ur mina tassar. Ni ska inte tro att det bara är EN pulpa som de har klippt av och att de sedan lärde sig något av det (näää, inte mina H&M inte), de bara fortsatte att klippa hejvilt - utan minsta sans och förnuft - i allt som de kom åt, nästa gång ryker väl hela tassarna. Först klippte de av ena klon på baktassen och sedan, som de själva sa "i rent pedagogiskt syfte", så klippte de till rejält i en av de klor de redan hade hunnit klippt och det hela slutade med att jag hade en fortfarande oklippt klo och TVÅ blodsprutande tassar!

Min omedelbara hämnd, igår kväll, var att stämpla hela lägenheten, och speciellt deras säng, med mina fina tassavtryck. Det enda tråkiga var att Präkt-Kabby sprang efter mig och försökte städa upp allt blod på golvet, den lille fjäskapan, men i sängen gick han i alla fall bet. Är det någon som har uppslag till fortsättning, tveka inte att höra av er, kreativa tips mottages tacksamt!

Idag jag fått gå omkring med ett fult blått bandage på framtassen, på tråkiga koppelpromenader, och blivit tvingad att åka bil för att prova, lyssna nu, skor! Har ni ens hört något så dumt förut? Jag får betala priset och ska förnedras, för att H&M inte lärt sig när de ska sluta att klippa i mina klor, det vore väl ändå en bättre investering att skicka dem på klippkurs. Tack och lov så fanns det inga skor i min storlek! Istället köpte M mer vetflex, hon valde rött den här gången med motiveringen "då syns inte blodet lika mycket", det känns ju verkligen tryggt inför framtiden...

Till nästa gång de ska klippa klor, vet vi i alla fall att nässpray fungerar ypperligt som blodstopp, så något verkar de lära sig i alla fall. Hur oklädsamt det blåa bandaget än varit, måste jag erkänna att de faktiskt börjar få snits på tassbandage. Skillnad från tidigare gånger, så har en dag i vetflex gjort att, trots allt regnande, faktiskt gjort att det inte har börjat blöda igen efter varje gång jag varit ute. Jag tycker bara, om någon nu skulle bry sig om vad jag tycker, att deras fokus borde ligga på "hur vi för att inte klippa av stackars Nemis pulpor igen", istället för på "hur gör vi efter att vi, återigen, har klippt av stackars Nemis pulpor".

En liten tröst är det i alla fall att alla grannar undrar vad de gjort med mig och om jag lever. Dekorerade som sagt även hela trappen och porten med mina blodspår, det känns ju skönt att i alla fall några verkar bryr sig om mitt välbefinnande, nu när min egen familj inte verkar göra det.

Lite matt känner jag mig nog, av all blodförlust, när jag tänker efter och jag tycker att jag minst borde få - i ett rent medicinskt syfte - 2 kg lever, älgkött eller i alla fall lite oxfilé.

Kusinen från landet

2008-04-04T17:15:00.009+02:00

Igår fick vi oväntat (egentligen bortglömt) besök av "kusinen" Aldur och hans husse. De var på genomresa och kom in och skulle dricka vatten respektive kaffe.

Aldur är verkligen bonnläpp till skillnad från brorsan och jag. Att han skäller på alla bilar kan man väl stå ut med, för det är inte så många sådana i vår lägenhet. Fast någon skulle behöva ta ett ordentligt snack med honom om hur man uppför sig bland stadsfolk och tjejer i synnerhet!

Inte nog med att han, nästan konstant, var i rumpan på mig så han lämnade mig bara ifred för att tugga upp mitt tuggben och för att kissa på dammsugaren! Samma dammsugare som jag precis har förfinat med en ny kontakt, hussen fyllde ju nyss 40år och jag vill också ge honom en fin present. Så snäll är inte ju Kabby, han ska bara ha och ha, han fick t ex ett nytt koppel för någon dag sedan och vad fick jag då? Jo, Kabbys gamla, men jag är inte bitter - inte då! Jag nöjer mig sååå gärna med begagnade och avlagda saker jag, ödmjuk och ickematerialist, tacksam för det lilla, men jag drog upp extra mycket skit i deras sängar den natten, bara så de vet.

För övrigt så undrar hussen numera, läs stycket ovanför (i slutet) igen, hur mycket sand en lapphund, eller två, kan ha i pälsen. Han har nu duschat av oss varannan dag och ändå ligger det ett konstant lager av sand på golven och i sängen.

Finns det, precis som för nya bilar, någon sorts teflonunderredsbehandling för lapphundar? Skicka skyndsamt svar till: helkroppspeelad.husse@sandblästrad.nu

Hårt och otacksamt arbetet att vara foderhund!

2008-03-31T23:35:00.010+02:00

Jag vill börja med att påpeka att jag tar mitt jobb på största allvar. Att vara foderhund är ett mycket viktigt uppdrag - egentligen ett finare ord för munskänk. Hela mitt liv kretsar kring ätbara saker, att provsmaka på allt så att inte H&M, lillmatte eller storebrorsan ska få i sig något som de skulle riskera att bli sjuka av. Tyvärr förstår inte alla detta, en del verkar tro att det är ett glidarjobb och att jag bara är en ouppfostrad hund som tigger och stjäl allt som jag kommer åt, men hur gott tror ni egentligen att en vägg, insmord i ättika, smakar. Det är ett hårt jobb, men någon ansvarsfull, läs jag Nemi, måste ändå göra det som nöden kräver, dvs äta upp den så att inte t ex lillmatte får för sig att göra det. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det senare skulle visa sig att betongväggar och tapetklister vore giftigt och hon skulle bli sjuk. Ta ett annat exempel: dammsugarkontakten, tänk om Kabby hade smakat på den medan den satt i väggen (då hade han iofs troligen blivit riktigt fluffig och kanske vunnit någon utställning, men jag tycker om honom som han är), vilken tur att jag var förutseende och bet av den medan den var utdragen!

Så fort kylskåpsdörren öppnas börjar mitt jobb eller, rättare sagt, så fort jag hör någon gå in i köket. Lillmatte har skvallrat att hon en gång fick fil som var alldeles för gammal, så nu försöker jag se till att hon bara får fräsch mat och eftersom jag inte lärt mig läsa datummärkning ännu, så måste jag försöka provsmaka först så att jag vet att det är ok. Jag äter allt i tjänsten, banan, paprika, knäckebröd mm, för att inte tala om ost som någon har glömt på köksbordet, där är det extra viktigt att kolla att den inte har legat ute för länge och blivit förstörd (jag hann äta upp den innan, tur va!).

Ibland verkar H&M inte riktigt komma ihåg att jag är en foderhund och då blir de arga på mig, men jag har utvecklat ett hemligt yrkesknep för att kunna utföra mina arbetsuppgifter. Jag tar två saker i munnen samtidigt och när de sedan vrålar "släpp" så släpper jag EN sak försiktigt ur mungipan (då brukar de oftast bli glada och ibland kan tom jag få en godis) fast jag fortfarande har en sak kvar i munnen, smart va! Fast en gång blev jag avslöjad, jag hade hela munnen full med kottar, spottade ut en, men jag kunde bara inte få in mattens godis i munnen. Det var forfarande knökfullt, det var en liten missberäkning - jag är den första att erkänna det - och matten insåg att något var fel när jag inte tog godiset. Efter det är det alltid full kroppsvisitation av alla håligheter när vi ska in igen. Det är lite tråkigt, förut har jag och brorsan alltid haft så kul åt H&M när de gått runt och funderat på hur alla kottar tar sig in på andra våningen.

En annan viktig uppgift som jag har fått tilldelat mig är att vara barnvakt åt en annan systerson (min storebror är ju egentligen min systerson), Kishu. Det är jobbigt att vara lektant, se till att han trivs, tackla lite på honom för att han ska börja leka. Jag har fullt sjå att hålla reda på honom när vi varit ute i skogen, men jag brukar lösa det genom att hänga i svansen eller i manen. Han har växt upp och blivit en riktigt stilig ung man. Annars brukar vi mest vara ute med Kabbys kompis Raija och hennes polare. Fast det är inte lika kul, Raija är större och starkare än jag, men det ska vi nog ändra på bara jag får bli lite äldre! Fast hennes matte har så gott godis, som jag förstås också måste provsmaka.

Jag måste bara få berätta om en kul grej som jag och brorsan kom på ikväll. vi var ute på kvällskissningen och så mötte vi en man med två hundar på andra sidan gatan. Först började Kabby skälla på honom, matten hade fullt sjå att ta hand om brorsan och då stämde även jag, helt oväntat, in i serenaden. Insnörd, med två koppel runt benen, står matten i en snöhög och då avslutar vi med att gemensamt göra ett rejält ryck och dra henne, flygandes baklänges, ut i gatan. Det tyckte vi var ett jättebra aprilskämt, men jag tror inte att hon uppskattade det lika mycket (hon sitter fortfarande och skakar, surar och vägrar prata med oss), den humorbefriade surkärringen!

Nu ska jag gå och torka av min leriga tassar på mitt vanliga ställe, H&Ms säng med vita lakan, hoppas bara att de har vett att sopa av dem innan jag ska sova så att jag inte behöver sova i grus inatt som jag fick göra förra natten, det är inte bra för min skönhetssömn.

Kabby & Nemi hälsar på hos Aldur

2008-03-12T11:51:00.001+01:00

Vad är "Blocket"?

2008-03-03T20:44:00.013+01:00

Är det någon av er som vet vad "blocket" är? De sista dagarna har både H&M i vredesmod utbrustit saker som "Jag sätter ut dem på Blocket!" eller "Ni hör hemma på Blocket, bägge två!" eller "Sluta nu, annars hamnar ni på Blocket!" Jag förstår inget alls och inte syrran heller, jag har frågat henne. Är "Blocket" något farligt eller ett schysst ställe och hur hamnar man där, måste man åka bil?

De enda "block" jag vet om är det som H&M brukar skriva upp bra saker på, t ex att de ska köpa hundgodis, eller det som matten brukar springa omkring och leta hysteriskt på morgonen innan hon ska till jobbet. Dem kan man väl inte "hamna på" eller är det kanske det som är meningen, att vi ska sitta på något av dem? Det ska jag prova imorgon bitti och se om matten blir glad!

Annars har de två sista veckorna varit ganska bra. Ett par dagar hade matten ingen röst, det var lugnt och skönt. Vi har blivit riktigt duktiga, syrran och jag, på att vara ute och gå tillsammans i koppel, det var matten som lärde oss (innan hon tappade rösten). Sen lärde vi H&M att de inte ska ta något för givet, bara för att vi egentligen kan, betyder det inte att vi vill. Så nu går vi huller om buller och jag, som alltid gått fint på vänster sida, vet inte längre skillnaden på höger och vänster och vinglar gärna ut i vägen, precis som syrran alltid gjort (det är då det där om "Blocket" brukar komma). Strunt samma, nu vet de i alla fall att om vi ska fortsätta att gå fint, så måste de fortsätta att sticka åt oss lite godis emellanåt. Däremot gick så vi fint förbi hunddagiset häromdagen och ingen av oss svarade, fast vi blev utskällda, men det var tydligen också det enda rätta vi gjorde på den prommisen enligt M...

Vi har varit ute i skogen också. Mött en del andra lösa hundar, en som tyckte att det var mycket roligare att gå med oss än med sin matte. Han sprang i kapp oss efter att vi skilts åt och ville inte gå till sin matte. Det slutade med att min M satte syrrans koppel på honom och började trava iväg åt det håll han kom från, det tyckte vi inte om och vi lät hela skogen få reda på det, H påstår att han ska stämma oss för sin nyuppkomna tinnitus. Efter en hel evighet, kändes det som i alla fall, kom hon tillbaks med ett tomt koppel, skönt. Han var kul att leka med, men att sno vår M så där, det går vi inte med på.

Hussen minns speciellt den gången då vi mötte en tant, som inte vill att några hundar i närheten av sin, då hade vi all skogen mossa i öronen. Jag tyckte att hon luktade skitgott i rumpan (tiken alltså, inte tanten) och Nemi ville hellre följa med surtanten än med oss. H var mest bara arg över att vi glömt bort allt vad inkallning hette.

Idag var jag ute med Raija och när vi kom ut från skogen så kände jag en oemotståndlig lukt, ignorerade H totalt och bara sprang mot det underbara som kom emot mig - en bedårande golden tik, löpandes (i dubbel bemärkelse) i elljusspåret. Hon tyckte inte att jag var lika bedårande, men ge det bara lite tid så kommer hon nog inte att vara lika knusslig längre och då...

Det får mig osökt att tänka på vad vetten sa, "Att en ung hane inte äter är inget att oroa sig för, de har så mycket annat i huvudet". Är hon synsk, visste hon om vilken brud jag skulle möta, eller kan hon bara läsa tankar? Jag måste genast förbereda mig för eventuella återbesök, ska för säkerhets skull börja tillverka en sån där foliehatt som jag sett på TV.

Vill inte vara Svensson!

2008-02-12T23:55:00.000+01:00

Mina bröder har de hårt klingande manliga namnen - Kaliber, Hammer och Konjac.
Syrran är döpt efter en cynisk, stenhård, tecknad storstadsbrud - Nemi.
Syrrans brorsa är döpt efter en av världens kändaste tv-spelskaraktärer - Link.

Och jag då, vad är jag döpt efter? En j..la husvagn!

Vad kommer härnäst, ska vi alla, jag och H&M ha matchande träningsoveraller på nästa lapphundsträff? Syrran slipper säkert - passar nog inte hennes hårda attityd, hon och lillMatte kan glida runt i svartsmink och nitbälten, ständigt 10m framför eller bakom och låtsandes som om de inte känner oss.

För att göra förnedringen ännu större, så utspelas följande dialog varje gång någon frågar om vad jag heter:
-Vad heter hunden?
-Kabby.
-Vad sa du att han hette?
-Kabby, du vet som husvagnen, fast med "K"!

Det finns faktiskt människor som inte förstår eller har en aning om att jag är uppkallad efter en husvagn, måste de då berätta det!!! Kan jag inte få ha lite stolthet kvar, kan de inte bara ljuga och säga att det på finska betyder "hårding" eller "djävulsdyrkare" eller bara "den som äter små söta valpar till frukost"?

Matten behöver täckande hårfärg o Hussen nytt hår!

2008-02-06T00:18:00.000+01:00

Nu har lillsyrran slagit till igen! Mattens hår är snart grått och hussens blir bara glesare för varje dag som går.

I söndags var vi på en trevlig skogsprommenad med Raija, Kålle och en trasselsudd. Sprang runt i snön, tiggde bullar, snodde de andras mat osv. Tror ni att hon nöjer sig med det? Inte då! Hon skulle promt sätta i sig hela skogen också och orsaka totalstopp i magen.

Först trodde H&M att det bara var att hon snott min mat, efter att först ätit upp sig egen, men inte då. På måndagen, efter en rejäl rännskita och med storspyan, då lika mycket mat kom upp som åkt ner till frukost, så insåg de att det nog var något annat. Nu vet vi i alla fall att syrran även äter sparris, fil och att hon som vanligt är långtassad och minsann även nådde upp till de kokta äggen, som hussen skulle göra sås på, som även de slank ner i en rasande fart. Själv menar hon att de får skylla sig själva, att först inte ge henne mat och sen ställa fram något som såg ut att vara till henne - i alla fall om hon först klev upp på stolen och sen upp på bordet och där tyckte hon nog, det är hon helt säker på, att där fanns det en liten, liten skylt där det stod: "Varsågod Nemi! Ät gärna upp vår mat, du stackars hungriga hund som inget annat får. Hälsningar H&M"

På måndag kväll, efter att H&M varit riktigt oroliga då syrran varit lugn!!! hela dagen (alltså ungefär som jag är jämt) och legat stilla i knät, lossnade proppen till slut på kvällen. Ut kom minst ett ton med kvist och småpinnar. H&M visade sina sjuka sidor och undersökte, petade och jublade över skiten! Vidriga människor, jag har bott med dessa människor i nästan hela mitt liv och trodde att jag kände dem, vilka fler sjuka sidor kan de ha förutom bajsnördar, är de egentligen släkt med "Krystmarodören", är de med i någon hemlig sekt? Hjälp mig, hör ni inte hört av mig på några dagar, var snäll och ring polisen!

Fria höfter!

2008-02-03T01:12:00.000+01:00

Borde egentligen sova, men eftersom resultatet redan har kommit på min röntgen så delar jag glatt med mig till resten av världen.

Jag har B-höfter - fast matte säger att jag är en A-hund i allt annat!
Godnatt!

Andra fyllan, nu är man stor!

2008-01-30T21:23:00.000+01:00

Idag har jag haft mitt andra rus, den första gick att läsa om under 2006-års inlägg. Vi åkte bil till veterinären och i väntrummet där var värsta blandningen, en golden, en ridgeback? och slutligen en kinesisk nakenfis som trippade förbi. Jag och golden kallpratade lite med varandra (lite gnäll- och gnyande, inget skäll) ridgebackens mormor frågade dennes matte om det var sådana där nakenfisar han åt till frukost, alla utom nakenfisen och dennes matte fnissade (för de hörde inte). På det stora hela, ett rätt trevligt ställe att hänga på. Sedan fick jag vägas, gå in i ett rum och sitta på ett bord, vetten lyssnade på hjärtat, allt ok och sen - snacka om diskret tant - så kände hon runt på mina ädlare delar och skrev i stamtavlan att mina testiklar var på sin plats. Kunde hon inte bara frågat, jag visste ju redan innan var de var!

Sen var det knarkdags, fick en spruta i rumpan och den var inte skön, men sen tog det bara 3-4 min innan jag försvann in i dimmorna! Jag har senare fått berättat för mig att Husse roade sig med att kolla hur slapp jag kunde vara och drog dåliga vitsar, fick munkorg (utifall jag skulle snetända) sedan bars jag till ett annat rum, lades i en "vagga" och sen drog de i benen och tog kort på mina ben innifrån! Bilderna blev visst bra nu väntar bara H&M på att de ska avläsas och att resultatet ska bli bra. Fick en ny spruta och vaknade till något, bars ut igen.

Fick ligga på golvet brevid vågen tills jag skulle vakna ordentligt. Hörde hussen nämna något om igenkänningsfaktorn om att somna på ett ställe och vakna på ett annat, matten skrattade rått. När jag låg där som bäst och inte alls ville vakna kom det in en j---la rottis som skulle vägas och störde mig, då morrade jag riktigt dovt och insåg att det var bäst att kliva upp. Kikade runt lite och fick se att det nu var min goldenkompis låg på bordet, lika drogad som jag nyss. Nu har jag insett att dessa veterinärkliniker inte är något annat än värsta knarkarkvartarna - undrar när vi ska dit nästa gång?

När vi kom hem gick jag och la mig under soffan, matten på soffan och där sov vi sött bakom kompostgaller hela eftermidagen. Lillsyrran och de andra var i resten av lägenheten. Vid 5-6 klev vi upp och gick ut och kissade (jag alltså, matte envisas med att göra det inomhus - vekling!) och åt lite mat. Sedan tog de bort gallret (som lillsyrran var lite rädd för, fniss) och jag kunde röra mig fritt igen. Gick då genast och la mig under en stol i sovrummet, syrran la sig på sängen och tittade på mig. Hon måste för en gångs skull ha fattat att jag ville vara ifred. Har inte gjort många knop idag och tänker nog, vid närmare eftertanke, inte göra några fler heller.

Annars har livet varit ganska sjysst de senaste veckorna, det är därför jag inte hunnit skrivit. Vi har haft besök av gudinnan från Luleå, Smilla, vilken tjej! Med följde hennes husse och matte (samt visst någon störig cockerbrud, men det tog jag snabbt ur henne!). Jag bjöd Smilla på kottar, pinnar och tuggben, cockern bjöd jag på stryk, H&M bjöd tvåbeningarna på mat och vin. Polaren Raija och hennes matte och lilldito var också med. Sen spelade folket Rappakalja och jag blev inte riktigt klok på hur det slutade, Smillas matte gjorde ärevarv och dagen efter fick jag och syrran snällt sitta på rad och upprepa: "matte är den moraliska segraren i Rappakalja", tills vi kunde det utantill, det måste nog komma ett prov på det här senare.

Raija och jag har varit ute på en hel del långisar tillsammans. Sist gick vi till Klisstugan, ingen annan verkar ha gjort det sen snön kom, vägen var inte riktigt den bästa. Det tog 4 timmar fram och tillbaks. Väl framme tjatade Raijas och min matte om att de inte hade vare sig vatten eller kaffe, men vem brydde sig nu när vi fick leka detektiver. Jo minsann, någon smög runt stugan med ögon lysande i pannlampans sken. Vi morrade lite, gick lite närmare, backade osv, tänk om det var ett lodjur. Mattarna svor lite över oss, att vi skrämde iväg, vad det nu än var, med våra ljud, de var minst lika nyfikna som vi. Tråkmattarna avgjorde till slut att det nog inte var roligare än en räv, men ändå, tänk om, vi vet ju att de finns där...

Syrran och jag brukar annars numera få öva på att gå brevid varandra utan tjafs. Hur ska jag kunna gå fint, när hon mitt i allt får för sig att attackera mig med ett rävskutt. Förutom att det är mäkta irriterande att hon beter sig och vi får skäll, så får man ju lite lust att leka också, det kan jag nog erkänna. Men det går nog ganska bra eftersom mattes fickor brukar vara tomma på godis efter en sån gång.

Syrran ska på "deeeejjjt" imorgon, någon Hector, en lapsk vallhund som flyttat in i grannskapet. Tydligen ska de vara i samma ålder, jag vet inte, det är bara husse och hon som träffat honom. De ska visst träffas i skogen och röja. H och Hectors husse ska visst med som förkläden så att de inte pussas för mycket. Jag ska nog reta henne ordentligt ändå när hon komer hem! "Nemi och Hector, na na na nana". Fast det är nog bra att hon skaffar en egen kompis så att jag får ha min Raija ifred.

Nu måste jag visst sluta för matten behöver datorn för att betala räkningar, bl a min röntgenavläsning till SKK, mycket viktigt!

Ha ha, brorsan ligger och sover så jag skriver lite!

2008-01-06T22:49:00.000+01:00

Mycket har hänt!

Vi har varit bortbjudna på middag för första gången, hela familjen. Det var ett riktigt hundväder på vägen dit, blåste halv storm och snöade horisontellt, alla var dyngsura då vi kom fram. Min H&M vet nog inte att man ska klä upp sig som lite fint när man går på middag, inte dra på täckbyxor, reflexvästar osv, men de skulle promt gå flera km i skitvädret. Jag har nu förstått att det hade något med glögg och vin att göra. Jag blev snabbt hemmastadd dit vi kom, innan de andra fått av sig skorna och torkat av sig så låg jag redan i en av lillpojkarnas sängar, den var skön och torr! När vi sen skulle gå hem så var det ännu värre väder, vätan gick igenom allt, lillmatte grät på slutet och hennes bävernylonskor stod matte och torkade med hårfön på måndag morgon innan hon skulle till skolan. Fattar inget, jag och Kabby bara ruskade av oss och gick och la oss i H&Ms sängar för att torka.

Det har varit "jul" och vi har varit tvugna att åka bil, lååångt, ända till Gävle! Jag spydde! Vi har firat jul där (granen stod kvar på plats när vi åkte så jag har inte vält den). Bodde mitt i stan och brorsan hade svårt att hitta någonstans att bajsa, ingen snö, inget gräs. Själv var jag lite smartare, tog seden dit jag kom, och eftersom det låg bajshögar överallt så var det väl bara att sätta sig var som helst och det gjorde jag. Husse och matte skrek när jag parkera mitt på gatan i en trevägskorsning för att lätta på trycket lite, vad var det för fel med det då? Det fanns en annan rolig sak där, kallades för hundgård, där var jag och brosan och busade lite, bara vi, inga andra vågade in och lattja med oss. Inte för att jag vet vad "jul" riktigt är, men jag har fattat att det rör sig om god mat, jag har varit bästakompis med alla som bar på julmat, inte för att det riktigt lönade sig, matte och husse hade skvallrat om att jag skulle "vaktas". Nån/några köttbullar fick jag i alla fall och kanske nån ynka prinskorv!

Sen åkte vi hem, lika lååångt åt andra hållet, jag passade på att rymma när de stannade på en rastplats. Behövde bajsa och hade inte tid med att vänta på segbrorsan att han skulle hoppa ur bilen så jag drog iväg i förväg. Husse stod snopet kvar, matte och lillmatte rastade sig själva så de märkte inget. Sen fick jag smak på friheten och hade ingen som helst lust att komma till bilen igen, det blev en låååång rastning och jag lärde mig många nya ord. Fast det var skönt att komma hem igen.

Numera får inte jag gå skogprommisar med brorsan utan jag ska tydligen musklas upp, bara för att jag får lite träningsvärk så fort vi har varit ute tillsammans, skit också! Fast det är ganska kul att vara ute själv med bara matte eller husse. Jag har kommit på att om jag lägger snubbelben för matte så får jag godis! Jag fattar inget, om jag går upp i hennes knän och stoppar huvudet framför samma knä så att hon nästan inte kan gå och glor på henne tills jag får godis, då är det ett himla joller om hur duktig jag är och om någon fot, men så länge jag får godis så är det helt ok. Gör jag samma sak inne, smyger upp bredvid henne, brukar hon snubbla och svära och det är inte lika ofta godiset kommer, men ibland går det bra inne också. Är människor riktigt kloka, egentligen?

Fuskar gör matte också, är vi ute och går och jag hittar något kul en bit bort så går människan och gömmer sig, utan att säga något, hon bara drar in under nån gran. Sista gångerna vi har varit ute så har det varit mörkt och då släcker hon pannlampan också, det är inte sjysst, jag blev lite skraj och ensam! Efter det har jag bestämt mig för att inte lita på henne, så nu håller jag henne under bevakning!

Nyår har det varit också, det har smällt och smällt överallt, lite läskigt i början ,men det vande jag mig vid och vad händer då? Jo, en massa tjut och ljus samtidigt, mitt i natten! Sprang omkring och kollade att inte kriget brutit ut i lägenheten, kollade flera gånger för säkerhetsskull i minst en halvtimme innan jag kunde slappna av. Fast det är lite bra att ha minne som en guldfisk ibland, bara en timme efter var jag ut och kissade som om inget hade hänt.

Har inte riktigt bestämt mig om vad jag tycker om andra hundar än. En del morrar jag på tex de två rottisarna som jag och husse såg häromdagen. Raija, Kabbys kompis, ser jag henne skriker jag och gömmer mig bakom husses fötter och grannhunden Zorro, BC, likaså. Däremot Jean, gamhunden i porten bredvid, vi är kompisar och även Kabbys kompis Jack, jämt/gråhund, han är lika stollig som jag bara tre gånger så stor så vi kommer överens.

Dålig i magen har jag också varit, det var helt ok, fick äta ris och fiskbullar, det var också jättegott! H&M var inte lika förtjusta, tydligen verkar det gå igenom mitt matsmältningssystem lite fortare än vanlig mat så som "Godmorgon"-present fick de torka bajs varje morgon i ett par dagar, fast nu är jag frisk.

Ett annat litet hyss jag brukar roa mig med är att jag låtsas vara smidig som ett kylskåp. Varje mogon eller kväll så brukar jag ta en tur upp i H&Ms säng om de ligger där och varje gång låtsas jag att jag ska hoppa över dem, men det jag egentligen gör är att jag siktar på deras magar och ansikten, brukar variera mig lite, och hoppar upp så högt jag bara kan så att de verkligen känner mig när jag landar... Eller så brukar jag tvätta deras ansikten tills de vaknar, att slicka dem i näsborrarna eller hårt på ögonlocken funkar alltid, ingen kan sova efter den ansiktsbehandlingen.

I övrigt har jag skällt på skidåkare, plogbilen, grannar som inte vill hälsa, några fler byrackor och på Kabby, när han inte vill dela med sig av tuggbenen, ett av dem är faktiskt mitt!

//Nemi
PS Vill passa på att pussa lite på Sanna också, nu när jag har chansen!

2007-12-04T21:50:00.000+01:00

Behövs proffesionell hjälp?

2007-11-19T22:45:00.000+01:00

Köttbulle, sa nån köttbulle? - köttbulle - har nån en köttbulle - jag måste ha en köttbulle, har du köttbulle - köttbulle, snälla, köttbulle - måste ha köttbulle - det luktar köttbulle - köttbulle, please - jag har förtjänat en köttbulle - klarar inte mer, ge mig köttbulle - bara en till - köttbulle - det luktar köttbulle - köttbulle - jag gör vad som helst - köttbulle - måste ha köttbulle - har nån ätit köttbulle - köttbulle........köttbulle!

Måste hon in på rehab, eller kan vi klara det här själva?